rasmus_w
Forumsvar skapade
-
@rookie 372020 wrote:
Det sägs att 9 av 10 surfare som blir attackerade av haj har kissat i våtdräkten. Dock framgår det inte vad som är orsakan och verkan.
Men jag lyfter ett varningens finger.
Ska tänka på saken nästa gång jag ger mig ut på mälaren.
-
Erik Beale och en del andra hyfsat snabba typer använder självutlösare. Tänk på att säkerhetsdetaljer kan användas på olika sätt. Man kan känna sig säkrare när man gör det man alltid brukar göra eller man kan använda säkerhetsdetaljen för att våga mer. När jag t.ex. började sätta dubbdäck på cykeln på vintrarna så började jag cykla 40 km/h oavsett före, inklusive våt is.
Det går att använda utlösaren som förevändning för att ligga ännu närmare gränsen och sånt där och då kan det ge bättre tider.
-
@joth 371809 wrote:
Det är nog ett problem för oss gubbar helt klart men när kommer våtdräkten med gylf??? Jag har tom funderat på att klippa upp och sy dit en flärp som kan stängas med kardborre. Tror inte att det skulle vara så svårt egentligen.
Annars har jag för mig att nån kissnödig surfare för länge sen uppfann ett enkelt sätt att uträtta det där behovet direkt från brädan. Bodydrag brukar det kallas.
-
@Markforce f.d. Markram 371821 wrote:
tio G låter kanske inte så mycket men för mig är det 700 kilo som
fördelas oerginomiskt mellan sele, hand som fläks upp och skalle som
smäcks i masten (länge leve JOFA!) Masten var en våg mast i 60%kol och gick ej av men när jag skulle ut och segla nästa gång gick den av efter riggningen.10 g är rätt mycket, men jag misstänker att det är en ganska realistisk siffra, och som sagt, inte nödvändigtvis när man kraschar i full fart. En kompis som vägde 60 kilo pajade en sele som påstods tåla 600 kilos belastning och det är rätt enkelt att inse att det är ungefär 10 g även om det såklart kan finnas materialfel med i bilden.
Sen, som sagt, så kan lågfartskrascher vara värre. När du kraschar i full fart är friktionen rätt liten och det är hyfsad chans att du mest bara planar fram på vattnet i din gamla fart när du tar i vattnet, medan en stationär bräda kan funka som fäste när vinden använder riggen som hävstång för att kasta iväg dig riktigt brutalt.
-
@andersbq 371843 wrote:
Men hur som helst, sifforna är bevis på att det ligger massa ”hinkplast” i form av Vintor och Duforer i förråden, och att vi har en halvmiljon svenskar som kan berätta den klassiska partykillern; ”jo jag har också vindsurfat, gick jättebra åt ena hållet, men sen dom fick hämta mig med båt” (eller ”jag fick gå/simma hem”).
Men har inte den där ”hämtad med båt”-grejen att göra med att 80-talets nybörjarplank var så ranka? Folk hade ju enorma svårigheter att dra rigg på den tiden. I och för sig kan jag tänka mig att en och annan slörade iväg utan att begripa att kryss är knepigare än slör.
-
@Oscar 371814 wrote:
Antoine och Micah har med största sannolikhet nya brädor inför varje tävling så dom behöver inte hålla en hel säsong. Brädorna är inte byggda för att hoppa med ocj får du ett kastfall är det stor chans att du spräcker HELA nosen medans på en freeride så får du bara en spricka.
Visst måste den inte hålla en säsong men den måste hålla, och när det gäller de största och starkaste elitseglarna kan det vara mycket begärt. Jag råkar vara ägare till en av Anders Bringdals gamla courserace-prototyper och eftersom jag var lite orolig att paja den genom allmän klantighet så frågade jag Per Andersson. Hans kommentar var att om jag hade sett Anders och Dunken segla för fullt och vurpa med full power så skulle jag inte vara orolig längre, inget jag kunde åstadkomma kunde vara så brutalt.
Nu har jag i och för sig ändå lyckats få lite hål på den men det berodde på att jag försökte segla den (med fullcambrat racesegel) i Vilshärad och knappt gubbhöga vågor och lyckades bli lite spolad.
-
O’naneill menar du?
-
Superatlet? Knappast, men så sällan som det blåser så stannar jag på vattnet så länge jag bara kan när det väl kommer vind och är därför mån om att underhålla min uthållighet. På den tiden när jag kunde segla sex timmar på raken var jag väldigt flitig med att ta långa cykelturer och det verkar ha funkat för mig. Fråga nån som kände mig när jag var linsurfare, jag cyklade ut till tvärskogsudde, surfade i 4-5 timmar och cyklade sen hem. Ibland råkade surfandet sammanfalla med att skolan ordnade fest och då kunde det hända att jag avslutade dagen med några timmar på dansgolvet.
Syreupptagningsförmåga rockar. Man hinner med så mycket mer kul om man har grym kondis.
-
Jag har kört sex timmar på raken med fullt drag i 3.5:an nere på Gran Canaria och jag blev inte pissnödig då heller. Däremot drack jag tokmycket vatten när jag väl klev iland och sen drack jag öl hela kvällen och halva natten.
De flesta av de där andra sakerna har jag gjort, tror jag. Är lite osäker på det där med piss i dräkten och det där med fantiserandet men det berr väl mest på att jag inte memorerar allt jag gör.
-
@joth 371742 wrote:
kan hålla med om att om man håller i så blir det inte lika dramatiskt, men det är nog vid normal surfing. Har klarat både 25-0 knop genom sandbanksstopp och andra kastfall genom att hålla i. MEN Speed är inte normal surfing. Tror inte man har så mycket att sätta emot när det går 35+ knop. Men det kan nog bara SWE top 10 svara på.
Men en lösning med automatisk urhakning tror jag inte på. Man seglar ju knappast statiskt utan kraften kan ju ändras hela tiden och att hitta rätt där e jag tveksam till. Sedan väger vi ju alla olika och har olika segel, varierande förhållanden etc etc…
Vad gäller ”hålla i” så gör hängselen mycket av det jobbet och med dess hjälp kan man hålla i även när det går tokfort. Däremot misstänker jag att det finns ett annat problem när det handlar om speed: vindriktningen. Normalt seglar man ju mest på halvvind och eftersom ett ikrokat kastfall i allmänhet slutar i lä om seglet så landar man i vanliga fall i vattnet, medan man på brant slör antagligen landar på brädan och det borde kunna bjuda på några extra obehagligheter.
Jag tror i princip på automatisk urhakning men ditt exempel belyser att det är en rätt knepig sak att fixa eftersom de antagligen behöver individanpassas, precis som skidbindningar. Jag har flera gånger slagit mig på grund av skidbindningar som löst ut i onödan och en lina som släpper när man försöker hålla ner ett toköverriggat slalomsegel på halvvind kan antagligen ställa till en hel del.
-
Framförallt så är en ren slalombräda (stirra dig inte blind på Falcon, JP och många andra märken har också slalombrädor) lite i ömtåligaste laget för bump’n jump-segling om du inte är riktigt bra på det. Men det är ingenting som säger att de inte går att hoppa med, bara att det kan bli ett dyrt nöje.
SuperX-brädor (Fanatic Hawk, JP SuperX, F2 XTC m.fl.) är lite stryktåligare eftersom de är tänkta att hålla för en superX-tävling. Därför kan de vara lämpligare som hopp och lekbrädor.
Freerides som X-cite är oftast framförallt maximalt lättseglade. Nu har jag för den delen aldrig seglat en freeride men jag har seglat en superX (JP) och jag upplevde att den i stort sett seglade sig själv men det tyckte inte brädans ägare som funderade på att byta för att den var för svårseglad för honom.
Generellt så tycker jag att man ska ta mycket av skillnaderna med en nypa salt. Visst finns de där men alla verkar göra så stor grej av dem. När en kille som Micah Buzianis eller Antoine Albeau seglar rakt fram på en slalombräda så utsätter de troligen brädan för betydligt större påfrestningar än när ”svensson” chophoppar lite och eftersom brädan måste hålla för Albeaus raktframsegling så är chansen hyfsad att den håller för lite bump’n jump även om den såklart lär gå i bitar om du laddar framåtar i vilshärad eller tar ut den på Torö. Det man framförallt ska passa sig för är stötar. Det är lätt att få en grop i en slalombräda om man tappar den mot en sten eller dunkar masten i den.
Vad gäller ”svårseglad” så har jag aldrig riktigt fattat grejen. Brittiska surftidningar har alltid skrivit spaltmeter om hur svårseglade alla brädor är medan testteamet i gamla Surfsport bara vid ett enda tillfälle erkände att de hade svårt att segla en bräda. Min personliga misstanke är att det handlar om att många inte skotar in tillräckligt. När jag nån gång provar nån annans bräda brukar jag nästan alltid få flytta hängseletamparna två dm bakåt eller mer för att kunna skota in utan ansträngning. När jag först kliver på klarar jag ofta knappt att segla brädan eftersom jag är van vid att seglet skotar in sig självt så fort jag krokar i och jag klarar inte att ta höjd och tailen gräver hela tiden ner sig eftersom jag inte får nåt tryck på mastfoten.
-
Tror för den delen att Erik Beale, Finian Maynard eller nån annan av elitspeedarna har experimenterat med linor som löser ut.
Själv lyckades jag få ett par alldeles vanliga Da kine-linor att ”lösa ut” vid segling rakt fram med extremt toköverriggad 6.6 en gång i tiden. Inget kastfall eller nåt annat, bara överjävla mycket drag i seglet. Plötsligt sa det bara pang och seglet slets ur händerna på mig innan jag hunnit fatta vad som hänt.
Dagen efter tog jag med linan till surfcentret i haga och frågade om den gick att laga. ”De där linorna GÅR inte sönder” blev svaret.
-
Jag tror det beror på att slusken inte jobbar sig varm när han surfar. Jag har aldrig nånsin blivit pissnödig medan jag varit ute och surfat, man brukar inte bli det när man svettas rejält.
-
Det stora problemet med utlösningsmekanismer är väl att det hela ofta måste analyseras rätt noggrannt. Att man t.ex. inte har utlösningsbindningar på snowboards beror mycket på det. Så länge bägge benen sitter fast så tål de rätt mycket men om ett ben släpper men inte det andra är risken stor att det ben som sitter kvar aldrig mer blir sig likt. Alltså behövs en utlösningsmekanism som garanterat alltid släpper bägge ben samtidigt och så länge det inte finns så är det bättre att inte ha nån utlösningsmekanism alls.
Jag vet inte om det är likadant för vindsurfare men det kan hända. De värsta kastfallen för mig har inte varit såna där jag följt med hela varvet runt, visst sparkar man nästan sig själv i bakhuvet men har man sittsele så är det höften och inte ryggen som tar det mesta av belastningen och kastfallet avslutas ganska stillsamt.
De håriga kastfallen har för mig oftast varit de där jag släppt eller hunnit kroka ur. Eller de som berott på att jag gått på grund. Min tumregel har alltid varit att det bästa sättet att inte paja sig eller grejorna är att inte släppa.
Å andra sidan har jag inte fått ett riktigt brutalt kastfall på minst tio år. Min kropp kanske har hunnit bli ömtåligare sen dess.
-
Vi vindsurfare tycks älska att hålla på och fundera ut diverse fiffiga övningar för att träna underarmarna men vi glömmer ofta det självklara: Att låta det vara en del av en vanliga träningen.
Mitt förslag är att styrketräna, punkt slut. Det finns massor av styrketräningsövningar som utförs med armarna hängandes utmed kroppen och en skivstång i händerna. För det mesta är det inte armövningar alls men armarna får ändå jobba som fan.
Nägra exempel: Raka marklyft. Skivstång hängandes i armarna, lätt böjda knän och axlarna bak. Luta överkroppen framåt och var noga med att hålla ryggen helt rak och inte släppa fram axlarna. Låt stången stryka längs med benen tills den snuddar marken, vänd sen uppåt. Övningen är till för att träna rygg, rumpa och baksida lår, men jag garanterar att de flesta inte är starka nog för att ge de musklerna en omgång på det viset. De flesta är helt enkelt för svaga i händer och underarmar för att orka hålla i en tillräckligt tung stång tillräckligt länge. Inte förrän jag började köra med 80 kilo på stången började jag märka att andra muskler än underarmarna jobbade.
Vanliga marklyft: Som raka marklyft fast man böjer knäna när man lutar överkroppen framåt. I princip styrketräningsversionen av korrekt lyftteknik. Om man nånsin behöver lyfta nåt tungt, typ en flyttkartong full med böcker eller så, så är antagligen ett marklyft rätt sätt att göra det.
Chins. Säger sig självt. Att hänga i en stång och lyfta sin egen kroppsvikt tills hakan är över stången är tung för greppet och att göra många chins kräver grym greppstyrka.
Det finns överlag en anledning till att byggare fuskar och använder dragremmar för att slippa vara begränsade av greppstyrkan när de vill träna andra muskler. Som vindsurfare kanman dra nytta av det och bli greppstarka som fan och samtidigt få nyttig träning av rygg och ben.
