ola-h
Forumsvar skapade
-
Jag kör i och för sig 3.5-4.0 nu, men en gång i tiden körde jag 3.3-4.0. Det var helt OK, faktiskt. Däremot lyckades jag köra en hel säsong med ett glapp på 3.3-3.7 utan att 3.3:an blev använt, och då brukar jag normalt ändå köra rätt små segel. Så, vad kan vi dra för slutsatser av detta….tja, inga antagligen.
Snarare skulle jag, som vanligt, vilja rekomendera två saker: 1. Håll dig gärna till samma linje. 2. Köp en mast i rekomenderad längd.
Om nu inte din nuvarande modell av segel finns i det mest naturliga valet 3.5 så kanske du kan snegla på nå’t annat. Jag är väldigt nöjd med mina SO. Kolla t ex om Ola P vill sälja sin 3.5:a, han ryktas ju ha Goyaprylar på G.
Annars tycker jag nog att det blir lite mindre skillnad i karaktären på olika segel i de här små storlekarna. Även segelmodeller som i 5.3 är väldigt olika är enligt min erfarenhet betydligt mer lika i 3.5. Ett segel som Superfreak är antagligen ett undentag eftersom känslan här kommer från materialet.
I ett absolut val mellan 3.3 och 3.7 som komplement till en 4.0:a skulle jag välja 3.3.
-
Just det, RRD Swallow, menade jag. Skäms på mig. Det är desutom inte förtsta gången jag skiver fel i detta ärende.
-
Jag håller med här. Hemligheten finns i detaljerna och det är rätt tydligt att vissa tillverkare hoppat på det korta breda tåget utan tillräckligt med utvecklingstid. Jämfört med hur homogena brädorna i klassen av klassiska vågbrädor är så är de nya brädorna otroligt spretiga. Det är rätt intressant hur de korta vågisarna framhävs som otroligt allround. Faktum är att när EVOn utvecklades så var det från börja enbart som en ersättare till den gamla fisken (StarFish), det var en ren lyckträff map detaljerna i shapen att brädan även visade sig funka i andra slags förhållanden för Scott McK. De vanliga vågbrädorna har ju utvecklats mot att just vara verkligt allround de senaste åren och meningen med EVOn var snarare att den skulle bli en specialbräda. Så blev det alltså inte, men det var alltså snarare tur än skicklighet.
Jag skulle säga som KOA att ALLA vågbrädor kommer influeras rejält av EVOns framgång. Jag tror vi kommer se en mycket snabbare utveckling av rockerkurvor, outlines mm än vi annars fått se. Och jag tror också att brädorna på Maui så småningom kommer bli kortare och få något annorlunda outlines. Min gissning är att EVOn (eller stubbie-trenden i allmänhet, för det är trots allt också en trend i detta läge) snarare är att jämföra med de första carvingskidorna än med nonosetrenden. Ingen modern utförsåkningsskida är direkt jämförbar med de första carvingskidorna som kom, men alla skidor har påverkats av den första carvingskidan.
Jag är ju rätt intresseerad av brädformer och shapers och hur olika seglare får sina brädor att funka ihop med sin stil. Dock måste jag säga att efter att ha pratat med några shapers och seglare så är det rätt tydligt varför utvecklingen går ”bra men sakta”. Alla toppseglarna vet vad de har. Favvisbrädan har många, många år av utveckling bakom sig. Nästa bräda blir sällan en chansning på en helt ny shape utan en mikroskopisk förändring av den förra brädan, förhoppningsvis till det bättre. Smart, säkert, men också lite begränsande i det långa loppet. Liksom inom biologisk utveckling är det ibland en tursam mutation som gör de stora stegen möjliga, trots att långsam anpassing av organismen till omgivningens förutsättningar ”egentligen” kanske är den enda rimliga modellen ”rent logiskt”.
Så, när nu både shaperserna tvingas hoppa på ett nytt tåg så blir det ett tillfälla att verligen använda det de lärt sig under de föregående många åren av konstant men långsam utveckling. I det långa loppet kan det nog inte bli annat än positivt. Även om det i vissa fall är brädmärkenas marknadsförare som påverkar det hela så tror jag i det läget vi är nu att både shapers och många seglare också är intresserade av vad det nya kan ge.
För övrigt är även jag förtjust i brädor men konkaver. Som Calle nämner är det stort på Maui, och bland annat Quatro kör hårt med det. Dock fick jag känslan av att även det av vissa på Maui betraktas som främst en marknadsföringstrick av Quatro m fl. Så, det är inte bara i de stora detaljerna företag och personer blir beskyllda för marknadsföring utan även i de små. Dessutom tyckte nog jag att det var rätt många även på Maui som experimenterade med nya (korta breda). Angulo kör ju hårt med det, Sean Ordonez var ute på mycket korta brädor och rippade och Kauli Seadi tycker jag har en grym stil på sina korta brädor (som visserligen också ser rätt klassiska ut). Många av de toppseglare jag pratade med såg också en ny begynnande trend i själva seglingen som till del hängde ihop med nya brädor. Det var egentligen samma sak när Polakow dök upp. Hans brädor var väldigt annorlunda och hade bland annat masten jättelångt bak (dvs normalt med dagens mått mätt). Det hela påminner faktiskt på otroligt många sätt om hur carvingskidor slog igenom på utförsåkningssidan. Det var dels tyska freaks utan stavar på extrema (tyckte man då) specialgrejor. Samtidigt var det tävlingsåkare i storslalom som sakta men säkert lät sina skidor få allt mer skärning. Så plötsligt möttes de två trenderna och den moderna skidan var född. Utvecklingen av både standardskidor, tävlingsskidor och olika typer av specialskidor har därefter varit helt enorm.
-
EVO-storlekarna kan du hitta på http://www.star-board.com ->products ->EVO.
Jag har kört EVOn mycket i storlekar 62, 70 och 74 liter samt testat RRD lite i Varberg, i storlekar 68, 78 och 88. Jag skulle säga att de är rätt olika i känslan. Rakt fram är RRD lugn och sansad, tar rätt bra höjd och känns som den har en del riktningsstabilitet inbyggi i brädan. Med sidofenorna på går brädan lite plattare på vattnet och tar ännu bättre höjd. Starboarden är också lugn rakt fram, men mer skatig i känslan, speciellt med en liten fena på. Med en störrre fena blir både höjdtagning och planing markant enklare. EVO klarar mycket vind, små segel och chop bra, och det kändes om RRDn också borde göra det.
I sväng är det stor skillnad. EVO-brädorna är lättsvängde och loosa, men RRDn är på sätt och vis livligare. De känns som den vill gå in i sväng snabbare och sedan göra ett kort, men stabilt skär på sin rockerkurva. Det känns rätt mycket som en klassisk vågis, men med mycket mer sväng i brädan. Som seglare är det bara en fråga om om man klarar av att hänga med eller ej, speciellt om man läger på mycket kraft i svängen. Jag kan tänka mig att brädan upplevs som mycket skojig och lättsvängd av de som är lite mer nybörjare på vågridning. Själv tyckte jag dock den kändes lite osäker i toppsvängen, jag fick liksom ingen känsla för vart jag hade kanten. Jag är lite tveksam till hur RRDn skulle funka i stora snabba vågor. De känns som den skulle kunna bli rätt krävande. Alla storlekarna var dock mycket skojiga i de Varbergsförhållanden där jag körde brädorna.
EVOn går också in i en sväng rätt lätt, men kräver sedan lite mer tryck om den skall gå lika tight som RRDn. EVOn tycker jag känns mer fri i hur man kan göra svängen, t ex kan man ligga med mycket tryck på railen i en rätt lång sväng. När jag tog i lite mer på RRDs så ville den svänga väldigt tvärt. EVOn är också otroligt lättkontrollerat på toppen av vågen, det är egentligen bara riktigt snabba långa toppsvängar i snabba förhållanden som kräver lite mer teknik. EVOn har också en lite speciell talang att vilja gå vertikalt i slutet av toppsvängen. Istället för att som på de flesta brädor behöva trycka till lite extra för att pressa ur lite mer sväng, så svänger brädan nästan av sig själv mer vertikalt när man börjar gå ur bottensvängen. Just detta var ett av mina första intryck när jag premiärseglade EVO 74.
Överlag måste jag säga att EVOn helt enkelt känns som en rätt välutvecklad bräda. Den är både förlåtande och enkel i sega vågor och samtidigt högpresterande i stora snabba saker. Jag tror den växer med seglaren. RRD Pocket är den av de utmanare som jag seglat som känns mest intressant. Den erbjuder en helt annan känsla än EVOn och kändes mer som en specialist. RRDn känns i nuvarande skick mycket skojig, men den känns inte lika ”färdig” som EVOn. Det betyder inte att den inte kan passa någon viss seglare lika bra eller bättre. Snarare att den kanske är en lite oslipad diamant.
-
Jag har lite bråttom nu, men du kan ringa på 0709-589384 om du vill ha mer explicita råd. Alla nedan skriver bra saker.
5.3 är absolut inga problem på 70:an vid din vikt, men oavsett storlek så blir den brädan mer krävande i gippar och manövrar eftersom den helt enkelt sjunker fortare. Å andra sidan är den tydligt mer stabil med 4.0 eller mindre. Båda brädorna år seglingsbara från 3.5 till närmare 6 kvadrat. Valet handlar om när du vill ha seglingen så enkel som möjligt, i hårdvind eller i lättvind. Har du inga problem med att seglar runt på din nuvarande vågis så skulle jag säga att 70:an är det bästa valet. Den kommer klara stora segel och lätt vind bättre än din F2, och rida sega vågor MYCKET enklare. Om din F2:a egentligen känns lite för liten, så blir det svårare att veta vilken av 70:an och 74:an som blir bäst, då kanske det kan luta åt 74:an. Även en sak som om du kör på byinga ställen med ström, shorebreak etc påverkar mot att du har mer kul på den större brädan.
-
Jag håller i princip med Boards i deras huvudslutsatser: Stubbies är väldigt olika sinsemellan och även klassiska vågbrädro kan fortfarande vara allround.
Dock kan man ha i bakhuvudet att Boards rent generellt är lite negativa till denna klass. Skall vi kalla dem konservativa? Om man jämför med vad t ex Windsurf skriver så får man bilden lite komplettterad. Jag får en viss känsla av att Boards seglare inte är 100% inkörda på de olika stubbiebrädorna. För en del seglare tar det ett tag, för andra säger det klick direkt. Som jag skrivit många gånger förut så är det en stilfråga om man gillar de olika stubbiebrädorna eller ej. Några av mina kompisar (säg S.. t ex) gillar helt enkelt klasiker bättre. Dock är det också en fråga om användningsområde och om seglarens ”kompetens”. Jag skulle nog säga att ju segare förhållanden det är och ju mindre duktig seglaren är, desto mindre är chansen att en klassiker skall kännas bättre än en EVO i vågridningen. För de allra, allra flesta skulle jag säga att en EVO (t ex) gör det masta som upplevs svårt med vågridningen enklare och ändå erbjuder grymma möjligheter till utveckling. Just när det gäller att låte vågen pusha på, som du skriver om, så är ju EVOn mycket bra. Den accelererar av vågtryck och håller farten i ridningen på ett mycket bra sätt.
När det gäller dina andra frågor har jag färljande kommentarer:
EVO/Pocket Wave och höjdtagning: För det första tycker jag EVOn är rakt upppochned bättre än Taboun på i allt, förutom att Taboun ligger lite högre i vattnet och ger en aning snabbare känsla, som möjligen någon skulle kunna gilla. När det gäller hödjtagning och alllmän raktframåkning på dessa brädor så kan mna notera att de har en shape som inte ger mycket stabilitet i raktframåkningen alls och dessutom kommer med förhållandevis små och (när det gäller EVO i alla fall) tunna fenor som inte hjälper deta alls heller. Teknik gör i och för sig mycket på EVOn när det gäller höjdtagning, men med en större och/eller lite tjockare fena så blir skillnaden mycket stor, som natt och dag, faktiskt. Detta nämns kort i Boards test, men de verkar inte ha testat skillnaden. En större fena gör brädan lite mindre ”loose” (flera olika saker händer, men vi kan ta dtaljerna en annan gång), men i våra sega förhålanden kan man ändå gå upp lite i storlek utan problem. Eller så byter man bara typ av fena, till en lite tjockare men i övrigt lik vågfena, typ den som kommer standard med Starboard Acid. Är det verkligen en riktig B&J dag så kan man sätta på en fena av typ MFC RON eller Starboard Freestyle som är en slags extrabred vågfena som ger superbra avstamp utan att behöva väljas lika djup. Sista alternativen, som jag inte provat själv man som många andra kör, är att för insjösegling helt enkelt köra med en riktig freeridefena. EVOn klarar olika fentyper väldigt bra och man kan justera känslan i brädan otroligt mycket (själv har jag nog testat drygt 15 olika fenor på mina EVOsar). Originalfenorna till EVO är det som Scott McKercher gillar. Jag gillar dem med när det är bra drag, men de är på sätt och vis rätt extrema och ofta är de andra Starboardfenorna jag nämnde ett bättre alternativ (kör du dock med fullpower i seglet så kommer du antagligen gill originalfenan, det är mest när det är lite halvsegt som man märker skillnaden).
När det gäller hopp så finns två olika aspekter, kanske tre. Det som stubbisarna gör bra är att deras breda häckar ger bra avstamp. Detta är en stor fördel om man inte har pungtryck i seglet, t ex. Jag är själv inte mycket till hoppare, men när jag t ex testade RRD Swallow 88 så satte jag en schysst bakåt grymt underriggad när jag knappt planade. Det som vissa uppplever som en nackdel är att brädorna (EVO t ex) inte håller samma distinkta skär uppför vågen. Den lite skatigare känslan kan påverka upphoppet negativt, tycker en del (det är nog detta Boards menar). När bakåtlooparna börjar bli riktigt höga så tycker en del också att landningarna blir hårdare med EVO. Det är dock inget som jag märkt av vid de bakåtar som jag då och då sätter, men så laddar jag ju inte så mycket på hopp, heller.
Jag har förutom EVO testat JP RWW och RRD Swallow (+Taboun, då). Du kan nog hitta mina uttalanden från i höstas om du söker. De stämmer hyfsat väl med vad Boards skriver, förutom att jag kanske är mer inkörd och har bättre koll på just EVOn.
Mistral Syncro har jag inte testat, tyvärr. Den låter intressant och shapern Mark Nelson brukar ha koll på läget. Dock skulle jag inte välja en så stor bräda om jag inte vägre över 80. De flesta av dessa brädor funkar bäst om man inte kör dem för stora (dvs de får bredast användningsområde om man kör dem lite mindre än normalt). Jag väger 68 och körde först EVO 74, från den dagen jag också fick hem 70:an så körde jag i princip inget på 74:an. Nu har jag också en 62:an och sedan den kom har jag inte kört alls på 70:an (utom för ”ren testning”).
Så, någon av stubbisarna eller någon av klassikerna (som också skiljer sig åt), det är frågan? Mitt bidrag till ett svar, förutom allt skrivande jag redan stått för, är att troligen 70-90% av de som seglar vågor i Sverige ungefär 70-90% av sin seglingstid har mest kul på en EVO (eller annan stubbie). Tar man bort de som väljer en freestylewavebräda så är blir procenttalen ännu högre, är min gissning. Just du kan dock mycket väl tillhöra de kanske 10-15% av seglarna som passar bäst på en klasssisk vågis, vem vet.
En sista kommentar är att det finns klassiska brädor som har viss ”stubbieinfluens” på samma sätt som en del stubbisar är mer ”klasssiska”. I framtiden kommer vi helt säkert få se än mer sammanblandning, på olika sätt.
-
Det är inget att sprida och det var inget personligt. Kanske mer som ett lite grovt skämt kombinerat med lite missriktat ölsinne. Glöm att jag nämnde det, Josh var annars grymt trevlig på releasepartyt i Varberg i höstas. Bland annat berättade han att det var en baggis att segla Jaws….jämfört med att two-in surfa stället.
-
…fast EVO har i och för sig också ”double concave where the rocker changes the most”, och så är det egentligen rätt mycket kurva i EVO-brädorna totalt sett, mer än i många klassiska vågisar, som JP och Fanatic.
-
Kanske inte helt oväntat för er som minns scenariot i Varberg när han efter lite halvt skämtsamma okvädesord mot det nya gardet av Freestyleseglare med full kraft kastade en full ölflaska på den JP-freestylebräda som stod på plats…
-
Om du skall ha en vågis till ”allt” och inte någon slags lättvindsbräda så tycker jag att du skall köpa en mindre stubbie (i volym) än vad du kör klassiska vågis.
Jag har lite kort testat alla RRD swallow utom 98:an. I korthet skulle jag säga att de känns roliga. De går in snabbt i svängen och gör ett grymt skär över kanten, samtidigt som de är stabila och lugna rakt fram. Utifrån de korta erfarenheterna jag gjorde så skulle jag dock inte utan träning välja någon av dessa för Maui. Jag tyckte det kändes som det var lite svårt att hålla dem i ett längre skär och så hade jag lite svårt att få kontroll på kanten i toppsvängen – jag fick liksom ingen känsla för det. Båda dessa saker är möjligen vanesaker, dvs med lite justerad teknik så funkar det kanske. De EVO-brädor som jag är inkörd på är väldigt stabila i hög fart och passar min teknik bra.
Även om en Swallow kanske kan vara skojig på t ex Kanaha känns det nog som ett säkrare kort att köra en HardCoreWave av lämplig storlek när det gäller Maui. Det kan ju vara onödigt att ”slösa bort” massa inkörningstid på en ny brädtyp när man befinner sig där. Å andra sidan, om man verkligen tror att man gillar stilen på Swallowen så är det bara attt skaffa en och köra på. Brädan, segelstilen och vågen man kör växer liksom ihop efter ett tag, tror jag.
-
Det är ju dock inte bara trä i brädorna utan även t ex kolfiber, kevlar och dyneema.
-
Alltså, det jag försökte säga är att en bräda kan kännas ”annorlunda” på många olika sätt. Visserligen är Acid 74:an en storlek större än vad jag normalt skulle välja när det gäller den typen av brädor, men det var ändå inte så att den inte gick att kontrollera. Det är mer så att man får känslan av att brädan är lång och att man liksom inte ”står på hela brädan”, nosen är ute och gungar långt där framme. Återigen, en känsla som försvinner efter ett tag.
Rent objektivt är det nog svårt att säge vilken bräda som funkar bäst i mycket vind, i allla fall mellan Acid 74 och EVO 70 (som nog är den mest relevanta jämförelsen). Aciden ligger säkert mer stabilt på kant om man ligger och speedar nedför en våg (uppåt i vind). EVOn är lite skatigare, men å andra sidan väldigt förlåtande och mjuk.
-
Jag har en Acid 74 2005 också. Jag har också haft Acid 62 (2004) samt andra Aicd:ar tidigare. Min första EVO (74) fick jag i juni 2003, sedan har jag haft en till 74 och en 70 (2004) samt nu en 70 och 62 (2005).
Först kan jag säga att innan EVO-tiden så var den gamla (2003) Acid 70 min absoluta favvis för svenska förhållanden. Jag tror egentligen att den fortfarande är min favorit-shape bland klassiska brädor (förutom att den var lite stor). Med en rätt parallell outline och förhållandevis bred tail så klarade den tryck på railen även i sega cross-onshoreförhållanden. Acid 62 gillade jag inte riktigt lika mycket. Det är en annan slags shape, med mer v, bland annat. Braädan var snabb och, tyckte jag, planade tidigt och var helt OK att segla på, men den låg helt enkelt inte i svängen som jag ville.
Acid 74 2004 är en delvis ny shape (Per Andersson) och jag har inte seglat den tillräckligt mycket för att säga bu eller bä om den. Jag har doch tagit ut den en del och jämfört med EVOn. När man ”buter tillbaka” på det sättet så känns det väldigt skumt. Trots att Acid74:an har blivit kortare, nu 242, så känns den väldigt stor och stampig rakt fram, speciellt om det är mycket vind. Det känns också som vinden tar tag i den mer och som om brädan är mer orolig i vattnet. Denna känsla minskade dock efter ett par vändor, men det är intressant att notera att precis som en EVO kanske känns ”konstig” först, så kan en ”vanlig” bräda också kännas konstig. Det hela handlar om referenser, det finns inga absoluta normer som säger vad som är normalt.
I vågridningen så gick Aciden riktigt bra. Det var i Varberg, och inte så stora vågor (en av dagarna jag testade var den dagen som finns på MCs film (fast då kör jag EVO 62:an)). Min känsla var att det gick att få Aciden att gå rätt bra. Vågridningen upplevls lite trögare, skulle jag säga. Brädan går visserligen in i sväng och kant-kant snabbare, men det blir liksom mer att vrida runt. Detta motsvarar ungefär det jag kände om EVO74:an när den kom (fast tvärtom då) så det är nog ”sant”, dvs inte bara en ”konstig känsla” som när det gäller raktframseglingen. Man kan sedan gå in på detaljer i hur de bägger brädorna svänger, men det blir lite naveskåderi (dvs jag förstår det själv, em det är inte säkert jag kan förklara för någonannan så att den personen förstår). Möjligen kan man säga att Aciden kräver mer finess för att funka i dessa förhållanden, och mer kraft om man vill trycka till den och gå lite vertikalt. EVOn går vertikalt i stort sätt av sig själv, men istället behövs kanske lite mer kraft för att hålla den i ett längre skär.
Mackan (Surfers Paradise) var stokad på RRD Swallow tidigare i höstas, men så vitt jag vet kör han nu mest på klassiska HardCore (som han älskar). Jag har för mig att jag hörde att han inte riktigt fick Swallowen att funka som han ville (obd: hörsägensvarning på detta). Mackan rippar ju i alla förhållanden och det är (i så fall) ett bevis på att en del seglare helt enkelt gillar den klassiska känslan.
Acid 74 är lite bredare och kortare 2005 än 2004 det tror jag inte direkt spelar så stor roll. Då gör det nog mer skillnaed att det är en annan bottenform. Acid 70 däremot, är en mycket mer annorlunda bräda. Jag har inte kört den , men enligt Per är den utvecklad ut EVO 70 för att vara en klassisk bräda med lite av fördelarna från EVOn inbyggda. För mig gör det snarare att jag inte blir så sugen på den eftersom jag ju redan gillar EVOn (jag skulle vara betydligt mer sugen på att testa omvändningen, en 52cm bred bräda med i övrigt exakt samma shape som EVO 70). För andra seglare kanske dock 2005 Acid 70 är helrätt. Enligt Per så har den samms typ av flyt i vågorna som EVO70 fast den inte är lika slashig. Istället hanterar den fart lite bättre. Det kanske kan vara något.
Min Acid 74 blir väl till salu när jag testat den lite mer också. Jag har den egentligen bara för testning (typ som referens, just för att kunna göra jämförelser som de ovan).
-
Aha, här kommer min favoritfråga. Jag kan nog skriva ett par sidor om detta, men skall bespara er det. Istället kan ni läsa senaste BOARDS som (som någon skrev nedan) innehåller mycket tänkvärda åsikter. Det mesta (men inte riktigt allt) håller jag med om. I den nya tidningen WindSurfinEurope planerar vi för övrigt en artikel med litie testinslag, men det blir nog inte nu i första numret utan kanske i andra.
De viktigast principerna när det gäller stubbies respektive klassiska vågisar är följande:
1. Det finns grymt många olika varianter på Stubbies. EVO är en utpräglad vågridningsbräda, JP RWW har mer freestylevågkänsla i sig, RRD är också våginriktad, men svänger på ett helt annan sätt än EVOs. Mistral är enligt Boards ytterligare en annan variant (men den finns bara i stor modell). Naish och Angulo har varken jag eller Boards provat, men jag gissar att även dessa har sina egna unika karakteristiker. Så, leter du stubbie så bör du verkligen fundera på vad du vill ha ut av brädan innan köp. Klassiska vågisar är också sinsemellan olika, mne trots allt något mer homogena än de korta breda.2. Stubbisarna är (i allmänhet) enklare att få att funka i effektivt vågridningen i sega vågor, cross on mm och kan därmed vara bra brädor att utvecklas på. Vissa av dem, t ex EVOn som jag känner bäst till, klarar dock vilka förhållanden som helst, även snabba stora vågor. Dock blir EVOn mer krävande desto snabbare förhållandena är. På samma sätt är en modern klassisk vågbräda grymt allround och kan fås att rippa stenhårt i alla typer av vågor och vindar. Precis som en EVO blir krävande när det är snabbt är dock en klassisk bräda mer krävande om den skall gå riktigt bra i långsamma förhållanden. Med ”krävande” menar jag inte svårseglad, eller att brädan är en kompromiss. Snarare att det krävs en mer precis teknik för att få brädan att funka.
3. Med punkt 2 i bakhuvudet så är det, för en duktig seglare, en smaksak och en stilfråga vilken brädtyp man vill ha. Man kan argumentera för att ha en bräda av var typ, en stubbie för lättvind och små vågor och en klassiker för den omvända. Många har det så, men jag skulle säga att det är bättre att välja. Möjligen kan man om man gillar klassiska brädor ha en stubbie för vissa extrema lättvindsförhållanden med halvbra vågor, men att huvudsakligen segla stubbie och sedan ha en klassikar för semestern aller de bra dagarna tror jag egentligen inte på. När man utvecklas som seglare sker dock detta till viss del ihop med materialet man kör. Därför är kan det vara osmart att ha för stor variation. Man vill ju vara inkörd på materialet till de bra dagarna. Att just dessa dagar köra något man inte vanligtvis tror jag inte är bra. Så, gillar man stubbiekänslan – varför inte ha en stubbie som klarar alla förhållanden.
4. Brädor i allmänhet och stubies i synnerhet kan trimmas väldigt mycket med olika storlekar och typer av fenor. på en EVO kan man t ex öka onshorepotentialen (höjdtagning, planing mm) mycket genom att välja en annorlunda fena.
När det gäller Tabou så tycker jag efter att ha seglat EVO sedan juni 2003 att Tabou Pocket 78 känns väldigt lik fast inte lika bra. Eftersom jag är sponsrad av Starboard får du tolka mitt uttalande som du vill. Jag brukar inte ”dissa” andra brädor (och jag dissar inte Pocketen heller, även den är en schysst bräda somjag skulle kunna tänka mig at köra) men i detta fallet tycker jag ändå att ja med hedern i behåll kan säga detta. Om du läser Boards så tror jag att du kan ana samma slutsats. Om du vill ha mer kött på benen om detta kan du fråga igen, eller söka på forumet. Jag skrev något om det i mitten på hösten när jag testade Taboun m.fl. Om du köper Taboun kommer du säkert bli nöjd, men har du möjlighet att testa både EVO och Tabou före, så skulle jag göra det.
Det blev några rader ändå…
-
Jag har lyckats hållt mig lugn ett tag, även om det här med vågbrädesrekomendationer är en av mina hobbies.
Efter att ha läst vad du och de andra skrivit så tycker jag att Staffan (S..) sätter huvudet på spiken med sitt inlägg (+ svaren) ett par rader ned. Staffan har nog optimerat sitt kit, och du verkar ju ha motsvarande preferenser.
Om man skall ha två eller flera brädor finns det i princip två sätt att välja dessa. Antingen så sprider mna dem maximalt eller så kör man dem rätt tätt, så både funkar hyfsat allround. Själv föredrar jag egentligen den andra modellen, men i ditt fall, och alltid när det är både riktig freestyle i kombination med vågsegling på ett bra ställe som gäller, så är ”spridningsmodelllen” troligen bäst.
På en ren vågis kommer du aldrig kunna träna freestyle, dvs sätta nya svåra manövrar etc (balans och säkerhet kan du förståss träna), men du kommer ju ändå kunna sätta ett och annat trick när det suger i freestyletarmen. På en freestylevågis som är liten nog att övehuvudtaget funka i Pozo-förhållanden kanske du kan få en aningens högre procent på tricken, men skillnaden är ju fortfarande rätt stor mot en utpräglad freestylebräda. Vidare, vill du köra hårdvindsfreestyle hemma så kommer du ju rätt långt med en riktig freetylebräda med en lämpligt liten fena, enligt vad jag hört. Så, skälen till ett skaffa en kompromiss i form av en freetylewave är inte så många.
Alltås är det en vågis som gäller. Om du skall ha en stubbie eller en klassisk bräda är en annan slags fråga. För det första är varken klassen av klassiska vågisar helt homogen. Dock är den klassen 10gg mer homogen är den fullständigt disparata klassen av Stubbies. Bland stubbisarna finns verkligen brädor av alla slags karaktärer. En del är mer åt freestylewavehållet medan andra ligger närmare klassiska vågisar. ”Originalet” EVO är helt klart en bräda som ”enbart” är en vågis, men de freestylekompetenta polare som testat den har ändå tyckt den varit skojig för lite hårdvindsfreestyle.
Valet mellan stubbie (och i så fall vilken av dem) och klassisk vågis skulle jag säga mest är en stilfråga. Som du skriver är dock en bra stubbie som EVOn antagligen lättre att lära sig och utvecklas på än en klassisk bräda. Dock kan mna inte kalla EVO för en nybörjarbräda eller en en bräda för ”mesiga” förhållanden. Den går i princip lika bra i riktigt extrema förhållanden, om man bara gillar stilen. Dock kan man nog säga att brädan blir mer krävande ju ”bättre” förhållandena blir, precis som en klassisk vågis blir mer krävande ju sämre förhållandena blir.
Personligen så var EVO 70 den bästa brädan jag kört ända ned till 3.5 (tills jag provade EVO62:an). Den funkar grymt bra både med 5.3 (eller tom 5.9) i Varberg och är samtidigt inte oäven på Hookipa. En annan seglare kanske dock skulle tycke den inte var tillräckligt ”carvig” för typ de Pozo-förhållanden du skriver om och hellre skulle ha en klassisk vågis. Så, valet är inte lätt men man skall dock inte välja bort någon av typerna ”av principskäl”. En anledning att köpa en klassiks vågis är förstås ekonomin. En beggas sådan går ju att hitta väldigt billigt, kolla t ex Semivakens Acid62:a (som är min gamla, för övrigt).
