ola-h
Forumsvar skapade
-
Antagligen sant för freestyle. Men för ”vanlig nöjessegling” det beror på seglet i fråga. Jag körde förra året ett Hot superfreak 7.0 för att just få lite fler lättvindsdagar. Det seglet väger och känns som en 6.0:a i manövrar, speciellt om man trimmar det lite plant. Det drar då egentligen inte igång nämnvärt tidigare än en bukig 6.3:a, men den STORA fördelen är otroligt mycket bättre glid genom vindhål. För mig är denna 7.0 helt enkelt perfekt för ändamålet att utöka antalet roliga dagar utan att det för den sakens skulle skall kännas tungt och bökigt. När denna 7.0:a blir sor byter jag ofta direkt till 5.3, så 5.8-7.0 SF är långt ifrån ett för stort glapp.
Faktum är att efter att ha kört det seglet undrar jag varför tillverkarna överhuvudtaget bemödar sig att göra andra 7.0:or (annat än för ren race).
Nu har det dessutom kommit en ännu lättare version kallad ultralight. Jag har en Superfreak Ultralight 5.5 och det seglet väger som ett 4.2-vågsegel. Dessutom jobbas det på en 6.7:a designad speciellt för att gå på en 430-mast. Kanske kan vara något. Kolla om det finns något 7.0 Superfreak at testa på Gotland.
Ursäkta ”reklamen” men det är helt enkelt ett fantastiskt segel
-
I teorin ja, men i praktiken tycker jag det mest handlar om att hitta rätt balans på brädan i fråga samt att få en ”spread” som både passar en själv och brädan.
-
Håller med om att 70:an är klockren. Som du säger blir nog 90:an lite för stor för din fru, även om säkert hon kan svänga den rätt OK på vågen förutsatt att den verkligen handlar om riktig lättvindssegling. Detsamma gäller för dig i ännu högre grad.
Men väl på vågen så håller 80:an väldigt bra fart också, även om vågen är seg. Den är ju nästan lika bred som 90:an tailen och att den är smalare på mitten tycker jag gör att man kan driva på den lite mer genom svängen även om vågen är seg – lite mer surf, liksom. 80:an är på det sättet rätt så lik 70:an medan 90:an är mer som en stor variant av 75:an med mer outlinekurva vilket iofs gör den väldigt lättsvängd men också adderar till att den snabbare börjar kännas stor.
I praktiken tror jag alltså att den enda fördelen med 90:an är ”ren volym” dvs enklare riggdragning som du skriver, samt att den guppar bekvämare och håller bättre höjd när vinden verkligen har dött. Men om det är precis det som man skall ha brädan till så kan förstås 90:an vara det bästa valet. Speciellt om det i alla fall handlar om sega vågor.
Scot Mckercher som väger 84 ser man rätt sällan på 90:an utan 80:an är den bräda han oftast verkar tillgripa i lättvind.
-
Svårt val. Jag har haft båda. 90:an svänger bra den med och känns inte alls klumpig. Men den blir begränsad tidigare när du får tryck i seglet eller rejält med fart. 80:an planar i princip lika tidigt och håller lika bra fart på vågen, men du tappar en del bekvämlighet när du skall guppa runt. Å andra sidan bli 80:an totalt sett betydligt mer allround. Dels klarar den fina vågor och sidvind bättre när ridningshastigheten ökar. Sedan är den mycket roligare i onshore B&J när man kanske vill segla med rejält med tryck i seglet med säg 5.3. 90:an gillar inte den sortens fullpattesegling när man väger så lite som du och jag.
I Sverige har jag lite svårt att tänka mig förhållande när 90:an flyt skulle behövas. Det får vara i princip helt vindlöst innan de extra litrarna verkligen börjar spela roll. Med bara lite, lite driv så håller sig 80:an väldigt bra på ytan.
-
@Oregistrerad 459107 wrote:
Eftersom detta är en sån teoretisk tråd kan ni kanske svara på detta.
Är det stor skillnad på tight sväng med en twinfin och en singelfin men väldigt kort sådan? Nu kan jag inga längder på twin men säg att man har två fenor på 20 cm och singel på 15. Vilken svänger bäst? Är fenornas placering och vinkel mer viktigt än totalarean i vattnet?
Skulle en bräda som i teorin kan placera sin position i sidled under färd svänga bättre? Låt mig förklara. Segla rakt fram = fenan i mitten. Skarp högersväng = fenan så långt ut mot brädans högerkant alt vänsterkant.
2*20 vs 1*15 är lite väl orättvist, men i princip tror jag att det är fenornas placering som är det viktigaste. Djupet gör också en del, men jag tror placeringen är viktigare när det gäller de egenskaper som framhävs mest när det gäller twin fin. Inte bara att de sitter längre ut mot kanten utan också att de sitter längre fram, mer under foten.
-
Som sagt, tri-fin (thruster) är för 2010… (allvarligt talat tror jag att det faktiskt kan dyka upp då, fast inte i första hand som uppföljare till twin-brädorna utan snarare på brädor för lite segare vågor).
-
Eller så kan man se det som att det snarare är hans system än Simmers system och då är det kanske rätt naturligt att han plockar med det till Goya.
Troligare är det dock att Diffin är van att ”shapa” sina segel med den panellayouten och därför inte vill byta bort den.
-
Extremt innovativt att ha fenorna på tvären. Eller är det bara brädan som är väldigt kort i förhållande till bredden?
-
Så sant. Faktum är att jag både med en och två fenor i princip alltid tar bort fenorna från brädan efter avslutat segling. Anledningen är att jag inte av lättja nästa gång skall lura mig själv att köra med ”förra” fenan istället för att byta till en storlek som kanske är bättre.
Så det är nog inte tiden/meckigheten som stör mig utan mer själva grejjen att sätta dit nya ”onödiga” mekanismer på min bom. Antagligen för att jag inte känt behovet av att kunna trimma i farten
En annan fråga är huruvida olika segel passar olika bra för justerbart uthal. Min grundprincip vid vågsegeltrimning är att jag mer trimmar för att få en speciell känsla än för att få en speciell mängd drag. Det sagt, vissa av mina segel trimmar jag rätt olika för olika vindar medan jag har andra segel som jag (förutom i extremfall) i princip alltid riggar likadant.
-
Bäh, jag tycker det verkar svinjobbigt och gillar inte massa extra komplikationer. Fast å andra sidan är jag ju lite av den där trim-snubben som gillar att ha perfekt riggat, så kanske borde jag prova ändå.
En fråga: hur mycket trimmar ni (räknat i centimeter rörelse för själva seglet relativt bomnocken)?
-
Cool. Jag såg att du räddade kameran…
-
Shit, han kan få tryck i toppsvängen den killen.
-
Man kan ju undra varifrån uttrycket ”det blåser full pung” kommer. En möjlig tolkning är ju att kvällen som föregår blåsvädret i fråga tillbringar vindsurfaren i brädboden, fixandes sina prylar istället för att se till att pungen blir tömd.
-
Men är det bra för vindsurfingen med ligg före? Jag minns en intervju med någon megakänd operasångare som sade sig helt tappa känslan om han hade sex kvällen före ett uppträdande. Och det har ju hänt att fotbollstränare förbjudit spelarna att träffa sina respektive dagen före match.
Så kläm fram med det nu. Seglar ni bättre eller sämre efter sex? Denna fråga är ju mer grundläggande än originalfrågan. Man kan väl inte gå ut och jaga sex innan man vet hur det påverkar seglingen?
-
Jag kan inte föra Magnus talan, men självklart är single fin oslagbart när det gäller ”speed” och driv i raktframseglingen. Extremfallet är ju en rak, smal och tunn slalomfena, men för vågsegling gör vi vissa kompromisser för at få bättre kontroll och svängbarhet. Jag skulle säga att en twin fin bräda huvudsakligen planar lika tidigt och tar minst lika bra höjd som _motsvarande_ singel fin, (lite beroende på seglarens kompetens). Den praktiska skillnaden i ren speed tror jag också är försumbar. Däremot så blir det inte riktigt samma känsla av driv från fenan. Man kan säga att twin fins vill svänga mer och därför inte riktigt blir lika naturliga när man laddar på fart rakt fram. Men detta är förstås oerhört beroende på resten av shapen. Det är enkelt att plocka ut en twin och en single där twin-brädan har mer ”rakt-fram-driv” än en singelbrädan. En av de Starbord protos jag körde på Maui var extrem snabb och lättplanande och nästan ”freestylevågig” i känslan rakt fram. Betydligt drivigare på det sätet än t ex en EVO (singlefin).
Och det är lite så jag ser det. Fenbestyckningen är EN shapedetalj bland många andra. Den kan användas till att göra en redan extrem vågridningsshape ännu extremare. Men man kan också tänka tvärtom och använda det faktum att twin gör brädan ”mer loose” till att göra resten av shapen ”snabbare” och få till en ny typ av allroundkompromiss.
Så igen, innan man vet exakt vilken bräda man pratar om går det inte att säga verkan bu eller bä för en given seglare.
Om det är _enbart_ hopp och onshore som är på agendan så finns ju ingen anledning att inkorporera en i grunden svänginriktad innovation. Då finns det redan singlefinbrädor som i princip är helt optimala. Men när jag seglar i Apleviken så tycker jag mig se många seglare som både vill rida bra och hoppa. För dessa kan det mycket väl vara så att någon viss twinfinbräda blir intressant.
