ola-h
Forumsvar skapade
-
Sant. När det gäller att färdas nedför snöbeklädda sluttningar har det dock kommit alltför mycket svängande på modet. I princip borde man ju inte svänga annat än när backen svänger, när det står något ivägen som man vill undvika att köra över eller när det står något vid sidans om ens väg som man vill köra över.
Att t.ex sladda runt med 180cm korta telemarksskidor i krypfart känns ju inte särskillt spännande även om man slänger in ett och annat litet skutt.
Ola H.
-
Stenhårda störtloppsskidor är, har alltid varit och kommer alltid att vara råcoolt förutsatt att man kör dem i den hastighet de är gjorda för. En eller annan volt eller snurr är inte mycket att komma med jämfört med en sväng på skär i 120km/h (i eller utanför pisten).
Ola H.
-
För vägbeskrivning, se Kris inlägg ovan.
Åsa fungerar för vindsurfing mellan sydväst och väst. Väst är ren sideshore, men det får blåsa 3.5 eller vida från SW för att det då skall bli vågor. Det blir sällan stort , men vågorna kan bli mycket fina med bra fart, rejäl vertikal och mycket vatten. Ett problem är att det är ganska stenigt där de är som bäst. Själv har jag väl seglat ur 3-4 fenboxar och kraschat ett antal fenor de senaste åren. Dessutom är det rätt ”smalt” där det bryter bra, så man får liksom välja om man vill hoppa eller rida vågor. Detta gör också att vågridningen mer får karaktären ”ett par svångar och en riktig smack” än ”down-the-line sväng efer sväng”.
Hur som helst, Åsa är en rolig omväxling från Apelvikens flacka hoppvågor.
Ola H.
-
Nja, jag håller faktiskt inte med om att XSV är ett riktigt free-leechsegel. Det är en rätt stor skillnad på hur Tiga Wave 92 och XSV är sydda och på hur de fungerar. Som kuriosa kan jag säga att jag senast i somras testade en kompis gamla XSV en sväng, inklusive hans oförstörbara Rotho wave. En riktig retroupplevelse, det kan jag lova.
Ola H.
-
Ja, det är riktigt tråkigt att dessa attityder finns. Som vindsurfare och surfare verkar det inte mycket at göra annat än att hålla så låg profil som möjligt. Speciellt, UNDVIK ATT PARKERA NER VID VATTNET. Använd istället parkeringen 100 meter upp, till höger innan man kommer till själva ”hamnområdet”. Se också till att inte heller där parkera så ni stör eventuella båtägare.
Så vitt jag vet är området privat och med lite otur blir det så att man överhuvud taget inte kan åka ned där.
Jag vet inte vad båtägarna i allmänhet och ”gubben” i synnerhet har emot surfare. Jag har kompisar som vid en storm upptäckt och förtöjt båtar som slitit sig. Eftersom surfare och vindsurfare tenderar att hålla sig i Åsa just när det är som värst (bäst) väder finns det en stor chans att vi kan upptäcka just sådana situationer. Båtägarna borde inte direkt misstycka…
Ola H.
-
Den information jag har lyckats hitta säger att Pat Goodman tar över ansvaret för bl.a. vågseglen. Iställer för NR blir det då möjligen PG. Personligen skulle jag gissa på ett hlet nytt namn som mer harmonierar med Zone och Core.
Mitt första segel designat av Nils Rosenblad var Tiga Wave (3.5 – 5.5) från 92. Detta var, enligt mig, dett första moderna vågseglet, med freeleech och hela baletten. Minst ett par år före sin tid.
Att Nils nu lämnar Pryde har gissningsvis en hel del med uteblivna tävlingsframgångar att göra.
Ola H.
-
Nja, jag går nog inte så långt som till att simulera strömningar, jag trog nog inte riktiga shapers gör det heller. Jag tror de flesta shapers mer har en ide (eller gissning) hur vissa shapedetaljer påverkar egenskaper hos bräda och sedan försöker få ihop alla detaljer till en bra kompromiss.
De flesta av de detaljer (rocker, outline etc) man pratar om när man diskutterar en bräda har att göra med hur krökta vissa linjer (eller kurvor) är. Även för en given mängd totalrocker kan det vara olika mycket krökning på olika ställen. Det program jag pysslar med fokuserar just på krökningen. Dels kan man mata in diverse kurvor och få ut deras krökning (om vi t.ex. låter rockern ges av säg y(x), där x är längden från aktern räknar vi ut och plottar också krökningen k(x)). Detta är utmärkt för att jämföra t.ex olika rockerkurvor. Videra kan manbygga en rockerkurva med en i varje punkt given krökning. Detta är användbart om man har en bräda man t.ex bara vill minska rockern mellan stropparna på lite. Istället för att gå in och pilla på kurvan direkt ändrar man helt enkelt krökningen direkt och låter programmet sköta resten.
Äs så länge har jag inte gått in på 3D eller CAD-interface, men det kanske kommer i mån av tid. I princip är det dock mycket svårt att designa en hel bräda via datorn, så 3D är nog mindre viktigt och mest en rolig grej.
Ola H.
-
De små, våginriktade frestylebrädorna (wave score, F2 255, JP freestlyle wave (2001), etc) torde fungera bra. Jag har inte testat dem, men har en egendesignad brada på samma koncept (kanske mest lik wave score, men lite mer rocker).
Det intressanta är att man i stort sett får två brädor i en när man byter fena. Men en större, rakare, djupare och styvare fena planar man lite tidigare, får bättre avstamp i plattvattenhopp och framför allt mycket bättre fart i lättvind. Med en riktig vågfena (20-22cm) med riktigt mycket flex i toppen blir det en helt annan, mycket bättre, känsla i vågridningen. Obs att det inte räckar att gå ned i storlek och ta en liten men styv fena. Det är mera den extrema flexen som gör det. Själv provade jag bland annat en Mistral cross over 21 (vågfenshape, men styv) men det fungerade inte alls. Nu har jag en superflexig Maui fin Josh Stone (21 eller 22 tror jag) som är superbra som komplement till andra fena som är en rätt rak och styv 26:a. Obs den lilla, mjuka fenan även fungerar till segel upp till 5.7. Även om det går lite långsammare och tar sämre höjd är det fortfarande bättre i dessa avseenden än en vågis med liknabde fenbestyckning.
En freestylebräde fungerar givetvis inte like bra som en vågis när det blir riktigt fina vågor, men om vi bortser från detta tycker jag nog att den största skillnaden är när det blir shoppigt bland vågorna och man kanske är lite överriggad med 5.0 eller mindre. Min freestyle bräda blir definitivt svårare att kontrollera i dessa lägen än mina vågisar.
Ola H.
-
Bussmekar’n i Örebro hävdar att det inte är något fel på bussen, det är bara det att den inte fungerar. Vi får se om det går att få ordning på den till helgen.
Portugal var bra på alla sätt utom vindsurfingmässigt. Jag var borta en vecka på en konferens i Perth och just den veckan blåste det varja dag. Jag fick en riktigt bra dag samma dag jag kom tillbaka. Tidigare hade jag haft ett par riktigt bra timmar med 5.7 och superfina vågor, men förotum lite 5.7/platt-segling var det det hela.
Det blev dock lite mer surfing än vanligt, vilket var skoj.
Vi ses.
Ola H.
-
Eh, det är nog egentligen att betrakta som fritidssysselsättning, men en del arbetstid går nog åt. Jag sysslar med matematik vilket är användbart både för att till exempel kvantifiera krökningen hos intressanta kurvor och förstå hur man kan bygga ytor utgående från olika kurvor.
Ola H.
-
RRD Wave Cult är visserligen ganska smala brädor, men när det gäller lättvindsprestanda kan man nog ändå jämföra dem med ca 5 cm längra vågisar med mer ”klassisk” shape. Både 55 och 50 har hyfsat med volym och bred tail (och nos).
Alltså var inte rädd att välja den mindre brädan, speciellt inte om du är lätt.
Ola H.
-
Om man vill segla vågor är Åsa, ca 4 mil söder om Göteborg, ett alternativ. Det är många som surfar där, men vindsurfingen försigår i regel på ett litet annan ställe. Åsa blir inte bra så ofta, men när det väl fungerer blir det mycket fina vågor, branta med bra tryck. ”vindsurfingrevet” är ganska smalt, så det är inte så bra för hopp. Andra problem är att det är mycket sten så om man rider vågor kommer det förr eller senare smälla. Det sliter lite på utrustningen. Slutligen kan det ibland vara lite lurigt att ta sig i och ur vattnet.
Det blir vågor i Åsa mellan ca syd och väst. Väst ger sideshore, men det får vara mycket vind för att det skall bli stora vågor, gärna 3,3-drag.
Maila om du vlll ha vägbeskrivning och info om var man kan hitta väderdata.
Ola H.
-
Min poäng är just att man inte skall dra seglen mer än vad de är gjorda för. På ett modernt racesegel innebär detta i princip inte så mycket eftersom man ju knappt orkar att dra dem för hårt utan hjälpmedel. På ett gammalt UP(eller vad det var) från 94 kan man dock gissa att det lätt går att dra för hårt.
Faktum är att jag har hört (eller rättare sagt läst) att flera kända segeldesigners hävdar att man inte klarar att dra ett modernt racesegel tillräckligt mycket utan hjälpmedel (typ de ”hävarmsmojänger” som finns på marknaden) och definitivt inte klarar av att finjustera dem runt denna extrema spänning.
Drar man sitt racesegel för hand är det kanske som du säger, att ju mer man drar desto bättre blir det.När det göller vågsegel hnadlar det mer om känsla. Personligen giller jag inte segel med för mycket ”free leech”. Jag kör på NP Core och väljer definitivt hellre ett mindre segel med mindre nedhal om jag kan. Core är ett typ av segel som har ett rätt brett trimregister och när det krävs kör givetvis även jag med lite mer nedhal. Jag har en känsla av att många moderna vågsegel inte alls fungerar utan extremt ”free leech”. Teoretiskt kanske en sådan design är snabbare och har vissa andra fördelar, men jag hävdar iallafall att känslan är viktigare.
Hursom helst, jag håller fast vid mitt grundpåstående; det är inte bra att dra ett segel mer än vad det är gjort för.
Ola H.
-
Jag tror att själva fenomenet är rätt väl beskrivet av några av dem som postat nedan. I korthet kan man kanske summera så här:
I ”normal” segling generera seglet kraft som du ”tar upp” via händer och sele och för vidare via dina fötter till brädan. En del kraft kan också gå direkt via mastfoten. Det finns en slags balanspunkt på brädan där kraftresultanten (summan av krafterna) bör hamna för att allt skall kännas balanserat. I princip känns det bäst om man så att säga endast överför dragkrafter från riggen, inte vridkrafter.
När seglet blir överriggat flyttas buken bakåt. Detta ändrar balansen. I princip kunde man flytta hänglinor och händer bakåt, men detta fungerar inte så bra eftersom brädans tryckpunkt ej ändrats. Att det känns som man måste trycka med framhanden tror jag beror på att man kompenserar en felaktig position med att vrida riggen kraftigt. Man överför alltså stora vridkrafter.
Ofta kombinerar man detta med att höjda och köra ovanligt sakta vilket gör allt värre. Vågar man falla av, ta en hiskelig fart och flytta bak händerna lite blir balansen i bräda-rigg i allmänhet bättre.
Dock, när seglet är överriggat är i regel luftströmmarna runt det mindre stabila. Plötsliga ändringar kan lätt inträffa och det kan ju som bekant leda till intressanta krascher.
Om riggning:
Det är inte säkert att ett fanatiskt dragande i ned och uthal leder till ett segel som känns bättre när det är överriggat. Man ser ofta segel som är nedhalade långt mer än de är gjorda för. Med en såsan riggning tappar man helt känslan för vad som händer i seglet. Helt förkastligt, tycker jag.Ola H.
-
Jag hade givetvis tänkt att köra en mycket rejäl uppvärmning innan varje surf i år. Jag får fortfarande rätt ont in knät när det ansträngs och detta minskar radikalt när man är varm. Vad tror ni hände? Jag kom på efter ca 30 minuters surf att jag helt glömt av uppvärmningen.
Som en intressant fotnot kan jag nämna att en svensk forskare visat att stretching inte har någon effekt på vigheten. Lite av en sensation faktiskt. Han lät en testgrupp stretcha ordentligt varje dag under experthandledning i tio veckor och lät en referesngrupp träna utan att stretcha. Det visade sig att musklerna hos de som stretchade INTE blev längre (bortsett från tiden upp till en timme efter senaste stretchingpasset). Däremot ändras smärtgränsen vid muskeltöjning så att man kanske upplever sig som lite vigare.
Observera att stretching före en aktivitet ändå fyller en funktion genom att det ”förvärmer” musklerna lite.
Ola H.
