jesper_b
Forumsvar skapade
-
Min 2 månader gamla 77l twin Quatrocustom (shapad åt Levi) skiljer sig lite från min 12 månader gamla 77l twin Quatrocustom (shapad åt densamma):
Den nyare har lite mindre pin/rundare tail. Dock ser den inte bredare ut ofo. Fenorna sitter lite mer isär. Dessutom är cutback railens fena lite mindre. Känns som rockern är lite snabbare…. Har dock inte mätt någonting, bara med ögonen i all hast.
Har en 87l custom twin beställd (dock från annan shaper) och borde ha den hos mig om någon vecka eller två. Då kanske jag vet mer…
Vad det nu har med det hela att göra.
/JB
-
Surfklubb. Får även vindsurfare vara med? Vid sidan om bra surf är det ju bra vågsegling där också. /JB
-
Yo! Tack för OK:et. Fick just besked från Maui; dina SFs (och rätt många andras) är här om 5 veckor från idag räknat. /JB
-
Förtunning. Funkar med biltemas billiga för tvåkomplacker. När man lackar (lack, halkskydd behöver man inte förtunna) ska man vara mer noggrann med att välja en förtunning som passar färgen (hålla sig inom samma färgsystem/ till rekommenderad förtunning är smart). /JB
@jopi 528661 wrote:
Hur gör ni rent sprutan sedan då, hatar jobba med saker som inte är vattenbaserat…
-
Vet inte hur många gånger denna fråga varit uppe på konfen. Visst kan man använda allehanda kryddor, men man kan ju också göra som alla proffsen gör, många skulle kalla det för att göra på rätt sätt.
Behöver:
1) Kompressor, funkar med en lite plutt från t ex biltema. Har man ingen kan man låna grannens.
2) Spruta för underredsmassa (på bilar). Brukar ingå i ett sånt där billigt set med tillbehör till nyss nämnda komressor.
3) Lite maskeringstape
4) 2-komp klarlack. Jag brukar köpa från en billackfirma som har lite olika lacker. Tror min är pu-baserad och hård.
5) Deck-dust. Här finns det lite olika produkter. Glasfiberflis, acrylbaserade mfl. Jag köper min från ”Fiberglass Hawaii på Maui, men det bör gå att få tag på lite överallt. Jag kollade på nätet för ett par år sedan och hittade en akrylbaserad (se bifogad pdf) dock från en australisk firma(!?).
Någon dl klarlack räcker, blanda utan förtunning i en lämplig behållare som tål 2-komp polyuretanlack (avklippt ursköljd mjölkförpackning är ett förslag). Blanda i deck-dust tills du har en konsistens ungefär som välling, kansse rätt tjock välling, men absolut inte gröt. Maskera av de ytor du inte vill ha halkskydd på (rails och kanske pads). Tryck ner röret/slangen från din underedsmassasprutare och provspruta lite på en skiva (min garagedörr har bra halkskydd). Om du har dekaler och lack under kan du ju provsprutsa på en dekal och lack också). Kolla ytan. Är den fin spruta brädan, annars blandar du i mer dust (om ytan inte ser knottrig nog ut) eller mer lack (om ytan blir klumpig). Kommer inte ihåg hur mycket lufttryck du ska ha, men jag har för mig att det brukar vara mindre än vid vanlig lackning. Det kan du ju också ställa in när du provlackar på garagedörren.
Sen drar du över brädan med 3-4 halvsnabba svep. Kolla om du missat någon yta. Om så kör du ett till snabbt svep med sprutan där också. Det ska INTE vara tjockt. Då kan det rinna och bli tungt. Av med tapen. Vänta tills stenhårt (hellre för länge än för kort). Ut och rippa! Om du har känsliga fötter tar du ett mediumgrovt paper och drar av nån gång försiktigt. Smart att göra framme vid nosen oavsett så sliter du mindre på huden om du kör short och trillar liksom skonar seglet.
OK, så här gör inte Uffe, men alla andra proffscustombrädtillverkare jag känner till. Tar typ en kvart och sen har du perfekt yta.
/JB
-
De e lungt Johan. Har själv aldrig skruvat ut den där skruven. Är allt för rädd för att glömma sätta i den igen. Har dock aldrig delaminerat pga flygresa. /JB
-
Riktigt skön inställning på videon. Tror även det kan bli ett lyft för Goya, inte för att prylarna inte funkat redan tidigare, men som brand har de kanske lite image-arbete framför sig, Goya själv har ju varit grymt annonym. Levi kan nog bidra där. Skönt oxå när de bryter ut i skratt efter att Levi kört hämningslöst säljsnack – visar på distans. Levis ”riktiga story” är ju att han är grymt ledsen för att han förlorade NP-kontraktet, inte för att NP skulle göra bättre segel utan för att han fick mycket mer betalt.
Gillar verkligen den stoke som samlas ihop runt Quatro och Goya uppe i Haiku. Vindsurfingen behöver verkligen det. Idag kan vem som helst rita ett segel på datorn och skiva iväg till fabrik för att sedan prångla ut med låga priser. Men att få till det där extra… Att få till segel som verkligen levererar när man behöver det, då ska det nog till en hel del annan sorts kompetens.
Det finns några sådan små centrum för sån stoke och kompetens, Quatro/Goya är ett av dem!
/JB
-
Sjukt bra tycks det ha varit… har tänkt åka i 10 år, snart MÅSTE det ske. /JB
-
Har mastkassett på min (numera sålda) 9’10 SUP. Har inte använt den med segel så många gånger men det beror mer på tidsbrist än intresse, eller snarare på att jag tycker det är ännu roligare med paddel än med rigg. Dock tror jag det är en ypperlig idé, bland annat som nybörjarbräda. En kompis flickvän (atletisk totalnybörjare) var ute och tragglade på en 130 liters freeride och en 5.5a. Hon gjorde framsteg men det var slitsamt för henne. Vi bytte till min SUP och plötsligt kunde hon njuta fullt ut. Jag har även varit ute och SUPat en hel del med mina barn på nosen – funkar utmärkt. I snälla vågor kan barnet ställa sig upp och få lite surfkänsla före de kan surfa själva. Tycker inte det är en marknadsföringsbluff med rigg på en SUP, däremot föredrar jag personligen paddel framför rigg.
/JB
Jag skulle vilja ha en SUP som kompliment till windsurfingen för att få mer tid på vattnet i största allmänhet.
Många SUP’ar kan man ju också sätta en rigg på, tänker att detta vore ett bra sätt för ploare och flickvän att testa på windsurf. Jag tycker även att det låter som skönt kompliment till övrig träning (löpning / gym).
Frågan är väl om SUP’en är rätt väg att gå då? Eller om jag bara gått på marknadsföringen….
-
Jag var grymmenära att köpa en stor lättvindstwin från Swift nu senast på Maui. JP-grafik och KT-shapad. Jag frågade vad han tyckte skiljde KT från Nelson som han ofta kör. Han tyckte Nelson hade otroligt fina singlefins men att han föredrog KTs twins som enligt honom kändes surfigare, mer intiutiva och lättseglade (båda mina KT twins är extremt just så). Det är ju faktiskt KT och Kauli som utvecklat de moderna twinsen så att just de har bäst koll är kanske inte så förvånande.
Att det är olika grafik och shapers lite hur som helst är dock inget att reagera på, snarare normalt. Swift höll även med mig om att Nelsons bräder håller bättre än Quattro customs. Men la till att de ju är billigare. Då har han rätt många 100 dollares rabatt jämfört med oss vanliga turister. Gissar att Kauli har minst lika mycket rabatt.
/JB
-
SUP har så många olika inriktiningar och användingsområden så frågan om det är kul att ha och använda en SUP får olika svar broende på vad man är ute efter. En tänkbar kategorisering med lite personliga kommentarer:
1) Surfa och rippa så hårt man bara kan.
På Oahu kör man numera stenhårt Backdoor Pipe, stort Sunset med flera läbbiga vågor. De gör aerials och beter sig som värsta shortboard ripparna. Brädorna är allt från 8-10 fot och har oftast rejält insmalnad nos och tunn häck. Mycket kurva i både outline och rocker. Den bräda som går att köpa här hemma som mest ser ut som en som passar för detta är Naish 9’3. Padeel Surf Hawaii är annars de som kanske leder utvecklingen, även C4, Ron House, Kazuma medflera Hawaiianska och Kaliforniska customshapers gör grymma brädor. Att försöka rippa riktiga vågor här hemma på SUP funkar självklart även för den som aldrig SUP-surfat. Man bör dock välja en lite bredare/stabilare bräda än de minsta Hawaiirippers. Första 5-10 gångerna kommer man ha lite stabilitetsproblem. Har man aldrig surfat (dvs utan rigg) eller helt enkelt är en riktigt kass surfare, då kommer det självklart gå lite trögare att rippa vågor även på en SUP. Man bör verkligen kunna behärska en vanlig long board i riktiga vågor om man ska blanda sig in i leken bland short och longboardare. OBS: Lära sig gör man INTE bland andra surfare, då riskerar man deras liv och lem.Jag har klart ambitionen att göra ovanstående. Efter en hyfsat snabb lärkurva är det inga problem att köra t ex Torö eller en massa Gotlandsbryt i upp till ca 7-8 m/s vind. Sedan blir det rätt jobbigt med både choppigt vatten och vinden, men på t ex Torö kan jag lungt SUP-surfa upp till bra vågseglingsvind a la guppa 5.3.
En grej med vindsurfare, även dedikerade vågseglare, som surfat extremt lite, är att man kör på fel spots. (Svenska) surfare söker sig till lä, även om det blåser halv storm så finns det ofta vågor i relativt lite vind. Jag är helt över tygad om att skåne, västkusten har lika fina SUP-vågor för hårdripp som t ex Torö och Gotland. Att vågorna enbart ligger kvar i 10 minuter efter mojning vet jag inget om. På ostkusten har vi ofta vågor innan vind och i nästan ingen vind. På Gotland är det ofta vågor i i stort set ingen vind. Kanske lite mer så än på grundare, blåsigare och ”smalare” västkusten.
2) Slappsurfa slöa vindsurfingbeachbrake.
Här är en allround SUP på typ 10 fot vettig. Dessa är lite rakare med fullare nose – ser ut som en bred long board. C4 10 fotare (den tjockare) och PSH allrounders på 9’6 till 10’6 är grymt bra brädor. Hur ska jag förklara det här då? Jo med ett exempel. I somras vindsurfade jag Ekeviken på Fårö med 5.3 i dålig onshore vinkel. Blåste hela dagen även om det var i lättaste laget, men byggde sakta upp lite vågor. Vi sov över i bussen en liten bit bort. Tidigt upp morgonen efter. Blåste rak onshore, kanske 3-5 m/s. Vågorna såg inte ut att vara någonting. Jag skulle aldrig orkat paddla ut med min longboard i den smeten. Ut på min 9’10 SUP. Ut utanför bryten/röran och kolla in var eventuella mer tydliga peakar kom. Satan i gatan. Det som såg ut som 100% skräp från land blev 30 rätt långa roliga repor. Med en allround SUP tar man sig snabbt till rätt ställe när peakarna kommer lite överallt, du ser dem mycket tidigare än när du liggereller sitter, och du kan paddla in på dem i god tid före de bryter. En superskräpdag blev en riktigt kvalitetssurfmorgon! För detta är SUPen helt överlägsen alla andra surfvarianter! Visst i början kan balansen sätta köppar i hjulet men det lär man sig hyfsat fort. Ut och trilla bara!3) Down-wind runs/plattvattenpaddla.
I brytande sjö (typ hav) använder man 14-19 fots renodlade down-winders. De flesta är flatbottnade, ibland med lite konkaviteter som gamla cours-racer vindsurfbrädor. Här sker mycket produktutveckling och de senaste shaperna är inte lika de som fanns för ett år sen. Starboards The Point är en erkänt bra bräda, även om den inte hänger med de senaste customvarianterna. Naish Glide är väl lite av en kompromiss mellan de renodlade race-varianterna och lite mer crusing, dock mycket mer snabbpaddlad än allrounders. I Kaliforninen och Australien är Bark och Stacy de ledande shaperna och dessa är decplacementbrädor som ser mer ut som kajaker. Nog det snabbaste i plattvatten men det pågår intensiva diskussioner om huruvida platta vs decplacementbrädor är snabbast i down wind. Då är det viktigaste att ”contecta” mellan havsvågorna, ej att paddla snabbast.Jag skulle otroligt gärna vilja ha en renodlad racer. De är väldigt mycket billigare på Maui än här hemma, dessutom väldigt mycket större utbud. Antingen skickar jag hem en därifrån (dyrt), bygger en själv (har tagit mått) eller också gynnar jag någon svensk handlare… Vore roligast att bygga en relativt rak platt 14-18 fotare själv. Inte så svårt men tar ju ändå tid.
4) Träningsredskapet.
En (av flera) anledningar Laird mfl började med SUP är att det är en otroligt bra träningsform, alltså för kroppen. Till skillnad från både surf och vindsurf tränar man hela kroppen symetriskt. Världens roligaste balansplatta! Grym rodd mm. När de amerikanska aerobicsinstruktörerna mfl tar tag i detta kan det framstå som lite väl töntigt, men i stället för att springa några km, eller ännu tråkigar in på ett gym – släng i supen och tokpaddla en halvtimme. Eller ännu bättre paddla långt och lungt och upplev naturen… här börjar vi närma oss down-winder-formatet.Är SUP kul i Sverige? Allt är ju subjektiv. Gillar man att surfa (utan rigg) men tycker att det blir för få dagar (när man kan för arbete, sociala plikter mm) då öppnar SUP upp för mycket mer surf a la 1) ovan. Vill man surfa men aldrig riktigt kommit igång. Man kanske vindsurfar men tycker det är jobbigt med paddlingen, man får ont i ryggen och andra paddlar mycket fortare, då kan SUP vara biljetten. Allroundsurf a la 2) ovan är vettig början.
Osv. Personligen tycker ja ALLA former av SUP är löjligt kul. Absolut inte enbart på Maui utan kanske ännu mer här hemma!
Då tycker jag i och för sig det mesta våg och vinddrivet på vattnet är urkul. Allt från plaska omkring på en shortboard på Torö till formula racing med Görvelngubbarna.
/JB
-
@Robin 526504 wrote:
Kan man få en lite mer utförlig beskrivning;-) Hur stora var vågorna, hur svårt var det, hur glad, rädd, spänd, stokad var du?
Tja här skulle man ju verkligen kunna gå loss i sin egen upphetsning. Börja ljuga på om storlekar, namedroppa mm.
Ska försöka hålla igen. Lite långdraget måste det nog bli. För den ointresserade – sluta läs här.
Rubriken är väl ”Megasucce med ett ännu mer megasnopet slut”. Så här gick det till:
Date med Samuel på Malliko där man sjösätter skidan kl. 06.30 (Samuel fd tow-in partner med Anders Bringdal och en urtrevlig göteborgare som bor här sedan typ 15 år, vindsurfade mycket för 10 år sedan och surfade Hookipa varje dag före tow-in tog över). Kvällen innan var det väl en 12-15 fots stormiga close outs på Hookipa och absolut inte inbjudande. Vår plan var dock att chansa. Oftast är det när ingen tror det är värt att gå ut som det är som bäst, gäller både spots som Torö och många unreal waves här på Maui. Hur som helst så visade det sig vara en extremt lyckad chansning.
Samuel och jag har snackat rätt mycket tillsammans men aldrig surfat ihop. Han är upplärd tow-in surfare av en av de hårdaste (Anders B) så hans kompetens var det knappast någon tvekan om. Vad gäller min kompetens var det väl betydligt mer osäkert. Vi bestämde oss för att sticka till Noriega, dvs den höger som funkar bäst när det är stort på Kuau. Jag kan den vågen hyfsat bra från både surf, stand-up och vindsurf, det sistnämnda när det är hyfsat stort, typ som denna morgon. Eftersom jag är goofy hade Samuel lite betänkligheter men jag gillar verkligen att surfa högrar/backside så vi laddade på det.
Innan vi satte i skidan fick jag på mig två av Samuels flytvästar. Först en tunn som man använde för sådär 10 år sedan och sedan en lite tjockare som man använder än idag. Trenden är att man vill ha mer och mer flytkraft och skydd. Det gäller att komma upp till ytan så fort som möjligt för att kunna bli upplockad av sin partner innan nästa våg. Samuel själv hade en ännu hippare ”flytdräkt”, ungefär en sån som man kan köpa på Claes Ohlsson till riktigt små barn, denna dock rätt mycket mer hi-tech i neopren och så. Hela urustningen var föresten top of the line. En sprillans skida, och jag fick låna en toppenfin Kazuma bräda med blytyngder och elak shape.
I med skidan och jag körde runt lite i väntan på att Samuel skulle parkera bilen och trailern. Allt kändes lungt och skönt. Den kalla nordvinden som stökat till vågorna under ett par dagar hade lagt sig och vattnet var varmt och lungt inne i bukten. Samuel hoppade på och jag körde ner till Kuau för att vänja mig lite vid skidan och sjön. Det var helt klart vågor och det blåste faktiskt en liten svag off-shore vind – det såg helt enkelt fantastiskt bra ut!!!!!
Väl nere utanför Noriega fick jag några tips om vanliga nybörjarfel. 1) En tow-in bräda är liten och behöver fart – släpp inte repet för tidigt! 2) Av ren upphetsning går man lätt ner i botten direkt efter droppen – stanna högt på vågen och håll farten! Två rätt självklara råd och jag följde båda. Noriega är erkänt lite stökigt med konstiga strömmar åt lite alla möjliga håll, i synnerhet i denna size finns ingen egentlig kanal utan det bryter rätt friskt och tungt överallt. Första vågen var ingen av de större. Jag släppte repet hade en liten peak framför mig (hoppla) som jag speedade förbi. Sedan flackade vågen ur och nästa sektion var liksom framför mig så jag droppade av. Självklart var nästa våg en riktig manglare (vi valde helt enkelt fel våg i detta set) och den fick jag rakt i huvudet. OTROLIGT skönt med flytväst och skida. Jag bara lät mig tryckas ner och sedan flyta upp som en kork. Blev sedan uppfiskad av Samuel och sen fiskade jag upp brädan. Löjligt bekvämt jämfört med att vindsurfa i samma vågsize. Gissar att min våg var typ mast, kanske lite plus och att den som jag fick i huvudet var mast och en kvart. Dock snackar vi om hawaiimaster, dvs solida tjocka väggar som bryter rätt tungt. På ren surfhawaiianska var det väl en 12-15 fot.
En till liknande våg, dock utan en tyngre efteråt och jag började få blodad tand. 3e vågen var klart den största (jag överdriver nog om jag ska uppskatta hur stor men det var stort denna morgon, Hookipa stängde självklart och inte i närheten att någon vanlig surfare skulle ut där. Kuau, inklusive Noriegas nedre kanal stängde nog för det mesta. Såg ju inte hur det såg ut från land men nog skull man snacka om rätt utmaxat. Noriega blir liksom aldrig större en typ 1,5 mast sedan blir det bara tyngre och elakare. Hur som helst släppte jag tampen Väldigt högt uppe på en brant stor våg. Ett tag kändes det som jag släppt för högt upp och att den lilla brädan liksom tvekade om den skulle speeda ner i facet eller halka av. Gick dock vägen och jag speedade som en tok ner för facet, hann dra rätt långt och länge men höll mig hyfsat högt uppe på vågen. Såg hur vågen skulle dumpa/stänga framför mig och var otroligt frestad att bara speeda på tills jag skulle bli äten (inga tuber här men tungt ändå), i sista sekund sansade jag mig dock och droppade av en vass nästan brytande våg. Skön känsla att blåsa av en så pass stor hålig våg i sån fart. Samuel var på plats och fiskade upp mig med kommentaren ”det här ser ju riktigt bra ut”.
Det knepigaste för mig var egentligen att komma igång på skidan. Med extremt lite vattenskid, wakeboard och kiteerfarenhet samt strömt och jobbigt vatten var själva towandet innanför vågorna det puligaste. Samuel sa att det inte var något att oroa sig för utan att det snart skulle sitta.
Men nu ville vi till riktiga vågor – yttre spreckan nästa!
Vet inte hur många av er som vindsurfat där ute men det är i mitt tycke Mauis bästa vindsurfing. Det är en 100% riktig A-frame som om den inte är sönderblåst (känslig då den ligger en bra bit ut från kusten och där traden blir riktigt stark) har långa stora skuldror. Enda anlednign att man inte sticker ut dit oftare när man vindsurfar är brist på ork, kunskap och fantasi. Tow-in surfarna har dominerat stort där ute senaste åren och nyligen har de lite ambitiösare stand-up surfarna börjat köra där ute. Denna tidiga otippat superfina morgon var vi dock ensamma ute på hela north-shore!!!!!!! Och havet var såååå mycket cleanare än kvällen innan. Väl på plats så blev vi såååå mycket mer upphetsade. Jag har enbart vindsurfat där ute och då är det ju alltid lite blåsigt, nu var det inte långt från glassy. Jag var på väg i direkt. Samuel tyckte vi skulle ut lite längre om det skulle komma ett större set. Ut några hundra meter (alltså här finns ingen möjlighet att beskriva hur vackert både ön och havet var i den tidiga morgonsolen med stora läckra vågor med en lätt lätt off shore bris.
Jag har fått till rätt stroppstorlek trycker in fötterna och vänder mig om för att ta tag i repet – jag är så löjligt urtaggad att jag vet inte vad. Nu skulle det bli åka av! Samuel cirklar runt mig för att jag ska kunna få tag på repet. Jag tittar efter det. Ser det inte. Ser att Samuel tittar efter det. Sen tittar vi båda efter det. Sen tittar vi på varandra…
Vi har tappat repet på väg från Kuau till yttre spreckan. Vi har tappat repet!!!! Vårt enda rep!!!!!! Utan rep – inga repor!!!!!! Vi skriker inte, vi blir närmast förstummade. Vi kör runt lite på skuldrorna och försöker njuta av vad vi ser. LÅÅÅÅÅNGA, VACKRA, STORA VÄNSTRAR OCH HÖGRAR. Samtidigt är det sååååå irriterande. Vi kör tillbaka till Kuau och letar rätt intensivt. Repet är tjockt och oranget, men havet är stort. Repet är förlorat, liksom mer tow-in surfande för oss den dagen.
Tillbaka till rampen i Malliko. Där möter vi nästa tow-in par. De liksom troligen alla andra hade inte trott att det skulle vara så fint så de hade inte gått upp innan man kunde se havet. Vi hade däremot gjort allt rätt – nästan.
Två dagar kvar på ön. Stort igen men stökigt. Ska ringa Samuel nu och se om vi kan få till det i morrn eller övermorrn. Annars får det vänta till nästa vinter.
Summa kardemumma. Inte ett dugg läbbigt. Visst krävs det en hel del dyr utrustning (komplett sprillans kit går på ca 14000 dollar) och så krävs det två pers, men väl på vattnet är det den bekvämaste av alla surfvarianter. Skitkul!!!! Snopet slut, men forsättning följer – nån gång.
Over ’n out.
JB
PS: Ta nu inte detta som något slags skryt eller försök på att impa. Jag överdriver säkert som tusan och inte vet jag? Jag är bara en gammal vindsurfingturist som råkat få följa med ut på en jet ski – inget mer.
-
-
Frippe: Först Noriega och sen yttre sprecks riktigt tidigt. Vi var ensamma ute och vinden vände tillfälligt till lätt off-shore och det var sjukt fina vågor. Funderar på en tidig morgonsurf med SUP på Kanaha om det inte är för stökigt. /JB
-
Inte nog med att man ska behöva sitta och få ont i magen när man ser det live. Här får man ont i magen igen… otroligt bra fångat på bild Frip! /JB
