ola-h
Forumsvar skapade
-
Jesper_B wrote:Får se hur mycket ungpistolerna utvecklas till nästa år (sannolikt hur mycket som helst) och om det blir lite nya finalister då? /Jesper BUngpistoler är ungpistoler är ungpistoler, som man brukar säga. Givetvis kan någon av dem skrälla på Hookipa, men av historien kan man nog lära att de erfarna vågridarna har stora fördelar på det stället. Undrar om inte finalen Goya-Polakow någon gång på 90-talet var det största generationsskiftet hittills och då handlade det inte (bara) om avancerade hopp utan en helt ny, närmast revolutionerande, vågridningsstil med tydliga rötter i vågsurfingen. Man kan säga att de red vågor mer klassiskt än de gamla klassiska seglarna själva. Levi Siver kan knappast sägas vara en ungtupp längre, speciellt inte på Hookipa, men ändå nämns han som lite en sådan i JP-videon från Aloha. Levi har ju annars en grymt surfig och samtidigt snabb stil och sätter dessutom många trick och airials på vågen. Att dömma av rapportering och film från Aloha verkar han ha fokuserat lite på trick och air på tävlingen. Kanske var det en taktiskt missbedömning eftersom man får känslan av att det snarare är de klassiska värderingarna som fart, vågval, linjer mm som gått hem. Spekalationer, spekulationer. Men det är det som är kul med en tävling på Hookipa där det _går_ att verkligen rida klassiskt. Seglarna får mer valmöjligheter hur de vill köra och deras stil ger mycket större utslag.
Mag wrote:Nu förstår jag vem du har som förebild, Ola i dina enhands cutbackHmm, inte riktigt i samma härad, va? Jag brukar mest släppa ena handen ibland när vågen inte har så mycket att erbjuda. Har mest sett det som ett lite ”casual” trick och en balansövning. Att bara släppa handen lite är faktiskt enklare än vad det ser ut. Men man får väl försöka med lite mer tryck någon gång….
Fast like mycket stil som Josh kommer jag aldrig få.
-
…fast som variation kan det vara OK att offra lite power och lägga på lite extra style:
-
rookie wrote:Ola, jag kan gå in med ett par tusenlappar som delägare 😉
/Örjan
Bra. Jag hör av mig när planerna sjösätts…För mig är inte främst utmaningen att bygga en egen bräda att köra på själv utan att lära mig hur man kan lyssna på andra seglare och sedan bygga något de blir nöjda med. Lite som att rekomendera lämpliga seriebrädor, fast med mer möjligheter till finlir och med mer kreativitet. Det kreativa i själva slabbandet och slipandet är inte lika mycket min grej.
Sedan måste jag iofs erkänna att jag har vissa visioner om en drömshape till mig själv också…
-
Har för mig at Manno budade hem förra brädan och gjorde så. En klassisk strategi i nätauktionsvärlden. Eftersom auktionen sker på forumet och stängs pågår tom en given dag (midnatt, utgår jag från), så har ju alla samma chans. Det blir ju ”datorsystemet” som till slut visar vem som gav sista budet på dygnet. Ett bud 1s över midnatt antar jag inte räknas.
Den taktiskt kanske bör ”övningsbuda” för att få ett hum om hur många sekunder det tar från tryck på ”postaknappen” tills meddelandet registreras.
-
Obs att Jonatan drar på sin snygga sväng ovan med en (min) Kombat 87 freestylevågis. Lite ovant för honom som i flera månader bara seglat på Ola P:s lilla Goya 66:a.
Håller annar med om att att stå där du stog (eller ännu längre ned (söderut) där Mat stod) är väldigt bra för att fota Åsa, i alla fall om man kör sista snutten på ”inre”.
-
Nu har jag fått ändan ur och lagt upp lite fler bilder av de som Ola P så förtjänstfullt tog:
http://www.olah.se/Windsurfing/Asa_061111w/index.html
En på dig Anders!
-
Det är inte helt trivialt att överföra data från en inscanning till en form där de är bearbetningsbara (dvs representerar relevanta beskrivningar av de aspekter som utgör en bräda (vilket jag inte anser enbart koordinater gör)). De generella program som används för att designa ytor använder inte heller koorinater som beskrivning.
Ännu mer komplicerat blir det när vi tar med mätfel mm i det hela. Då behöver man fundera på hur ett viss mätfel (på koordinatnivå) fortplantar sig till den alternativa beskrivningen (som polynom,, splines nurbs etc). Oavsett hur detta görs är jag tämligen säker på att man behöver rätt mycket mänsklig intervention i processen för att ur en mätning få en användbar datormodell.
Bilindustrins programvaror tenderar att kosta några spänn…fast om man har tillgång till deras process så skulle den säkerligen funka utmärkt även för brädor eftersom begrepp som krökning som är viktiga på en bräda också är fundamentala för hur vi (visuellt) uppfattar en yta på en bil.
-
N-14, skicka mig ett mail så skall jag skriva lite om Åsa.
-
Det är väl bara att åka dit och fixa upp 20-30 bilar så har man resan betald då.
-
Martin måste ha varit pionjär med att kompensera en rak snabb shape med ett flexande laminat. Det _måste_ ju bara ha varit den något oortodoxa plastningen som gav brädan den där knixen i bottensvängen (istället för att den bara gick rakt fram).
-
Men Jesper, du vet väl vid det här laget att jag måste analyser och beräkna lite även när jag bakar tårtor.
På tal om smet har jag en relativt avlägsen släkting som råkare kombinera ihop försåtligheterna att blanda för mycket härdare och acclerator i polyestern och att bli kissnödig och gå ut ta et stadigt tag i dasen med den rejält kletiga handen, Han fick mindre brännskador på snorren när plasten plötsligt hamnade i galopperande härdning.
-
surfslusken wrote:Hmmm… Ola H. Tror inte de är fräsen de hänger på, dom har nog ett gäng såna på Cobra fabriken, o alla vet vi ju vad som ploppar ut från deras löpande band. Skulle en fräs för 7000$ va allt som behödes för att snickra brädor skulle de ju va motiverat för de flesta surfare att ha en sån i garaget, den skulle ju betala sej på nåra år. O tänk va kul o göra en massa nya prototyper så fort man fick lite ideer.
Näe, skumkärnor i rätt form är varken svårt eller dyrt att fixa idag. Där emot är lamineringen inget man gör me kaffe koppen i ena handen o snazen i den andra. De är ett hantverk som man ännu inte lyckats datorisera/automatisera. Och behärskar du inte den så spelar de inte så stor roll hur perfekt din kärna är, slut resultatet kommer bli i klass me dom gamla hinkplast brädorna från 80-talet, väga 10kg alt knäckas i första gippen!
Jag håller med om att det finns en hel del trick när det gäller lamineringen som man behöver ha koll på, men mycket när det gäller hantering och val av plast, väv och övriga material är hyfsat välkänt – alla fall till man börjar prata om det verkliga finliret med att anpassa flex mm.
Så, jag menar ändå att det absolut svåraste är att få till själva shapen. Det är så oerhört små marginaler som skiljer mellan en OK bräda och en superbra. Jag tror egentligen inte att vare sig datorprogram eller fräs i sig hjälper till att få till bra brädformer, men ett bra program kan i alla fall gör att man kan ändra precis på det man vill ändra utan att påverka något annat och en fräs kan hjälpa dig att se till att det du har i huvudet också är det som kommer ut i skumform.
OK, jag må som sagt vara en knäppgök, och kanske har mina krökningsteorier (i kombination med en del annat kröka) gett mig storhetsvansinne, men jag tror på fullt allvar att vi utan allt för orimlig startsträcka skulle kunna bygga rätt bra brädor, både shape och konstruktionsmässigt.
För övrigt är den bäst konstruerade brädan jag kört min Two Field från 92 – byggd av en nu emigrerad tandläkare från Tvååker. 5.5 kilo och helt sanlöst hållbar. Som jämförelse höll inte min Proof i samma viktklass lika bra och min Quatro var inte ens med på samma skala när det gäller hållbarhet.
-
Jesper_B wrote:…
Hur vore det om någon grymt händig knäpp svensk skulle ta tag i det här.
…
Är det ingen knäppgök som ska starta customproduktion här hemma?/Jesper
Jag faller nog snarare under kategori 2 än under kategori 1 ovan, men jag lovar att börja bygga brädor inom 10 år – eller varför inte 3 år? Tänkte lära mig lite mer om brädshaper bara, sen djävlar. Har funderat och jobbat på programvara i 10 år (inte så intensivt dock…) och också spånat en del med Jonas som är en mer driven programmerare. Sedan måste vi bara köpa en datorstyrd fräs, men de kostar inte mer än ca 7000 dollars vilket man snabbt tjänar in med tanke på det enorma suget efter custombrädor (som kommer finnas om några år när pendeln svänger tillbaka från seriebrädor även på det europeiska fastlandet). -
Faaan vad läckert. Lista måste sättas opp på de ställen man kollar prognos för. SENAST nästa säsong skall jag segla där.
-
Hardcore!
