rasmus_w
Forumsvar skapade
-
@Spray 378077 wrote:
Går inte grejorna sönder rätt ofta när man flyger en sisådär 10m med dom i varje hopp? Masten först ner kan inte vara någon höjdare?
Inte om man landar som man ska. Landar man däremot helt platt så kan man knäcka brädan.
Bilderna med masten neråt är loopar och andra rotationer och fullföljer man hela varvet så landar man med masten uppåt och även om man skulle ta i vattnet och sätta masten i botten så är dagens vågmaster starkare än man tror. Man ser ibland bilder där masttoppen kilat fast sig i botten och brädan hänger däruppe.
Däremot kan seglen slitas sönder av allt vatten som snurrar runt i en stor våg men för att detska inträffa behöver man varken hoppa eller landa klantigt, det räcker i princip att vurpa och/eller släppa grejorna när man är ute i vågor. speciellt om masttoppen pekar in mot land kan det hända saker.
-
Ingen större skillnad. Jag skulle vilja säga att nästa storlek ner antagligen skulle kunna vara typ 100-110 liter, kanske lite större eller lite mindre ändå. Det är när man kommer ner i de storlekarna som brädorna börjar bli riktigt livliga.
-
7.8 är väl ungefär det största jag skulle vilja köra camberlöst. Fast i princip tycker jag 7.8 också är lite stort som förstasegel.
-
Är det inte bara att anmäla sig till proklassen om man tror man platsar? Jag menar, det har ju visat sig att tjejer som vill tävla mot herrarna är välkomna att göra det så varför inte juniorer?
-
Jodå, du kommer uppleva mer fart än du är van vid och du kommer mycket närmare vattnet än när du seglar jolle vilket förstärker fartupplevelsen ytterligare så jag tror du kommer tycka farten är fullt tillräcklig. Möjligen kommer du drabbas av samma frustration som vi andra: att vindstyrkan alldeles för sällan räcker för att klassas som naturkatastrof. 🙂
-
@Spray 377227 wrote:
Vilken storlek rekomenderar ni på seglet med inriktning på lättvind? 9.3, 9.8?
Funderar även lite på brädan, 120-140 el 160, för och nackdelar?Har i princip redan svarat på det här i din andra tråd, börja med ett litet segel och köp ett stort när du lärt dig segla och fått prova hur det känns att hålla ett monstersegel.
Däremot kan jag tillägga att jag personligen tycker det allra roligaste är att segla med riktigt små segel, typ 3,5 kvadrat eller så. Det krävs visserligen sådär 15-20 m/s innan ett sånt segel alls börjar dra, men då är det kanonskoj.
Varför? Jo dels är upplevelsen lätt surrealistisk. Med så litet segel blir bommen väldigt kort, och det ger upphov till en väldigt markant ”ketchupeffekt”. I ett stort segel kommer draget gradvis när du skotar in. Ett litet segel är som en strömbrytare, det ger inget drag alls förrän det är helt inskotat, då kommer all kraft på en gång och man far iväg som skjuten ur en kanon. Skota ut eller överskota en liten aning och all kraft försvinner. Helt bisarr upplevelse. Omgivningen ser också lite bisarr ut, vattenytan blir grov som sandpapper, det flyger skum genom luften, när nån vurpar ser det närmast ut om han/hon går på en mina, allt flyger genom luften. Minsta lilla avstamp på en våg och du gör ett högt hopp. Folk som är vanan vid segling i de här vindstyrkorna gör ibland 10-15 meter höga hopp.
Nästa sak är hanterligheten. För att ha kontroll med ett segel som är litet som en näsduk är det lämpligt med en bräda som är liten som en glasspinne (jaja, jag överdriver lite) och alltihopa är underbart livligt och lättkontrollerat och reagerar på minsta kommando, ibland reagerar grejorna lite väl mycket. Du når hel vägen från mast till bomnock och det gör seglet busenkelt att bolla med på olika sätt.
Att njuta av det här kräver att man är vältränad, rutinerad och har väldigt snabba reflexer, men har man det så är det en grym upplevelse.
Förresten, åk till Öland på Kristi Himmelsfärdshelgen så kan du prova lite surfprylar och umgås med surfare i stora lass!
-
Tobhed: Nej det är klart. Cambers till en nybörjare är ingen hit men ska han köra på så stort som nio kvadrat så tycker jag han ska ha cambers. Fast det är i princip ett sätt att säga att han inte ska ha nio kvadrat, 6-7 är mycket bättre att börja med och i den storleken blir inte cambers lika viktigt.
Spray: Jag vet inte vad du anser vara fort eller inte men i princip alla kommer upp i minst 20 knop så snart de planar, oavsett brädtyp. Det är först när man vill komma över 30 knop eller segla fort i väldigt svag vind som brädtypen spelar roll. Till och med dagens renodlade nybörjarbrädor har visat sig goda för sådär 27 knop i händerna på en duktig seglare.
-
@filipl 377161 wrote:
Rasmus W:
Du, som liksom jag inte verkar låta dig påverkas så mycket av kyla, har du några svar på mina funderingar:?
Den kallaste lufttemperatur som jag hittills seglat i är + 2 grader, och jag kan tänka mig att segla när det är kallare, men jag undrar lite över de praktiska problemen om man seglar när det är runt 0 grader i luften eller till och med minusgrader.
Vilka blir de praktiska problemen?
Kan någon del av utrustningen ta stryk vid minusgrader?
Det som jag ser som det största praktiska problemet är om det bildas en ishinna på själva brädan. Då kan man ju slå sig rätt ordentligt om man halkar, och man vill ju inte gärna sätta på broddar under våtskorna!
Vad har ni för erfarenheter av sådana problem?
Jag tror inte de praktiska problemen vad gäller prylarna blir så stora. Visst blir monofilm, jointar och annat styvare och kanske skörare vid lägre temperatur men jag kan inte se nån anledning till att det skulle hända nåt visst i det avseendet just vid noll grader. Många issurfar ju med sina segel i betydligt mer kyla utan att nåt spricker sönder och finns det nån nörd som vill experimentera med flytande kväve, varsågod. 🙂
Sen kan man så klart göra rena klantigheter, typ lämna brädan ute med fenboxen full med vatten så boxen sprängs av isen. Om bommen inte är tät skulle jag och försöka se till att få den inomhus efter avslutad segling också.
Det som skulle kunna hända är att det blir rejäla islager på seglet. I princip borde ishinnan på riggen försvinna när man tappar seglet i vattnet men om man på nåt vis får ishinnan att bli tjockare och tjockare så har man kanske ett problem.
Jag skulle vilja säga att alla egentliga problem rör dig och din kropp. Det är en väldig ansträngning att hålla sig varm och samtidigt surfa. Du klarar viserligen att hålla dig varm men det beror på att maten du ätit i hög utsträckning används till att ”elda i pannan” och när energidepåerna är tomma är det inte bara orken utan också förmågan att hålla dig varm som försvinner. Extra märkbart blir det efteråt när du byter om. Se till att ha mat med dig, gärna nåt varmt.
Jag har nog nämnt att de som överlevde Estonia i genomsnitt förlorade sex kilo kroppsfett på att ligga och plaska i mörka natten. Det brukar påstås att ett kilo kroppsfett motsvarar ca 7000 kcal, använder man det måttet så kostade det 42000 kcal att överleva den natten.
-
Segel blåser sällan sönder, det som händer är att de går sönder när du sticker spetsiga föremål genom dem, blir uppspolad på stranden av en stor våg eller ramlar rätt igenom, typ.
Jodå, i princip är ett stort segel snabbare, men det förutsätter att du är tung och stark nog att hålla seglet fullt inskotat. Allteftersom vinden ökar blir det svårare och svårare och då är ett segel som är litet nog för att du ska orka skota in fullt snabbare. När det går riktigt fort kan extra segelyta till och med bromsa. En annan sak är att man brukar ha rätt dålig kontroll när man har så mycket drag att man nätt och jämt orkar skota in och det brukar mest leda till krascher och trasiga prylar.
55 % betyder att 55% av fibrerna i masten är kolfiber. Resten är i allmänhet (men inte alltid, det kan vara lite kevlar eller spectra i blandningen) glasfiber. Ju högre kolfiberhalt desto lättare och snabbare (en ”snabb” mast rätar ut sig fort om du böjer den och sen släpper) mast, men kan i vissa fall vara ömtåligare och kostar hur som haver mer.
Camber är en ”klyka” som sitter på maständen av lattan och ligger an mot masten så seglet får en mer aerodynamisk profil i framkant. Seglet blir lite stabilare i hårda vindar, behåller sin buk och därmed sitt glid lite bättre i vindhål och får högre toppfart. Nackdelen är att det roterar med en smäll när man gippar. Med så stora segel som 9,3 tycker jag absolut man ska ha camber.
De segel som seglats fortast är segel runt 5 kvadrat, men då har det blåst runt 25 m/s.
-
Jag skulle säga att med 9-10 kvadrats segel och en freeride (med så stora segel är det nog vettigt att gå upp till 160 liter/80 cm bredd) så planar du i ungefär 5 m/s, men det hänger lite på din teknik.
Förmodligen blir det inte mycket snabbare i hårdare vindar, däremot kan en freeride seglas med mindre segel, neråt 7 kvadrat borde funka på en 160-litersbräda även om det kan bli lite rodeoritt, och då kan det gå lite fortare. Å andra sidan är formula grymt vindtåliga, en duktig formulaseglare är fortfarande ute och bränner med sin 11.0:a när vi andra har bytt till 5-6 kvadrat.
Den tydligaste skillnaden är vilka bogar som funkar. En formula är mycket snabbare än en freeride på kryss och på djupa slörar, men går inte så bra på halvvind, medan freeriden är i sitt esse på halvvind. Jag har själv en freeride och ett formulasegel på 9,7 kvadrat till den och enda gången jag själv upplever att jag är snabb på kryssen är när jag har så mycket drag i seglet att brädan nästan lättar från vattnet.
-
@dr Masse 377147 wrote:
Håller med ovanstående, sådana där jättgrymma skillnader är det kanske inte fråga om. Man kan nog dra ut med ett Saber i lite vågor.
Klart man kan. I ”Riding Giants” vågseglar ju Laird Hamilton (i alla fall seglar han i logo/masthöga vågor) med ett RS3 så då ska väl ett Saber funka med.
-
Formula: En bankappseglingsklass med materialbegränsning. Varje seglare får bara använda sig av en bräda och högst tre segel. Max bredd på brädan är en meter, max fendjup 70 cm, max segelstorlek 12,5 kvadrat. En typisk formulabana har om jag fattat saken rätt oftast inga halvvindsbogar, bara kryss, slör och läns. Detta delvis för att en formula kan vara rätt svårseglad på halvvind i hård vind. Den klara fördelen med formula ur seglingssynpunkt är vindregistret, det räcker med ca 4 m/s för att plana och man flyger fram på kryssen, runt 17-18 knop ska inte vara några problem. På slör kan man närma sig 30 knop i lite hårdare vindar. Många verkar ha 11.0 som enda segel och verkar kunna segla med dem i grymt mycket vind.
Nackdelen med formula är väl att prylarna är stora och klumpiga men i alla fall brädorna är inte alls så klumpiga som de ser ut eftersom de är såpass lätta. Formulaprylar köpes lämpligen begagnade, de är svindyra att köpa nya (om du inte är van vid jollepriser, då är det inte så blodigt) och en tre år gammal formulautrustning duger utmärkt även om man vill hävda sig i toppen på nationella tävlingar.
Freeride: Friåkningsbräda/segel. En bräda för den som inte har tävlingsambitioner och som helst ska vara bra på lite av allting, snabb, lättsvängd, lätthoppad och så vidare. Eftersom freerides i många fall är första brädan för många surfare är mycket jobb nedlagt på att göra den här typen av brädor lättseglade och relativt hållbara. Finns i storlekar mellan ca 160 och 90 liter, de stora är mest inriktade på lättvindssegling, tidig planing och fart rakt fram medan de mindre är mer intriktade på kontroll och lättsvängdhet. Freeridesegel är i princip allroundsegel som är tänkta att passa till en freeride.
Slalom: kappsegling helt och hållet på halv- eller undanvindsbana. Man slörar i allmänhet från start till mål och gippar då och då runt en boj. Fartklassen nummer ett, kräver mer vind för att genomföras än formula men kan också genomföras i mycket hårdare vindar om det skulle råka blåsa så skogarna välter när det är tävling. Eftersom man bara seglar slör kan det gå väldigt fort. Max två brädor och fyra segel.
Speed: Vad det låter som. Segla så fort du kan helt enkelt. Inga krav på att gippa runt bojar eller så, materialvalet är helt fritt, speed är utan tvekan pryldårarnas och de galna Oppfinnar-Jockarnas favoritgren. Tidigare seglade man (och man gör fortfarande så i de stora tävlingarna) på 500-metersbana och det krävdes diverse avancerad videotimingsutrustning för att genomföra en tävling, numer stoppar man på sig en gps, seglar så fort man kan och postar sin gps-logg på http://www.gps-speedsurfing.com när man är klar. Eftersom vågor bromsar så letar man efter ställen med så lite vågor som möjligt, drömmen är att hitta ett blåsigt ställe där vattnet är spegelblankt om det så blåser orkan. Låglänta ställen med hård frånlandsvind och en botten som gör det möjligt att segla väldigt nära land är ett hett tips. Fartrekord att känna till är 49,2 knop på 500-metersbana och 41,nånting knop på en nautisk mil.
Vågsegling: Man seglar i brytande vågor och surfar på vågen precis som en vågsurfare men med draghjälp från seglet när det behövs. Eftersom det är en stilbedömningsgren så behöver man brädor med extrem manöverförmåga och som är lätta att hoppa med. En och annan skaffar vågbräda för att segla på vanligt skumpigt plattvatten i hårdare vind eftersom det är grymt kul med en bräda som går att pressa till nästan hur tajta gippar som helst.
Stubbie är en typ av vågbräda. Utan att gå in på detaljer så är väl kännetecknet att de är kortare och bredare än klassiska vågbrädor. Tanken är att de ska funka bättre i lite sämre vågförhållanden, klassiska vågisar är jättebra i Mauis perfekta vågor och sidvind men kan vara lite luriga i västkustens mindre perfekt formade vågor.
SuperX: En variant av slalom där det ligger lite hinder i form av långa uppblåsbara korvar att hoppa över på rakorna och så måste man göra vissa tricks, bĺand annat loopar. Brädorna liknar slalombrädor men man har offrat en liten aning toppfart till förmån för manöverförmåga och brädorna är lite slagtåligare.
Freestyle: Konståkning på bräda. Gör så häftiga tricks du kan. En bunt domare delar ut mellan 1 och 10 poäng för dina olika tricks. Vi som inte är så insatta har ibland problem att se skillnad på de olika tricksen.
Crossover är väl en av många benämningar på brädor som försöker vara bra på flera saker samtidigt.
På en stor insjö som Siljan skulle jag säga att stora brädor är det som gäller. Oftast blåser det inte så mycket och du får fler timmar på vattnet med en stor bräda. Mina förstahandsval för dig skulle nog vara en stor freeride eller kanske en formula men formula är rätt ömtåliga. En stor slalombräda skulle också kunna funka men det blir nog rätt rejält svårt i början.
Vill du verkligen ha fart rekommenderar jag att du kompletterar med en slalom eller SuperX-bräda för de blåsigare dagarna. I princip kan man komma upp i 40 knop på alla sorters brädor som är tillräckligt små men på vissa brädor är redan 30 knop en nära döden-upplevelse medan slalom- och superX-brädor mest bara ber om mer vind i den farten.
-
@Fnassel 377072 wrote:
Vad har du för utbildning Rasmus?
Du kanske kan rekommendera vad jag kan, bör och inte bör göra när jag surfar i kallt klimat?!
Villken temperatur ser du som rimlig för mina händer?
Kan jag få andra problem som ledreumatism med stigande ålder eller så?Jag har i princip ingen utbildning som får mitt ord att väga tyngre än andras, däremot har jag märkt att jag är köldtåligare än de flesta andra så länge jag har mat i magen och det har gjort mig nyfiken på det här med köldtålighet och vad den styrs av. När jag inte surfar brukar jag normalt gå i kortärmat om det är plusgrader och långärmat vid minusgrader. Nånstans vid -20 åker jackan på.
Möjligen kan några poäng termodynamik ge lite tyngd till mina påståenden för termodynamiken är i princip tillämpbar på allting. Vad gäller reumatism har jag frågat mamma, som är läkare och enligt henne finns det inga vetenskapliga belägg för att nedkylning ger reumatism. Däremot kan extrem köldtålighet (i kombination med att inte klara av värme) vara ett tecken på att sköldkörteln är överaktiv och det kan eventuellt ha nackdelar.
Viktigast vid surfing i kallt klimat är säkerhetsmarginaler, sunt förnuft och lite koll vilka symptom man brukar få av allmän nedkylning. Om prylarna pajar när du är väldigt långt från land spelar det inte så stor roll vad man gör, man kommer ha en köldskada när man kommer iland (om man gör det) lika säkert som om nån hade släppt av en mitt i sjumilaskogen i strumplästen en kall vinterdag.
Det där med symptomen är i och för sig bra att ha koll på. Alla reagerar inte likadant på att bli nedkylda och det kan vara bra att veta lite om hur man reagerar i det läget. Sen vill jag nog påstå att man löper betydligt större risk att bli allmänt nedkyld än att förfrysa sig när man surfar och det är värre. Ett förfruset finger kommer behöva amputeras men du kan antagligen simma iland ändå. Är du nedkyld kanske du inte orkar simma och i värsta fall får du en knäpp i huvet och beter dig totalt stolligt ur överlevnadssynpunkt.
-
@Fnassel 376803 wrote:
Då är förmodligen jag undantaget som bekräftar regeln!
Förr i tiden var jag alltid ute så fort isen bröt och i början gick det alldeles utmärkt även om det hängde istappar i vassen (dvs. var runt 0 grader) Efter att jag förfrusit handen första gången i början på -80 talet har möjligheten att segla länge reducerats pga. att händerna tar stryk snabbare.
När jag nu var ute i påskas och det var ca 7-8 grader i luften klarade jag bara ca 15 min sen fick jag lov att låna ett par handskar för då var fingrarna helt borta! Ej förfrusna bara bortdomnade. (eller så börjar man bli gammal och vek?)
Kroppen tycker jag aldrig är några problem med en hygglig vinterdräkt, skor och huva.
Hur som helst tycker jag att det för mig är ok att segla så fort det är isfritt och temperaturen är över 5 grader./Gammelsmurfaren
Nu hajar jag inte alls. På vilket sätt sa du emot det jag skrev? Du har fått en köldskada i händerna och det är en irreparabel skada på händernas köldtålighet, precis som jag skrev. Gradvis tillvänjning av icke köldskadad vävnad leder däremot till större köldtålighet, men även den tåligaste vävnad kan förfrysa. Det är liksom inte rimligt att anta att vi kan lära oss ta långbad i flytande kväve.
-
Här håller jag inte riktigt med. Det finns utmärkta belägg för att kroppen är kapabel att anpassa sig till kyla. Folk som arbetar med fiskrensning i fiskeindustrin har i praktiken händerna nerkörda i krossad is under hela arbetsdagen och de klarar att hålla sina händer varma. Studier av uteliggare, äventyrare och andra som relativt ofta sover utomhus i stark kyla visar att dessa får förstorad sköldkörtel, vilket innebär att kroppen ökar sin ämnesomsättning för att kunna producera mer värme.
Däremot gäller i bägge fallen att det hela funkar för att personerna vänjer sig vid kylan gradvis. Om du eller jag skulle få för oss att sova utomhus en januarinatt skulle vi vara väldigt illa däran när morgonen faller på. Och en köldskada är som du säger en permanent irreparabel skada, som förstör all anpassning till kyla som din kropp har åstadkommit.
Jag har vid många tillfällen noterat att jag har mycket varmare händer än de flesta och jag seglar ofta barhänt i väldigt kallt väder. Klarar jag första doppet utan att det känns olidligt seglar jag hela dagen barhänt, annars tar jag på handskar.
Vidare tycker jag att snacket om ”man märker inte när köldskadan inträffar” är lite överdrivet. Visst, känseln försvinner när en hand eller fot blir riktigt kall men varje gång det har hänt mig så har det inte varit några som helst problem att inse att nåt är jävligt fel. Det normala för händer och fötter är såklart smärtfrihet, men de känns inte domnade heller. Jag har en lätt köldskada på en stortå och när den inträffade så kände jag mig hela tiden på det klara med att det var fara och färde men jag kunde helt enkelt inte göra nåt åt situationen, allt jag kunde göra var att promenera hemåt så fort jag kunde i snön med mina trasiga skor och hoppas på att jag kunde begränsa skadan genom att promenera energiskt så kroppen höll sig varm och så jag skulle komma hem fortast möjligt.
