ola-h
Forumsvar skapade
-
@Mag 413687 wrote:
Jag känner mig inte sååå tysk men kör idag
3,5 4,0 4,5 5,0 5,0
Och 2st 400 samt 370 mast.Det är möjligen inte så att något av dina segel är i kombinationen gul-röd-svart? Hur är det nu igen tyska flaggan ser ut?
@Mag 413687 wrote:
Funkar hur bra som helst, men skulle gärna rationalisera bort ett segel av kostnadsskäl. 5,0 är bara så otroligt skönt att segla med i vågor, man kan enkelt guppa ut med stor bräda men ändå hantera både stora vågor och relativt mycket vind.
Exakt! Man har oftast någon favvisstorlek och det gör att procentprincipen i praktiken får underordnad betydelse.
@Mag 413687 wrote:Vill dock ha 3,5 som minsta eftersom jag är fluglätt. 3,5 sitter inte klockrent på 370 men det får gå så ändå. Och jag tänker nog byta 5,5 mot 5,7-6,0 men det skall kunna riggas på 400mast.
Jag skall nog övertala dig att skaffa en 340 förr eller senare, eller vaför inte en 310?
@Mag 413687 wrote:
3,5 4,2 5,0 5,7 kanske? Fast det känns svårt med 4,2-5,0…
/MagnusJag tycker 4.2-5.0 känns rätt tveksamt för vågsegling (i alla fall vågridning). I en tråd på Hotkonfen skriver Jeff Hendersson om den kombinationen ”5.0 to 4.2 is an odd jump. Too much premium wind missed. I would do 5.0, 4.5 and hang on until you want your 3.8 really bad.”
Tom Hammerton lägger till: ”I agree, Get 5.0 and 4.5. You can hang on to the 4.5 in a lot of wind. I think there will be a lot more days when you will want a 4.5 rather than a 4.2.”
Iofs två Mauicentrerade perspektiv, men jag tycker de håller här med. 4.5-5.3 tycker jag dock är helt OK. Betydligt bättre än 4.2-5.0. Eftersom jag i princip har alla storlekar i min jättequiver (visserligen lite olika modeller, men ändå) så är i alla fall min erfarenhet att det sällan känns som man vill tillgripa 4.2 när 5.0 börjar bli bökig (såtillvida det inte är en tokökning). Däremot går jag ofta från 5.3 till 4.5 (fast jag har 4.8 och 5.0 däremellan). Jag tror lite det har att göra med att blåser det så att 5.0 börjar bli stor vill man inte stå och halvguppa med 4.2 – vafan, det blåser ju, då skall man ha drag! dessa vindar kan det börja bygga rätt rejäla vågor också. Då vill man ju å ena sidan ha dra för att komma ut och ta sig runt, men å andra sidan absolut inte stå med för mycket drag på vågen. En del kanske kör på sin lilla (och mer dragkänslig) bräda också. Ett känsligt spektrum, helt enkelt. Och underriggad 4.2 är sällan bra. Lite lätt underriggad 4.5 tycker jag är mindre problematiskt. Men, men, kanske är det mitt psyke som lurar mig.
-
Atan finns i två tjocklekar. De flesta kör den tunna för vindsurfing även på hösten. Själv har jag dock löjligt dålig cirkulation i fötterna efter för många nedkylningsincidenter genom åren, så jag får tillgripa den tjocka.
Personligen tycker jag Atan är helt överlägsna andraq skor eftersom de är så otroligt smidiga. Jag tycker också det med sitt mjuka gummi är skonsamma mot brädornas halkskydd vilket är bra om man kör blandat med skor och barfota. Nackdelen är kanske att de slits rätt fort, i alla fall om man som jag kör våg (mycket rörelse) på stenställen (mycket slitage ”underifrån”). Jag köper mina Atan i en väldigt liten storlek. De är så mjuka så det går rätt bra. Lite ömma tår kan man väl stå ut med om känslan blir optimal…
-
Jag känner att jag är rätt ologiskt detta. Jag cyklar aldrig en meter utan hjälm. Och när jag åker skidor är hjälm en självklarhet, jag släpar tom upp den när jag hudar om det så bara är ett par mediokra nedförsrepor inplanerade. Mn för vindsurfing har jag inte lyckats skaffa någon än.
-
@NLC 413643 wrote:
Nä det kan jag inte men det belyser en intressant sak och det är att många segellinjer har fixa hopp (typ halv kvadrat) mellan storlekarna fastän seglarna letar efter procentuella (typ 10-20% ökning) mellan varje segel.
Själv kör jag med 4.2 4.7 5.5 6.7 just nu vill helst byta till 4.5 5.0 5.7 6.7. Mest för att det är kul att leka med siffror och planera vilka prylar man vill köra på nästa säsong.
Procenten har vi ju redan behandlat i den här tråden… Även om men iofs kan tycka att procentuella förändringar känns mer rätt än additiva så tycker jag i praktiken att additiva funkar väldigt bra (i registet 3.5-5.5) och dessutom så blir det ju i ala fall en masssa andra överväganden som gör att man vill ha vissa storlekar. Så jag tycker nog det är OK nu.
-
Ola: Det låter som de inte hittat helt rätt i mastkurvan till 07. Eller fick du med Mauisailsmaster av misstag?
Masse: Jag har kört 4.5-6.3 på 4m mast med ”bästa prestanda”, så det är klart att man borde kunna trixa till det så att t ex 4.2-5.7 funkar lika bra.
(fast om sanningen skall fram så överväger jag om inte även min 4.5:a faktiskt är aningens skönare på 370…men nu snackar vi verkligen finlir)
Man som sagt, även om jag inser att master är dyrt så är det normalt delar som har väldigt lång livslängs, dvs inte kostar så mycket per seglad timma. Lägger man till det de andra fördelar som fler master ger (diskuterade tidigare) så tycker jag ändå inte det är helt givet att allt krut skall läggas på att ”singelmastoptimera”. Det är väl möjligen inte så att det inte känns lika kul att sitta med ett extra kolrör som att kunna stoltsera med senaste flashiga seglet?
-
@dr Masse 413387 wrote:
…Eller rentav klä upp Persson som en lätt pårökt hawaiian och kalla honom för ”El Duderiño”? 🙂
His royal Dudeness, tycker jag.
-
Oåxen. När du var neree seglade vi ”inre”, väl? Där är det dels inte så ofta vågsurfare (men det var det då) och dessutom är vågen rätt lång, så det är enklare att välja väg (de två stenarna mitt i vågen är minst lika stora utmaningar som vågsurfarna…).
På yttre är det mer problematisk eftersom vågen dör ut väldigt tydligt precis nedanför sektionen. Och den brantar upp rätt snabbt där också, dvs är flack och tråkig före. Så det är liksom bara att välja på ett ta den i ett relativt kritiskt läge eller helt skita i den. Detta gör vågsurfproblematiken lite extra accentuerad. Speciellt eftersom det också kompliceras av att några redan ligger på den plats i vågen man vill ta fart ifrån. Man får oftast först runda dessa och sedan snirkla sig upp ovanför de som paddlar och göra en någorlunda säker toppsväng, antingen en lång runt dem eller en kort som man liksom kommer mellan igen. Inte helt trivial logistik…
-
@adde 413289 wrote:
Nu är det ju inte alla som kan välja att att med 4.5 till förmån för 4.2:an (läs inte alla har lika många segel som OlaH, inte brädor heller för den delen).
Jag tänkte mer när man köper grejjorna. Då kan man ju oftast välja lite.
-
Jag tycker ändå att det är lite svårt, det där. Givetvis måste man vara otroligt vaksam när man seglar vågor och det är andra ute. Det handlar inte bara om att titta sig omkring när man t ex skall börja sin ridnign utan också om att hela tiden försöka ha en känsla för vilka seglare som ligger var och även eventuella surfare håller hus.
Det sagt, i Åsa är det ofta ett gäng surfare som ligger precis på den enda ridbara peaken när det är litet. Om man då överhuvudtagen skall rida vågen som vindsurfare måste man köra extremt nära dem och ibland går det rätt fort. Igen, givetvis gäller det att vara vaksam och inte köra närmare än vad ens egen precision i vågridningen tillåter, men det är förståss rätt små marginaler. Och ännu knivigare blir det i de fall man går upp ”ovanför” surfarna och träffar läppen. Sätter man det hela är det lungt, men om man trillar och tappar prylarna kommer dessa spolas över surfarna. Jag skulle säga att detta innebär viss risk för skador och dingar, men mycket lite risk för allvarliga skador (dvs LÅNGT ifrån jämförbart med att segla på någon i full fart). Men frågan är hur man skall se på detta? Själv lägger jag sådana svängar hela tiden i Åsa (iofs med lite större säkerhetsmarginal än om det inte ligger folk nedanför) och hittills har det inte hänt något. Vad säger ni andra? Spelar det roll hur ”ståsäker” man är? Hur säker måste man vara för att ”få” lägga svängen?
En anna sak som jag upplevt i Åsa är att (vissa) vågsurfare duckdyker och paddlar ut precis vid den mest trafikerade delen av vågen. Jag har tom sett en del som släppt brädan och simmar/dyker i vågen just här. Detta är rena självmordsattityden eftersom det i praktiken är helt omöjligt att se en sådan person innan det är försent. Speciellt om det är upp mot 10 pers ute och man inte kan ”räkna in” alla innan man börjar rida. Detta beteende är fullt jämförbart med att ta genomvägen hem genom järnvägstunneln efter krogen, skulle jag säga.
-
En relevant fråga i denna diskussion är huruvuda en 4.2:a som normalt går bäst på en 370 verkligen kommer klara hårdare vindar än en 4.5 om båda riggas på samma 400-mast (helst inte samtidigt dock…). Min gissning är att det inte självklart är så. Om jag skall resa och måste viktoptimera packningen så tar jag aldrig med ett segel som jag inte har mast till. Mao, om jag inte kan få med 340:an så tar jag itne helleer med 3.5:an. OM jag inte heller kan få plats med 370:an så tar jag inte med 4.0/4.2 utan klarar mig med 4.5. Jag seglar helt enkelt hellre överriggad med rätt känsla i seglet än lagom riggad med ”taskig känsla”. Men som det kanske tydligt framgår av hela denna diskussion är jag dock en mastfetischist av rang…
Jag håller annars med Glenn om att vikten spelar roll, men kanske inte lika mycket som man kan tro. Jämför till exempel med vad Arnie skriver om sin 5.3:a på 430. Jag tror egentligen att den stora skillnaden beror på vad man förväntar sig från sin rigg. Den ”teoretiska” förklaringen till att seglarens vikt inte är så avgörande tror jag är att i vågsegling så ligger man normalt sett ganska mitt i seglets totala spann. Långt innan man börjar närma sig gränsen för seglets vindtålighet så har man på tok för mycket drag för att kunna t ex rida vågor. Och eftersom seglen nu för tiden har så stort spann inom vilket de är funktionella så kommer både tunga och lätta seglare (säg 70-90kg) köra med seglet inom ”seglets naturliga register”. Tunga seglare belastar alltså inte seglet så värst mycket mer. Jag tror t ex att huruvuda man kör ett visst segel ”fullpower freeride” på insjö eller har det huvudsakligen till vågridning i sidvind är mer avgörande för ”belastningen” än seglarens vikt.
Rent generellt tror jag dessutom att man får ut mer prestanda av ett stort segel på en lite för kort (mjuk) mast än vad man får av ett litet segel på en för kort (styv) mast och i samma andra tror jag det är lättare att designa en riktigt bra 5.7:a för 4m mast än vad det är att designa en 4.2:a för 4m.
PS: I praktiken kan man givetvis ha hur kul somhelst med en 4.0:a på 4m och i det stora hela är en sådan sak naturligvis en petitess. Man om det inte var för diskussionvärdet i sådana petitesser så skulle knappast forum som detta existera…eller så skulle vi bli tvungna att diskutera mycket intressantare – men svårare – frågor i termer av känslor och upplevelser och dylikt…
-
Enligt Star så hade ju JP en likadan som han, dvs 226*54. Fast antagligen är det inte riktigt så de ser ut nu, men om man försöker tolka vad Keith säger på boardseekermag så, behövs ju lite annan shape för att twin skall funka. Så rimligen ligger väl JPs nuvarande brädor lite mellan den som Star har och de som Jason seglade på tidigare. Han seglar för övrigt sitt första heat i Brasilien just nu – på twin får man förmoda…
-
@Oregistrerad 412822 wrote:
Rätt mast ÄR viktigt. Så är det. Det vet jag också.
MEN tittar vi på North kostar ”top of the line” nästan 6000 pix (listpris).
Att köra rekomenderade master till linjen 5,7 5,0 och 4,2 betyder mastbudget på – just det – 18000 pix. Tjena.Och visst är det värt det för man vill ju få ut allt av sin hobby.
MEN kan man klara sig på 6000 i mastbudget är ju det bra så det räcker.
(Enligt Oåxen faller i och för sig den tanken pladask)Sen dräller det ju inte av bra master på andra hands marknaden.
Och då menar jag inte bara North.
(Det finns knappt något beggat North alls…)Med sådana mastpriser är det inte konstigt att North gör reklam för sin enmaststrategi. Helt vansinnigt. Det verkar ju betydligt smartare för den som inte vill att hobbyn skall vara totalt ruinerande att köpa segel som är mainstream när det gäller mastval så man dels kan hitta bra (nya) master hyfsat billigt och dessutom har chans att hitta en och annad begagnad. Man kan ju rätt lätt hitta två bra master för 6000 tillsammans om man gör så och det lär ju totalt sett ge bättre prestanda + de andra fördelarna som två master ger.
-
Jo. Levi sa att det märks på ställen som CV vilka som har koll på sina prylar. Fast seglarna emellan var det Kauli som imponerade mest där (fast Angulo vann) och han seglade på brädor som trots allt var närmast helt nyutvecklade jämfört med vågsurfarnas snack. Ett år tidigare hade han inte ens fått sin första twin fin shapad. Jag tror killar som Kevin Pritchard och Jason Polakow legat närmast ”surfingvärlden” i den meningen att de jobbat väldigt länge med väldigt små förändringar av sina brädor. Men Kauli har under rätt mågna år nu haft en tydlig ide om hur han vill segla och har verkligen jobbat på att få fram nya brädor som tillåter den seglingen. Han bestämde sig att det skulle vara kort, mycket rocker och relativt brett och har sedan optimerat allt annat runt det. Ett stort målmedvetet steg följt av många målmedvetna små, kan man säga. Cap Verde var ett slags slutgiltigt genombrott för hans ideer och att tom Jason Polakow kör på ett nytt ”brädprogram” är kanske ett slags bevis för det. Jag minns att jag pratade med Nik Baker och Mark Nelson 2005 och då nämnde de Kaulis brädor och stil , men menade att det aldrig skulle funka i större vågor och om man ville ha bra driv i svängen. Rätt kul att se på det såhär lite retrospektivt.
-
Videon som dr Masse postade är väldigt intressant. Jag tycker den visar rätt tydligt nivåskillnaden mellan surfing och vindsurfing. Jag tror iofs själva prestationerna är likvärdiga men ”nivån av förfining” framställs onekligen som BETYDLIGT högre inom surfing, liksom nivån på de ställen där touren avgörs. Det låter som man mer eller mindre är helt chanslös om man inte är grymt inkörd på sina prylar. I jämförelse kommer ju vindsurfarnas brädor snarast direkt från experimentverkstan.
Tänk vad som skulle hända med sporten om alla tävlingar gick på ställen som CV, Hookipa etc och alla de bästa seglarna bara fokuserade på att prestera max där. Fast kanske är det en del av vindsurfingen som är kul, att det både är ridning och hopp och att det faktiskt är så pass många olika ställen man måste prestera i (årets tour ser ju riktigt spännande ut – Brasilien pågår ”as we speak”).
-
Jag tror som Masse och är dessutom helt säker på att quad även kommer provas på vindsurfing.
http://www.transworldsnowboarding.com/twbiz/industrynews/article/0,21214,1568999,00.html är en bra introduktionsartikel också.
