jesper_b
Forumsvar skapade
-
Kalaskul race blev det. Tyckte det kändes lite tveksamt först. Trots perfekta sjöbrismoln över land ville inte riktigt diset bränna bort och vinden komma igång. Men sedan kom den desto mer. Kul att kunna köra både lättvind, mellanvind och nästan hårdvind (10.0 var perfekt i slutet) under en och samma eftermiddag. Precis vad jag behövde. En eftermiddags racing är både fantastiskt kul och ger så mycket vad gäller lärande/utveckling!
Tycker det var extra kul att Jeppe K var med igen och gick som ett skott. Mer av hans djävlarannammaattityd (kanske inte vad gäller att segla på folk och så i tighta situationer men annars) och det blir ännu trevligare!
Det tog 3 starter innan jag kunde starta hyfsat, tog 4 race (minst) innan jag kunde segla hyfsat. Går helt klart inte att leva på förra årets lagrar, med under 2 timmar på vattnet är Stockholmstoppen knepig att slå. På tok för mycket rena nybörjarmissar: Sen till start, missar lay-line, tappar segel i slag mm. I och med denna tävling har jag dock minst det 3-dubbla i seglingstid så ny djädrar.
STORT tack till arrangörerna!
/Jesper B
Starboard/Onwater teamrider
-
Jona,
Jag vet inte på vilket språk han skrev den men den är bättre på engelska än på svenska, dessutom är titeln mycket vackrare på engelska. Föresten bör du läsa alla Kundreas böcker (oavsett språk)./Jesper B
Som just refererade till Hegel i en annan tråd!
Starboard/Onwater teamrider
-
Basse. Jag tycker faktiskt att det ser rätt souligt ut. I vart fall klart ballare än krampaktiga table-top forwards och en massa svåra freestyletrix som jag personligen inte kan relatera till. Visst ser det lite ryckigt ut, och både push och framåt är ju rätt mekaniska vindhopp snarare än feeeeeelingmoves. Men näe, jag står nog fast och tycker det är rätt souligt. Det har i alla fall en viss höjd och fethet över sig, och kanske till och med något slags flow… kanske inte… eller?
Jag hoppar så himlans lite, trots att jag tycker det är så himlans kul. Sådana här superhopp inspirerar i alla fall mig att försöka ladda på lite oftare. Det borde väl vara någon slag soul i det. Inspirtation alltså.
Måste köpa ett sånt där lådsegel först bara!
/Jesper B
-
Att så många går på kläd- och prylindustins defintion av surfing (och vindsurfing). Ett morgonsurf har inte ett skit med klädbutiken i innerstan att göra. Visst kanske morgonsurfet har någon slags strukturell ekonomisk relation till att backslickgrabbarna på Östermalm klär sig i badbyxor i innerstan (!?), men det är inte det morgonsurfet handlar om för de som morgonsurfar.
Det handlar om att paddla ut, sitta still, paddla in, låta vågen ta över, ”to let go” av allt skräp. Det handlar om att UPPLEVA! Nej om att LEVA. Det handlar om LIVET. Det handlar om att uppleva något som fler upplever och att man är tillsammans med dessa andra, oavsett om de är där då eller någon annan gång, eller på andra sidan klotet. Vi kan känna djup gemenskap utan att säga något, utan att förklara något, utan att ”visa upp något”. ”Vi” inkluderar självklart dig! Om du vill.
Att sedan en massa kommersiella aktörer utnyttjar detta, eller någon slags förskevad bild av detta, för att tjäna en massa pengar på identitetsökande nutidsmänniskor kan inte morgonsurfarna (eller vindsurfarna) göra mycket åt. Men blanda för f-n inte ihop dessa två ytterlighetsdefintioner av surf/vindsurf!
Jo föresten, visst kan vi alla göra någonting åt detta. Sprida kärleken här och nu på konfen och överallt. Skrev just ett litet inlägg i spolningstråden härbrevid med viss bäring.
Amen,
Jesper B
-
Många bra tekniktips ovan. Kan nog hålla med om de flesta. Vill dock lägga till en aspekt av mindre ”teknisk” karaktär. Känns viktigt med tanke på den närliggande tråden om vindsurfingens eventuella själ.
Om man inte kan övervinna den – förena dig med den!
Jag tycker att det kan bli jädrigt jobbigt att bli spolad. På t ex Torö kan det bli ett sådant jädra strul att bli omkringspolad inne i beachbreaket att man missar en massa bra vågor strax utanför. Fasen vad jag har stått och svurit där. I fetingvågor (för mig på Maui) kan det bli jobbigt för att det helt enkelt är farligt. Strömmen för en ut i riktigt obehagliga break, kolfiber sticker ut åt alla håll och en vass fena vill av någon anledning alltid befinna sig i närheten av mitt huvud. Livsfarligt att hålla kvar i grejorna samtidigt som man känner sig oroligt liten utan något att hålla i därute i kaoset.
MEN, och det är ett riktigt stort MEN, med rätt spirit kan man njuta både av Torö, Maui och andra någorlunda kraftfulla vågors spolningar. Jag låter mig allt oftare bra spolas omkring, helst av en ordentlig våg som verkligen kan lyfta, trycka och pressa både mig och utrustningen upp, fram och neeeer. Väl nere, gärna en bra bit nere under vattenytan, kan man i stället för att stressa upp (bland annat till ytan) ta det lite lungt. Brytande vågor kan vara otroligt vackra även underifrån. Ju djupare man är desto mörkare, men även lugnare (lite beroende på djup och strömmar). Jag brukar ibland ta en liten ”time out” där nere. Prylarna får klara sig själva. Vågorna får spotta bäst de vill där uppe. Kolla, där lyser solen igenom ner på revet, nästan som när solstrålar bryter igenom molnen efter ett oväder. Problemen med att få tag på grejorna, simma bort från utströmmen, att få 1,5 masthöga face i huvudet känns plötsligt mer som ett spännande äventyr som inte får stressas bort utan vidare. Pulsen går ner, behovet av syre minskar. Där kommer en näsfisk simmande. Vad tycker du om dagens undervattensväder? Snacka om intim interaktion med naturen. Efter ett tag kan jag inte låta bli att öppna mun och smaka på det salta ljumma vattnet. Det är gott! Sedan är det bara att inse att jag inte behöver uppgradera mig till 2008 års superprylar. I stället förenar jag mig med allt annat viktigt. Jag låter havet strömma in genom munnen och sakta sakta fylla mina lungor…
Sedan tag tar fram min specialtryckta version (vattenfast) av filosofen Hegles Jenaföreläsningar från 1804. De handlar om hur användande av instrument och objekt (dvs prylar) leder till att man riskerar utveckla ett ”cunning self”, dvs ett egoistiskt tävlingsinriktat sinne som hindrar solidaritet mellan, och uppskattning av, medmänniskor. Hegel visar helt enkelt hur ett ohämmat prylfokus tenderar tränga ut kärlek, (world)spirit, mana, irie, soul, aloha, själ från den mänskliga tillvaron. Kanske något för oss vindsurfare att klura lite på? Kanske något för de flesta i vårt prylifierade och tävlingsinriktade samhälle?
Tack för kaffet!
/Jesper B
Som egentligen inte har tid med denna typ av konfendravel. Jag måste jobba på så att jag har tid och råd att trimma in mina sprillans formulariggar inför den kommande helgens extremt prestigefyllda tävlingar.
-
Nej inte dyhålet, snälla snälla. /Jesper B
Starboard/Onwater teamrider
-
På frågan A, om vad är soul, kan jag bara hålla med alla som argumenterar för att det är personligt, ej har med vilken aktivitet man nu råkar gilla mm.
Samtidigt och i motsats till ovanstående toleranta och politiskt korrekta; G-land ÄR soul materialiserad. Fina vågor, fantastisk natur, lagom (glest) med folk men samtidigt jädrigt trevliga, låg grad prylifiering (ej att blanda ihop med att ha bra grejor) fokus på upplevelse snarare än teknik, och så vidare.
Mer G-land åt folket!
Jesper B
-
Shit – det här har en potential att bli en riktigt trevlig tråd. Från mitt tidigare påhopp till mer positivt:
Vaknar upp en morgon i bussen Fårö. Vinden dog redan igår men det ligger vågor kvar. Perfekt för en liten morgonsession med min dotter Tora. Inte direkt några Hawaiianska berg, inte heller någon löjlig localism, vi sticker ut en halvtimme och båda får några vågor. Solen börjar värma på och bränner bort morgondiset. Vi blir varma i våra sommardräkter – både innifrån och utifrån. Vi säger inte mycket men ler med hela våra kroppar på väg tillbaka till bussen, morgonfika och pannkaksbak.
Lite senare på dagen lyckas en svag bris tränga igenom högsommarvärmen. Jag riggar en 5.3 och sätter på Krickes gamla Windglider. Med Svea (mina andra dotter och Toras lillasyster) på fördäck glider vi sakta ut över det klara vattnet. Sandbotten övergår i pallkant (gammalt korallrev) vi ser fiskarna, tången sjögräset. Vi kryssar ut från stranden runt udden och tar oss utmed kusten förbi fyren och ända bort till Norrstauren. Här och där ser vi någon människa sitta på en sten och njuta av naturen. Ett äldre par vinkar till oss. Faktiskt bryter det till lite fortfarande där det grundar upp snabbt. Lång slör tillbaka till stranden och eftermiddagsfikat. Svea och jag går tillbaka till bussen. Vi säger inte mycket men njuter med hela våra kroppar.
Surfing eller vindsurfing? Här spela det absolut inte någon roll. Vi upplever det vi upplever. Kalla det soul, mana, kärlek eller vad ni vill!
Prestandaångest? Trickträna? Tävla? Prylifiering? Localism? 80-tal? Kaksig big-wave-attityd?
Nej inget av det, bara intim närhet till natur och medmänniskor.
/Jesper B
-
Måste bara tillägga: Det finns självklart en massa vindsurfare med grym mana och visst fasen snackar vi upplevelser efter bra vindsurf. Men det är inte det som fokuseras i till exempel vindsurftidningar och i vindsurffilmer. Undantag finns självklart här också, i synnerhet vad gäller alla balla hemmafilmer som spottas fram.
En duktig och då up-coming svensk pro vindsurfare åkte till Maui för första gången en massa vintrar sedan. Det blåste inte på rätt länge och han blev allt mer otålig. Han hade ju en massa tricks han ”måste” träna in. Vi sa åt honom att skaffa en longboard (get a life man) och slappna av. Varför inte njuta av det fantastiska surfet som levererades dagarna i ända? Han grejade inte det utan åkte hem tidigare än planerat. Visst, han hade väl en dröm om att vinna tävlingar, men vilken stress. Han skapade en massa disharmoni runt omkring sig. Att det sedan började blåsa när han åkt hem och att surfing ger grym känsla för vågsegling gör väl hans inställning ännu obegripligare. Det känns dock lite typiskt vindsurfare. Fasen det går att göra sååå mycket kul i vattnet än just med ett segel som sitter löst på en bräda, det finns faktiskt fler aspekter att njuta av än att lära sig nya moves och tävla.
För mig slår INGET en riktigt kul vindsurfingdag, men det gör inte vindsurfingkulturen så mycket roligare.
Hoppla vad jag hade åsikter om detta – på mig bara!
Aloha,
Jesper B
-
Did we ever have one?
Det är inte enbart prylfokuset som är lite speciellt, även prestandafokuset vad gäller själva utövandet skiljer vindsurfingkulturen från surfkulturen.
Visst vill även surfare surfa lite bättre än de gör och visst blir det rejält stoke om någon grejar en riktigt tung drop, kritisk sektion eller liknande, men det är INTE fokus. Har aldrig, aldrig hört två surfare som diskuterar hur de rent tekniskt gör endra movet. Snacket handlar nästan alltid om (den inre) upplevelsen av vågen, dagen, naturen, stämningen mm.
Fun factor och upplevelse (surf) vs. hur bra är jag jämfört med polarna (vindsurf).
Visst överdriver jag skillnaden en hel del (romantiserar surfing och tokdissar vindsurfing), men skillnad är det.
Man skulle kunna förklara bort vindsurfingkulturens låga nivå vad gäller estetik, journalistik, mm med att det är en sådan liten sport att man inte har råd att göra snygga tidningar och filmer. Jag tror dock det ligger mycket djupare än så. Surfingen är ett helhetspaket med ett estetiskt och moraliskt djup som utvecklades under 60 och början av 70-talet. Att sedan vindsurfingen inte lyckats ta in detta och göra det till sitt är dock en gåta. Fasen vindsurfingen har funnits sedan slutet 70-tal och kan ses som en variant av surfing, om man så vill. I vart fall är det en gåta för mig som självklart föredrar en bra surfrulle eller ett surfmag framför ännu en pinsam vindsurfingfilm eller ett lika pinsamt pryltest.
Mer och djupare soul, mana, spirit, aloha, irie, mm åt folket!
/Jesper B
Som både surfar och vindsurfar men som varken identifierar sig som ”surfare” eller ”vindsurfare”.
-
Jag måste sticka vid 16 men kommer försöka vara där vid 2-3 för en kortis. Vore kul om någon mer kunde komma lite tidigare. /Jesper B
Onwater/Starboard teamrider
-
Sist jag köpte lack var det faktiskt från en firma som håller på med industridesign. Före det köpte jag från ”Pelles Billack” en bit ut på Värmdö utanför Stockholm. Bara namnet fick mig att gilla den firman. Båda sålde små mängder, men det kostar lite med kvalitet.
Sök i telefonkatalogen på billackerare eller liknanade så hittar man nog någon trevlig typ som ligger hyfsat nära där man bor. Tror inte märke eller variant har så väldigt stor betydelse, möjligen ska man kolla att det inte blir någon kemisk reaktion med lack och dekaler som man ska lägga däcket på. En bra grej med sprayad billack är att den härdar så fort att dekaler av lite alla möjligta vsrianter inte hinner lösas upp eller liknande.
Deck dust benämns även acrylic dust har jag för mig. I vart fall när den är gjord av akryl!!
/Jesper
-
Helloj,
Väldigt vad samma ämnen kommer tillbaka om och om igen. SDM vs RDM, hur lagar man en ding, hur gör man halkskydd. Vet att jag beskrivit hur man gör på riktigt åtminstone i en tidigare tråd.Två komp klarlack, går bra med billack som köpes från t ex en billackare. Finns några olika märken och olika hårda lacker. Jag har kört med en ”halvhård”.
Sedan strör man INTE någon lämplig krydda ovanpå utan blandar istället ”deck dust” dvs ett polyesterflis eller glasflis i lacken. Jag har köpt min deck dust på Fiberglas Hawaii på Maui som har små fina burkar som räcker till 10-20 brädor men det går att få tag på andra håll. Jag vet att jag gogglade för ett par år sedan och hittade försäljare i både frankrike och England.
Man rör ner flis i klarlacken tills det blir som välling, dvs mer rinnnigt än gröt men ändå rinnigt. Sedan tar man vilken liten hobbykompressor som helst och en spruta för underedsmassa. Sådan inkluderas ofta i de billiga små kompressortillbehörskitten som finns på typ biltema, jula eller claes olsson men kan köpas separat för en högst överkommlig penning. Provspruta på en gammal brädlapp eller något. Det ska inte bli tjocka klumpar utan nästan som lack men finknottrigt.
Maskera railsen och svep några långa snabba tag över brädan. Att blanda till vällingen, maskera railsen och spaya på går på under en halvtimme för nybörjaren, 5 minuter om man har koll. Halkskyddet blir perfekt, bättre än cobra och lika bra som på en custom (eftersom de gör exakt så här).
/Jesper B
-
Jan: eller kanske du ska locka med middag på Kafé Koloni i Saltsjö-Duvnäs efteråt (på väg hem, av direkt efter Skurubron). En riktig liten pärla med god mat i extremtrevlig miljö. Köket stänger dock 20.00.
/Jesper B
Som gick högre och fortare än Voxby idag!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Starboard/Onwater teamrider
-
Nu blir jag helt förvirrad (än mer). Vilken helg är detta? /Jesper B
Onwater/Starboard teamrider
