ola-h
Forumsvar skapade
-
Jag drar också i knäet ibland. Ibland drar jag i skothornet också. Jag har en bild på Levi Siver där den uttvistade toppen på seglet släpar i, så lite isläpning får man kanske räkna med även om man får koll på tekniken…
Vilket ”trick” man skall köra med för att slippa för kraftiga knäislag beror nog en del på brädan. Har man är bräda som svänger hyfsat över framfoten så hjälper det om man kommer fram lite. Det kan vara trixigt i onshore, men med lite mer vinkel så hjälper det att böja lite på frambenet. Det är extremt lätt att hamna i en slags konstig position där man å ena sidan försöker komma framåt med kroppen men å andra sidan egentligen svänger brädan mest med bakfoten. Då blir ofta frambenet väldigt sträckt, sedan blir det mycket böj framåt i höften. Eftersom man vill få seglet framåt blir det dessutom väldigt utsträckta armar.
Så, förutom att aktivt böja frambenet lite och liksom kura ihop hela kroppen lite mer så hjälper det att hålla armarna lätt böjda och speciellt låta armbågarna peka lite nedåt. Speciellt det senare tipset är bra.
Jag har en del bilder när jag gör ovanstående fel från Lördagen i Lejet, dock ingen på webben. Hoppas att Mag (som annars rippade hårt på min EVO 62) inte har något emot att stå modell. Just på den här bilden råkar han nämligen visa lite av ovanstående. Den andra bilden visar lite mer av det jag försöker förklara, framför allt lite mer böjt framben och (lätt böjda)armbågar nedåt.
Att lägga seglet lite bakåt tycker jag själv egentligen inte är så bra. Ibland gör jag det dock ändå. Det kan vara ett bra trick för att få in brädan i sväng, men det är oftast bättre om man kan klara detta med seglet mer framåt. Annars blir det en lite onödig rörelse när seglet först skall bak och sedan fram igen. Det finns dock de som kör man denna teknik och får till det grymt bra och då kan det se väldigt surfigt ut (typ Angulo).
-
Ola_P wrote:Det syns att det var mörkt på slutet, har du gjort någon kompensation i konverteringen? Drog ner exponeringskompensationen för att hålla upp tiderna något på slutet…
Jag har dragit lite i exponering, brightness, contrast etc på alla bilderna men fick dra lite extra i de sista. Det var ju rejält mörkt på slutet och det är imponerande att det över huvud taget gick att ta bilder. ISO 3200 är dessutom redan en slags mjukvarumässig inställning. Sensorn förstärker upp till ISO 1600 och så sköts resten vid råkonverteringen, typ. En variant hade varit att plocka bort konvertern så man fick upp bländaren till 2.8. Det gör en hel del.
Jag har inte gått på med någon speciell brusredigering. Det kan hjälpa en del, men jag orkar inte jobbar med det. Skojigare att få ut bilderna.
Hoppas vi får några fler sköna Åsa-seglingar i höst.
-
Ola_P wrote:Bra fråga, för meta taggen säger ju utf-8, men safari försöker ändå med iso-8859-1
Nu funkar det plötsligt för mig. Har fört över indexfilen igen med lite nya inställningar i ftp-programmet. Konstigt nog verkar alla andra sidor också se bra ut. Funkar det för dig?
-
Ola_P wrote:Kan du inte ordna så det blir rätt med svenska tecken? nu måste jag manuellt gå in å ändra till utf-8 i webbläsaren… Noterade att jag ofta satte fokus på vågen framför, du får visa hur man flyttar fokuspunkten nästa gång.. 😉
Jag fick iaf lite segling igår, riktigt najs var det…
Jonatan plåtade lite när jag var ensam kvar på vattnet.
Klantigt av mig att ladda så långt ner i vind (=motljus)… :p
Dom och ytterligare en bild finns i fullformat i jonatans galleri
Webbsidorna är någon slags automatgenererade grejjor (Aperture). Har irriterat mig själv på kodningen men inte kommit på hur man ändrar? Tips?
Fan att barnkalaset hindrade mig från att få segla ”inre” på söndagen. Det ser grymt bra ut.
-
Nedan är en av de bilder CC tog med min kamera. Några fler finns på http://www.olah.se/Windsurfing/Lejet_061007/index.html
-
Jag har haft mina prylar i ett oisolerat förråd de senaste åren. Jag bruka skruva ur ventilen på brädorna för säkerhets skull. Det enda problemet jag kan förutse skulle vara om brädorna tagit in vatten. DÅ är nog plossgrader att föredra.
Det bästa förvaringen är nog annars att för säkerhet skulle tillbringa vintern på Maui och ta med brädorna dit. Det tycker jag de förtjänar.
-
Vilka segel har du. Det kan spela viss roll.
Det är dock väääldigt sällan några problem att förlänga en mast 35cm. Jag skulle säga att de flesta segel med rek luff 435 till och med har rek mast 400.
Så, i mitt tycke verkar det smartast att välja en 400 rdm. Se till att ta en bra bara, och undvik en allt för mjuk. ”Standard-rdm” Powerex eller något som är aningens styvare är bra om du har segel som är sytta till PX eller motsvarande.
-
Det är väl en balans mellan överskådlighet och att intressanta trådar om sådant man är intresserad av drunkar bland intressanta trådan man inte är intresserad av (samt rent generellt ointressanta trådar…).
Kanske kunde man tänka sig någon slags startsida med de 20-30 senaste inläggen oberoende av vilket forum de postats i som en kompromiss. Se t ex ”nya inlägg senaste dygnet” på freeride.se, http://www.freeride.se/forum/search.php?action=show_24h. Man kan ju också tänka sig att man kan ställa in vilka forum man vill bavaka i sin egen ”senaste inlägg-sida” i någon slags personlig inställning. Ev kanske detta redan finns, bara att jag inte vet om det.
-
Problemet är väl möjligen att det är för svårt att få den typen av kunskap om alla brädor man testar. Jag har t ex hyfsad koll på Starboards brädor, men då seglar jag ju bara dem hela året och tillbringar type en halvtimma om dan med att ge råd och därmed också få feedback. Fast lite åt det håller som Masse och jag föreslår borde väl ändå testarna kunna gå.
Annars kanske vi helt enkelt kan låta några seglare segla runt på brädorna med GPS så ser vi vilka som går fortast, accelerarar bäst etc. Då kan vi slippa alla problem med känsla hit och känsla dit…
-
Jag har inte kört lika mångs Sean-brädor som Jeppe, kanske 3-4 stycken från Seans Quatro-tid. Jämfört med de brädor från Keith Teboul som jag körde samtidigt föredrog jag de senare. Detta var i en tid då rockerkurvorna hade börjat bli allt rakare och snabbare och Keiths var lite rakare än Senas generellt. Ändå hade Keiths brädor fortfarande en hel del tailkick mm. Denna trend har ju sesdan fortsatt och ”moderna” ”smala” produktionsvågbrädor har typiskt sett en extremt rak och snabb rocker – ofta för rak för min smak. Jag har ju själv huvudsakligen seglat de mer ”slashiga” och ”intuitivt svängande” EVO-brädorna sedan denna tid om man kan se den sortens brädor som ett annat svar på frågan hur man gör en vågbräda effektivare (annat än att göra rockern plattare).
Av den anledningen tror jag supermycket på speciellt Seans Rocket Wavebrädor. Det lär vara en skön kombination av Seans klassiska ”intuitiva” rocker i ett lite mer ”effektivt” paket. Mycket riktigt körde t ex Kevin Pritchard (bland annat) Rocket Wave i Guincho. Framför allt tycket jag det är kul att den här typen av brädor också kan springa ur en riktigt Hookipaseglares shapeverkstad.
Om Seans klassiska vågisar också bär spår av hans ”gamla känsla” så lär de också ge vågbrädesmarknaden en bra motpol till de allt snabbare ”vanliga” produktionsbrädorna.
-
Jag håller med Adde. Huvudanlednignen till att jag håller på men mina ”Starboardaffärer” är egentligen att jag vill förstå mer och mer om hur vågbrädor fungerar egentligen och tillgång till många brädor ger mig bättre förståelse. Annars vore det enklare att hålla sig till lite färre brädor som man körde in sig på. Så, det är inte så att jag inte gillar att fundera på klassificeringar och liknande. Det sagt, jag tror inte heller Boards klassificeringsteorier är det rätta vägen till att på bästa möjliga sätt kunna rekomendera rätt bräda till rätt person.
Jag gick in på Boards forum igår och diskuterade detta lite. Mitt åsikt är att det först vore bättre att utbilda läsarna i att kunna identifiera vilka egenskaper de själva prioriterar och sedan möjligen försöka beskriva brädorna i termer av dessa egenskaper. Nu kan man säga att de snarare utbildar läsarna i att klassificera brädor. Jag tycker själv inte (längre) att jag kan beskriva en bräda utan att veta något om den som skall segla den.
Addes observation om freestylevågisar är också intressant. Jag skrev en lite utläggning om det på Boardsforument också. I princip gick det hela ut på att min ”bästa och skönaste” bräda är min Kombat 87. Superlättkörd, snabb, lättplanad, grym i bra vågor, helt sjukt skön i sväng och en inte helt oäven freeridebräda. Ändå är detta den första bräda jag skulle sälja om jag skulle dra ned på antalet brädor.
-
Om jag inte memorerat formelsamlingen felaktigt så skiljer det inte bara i densitet mellan salt och sött vatten, även viskositeten skiljer. Närmare bestämt har saltvatten högre viskositet. Man kan tänka sig att detta gör vattnet aningens plattare.
-
Jag vet inte om de mäter vinden eller bara gissar. Om de inte mäter, så kan det säkerligen vara så att det utvecklas ”lokala praxis” runt vad 25knop vind skall motsvara i ”praktisk känsla”. Själv har jag helt otroligt dålig koll på vindstyrkor. Jag tittar lite på vattnet och tar ett segel som jag tror blir lagom utan att gå vägen via att försöka kvantifiera vinden. Det närmaste jag kommer är kvantifiering att kolla på Onsalanätare efter jag kört i Åsa. 16-17m/s sv vridande till v brukar betyda att det varit bra. Det brukar vara 3.5-för mig. Dock har jag ingen aning om när jag egentligen planar med en 4.5:a eller 5.0:a.
-
Ja, ni är lite skeptiska till Ian och Sandy-grabbarna, är ni inte? Själv blir jag bara mer och mer nyfiken på den enligt utsago väldigt effektiva brädan iSonic 50. Ian menar att iS50 är betydligt enklare att hålla fart på än t ex den större ProKids S-type. Speciellt blir jag sugen efter att en polare snackat med Bringdal som menade att Speed egentligen inte alls handlar om att vara tung, det gäller bara att skaffa rätt storlek på prylarna. Min magra sub-70-lekamen bords passa rätt bra på iS50.
Jag har ju bara testat GPS två gånger hittills men det det gick lika fort (strax under 30) båda gångerna, den ena gången en söndagspromenad i fisaktig 7.5-vind där man kunde ligga och fintrimma brädan med fötterna hela tiden och den andra en överlevnadskamp i toköverriggad 6.6 där det mer gällde att överhuvudtaget kunna stå kvar på brädan. I min naiva hjärna känns det som det finns mycket att hämta genom att segla effektivt i vindar man ”klarar av”. Men som mer van speedseglare kanske man klarar att hålla perfekt trim på brädan och seglet även när man är ”toköverrigad”.
-
Jag är mest flexibel, jag har köpt en slalombräda…
Fast SUP lockar nog lite mer:
