ola-h
Forumsvar skapade
-
Grymt skön bräda, den där 10 fots SOS:en…orkade inte plocka med min hem från Maui. Funderar på att istället kapa bort ett par fot på längden på min 11’11″…
Jeppes projekt är minst sagt over the top. Men friskt vågat hälften vunnet. Han vet ju vad han vill åt i alla fall.
-
Jag brukar också trycka ned seglet en bit under vattnet, med masttoppen pekande i stort sett mot vågen. Men sedan spelar det nog väldigt stor roll hur man håller i det hela. Jag undviker att hålla i toppen utan klamrar istället mig fast mitt på masten. Och i själva spolningen försker jag ge riggen visst ”spelrum”, dvs bryter inte emot. I en rejäl spolning kan man riktigt känna masten flexa fram och tillbaka. Olika delar av riggen trycks åt det håll strömmen i vågen för tillfället bestämmer. Om då 70-100 kg seglare hänger emot i ena änden blir det förstås tuffare för masten. Ibland känns det helt enkelt bättre att släppa, men det är ju en bedömningsfråga eftersom man ibland då kan hamna långt från riggen och få andra problem.
-
PX har ju bytt leverantör, men jag tror de håller lika bra. Det verkar så enligt ryktet på Maui i alla fall. Så i den meningen tror jag inte det blivit sämre.
Men samtidigt ser man en hel del riktigt lätta rdm, typ 400 runt eller under 1.5kg. Personligen tror jag inte det håller alls lika bra. Någonstans runt 1.6-1.7 verkar vara vad man kommer under med och även då gäller det verkligen att hålla tungan rätt i minnen för tillverkaren och designern.
En ytterligare faktor som jag tror kanske spelar störst roll är att folk blivit mindre försiktiga. Förr visste man att masten skulle gå om man ”slarvade” när man blev spolad. Nu antar man att det kommer gå bra och kanske håller i för länge eller släpper ifrån sig prylarna på ett ogenomtänkt sätt etc. Jag har ingen direkt statistisk säkerställd analys på detta, men jag vet själv att jag agerade så här på Maui 05 och då gick det ett par master. I år seglade jag både större vågor, laddade mer, och blev hårdare spolad men klarade masterna ändå – kanske för att jag igen var lite mer ”omtänksam”. Det är inte så mycket att inte ladda utan mer vad man gör _när_ man trillar/crashar. Man kan givetvis inte immunisera sig mot mastbrott, men med en bra mast smart agerande i vattnet kan man komma rätt långt.
-
@Tejomonstamasta 463630 wrote:
Huumm jaa det låter faktiskt inressant….men med frakt kommer man ändå upp i 4 lakan om man köper tushingham…även om masten kanske utgör en av de viktigaste sakerna i utrustningen…..kanske ska man satsa på att köpa en gunsails select rdm 400 och köra med en 30 cm mastextender för att få lite mjukare topp eller är det rent åt skogen tänkt?
Det känns lite onödigt att chansa på en sådan ”speciallösning”. Master kan man ha länge. Inte bästa grejjen att vara dumsnål på. Jag håller med om att NP är onödigt dyr dock. Jag skulle dock hellre kolla på Powerex (som många kör i NP och som passar till väldigt många andra segel) än Gun, 85%-aren kostar strax under 4000, tror jag.
Annars finns ju också Hots rdm som borde passa ännu lite bättre till NP i och med att den är lite mer ”mittstyv” och toppmjuk precis som x-combat-masten. Den är också rätt prisvärd, 3800 för 400, tror jag.
I 430 tror jag ännu mer på Hot-masten relativt PX eftersom PX är lite mjuk i den längden. Enligt uppgift säljer Hot väldigt mycket master till Japan där de blivit populära just till NP-segel.
-
Man kan kolla innehållet i gamla windsurf och boards och sen också köpa. Tror för övrigt samma reportage även var i SURF.
-
Om man delar alla värden med max nedböjning och sedan plottar får man en graf som bättre visar de relativa böjkurvorna. X-kombat 2008 verkar vara mjukast i toppen (sista metern), men relativt mjuk även i botten (styvare på mitten). HotRod är också mjuk i toppen, men lite styvare i botten. Man ser vissa antydningar till mätfel också…
-
Men Staffan, då! Över en fika idag diskuterades min mångåriga stenhårda linje som resident kompromisslös prylbög här på konfen. Dessutom är jag mastfetischist, med 10 rdm i min mastgarderob. Ändå har inte ens jag lyckas uppbåda den entusiasm som krävs för att göra ett dylikt masttest. Imponerande. Och jag vågar inte föreställa mig vidden av den utråkning som ledde fram till beslutet att genomföra testet.
Men som du säger: Kul och lite intressant trots allt.
-
Körde källarförrådet när jag bodde i lägenhet. Jag tror inte det är speciellt åtråvärda prylar för tjuvarna. Bättre att sno en barnvagn om man vill få nåt att sälja för att köpa knark.
-
Jonas Hörnstein med vänner har ju designat att bräddesignprogram, BoardCAD, som är open source, dvs alla kan använda det gratis. Han har också satt upp en CNC fräs i Portugal där han bor och bygger vågsurfbrädor för glatta livet. Jag har nyligen designat en vindsurfingbräda som byggdes i Jonas verkstad. Vi hoppas få upp snurren på vindsurfbrädesbyggandet så småningom och då kan ni med intressanta designidéer som kanske ändå inte vill stå och slabba epoxy i garaget få er drömbräda byggd.
-
@HannesS 462619 wrote:
räknade du mer än en gång? man kan lätt räkna fel så räkna i 15 sek och gångra sedan med 4. Så om du får t.ex. 14,17,11,14,14 så kan du göra 14*4=56.
Räkna fel? Jag räknade en hel minut för att minska effekterna av ”felregistrerade” slag. Så slapp jag multiplicera också. Man vill ju inte gärna räkna för mycket såhär på fritiden.
Nu testade jag igen och fick 55.
-
56 mätte jag såhär sittandes framför datorn. Egentligen lite märkligt lågt eftersom jag inte tränat kondition på många, många år. Jag har iofs precis varit ute och sniffat lite epoxi i garaget, det kanske är pulssänkande?
-
Drar det verkligen mindre soppa om man har de tre barnen på taket?
-
Fantastiska förhållanden, duktga seglare och riktigt läckra bilder.
Fotografen har ett sätt att behandla sina bilder som gör att det blir grymt skönt ljus i reslutatet. Lite synt att seglarna blir så svarta bara. Han borde sponsra dem med ljusa våtdräkter.
-
Helt sant, fast hur mycket man måste öppna upp beror också väldigt mycket på hur bra fart man lyckes få med sig. Ju snabbare du kör relativt vinden, desto mindre måste man öppna upp i detta läget. Det är därför det är så bra om man får bra acceleration i läge 3. Då blir rigghanteringen i läge 4 så mycket enklare och man vänta till ”läge 5” (dvs själva toppsvängen) med att öppna upp. I läge 4 vill man helt inte ha något drag i seglet kvar. Man skall helst liksom ha kört ifrån vinden. Fast ju mer onshore desto omöjligare blir det. Och det är inte ens alltid önskvärt då. Ibland kan de vara värt att prioritera bort den extra ”ställtid” man får genom att ha ett trycklöst läge 4 mot att få med sig ännu lite mer driv från seglet.
-
Koas inlägg som jag refererar till ovan försvann visst. Jag kollade i bland mina egna bilder och hittade följande serie på Levi. Man kan unda varför man skall ha ned mycket rail i svängen. Jag skall försöka förklara mha Levi Siver.
1. ”Skita på sig position”. Här plockar han med sig all fart han kan både från segel och våg. Full speed rakt ned.
2. Pang! helt plötsligt lägger han in brädan i en hård sväng. Riggen läggs framåt och överskotas för att slippa segeldrag så han kan koncentera sig fullt ut på att lägga brädan i sväng. Segelpositioneringen gör också att han undviker att slå skothornet i vattnet:
3. Nu är det ”power on” igen. Seglet är upprest något och kraften i seglet hjälper till at driva på genom svängen. Genom riggens position så hjälper också seglet till att driva ned mer rail i vattnet. Det blir en slags jämviktsposition. Om man inte har förberett med tillräckligt med bräda i vattnet är det lätt att man vobblar till just när draget återkommer i seglet och därmed tappar fart och balans. Som jag ser det är det just av den här anledningen som man vill ha mycket rail i vattnet: vattnet/railen ger ett slags stöd som hjälper till att ta hand om trycket i seglet.
4. Nu förbereds toppsvängen. Man kan säga att Levi låter brädan köra ifatt seglet, så att seglet hamnar mer upprätt. Han går över på mer bakfotstryck, flyttar fram händerna, öppnar upp seglet och börjar också ”för-vrida” höft och axlar i den nya svängriktningen.
I Sverige är det nog sällsynt at man behöver lägga ned seglet så kraftigt som i bild 2. Däremot är det nästan alltid något typ av (mer subtil) överskotning involverad i just den delen av svängen. Det är det här som är ”ihopkrypningsstadiet”. Man börjar sätta i kanten, böjer knän, vinklar ned armbågar och liksom sänker och flyttar fram tyngspunkten på bräda, samtidigt som man tittar tillbaka upp mot vågen dit man vill komma. Allt för att vara balans när man strax efteråt får tryck i seglet igen.
