rasmus_w
Forumsvar skapade
-
Peter Forslin fick ett kastfall under ett courserace i Japan i början på 90-talet. När han skulle vattenstarta så upptäckte han att vurpan berodde på att fenan hade gjort processen kort med en två meter lång haj.
Själv har jag fångat sjögräs. Räknas det?
-
På vilken nivå befann du dig när du la av?
Jag har nyligen tagit upp surfingen och mitt största problem är att jag har låtit min kropp förfalla under åren utan surf, det var liksom ingen mening med att vara stark och uthållig när man ändå aldrig kom ut på vattnet. Nu svär jag över min orkeslösa kropp som hela tiden sätter käppar i hjulet.
Däremot känns det inte speciellt svårt att hoppa på en modern bräda och segla iväg. Kan man segla 80-talsprylar kan man utan problem hoppa på 2000-talsprylar.
-
Håller inte med om det där med att förhållandena måste tillåta det. I stora, bråkiga vågor är det ju desto viktigare att välja den startmetod som går fortast, och råkar det vara riggupphalning så är det. Jag har dragit rigg på min vågis, den är bara dryga 51 cm bred och har masten långt fram vid nosen.
Att det sen var lättare när jag vägde tio kilo än nu mindre är en annan sak.
-
Ljussabel som centerbord, det vore nåt. Fast jag gissar att man kan få spinoutproblem.
Annars finns ju fina saker även här på konfen, t.ex. Calypson här. Iofs inget större fel på grejorna, men 2500 känns ändå lite i överkant, tycker jag. (notera sökorden: Nybörjare, komplett, billig)
-
Det är inte nödvändigtvis vettigt att vattenstarta i alla lägen. I många lägen går det fortare att dra rigg än att vattenstarta, och även om man prompt vill vattenstarta så kan upphalningslinan vara ett smidigt sätt att få seglet i vettenstartposition, typ man drar rigg men river sen seglet över sig och vattenstartar.
Att det sen är vettigt att ha koll på hur man vattenstartar med riggen i konstiga lägen, det är en annan sak. Man blir ju inte direkt en sämre seglare för att man till exempel kan vattenstarta clew first eller vattenstarta upp på nosen och segla iväg baklänges.
Hamnar man i vattnet med bakänden på bommen pekandes mot vinden så visade Nik Baker i nåt av av förra årets nummer av windsurf hur man vänder seglet rätt. I princip var knepet att sticka in en fot under masten för att förhindra att hela seglet sjunker när man lyfter i bomänden.
-
Svar till:
Efter år 2000/2001 så fanns det inga riktigt snabba slalombrädor, då allt handlade om Widestyle och sedan freestyle
[/ QUOTE ]
Så sant så sant. Jag var i varberg sommaren 2000 och försökte prata lite slalombrädor med SP-killarna. De fånstirrade mest på mig och undrade vad som kunde vara kul med fart, eller med underliga idéer som ”hålla stort”, ”stabil buk” och sånt. Undras om de fortfarande gör det.
-
Och där på görväln var ju inte en enda människa.
-
Det viktigaste för att undvika spinout är väl snarast att man belastar fenan jämnt, och det är väl orsaken till att det funkar även efter att flappen släppt. Är belastningen bara jämn brukar det funka utmärkt att ta i för kung och fosterland med bakfoten utan spinoutrisk.
Ojämn belastning (typ i början på säsongen när man är lite osäker och ringrostig) innebär ofta belastningstoppar som garanterat leder till spinout.
Ett klassiskt trick är ju att peka på nånting (t.ex. en boj eller nåt sånt) och säga till personen med spinoutproblem ”Jag vill att du får en spinout precis där”. Antagligen kommer personen att pressa bakfoten i sidled allt vad h*n har, vilket gör belastningen jämn och fenan kommer vägra att släppa taget, antagligen kommer den dessutom att få lite extra fart just där.
-
Det beror nog på hur man seglar. Jason Polakow och Fransisco Goya bränner nog rätt stora mängder energi.
Men visst, medelsvensson bränner nog mer energi på en slalombräda, med fullt tryck på en liten slalombräda gör det ju grymt ont i underbenen efter en stund.
-
Säger ungefär vad alla andra redan har sagt: Nummer ett är att tvinga brädan att falla av. Det kan vara svårt i början. Luta riggen framåt, masten åt lovart, pressa nosen åt lä med framfoten, dra till dig bakfoten.
Så snart du har fått brädan att falla av, brukar den skjuta fart och börja plana, sen kommer den inte lova nåt mer.
Sen gäller inte det här riktigt alla brädor. Vissa brädor kan man få att falla av genom att stampa rejält på brädans häck så den vrider sig runt fenan, men prova inte det förrän du har provat allt annat, det är snarare 70-litare som beter sig så.
-
När jag var på Gran Canaria sommaren -93 så körde jag 3.5 nonstop på Arinaga från klocka 11 på morgonen till 17 på eftermiddagen flera dagar, andra dagar gick jag in en stund mitt på dagen och hällde i mig lite vatten och åt typ en bakelse.
Jag måste ha varit extremt uthållig på den tiden, som återfallssurfare har jag kommit fram till att jag inte alls är nöjd med min nuvarande kropp, efter 3-4 timmar har den inget alls kvar att ge. Men kunde jag bli så uthållig då, ska jag väl kunna det nu med.
En fördel: Dagens stora formulasegel verkar ha gjort massor för råstyrkan, jag är nog starkare än förr, men inte i närheten av min gamla uthållighet. Jag vill ha den igen!
-
Dessutom spelar det ingen roll var man bor, sätter det igång och blåser trefemvind så vill man inte stå på stranden! Man vill ha en trefemma och en bräda som inte känns livsfarligt stor i den vinden. Allt det där brukar betyda en vågbräda.
Jag tror nog att jag vill ha en trenolla med, av samma anledning. Det är en sak att stå på land för att man är underriggad, men att göra det för att man är överriggad, det är fan outhärdligt!
-
Somliga ställen i inlandet är betydligt blåsigare än somliga ställen vid kusten. Stockholm är ett sånt ställe.
-
Du kan prova med en lite mindre fena, men min gissning är att det är hela brädan som är för stor, inte bara fenan. En bräda på runt 100 liter skulle nog funka betydligt bättre till de segelstorlekarna du verkar använda.
Att nosen lyfter kan bero på fenan, men oftast är det vinden som tar tag i själva brädan och slänger upp den i luften. Ett sätt att komma runt det problemet kan vara att slöra brant, då trycker vinden ner brädans nos i stället, men på nåt sätt vill man ju komma tillbaka sen.
-
Visst planade jag med 7.0 och Shark, men det var ju ”popcornplaning”, dvs en seglare planar i taget. Med 9-10:a hade jag haft fullt drag hela tiden, det är skillnaden, det vet jag. Förra sommaren var jag ute med 9.7 nån av de dagar då det fanns antydan till bris trots att det var juli, och planade i två timmar efter att alla andra gått iland.
Jag tolkar det som att stora segel har sina fördelar.
