ola-h
Forumsvar skapade
-
Ja, han laddar…
Svenne;608508 wrote:Meeen eeh… …så att eeh… Jag tror att han kör på Olas bräda.Jag kollade lite på det och jag är inte säker. Kanske var min bräda redan transporterad till Thailand då för ”avgjutning”. Det kan vara en Quatrobyggd sak (som han inte var direkt förtjust i men det verkar ju göra jobbet…).
-
Det är deras quad och den är snarare sedvanligt fanaticlång, tror jag.
-
Det var 1984 men jag minns det som igår. Min far fyllde 40 och jag hade övertygat min mor om att han skulle få en ny vindsurfingbräda. En Red Marlin med 5.4 DeVries-segel hade införskaffats. Jag åkte hem från skolan på lunchen och riggade upp härligheten i trädgården, så den var ”redo” när pappa kom hem. Brädan hade fotstroppar, infällbart centerbord och en snygg röd fena i halvgenomskinlig lexan. Seglet var ett DeVries – fat head med en genomgående latta i toppen. Det var som julafton och födelsedag på samma gång även för mig…eller kanske snarare speciellt för mig.
Visserligen hade jag seglat några år redan på våg prosurfer II, men nog var det väl ändå på denna Red Marlin som utvecklingen tog fart. Riktigt blåsiga dagar kunde jag till och med få in en fot i fotstroppen. Visserligen handlade det om att med viss möda peta in bakfoten i den främsta av framstropparna, men ändå. Såhär i efterhand undrar man ju om det vara något fel med anpassningen mellan brädan och seglet eller om det kanske var en konsekvens av att jag nog inte vägde mer än 40 kilo och inte var särskilt lång heller. Långt senare (det var nog inte mer än 3-4 år egentligen, men tiden gick liksom långsammare då) grävde jag faktiskt fram den gamla Marlinen och testade med ett nyinköpt Gaastra Slalomfoil, med cambers och så kallad ”luff strip”. Jag hade då gått över till att segla ”sinker” – en Tiga Slalom 260 och en 245 Virvelvind med wingers och thruster. Jag vet inte om det var småbrädesvanan, seglet eller min egen storlek som gjorde det, men plötsligt kunde man stå även i den bakersta stroppen och brädan fick en helt annan karaktär. Det gick till och med att fotstyra!
Nåväl, det var tider det. Vår Red Marlin ligger fortfarande i sommarstugan och åker till och med fram vissa sommardagar.
Och som av en händelse fyller jag själv 40 i år. Tiden flyger…och jag med den.
-
Det hela är tämligen komplicerat och svårt att direkt av göra i ”geometriska termer” dvs rent generellt kan man inte bara säga att en viss längd/bredd/ofo/ fena etc pförutsäger vilket största segel man kan köra. För att ta två extremer:
Min 76-liters vågis är 58cm bred, men jag kör den
helst inte med segel över 6 kvadrat och då snackar vi hyperlätta vågsegel (ok, 6.3 funkar men är inte idealt). Och det gäller oavsett hur mycket fena jag sätter på (det finns fem fenboxar i brädan dvs det saknas inte resurser för att plocka på fenyta).Jag har också en iSonic speed som har 64 liter är under 50cm bred och har OFO på 29 cm och fenytan är nästan hälften av vad vågbrädan ofta har (smal 28cm slalomfena). Den går hur bra som helst med ett tungt 6.6 cambersegel, även i lättvind dvs utan fullt drag i seglet (såtillvida man inte står helt still för då SJUNKER man, men planingströskeln är löjligt låg). Det känns inte ens nära max för mig.
Som sagt, två extremer, men poängen är alltså att det är svårt att avgöra. Det som händer när man närmar sig gränsen är att man inte längre får ut något av det större seglet. Den sämre hanteringen gör att den extra kraften inte tillför tidigare planing. Men ju snabbare brädan är (och i någon mening ju tydligare inriktad på just fart) desto mer kan man förutsätta att seglaren använder en mycket aktiv teknik för att komma upp i planing. Och med en bräda som sedan har extremt bra acceleration så blir själva planingsfasen (eller fasen då man är på gränsen till att plana eller till att tappa planingen) mycket kortare. Och eftersom det är just där som vikten och ”bökigheten” (och även det extra luftmotståndet) hos ett större segel tydligast kommer till utryck, så blir helt enkelt snabba brädor mer toleranta mot stora segel (förutsatt att seglare vet vad den gör…).
-
Det är grymt snyggt. Kanske inte lika snyggt som den legendariska rullen från Åsa dock…
Men jag instämmer i att det var synd att det inte blev något med Starboard.
-
Jag tappar väldigt ofta linser när jag windsurfar. Jag har tom med mig extra i hängselen och om det inte är för blåsigt har jag lärt mig konststycket att sätta in en ny på vattnet. Ännu så länga måste jag dock sätta mig på brädan… men på Maui tappade jag en lins när jag SUPade och plockade upp en ny ur shortsfickan och satte in den utan att sätta mig eller släppa paddeln.
Oftast tappar jag linser när jag seglar igenom skummet på väg ut eller hamnar i skummet efter en toppsväng, dvs ganska sällan när jag redan ligger i vattnet och blir spolad. Det verkar som jag liksom spärrar upp ögonen i dessa situationer för att liksom få maximal uppfattning av läget och om då en vattendroppe träffar ögat i ”fel vinkel” verkar det som linsen hamnar snett eller får ett veck och sedan pluppar ut vid nästa blinkning.
-
Oåxen;606666 wrote:Men Ola kom igen, som matematiker och prylnörd får du väl hålla med om att det blir oerhört svårt att få god passform med parallella sidor kontra koniska ytor både på sidorna samt fram/bak som t ex powerboxen.
Powerbox skulle inte funka med kraftfulla fenor för att fenan liksom vrider sig ur boxen….säger en del. Jag ha inte själv funderat på det, men det verkar inte helt otroligt att det skulle kunna hända med koniska ”väggar”. Så kanske är det en kompromiss mellan ”passform” (i betydelsen tolerant mot taskig precision) och stabilitet under tryck?
Tänk er ett (i genomskärning) helt triangulärt fenhuvud. Och för att göra det hela tydligare, en triangel med trubbig vinkel i toppen. Bra ”passform” men inge vidare för att hålla fenan på plats under tryck från sidan.
-
Oåxen;606635 wrote:Tack, hade redan fått reda på det av HOT.
Hur tänker man när man gör sidoväggarna parallella? Jämför man med den gamla förbättrade Tuttle-kopian som Tiga körde med så är ju den många gånger bättre. Ja ja nu har jag alla mått. Tack för bidragen.
Du får fråga Larry. Larry Tuttle alltså. Eller de som hittade på US-box, fcs, future, probox, etc.
-
Kolla denna diskussion: http://www.star-board.com/forum/showthread.php?t=5410
-
Lars_K;606333 wrote:Ni kan inte båda få ut pengar från Fkassan samma dag. Men man ta ut 7 dagar i veckan så den ena kan tex ta 3 dagar och den andra 4 dagar.
Fast som sagt, med fler barn verkat det funka att ta ut pengar för samma dag (fast för olika barn). Ingen har protesterat när vi gjort så i alla fall.
-
blåbussen;606323 wrote:jag funderar också på ”pappa” ledighet nu i augusti /september. Enda problemet är att tjejen måste också vara ledig och jag vet inte om båda får vara lediga samtidigt?? Någon som vet hur man grejar detta?
Jag tror inte båda kan vara samtidigt lediga ”på samma barn”. Men har man fler barn i sin quiver (och har kvar ledighet på mer än ett) så funkar det.
-
Nej, det funkar egentligen inte. De två innersta fenorna är för små för att funka ensamma och de sitter i en fcs-box så att sätta i större är inte att rekommendera. De två främre sitter i en stabil box, men för långt fram för att funka bra ensamma ”allroundmässigt”. I vissa speciella förhållanden (om man vill ha en fullständigt ultraloose bräda och kan tänka sig lite instabila raktframegenskaper) så kanske man skulle kunna köra med enbart de främre. Och genom att byta de bakre 11 eller 12-fenorna mot ännu mindre kan man justera känslan i brädan mot att bli mer åt det hållet, men med bibehållen stabilitet.
För övrigt har jag fått många rapporter om att de Starboard Quad som också har en singlebox (”convertible” som de heter”) funkar grymt bra som single fins också. Dessa är dock lite tyngre pga det extra boxen. Jag har en sådan (76:a) men har varit så nöjd med quaduppsättningen att jag inte orkat testa singlevarianten.
Just vikten på boxen är för övrigt anledningen till att köra fcs respektive minituttle-boxar på Quaden. Dessa fyra boxar med installationer väger mindre än en installerad normal US-box. Men lite synd är det ju att man inte kan köra dem som twin också.
-
Läckert. Nu skall det bli åka av.
-
Jag tror det inte själv förrän jag har (produktions-) brädan i handen… och i så fall snarare fortsättning på en tradition med svensk inblandning i bräd- och segelutveckling både här och där sedan långt tillbaka.
Det är en tämligen osannolik historia med snart 20 år av teoretiserande och sedan en custom till Plantan som Scott McK gillade och därefter en tämligen extrem shape till Ola P som modifierades till en lite smalare variant till mig själv som är det som Boujmaa föll pladask för.
Men som sagt, jag tror det först själv när jag ser det.
-
Mmmmm. Hade Portugal planerat till sommaren men hade så smått slagit det ut hågen. Men kanske en kortis? Eller så är det så här års man skall dra?
