rasmus_w
Forumsvar skapade
-
De som har läst rec.windsurfing på usenet kanske minns en snubbe som pratade om sin ”MPB”, minimum planing board, som han hade shapat. Han tyckte att speedbrädorna hade slutat utvecklas så han letade efter en ny utmaning och bestämde sig för en bräda som kunde seglas i dubbla vindhastigheten. Mycket riktigt räknade han med att vinden måste vara väldigt svag för att det skulle funka.
Om jag minns saken rätt så planade den i fyra knops vind och kom då upp i 8 knop, och det var ungefär vad den kunde göra. Den var ett extremt lättviktsbygge på 36 gram/liter, fenan var inlaminerad eftersom han tyckte fenboxen var för tung och för att verkligen komma upp i de där åtta knopen var man tvungen att plattlänsa med seglet skotat för kryss. Gamla påsiga segel med tajta akterlik skulle man också ha för att plana riktigt tidigt, ansåg han.
-
Det är fel teknik. Du tar med dig masten för långt bak och har för lite mastfotstryck när du kliver bakåt på brädan.
Prova att segla ståendes på ett ben. Kan du segla med framfoten i luften utan att nosen på brädan reser sig eller brädan ändrar kurs, så kan du lika gärna ha den i framstroppen. Den behövs ju i alla fall inte längre.
Sen provar du att lyfta bakfoten och segla rakt fram, framfoten (som vi konstaterat var onödig) i framstroppen och bakfoten i luften. Eftersom du nu har bevisat att du kan segla utan att använda bakfoten, kan du placera den i stroppen med.
Tada! Vi har bevisat att fötter är onödiga och vi har kommit i fotstropparna! Två flugor i en smäll!
-
Man växer ur 130 liter fortare i Göteborg än i Stockholm. Här behövs ofta lite extra bredd för att få fart på grejorna.
Jag placerar själv allt som oftast mina 75 kilo på en Techno 2, och det är klart trevligt, även om den känns lite läskig med fullt drag i 7,8:an, men det är ju ett racesegel så det är inte så konstigt.
-
Vet nån om Katrina väntas hit, och när?
-
Ryktet säger att Bläsinge kan ge vågor på ostlig vind, men jag vet inte om jag har sett det.
Fast du kan ju åka till Haga Park som alla andra, det är rätt vindsäkert och gott om surfare där så man slipper ha tråkigt när sjöbrisen tar en vilodag.
Vid kuling på diverse vindriktningar med syd i så är grönhögen trevligt.
-
Men fanns det inte lyktor vid p-platsen på tvärskogsudde? Jag har för mig att det fanns för tio år sen. På vattnet behöver man inget ljus för att segla, det viktiga är att man har nåt som lyser i land så man har nån slags landmärke, annars hittar man inte tillbaka när det är dags att gå i land.
Sen är det bra att veta om det finns bojar och sjömärken och sånt i vattnet…
Udden saknar jag absolut, den är nog det bästa med Linköping. Man fick ju nöjet att rasta 3.5:an nästan varje år, här i Stockholm händer inte det.
-
Det går allt att ta bra höjd med väldigt små fenor, men bara om man har fart. Man måste börja med att slöra en stund innan man kan börja ta höjd.
Annars, om man har problem med att få upp nosen är väl en lite mer bakåtlutad fena en lösning, liksom att höja bommen lite eller dra nedhalet lite hårdare.
-
Tar och lägger till lite saker som hjälpt mig på väg mot planande gippar.
Enhandsgipp. Kul trick, det blir inte mer oldskool än så. När du släpper bommen med bakhanden, doppar du fingrarna i vattnet i nån sekund. Finessen är att man tvingar sig att verkligen luta kroppstyngden in i gippen, speciellt om man försöker sträcka på sig och doppa handen så långt från brädan som möjligt. Försöker man dessutom doppa sträcka armen lite framåt så får man mastfotstryck på köpet.
Duckjibe. Ett av de vanligaste problemen är att man liksom har vant sig vid att farten sakta men säkert ebbar ut mot slutet av gippen. Ett av de roligaste sätten att göra sig av med den vanan är att uppleva den otroliga fartkicken när brädan faktiskt accelererar ut ur en duckjibe. Överlag leder duckjibes till goda vanor, som att alltid gippa fort, tajt och hårt.
En månad på Gran Canaria, i Tarifa eller nåt annat ställe där det blåser sjukt mycket. Botar samma sjuka som duckjiben. Första gångerna jag gick in i en gipp med full sula i 3.5:an och uptäckte att jag trots min fumlighet och vinglighet höll högre fart efter att ha svängt 180 grader än jag brukade ha i ingången av gippen, kande jag mig lätt förvirrad och visste liksom inte vad jag skulle göra med all fart. Tre veckor senare tog jag det för givet och när jag kom hem och gav mig i kast med stora svenska segel och tveksamma byiga vindar så förväntade jag mig liksom att brädan skulle komma ut ur svängen i full fart, och det gjorde den!
-
För mig blev det Görväln. 5.7 och vågbräda. Jag köm dit 19:30, just som de två som var kvar började packa ihop och det började mörkna, och när jag hade riggat klart var det mörkt.
Jag var bara ute nån knapp timme, sen började det bli lite väl mörkt och så avtog vinden lite, men det var kvalitetssegling. Första gången i år som jag verkligen haft fart i vågbrädan och en härlig påminnelse om varför det är så kul med löjligt små brädor.
För ovanlighets skull försökte jag inte leta upp nåt platt område när det var dags att gippa utan gippade rakt in i den grötigaste chop jag kunde hitta för att se om jag kunde få brädan att börja studsa i gippen, fast det gör ju inte antika vågisar, de skär ju rakt genom rubbet!
Dessutom ovanligt jämn vind, jag sjönk aldrig djupare än till knäna i nåt vindhål. Fler såna dagar efterlyses! -
Brädan funkar nog eftersom du är så lätt, men jag skulle nog rekommendera nåt mer freerideinriktat. Carven du provade är nog inget dumt val i Sverige heller, men eftersom du väger såpass lite så funkar det nog minst lika bra med en freeride runt 120 liter eller så. Bredd runt 70-75 cm.
-
Jag vet inte säkert, men både Maynard och Dunken har dominerat lättvindsrace och de är inga lättviktare, men de har effektiv seglingsstil.
Kenta: Ingen aning. Mastfotsplaceringen är det jag inte har experimenterat vilt med i år, annars har jag nog testat varenda bomhöjd och placering av hängselelinor man kan tänka sig i år.
Fast bomhöjd och mastfotsplacering hänger ju ihop. Lägg seglet bakåt så ska bommen sitta precis bakom aktern. Får du in ett finger mellan är bommen låg, får du in hela handen är den hög. Nånstans däremellan passar för nästan alla, lång och tung ska mäta med handen, liten och lätt med ett finger.
Det funkar säkert på din JP superX (hih, jag kollade deras sajt) med. Fast det är inte äkert att det är lugn gång du vill ha, det snabbaste är ju enligt många att ha trimmet precis på gränsen till att tappa kontrollen, fast på rätt sida om gränsen, liksom.
Att jag planar senare på våren (inte bara det, jag kryssar sämre och är sämre på att segla överriggad, gippa och hela rasket) beror nog på att jag hinner glömma en massa teknik under vintern och att jag inte är lika vältränad. Att plana tidigt är ansträngande, vare sig man pumpar eller inte.
-
Okej, då tar jag det en gång till.
Den gemensamma nämnaren är effektivitet. Att omvandla varje gram av dragkraft i seglet till maximalt antal knop är nyckeln till bägge, maxfart som tidig planing. Därför är skillnaden i teknik inte så stor. Skillnaden handlar mer om hur mycket kraft man har att göra fart av, men likheterna är absolut stora nog för att den som ör bra på det ena ofta ska vara bra på det andra med.
Dunken, Maynard och Dave White kan alla utan större problem förvandla sig till lättvindsräkor om det behövs, och dessutom seglar alla tre rätt fort ibland.
-
Nja. Jag håller inte riktigt med. Visst är det jävulskt med bottendrag i mitt 5.7 compact men jag planar alltid tidigare på hösten än på våren. Att pilla med trimmet och slipa på tekniken gör massor för hur tidigt man kommer iväg, och det som gör att man kommer iväg tidigt skiljer inte mycket mellan mitt 9,7 warp och mitt compact.
Sen begränsas ju toppfarten av en del prylar men på grejor som är till för att gå fort brukar det också gå fortare om man vet hur man får iväg dem i svag vind. Knepet för att få brädan att axa i en fet vindby är nästan samma som för att komma upp i planing fast man är lite underriggad. Det krävs bara lite mer stake för att våga göra det när man har fullt drag i en fet vindby.
-
Antar att total-closeout alltid kommer vara för stort. Hookipa hanterar ju tyvärr inte hur stora svall som helst.
-
Frågar man Barry Spanier, så har han nån gång sagt ungefär ”All speed sailing with sails larger than 6.0 is glorified slalom”. Jag såg culing segla 7.2 med rätt rejäl fart (vet inte om hans gps tyckte det) i pissvind i tisdags så det ligger nog nåt i att största möjliga segel inte behöver vara snabbast. Med tanke på att freestylarna ofta planar med 5.3 när jag knappt får igång mitt compact 5.7 så misstänker jag att plana tidigt-teknik lätt kan bli segla fort-teknik.
