ola-h
Forumsvar skapade
-
2004:orna är helt andra brädor än de tidigare och i de senaste testerna (på 96:an) så är det väl snarare så att brädan kanske anses vara allt för utpräglad freeestyle.
-
Jag har kört 84:an en del, men egentligen är jag ingen bra rådgivare eftersom jag dels inte kör freestyle seriöst och dels inte provat några andra riktiga freestylebrädor.
Med den erfarenheten jag har tycker jag dock 84:an känns bra. Den känns ablsolut inte bred när man kör den och jag har provat den med bra drag i 5.0 utan att den kännts studsigt. Jag har hört att några klagat på de större Fresexerna lite, och ansett att de rent av är för breda. När man som jag kommer från vågsidan känns FS84 helt OK att bara köra omkring på, lite B&J- eller freeridemässwigt sådar. När jag försökt mig på lite hopptricks så har det kännts bra, framför allt slidar brädan runt helt otroligt smidigt. Oldschooltrick, typ 360, är också enkelt och brädan svänger bra, även om man får ha lite bättre precision är på en vågis när man sätter i kanten.
Jag har också provat 84:an i små vågor och onshore, och det känns helt klart som denna bräda skulle kunna dubblera som en freestylevågis. Den funkar att gå upp och köra lite frontside vågridning med, och det som skiljer den mest från en vågis är att den inte accelererar nedför vågen på samma smidiga sätt. Det senare gör också att man när man kör underriggat eller i lättvind gärna vill ha ett segel med aningen mer bottendrag. På mina vågisar kör jag nästan alltid mina segel superplana och andvänder teknik och små vågor för att få igång brädan. Detta funkar inte lika enkelt på freesexen, den kräver ”lite grövre” tricks för att komma igång riktigt tidigt, typ lite mer pumpning eller som sagt rent av mer bottendrag i seglet. Är det väl vind så att man har bra drag hela tiden märker jag inget av detta, då drar brädan iväg direkt.
-
Det är rätt skumt det där med storleken och EVO (och troligan även andra liknande brädor, men eftersom jag enbart kört EVO så…). Dels verkar det som man kan köra klart mindre volym än vad man gör normalt. På en typiskt svensk våg är en EVO 70 lika snabb och effektiv som en normal 85-litersbräda men mycket radikalare. Står man helt still är volym volym, men så fort man rör sig bara lite så känns EVOn klart volymiösare än vad den är och det är alltså en mycket efektiv bräda att blurpa runt på om man inte planar.
Å andra sidan har jag kört större EVO-brädor än vad jag normalt skulle kört klassiska brädor (eftersom det inte funnits några små EVOsar relativt min flugvikt) och EVO är mycket kontrollerbar i extremt mycket. Jag har kört EVO 74 (som i verkligheten snarare ligger på 77 liter) både med 4.0 och 3.5 utan att brädan kännst fladdrig och EVO 70 är den bästa 3.5 bräda jag kört. Dock har jag en svag känsla av att de större EVOsarna inte är fullt så vasss i hårdvind för en större seglare, men det är mest en farhåga eftersom jag inte själv testat större än 74:an. För övrigt verkar det rent allmänt enklare för lätta seglare att få en bräda att funka i ett större segelspann, men det är en annan fråga.
Så på något skumt sätt får dessa brädor ett bredare användningsområde än en klassisk vågis, i alla fall för mig, och det verkar gälla de flesta andra som sglat dem också.
För körning i WA rekomenderar Scott McKercher faktiskt 74:an för seglare på ca 85 kilo och 80-litaren kommer absolut inte vara för liten för Sverige, skulle jag säga. Jag väger 68 kilo och kommer köra 70:an som största vågbräda, även om det var ett svårt val mellan den och 74:an.
-
Japp 78 och 88 (om jag minns rätt) samt en superfin 68. Alla med coola thrusters i form av långa men grunda (4cm) wakeboardfenor.
-
Jag tycker inte att det är svårare att få grepp i bottensvängen direkt, i alla fall inte i de förhållanden som typiskt bjuds i Sverige. Frågan är dock lite komplicerad och beror lite på exakt hur svängen görs. I ren planing skiljer det inte heller så mycket, men man kommer nog igång tidigare på en bredis om man inte har så bra teknik. Dock är en bräda som EVO otroligt mycket effektivare på vågen än en klasisk vågbräda om farten inte är så hög. DU accelererar fortare och kan hålla mer fart upp på vågen och det blir helt enkelt enklare att segla mer radikalt.
När farten är riktigt hög är en smalare bräda lättare att få in i sväng och framför allt kväver den typiskt mindre exakt positionering i övergången från bottensväng till cutback, tycker jag. Dock erbjuder EVOs, och säkert andra liknande brädor, förtfarande i hög fart mycket schyssta egenskaper, men här handlar det mer om tycke och smak vilket som är bäst och allteftersom en klassisk vågis bler bättre och bättre och allt mindre krävande blir en brada som EVOn istället mer krävande. Så, någosntans går gränsen när en klassiks bräda blir ”bättre” men var denna gräns går är en fråga om personlig stil. Själv har jag inte ssedan jag fick EVOn stött på några förhållanden i Sverige där jag skulle köra en klassisk bräda hellre. Visserligen har jag fått kämpa med EVOs i en och annan sväng, men jag har vid varje tillfälle kännt att jag fått mer tillbaka än vad jag fått offre, så att säga.
Till 2005 kommer jag dock ändå att ha en klassisk bräda i mitt ”stall”, för att inte tappa kollen på vad dessa kan erbjuda och blir alltfö insnöad.
-
När det gäller testerna tycker jag Windsurf är snäppet bättre. Boards har haft en del intressanta artiklar om utrustning, men det känns lite osm de driver sin egen linje lite.
-
Jag har kört EVO 74 och 70 sedan i juni 2003 och här nästan enbart bra att säga om dessa korta breda vågbrädor. Dock bör man nog ha klart för sig att brädorna i denna nya fgramväxande klass säkrt kommer skilja sig mer sinsemellan än vad vanliga klassiska vågbrädor skiljer sig åt. Det kommer i och för sig säkert vara vissa egenskaper som förenar dessa brädor och skiljer dem från klassiska vågbrädor och innan många seglare seglat in sig på kort och brett är det nog lättare att karakterisera en kort bred bräda genom vad som skiljer den från en smal än vad som skiljer den från andra breda brädor.
JP Real World Wave, Tabou Pocket Wave, Exocet Universal Wave, den nya Tigan, RRD Wave Swallow och Starboard EVO kommer alltså troligen alla att upplevas ha vissa gemensamma egenskaper, men kommer samtidigt vara väldigt olika i känslan, skulle jag tro.
EVO 74 och 70 är för övrigt närmast snarlika i shapen, men när man kört båda en del så är det mycket tydligt att de skiljer sig åt i känslan på vågen en hel del.
Så därför skall det bli intressant nu när fler och fler hoppar på någon av dessa brädor och det skall bli kul att höra vad ni tycker.
-
Som några varit inne på så är det smart att dels rulla seglen på någon typ ar hård cylindrisk sak, typ avloppsrör. Alternativt (eller dessutom) kan du rulla 2-3 segel i samma rulla. Spänn sedan masterna separat på takräcket, hårt och stabilr, och dra sedan seglen betydligt lösare ovanpå (eller mer exakt: BETYDLIGT LÖSARE), både vid takräckena och på något eller några ställen till runt masterna.
Både om du rullar seglan runt ett plaströr eller om du rullar flera segel i en rulle så kan de bli svårt att få in dem i en segelpåse. Förhoppningsvis är dina segelpåsar tillräckligt stora, annars kan du ju se om du hittar något skidfodral eller liknande hemma i garaget.
-
I en carving 360 (till skillnad från i många andra typer av svängar) gäller det att vika seglet akterut rätt mycket, i alla fall i den senare delen av svängen. Tricket för att få slutdelen bra är att göra denna vikning utan att vrida med kroppen (överkroppen) för mycket i svängen. Vrider du med blir det lurigare att ”få upp” seglet på slutet igen. Detta är anledningen till att det rent av kan vara enklara att göra denna manöver enhands. Gå in i svängen med bra skär, skota in och lägg seglet bakåt och släpp i detta läge framhanden. Häng krav så ett tag, tills brädnos och segel går igenom vindögat och seglet reser upp sig. Beroende på farten får du då atnignen trixa rint det sista eller så är det bara at skota in direkt och köra.
-
Jag har en kommentar till som segel för lätta personer. Som Mag (och jag själv) sa så är ofta så kallade sideshoresegel bra för lätta personer eftersom de är gjorda för att inte ge för mycket drag och att kunna släppa överskottsdrag medelst lätt utskotning. Detta är förståss bra för kontroll i mycket vind. Ibland är dock dessa segel designade för att riggas med rätt mycket löst i akterliket. Detta gör att de inte känns så bra när man kör dem utan bra drag och alltså känns de inte bra i lättvind. Detta gör att de, även för lätta seglare, inte får ett lika stort vindregister som de får för tyngre seglare.
Lite virrigt kanske, men det jag menar är att för att få bra prestanda i lättvind (för en liten seglare) på ett segel så måste det gå att riggas med lite mindre löst i akterlikat och fortfarande vara förlåtande och släppa vind. Alla segel är gjorda för att få en viss form när de fylls med vind och segel för lätta seglare måste kunna nå denna form i mindre vind än ett segel av motsvarande storlek för tyngre seglare. Det är den här typen av tänk som skiljer segel speciellt framtagna för lätta seglare (typ Diva) från ”vanliga sideshoresegel”. En mjukare mast åstakommer delvis detta, men det finns mycket att göra med själva designen också.
-
Jo, pro-seglarna klarar ju i princip vilka segel som helst, och bland dem finns det många som har ”speciell smak”. Orjan är väl uppväxt på Kanarieörna och van vid rätt mycket power i prylarna. I det här fallet handlade ”riktigt lätt” om 50 kg, typ, och en segare med långt ifrån samma bakgrund som Örjan.
Det jag sade om North var inte menat som kritik mot märket i allmänhet. Det är bara det att North, så vitt jag vet, är designade så att de levererar en del drag även när de skotas ut och inte blir helt plana som en del andra segel. Jag har inte seglat North själv på länge, men en av deras teamseglare Nik Baker menar att dylika karakteristika hos seglen till och med påverkar hur hans brädor är designade. Nik är t ex endast marginellt mindre än Matt Pritchard (de har samma shaper) men Matts segel är har mer av/på och ”mjukare kraft” och skillnaden i segeltyp är _en_ av anledningarna till att Nik vill ha betydligt mer ”kontroll” och mjukhet inbyggd i sina brädor. Allt detta är förståss ”på marginalen” för oss vanliga dödliga. Många lätta seglare kan dessutom säkert trivas utmärkt på sina Northsegel, men jag menar ändå att de karakteristika som beskrivs ovan, och att seglen inte är så lätta i sig själva är två saker som gör att North inte rakt av kan betraktas som ett naturligt förstaval till lätta seglare, om det inte specifikt vet att det är denna känsla de är ute efter.
-
North gör fina segel, men de kanske inte är mest lämpade för riktigt lätta seglare , speciellt inte i mycket vind.
Det finns några få segel som är gjorda specifikt för lätta seglare, men inget med en lika utpräglad profil åt det hållet som Diva, så vitt jag vet. Däremot finns det många segel som har lite mindre kraft i sig, precis som det wave-side du provat. Därför finns det i praktiken rätt många val, även men del av dem kräver lite speciell riggning eller speciellt mastval för att funka riktigt bra till en riktigt lätt seglare. Diva är exempel på ett segel som med standardmast och standardriggning funkar för små, lätta seglare och designen skiljer sig egentligen rätt mycket från sideshoresegel som mer anpassats för att ha lite mindre drag och för att lätt kunna ”luffas”.
En mycket viktig sak för dig är att se till att ha lämpliga master, absolut inte för långa och/eller för styva. Jag har själv extremt goda erfarenheter av att köra 340-master i min 3.5:a. Den bästa jag provat är en GulfTech Needle 100%, den är nämligen lite mjukare än ”standard”. En så kort och mjuk mast ger ett så litet segel en helt annan karaktär än om du kör det med en (för lång) 370-mast. För en stark seglare som kör ett litet segel i hård vind så kan en 370 funka. Om vinden dör och det blir lite underriggat upplevs i och för sig seglet stel och oresponsivt, men det flesta riggar då upp och många tror helt enkelt att små segel känns på det här sättet. Detta är dock inte helt sant och en 3.5:a men en passande 340-mast kan vara lika skön, snärtig och responsiv som en bra riggad 5.0:a. Detta är guld värt för en seglare som är lätt (och bra även för en tyngre). Samma princip gäller sedan även på lite större segel, men du som lätt seglare tjänar ofta på att köra kortare master med mer förlängning, typ en 340 mast på segel med mastlängd upp till ca 380, en 370 upp till 410 en 4m upp till ca 440 osv. Normalt funkar segen utmärkt med dessa kortare master och den lilla förändringen i böjkurva från en 400 till en förlängd 370 märks inte mycket, om något.
-
Lars sätter väl huvudet på spiken, och tillsammans med GWC:s spotguide så får du nog en bra bild vad som gäller.
Är det mycket ”över” SV så blir det inte så ofta stora vågor på yttre, men det är en mycket rolig våg som är rätt brant och ”snärtig”. Man får köra väldigt nära stenrevet i dessa förhållanden för att kunna rida vågen, och som Lars säger kan det vara glest mellan de set som funkar. Det är helt enkelt en lite svårseglad våg.
Är det runt SV, typ 230-240 grader så kan det bygga lite större storlek på vågorna, men det blir förståss också sämre vinkel.
Så, jag skulle säga att Åsa funkar från 220 till 265-270 grader (på Onsalamätaren, som tydligen visar 10-15 grader för lite). Ju närmare 260-270 grader det kommer, desto mer måste det böåsa och desto glesare blir det mellan seten.
-
Jag vet inte om jag specifikt förespråkat ”lite volym för alla”, det är väl mer att jag dels inte tycker att volymen i sig är så avgörande och dels att jag ofta tycker att små seglare kör med för stora brädor (i vågor). När det gäller vågbrädor skulle jag säga ett de nya brädorna (typ EVO, då) ställer en del saker på huvudet eftersom de är kontrollerbara på ett annat sätt än en klassisk ”lång” bräda. Faktum är att när jag tittar tillbaka på de brädor jag kört har jag ofta gillat de som varit korta, så kanske är det så att jag, som en rätt lätt kille, passar bättre på korta brädor. Att dessa tidigare oftas hade lite volym kanske är en ”slump”. Den EVO 70 som är min favoritallroundvågis nu är ju inte så liten rent volymmässigt. De vågbrädor jag själv beställt för 2005 är på 62, 70 och 74 liter, men 74:an är den smalaste av de tre, och kommer knappast vara min lättvindsvågis, kanske blir det rent av 62:an som jag kommer köra mest i små vågor och ca 5.0, vem vet.
Kollar man på Hookipa så är det även där många olika ”smaker” som gör sig gällande. En del seglare, säg Pritchardbröderna och Nik Baker, gillar lite större brädor och kanske typiskt kör 8’2″:or med volym strax under deras vikt medan t ex Polakow kanske kör en 7’11” på 65 liter, trots att han säkert väger över 80.
-
Vad är det du inte tycker stämmer? Brädor är rätt mycket smaksak men Örjans val låter väl inte allt för ovanliga. Troligen har han väl tillgång till flera brädor i andra storlekar också. Det är ju inte ens säkert att brädorna så stora som grafiken anger när det gäller proffsen. I princip alla Fanatic Goya-prototyperna på Maui hade grafiken från 68:an (trots att en del var runt 85 liter). Jag har själv haft en bräda från Vidar som var en proof på ca 65 liter men hade grafik från en Drops på 75 liter. Dessutom är ju proffsen så mycket bättre att segla än vi dödliga och kan få det mesta att funka (stort eller litet). Det gör att de kan vara mer fria i sitt utrustningsval om de vill, dvs om de av någon viss anledning vill ha mycket volym på sin vågis, så kan de t ex hålla kontroll på den ändå, även när en motsvarande stor amatör skulle få problem.
För övrigt är jag själv egentligen skeptisk till att använda volym (eller bredd för den delen) som ”enda mått” och tycker att man måste se till hela brädans shape egentligen. I brist på annat blir det dock ofta just volym används för att ange storlek eftersom det är svårt att gå in på detaljer innan det finns några specifika brädor att diskutera.
