-
Räddad ur havet, TACK SSRS, Micke och Peter
-
Som många av er vet så kitar jag mycket solo. För att minska risken kör jag oftast med följande utrustning, http://www.sonimtech.com/products/xp3enduro.php i ett http://www.aquapac.se/ fodral. Skulle inte rekommendera att köra utan aquapac (har hårdtestat och förbrukat några Sonim lurar).
När det blir kallare eller att jag kitar ute till havs så kör jag även med en PLB (Personal Locating Beacon), läs mer om den fungerar och hur Flygräddnings* centralen ARCC jobbar i följande artikel http://www.cordland.se/bilder/comnews/cordland_comnews4_low.pdf .
Nu är PLB nödsändarna mindre och billigare.
En PLB ger sjöräddningen via satellit en exakt position var nödsignalen kommer ifrån. Mindre flygplan använder en likadan.
Men en sak är säkert att jag har börjat få mer respekt för havet efter detta!
Peter
-
Davids;632703 wrote:Bra att det gick bra och allt men jag fattar inte en sak.. När du kom i “vindskugga”.. vek draken ihop sig, landade och rullade in linorna själv eller gjorde du detta direkt? Jag har varit i många dodgy situationer där vinden har dött/vridit och det skulle gå bra länge och långt innan jag börjar rulla ihop linorna och försöka self-rescua.. Som du själv skriver ökade ju vinden, samt att du drev utåt, där det blåste kraftigt.. hade det inte varit bättre att relauncha kiten och kör in nån annanstans?
Kommentar angående vindskuggan här. Där jag befann mig så trillade ju bara kiten ned, vinden var typ 0. Från min situation så visste jag inte om vinden överlag bara hade dött eller om det var så att jag låg i vindskugga, svårt att se ca 40 cm över havs nivån. Tittade på trädkronorna bakom hamnen och dessa rörde inte på sig nämnvärt. Hade jag haft facit i hand och varit helcool (eller korkad) hade jag gjort som du sagt. Legat kvar väntat på att vinden skulle ökat, relaunchat och kitat tvärs över viken istället. Men jag litade inte på någon prognos längre. (På västkusten har man ju för vana att vinden vrider upp mot NW och avtar när vindfronten dragit förbi, ibland snabbt ibland långsamt) Så sagt och gjort, snabbt ihop med linorna och försöka ta mig till land dom 250 metrarna. Men bara för att vinden dött, så finns ju strömmen kvar. Strömmar skapade av 3 dygn med hård vind lägger sig inte lika snabbt, på gott och ont (man vill ju trots allt att vågorna skall ligga kvar dygn efter att vinden lagt sig, som på andra bra surfställen utomlands eller ostkusten! hehe). /Kent
-
Yann;632800 wrote:I sverige är det 100% finansierat på donationer och medlemskap har jag för mig. Ska nog skaffa mig ett medlemskap själv. Behöver man kanske inte känna sig så jäkla dum om man behöver bli upplockad nån gång.
SSRS är mycket riktigt till största delen, om inte helt och hållet finansierat av donationer och frivilligt arbete. Dock är en räddningsinsats koordinerad med räddningscentralen som styr insatsen. Skottens exempel lär tex vara en gemensam insats av SSRS, kustbevakningen, och helikoptern troligen ifrån FM, polisen eller norrlandsflyg (som har uppdraget att bemanna flera räddningshelikoptrar)
Tackar för en detaljerad och intressant historia!
-
Skönt att allt gick bra och riktigt bra att du skriver det här så alla kan ta lärdom! Har flera kompisar som blivit räddade i liknande situationer! Har själv behövt simma in jävulskt långt och i stark ström på barbados, inte speciellt roligt!
-
Gott Kenta, vet själv hur det är när, hade själv kanske lite små marginaler när jag körde i Tarifa på den vanliga cross offshore-vinden (Levanten) vilket gjorde att det var bättre drag en bit ut. Var en halv km ut när vinden dog. Låg i vattnet 2 timmar, endast boardies och rashguard i 17gradigt vatten. Strömmen drog en utåt Gibraltar Sund men lyckades ta mig i land på hornet väster om Tarifa. Konstigt nog finns det ingen sjöräddning där, de jagar bara båtflyktingar. Bra att ha lite marginaler men det är ju lätt att falla för frestelser:)
-
Faan va skönt att d gick bra!
Riktigt tänkvärd läsning, tack Kenta!
//Mangan
-
Jäkla skönt att du fick hjälp, det är ju verkligen lurigt nu när det blir mörkt tidigt om man skulle bli liggande pga ditt problem eller om utrustningen strular.
Hur är täckningen när man kommer ut till havs?
Någon som har koll på GSM-nätet när de är ute med båt?Jag brukar ha med mobil i mobilplastfodral under kurser men aldrig behövt använda den i en nödsituation, dock är man ju aldrig så långt från land vid dessa tillfällen.
Driver man själv bort från land kanske det är kass täckning för de flesta operatörer. Någon som vet ifall någon operatör är bättre än övriga?
Det kanske inte har någon betydelse vilken operatör man har om kör på nödsamtal?
-
Jag brukar få in danskt nät i skärgården 🙂
-
surfmc;632990 wrote:Jäkla skönt att du fick hjälp, det är ju verkligen lurigt nu när det blir mörkt tidigt om man skulle bli liggande pga ditt problem eller om utrustningen strular.
Hur är täckningen när man kommer ut till havs?
Någon som har koll på GSM-nätet när de är ute med båt?Jag brukar ha med mobil i mobilplastfodral under kurser men aldrig behövt använda den i en nödsituation, dock är man ju aldrig så långt från land vid dessa tillfällen.
Driver man själv bort från land kanske det är kass täckning för de flesta operatörer. Någon som vet ifall någon operatör är bättre än övriga?
Det kanske inte har någon betydelse vilken operatör man har om kör på nödsamtal?
för vad det är värdt i sammanhanget så använder kustbevakningen telenor.
-
Var har du/ni er mobil och nödsändare när ni är ute och kör?
Ficka i flytvästen? -
Henrik78;633099 wrote:Var har du/ni er mobil och nödsändare när ni är ute och kör?
Ficka i flytvästen?Luren har jag på min högra arm i ett aquapac fodral.
Nödsändaren en PLB har jag främst när jag kör ute till havs eller “long distance” och då i en ficka i min flytväst eller i en liten ryggsäck.
I ryggsäcken har jag även vatten och energy bar.
http://www.cyclecomponents.com/cgi-bin/air_ibutik.fcgi?avd=1&extra=&Ref=&funk=visa_artikel&artnr=CBA0005Men jag kör aldrig långt ut när det är för kallt.
Peter
-
Jo jag hade en representant från SSRS hos mig härom dagen. Förutom att hon skulle hämta (vi snackar service 🙂 en värmedräkt jag hade fått låna när jag åkte från Bua hamn tillbaka till Åsa, så ville hon göra en artikel om just kiting. För sjöräddningen har, tyvärr, i år märkt en kraftig ökning av utryckningar p.g.a kitare. Så dom vill väl göra något åt saken, öka informationen kring detta fenomen och det minsta jag kan göra i gengäld är ju att hjälpa till lite! Så har ni något tips så är det välkommet.
Fick detta meddelandet av SSRS idag som bevis på detta fenomen:Kitesurfare i nöd
Utfört 2010-09-26
Löpnummer 29292En kitesurfare saknas på Lomma strand. Observerades senast med riktning norrut mot Barsebäckshamn. Vi larmas ut för att söka efter personen men får snart reda på att han simmat in till Vikhögshamn och kontaktat de som larmat.
Då vi är precis utanför hamnen går vi in för att se att allt är väl och se om det är något vi kan göra. Men han har kontroll på situationen med både sig själv och utrustningen. Vi går tillbaka till Barsebäckshamn. -
Det kanske kan vara bra att ge SRSS lite basic info om vad dom bor tanka pa vid raddning av kitare.
Nar jag blev upplockad tyckte jag dom korde otrevligt nara linorna som flot i vattnet, dom hadde heller ingen koll pa hur dom skulle hantera draken.Det ar nog tyvarr sa att en del som inte kanner till kitning ar lite val snabba med att larma nar dom ser nagon i vattnet.
-
I våras så fick jag simma i en timme med kiten. Det var aldrig någon fara. Men när det hände tog jag min mobil och ringde till Bua Sjöräddning och informerade dem om vad som hänt och att de inte behövde åka ut. Ringde även frun och sa att jag blev lite sen.
De underlättade att jag även hade Bua Sjöräddnings nummer som kortnummer i mobilen.
Peter
-
Hallå mannen såg detta nu typ 9 år senare 🙂
Det är klart att man gör vad som krävs för att få ha kvar en sådan legend som du !
Vi är glada att du lever!
Kul att du också flyttat ner till Åsa !Kärlek broder !
En liten historia att ta lärdom av, inget jag kan skryta om i CV:t direkt, utan visst skäms man en hel del, men så här kan det gå när man slaviskt litar på vind prognoserna och samtidigt förförs av dom finaste vågor Åsa kan leverera!
Spot: Åsa Udden.
Tidpunkt: September den 17:de kl 17.00
Man kan ju tillägga att jag är medlem i Sjöräddningen (SSRS) sedan 2004, något jag uppmanar alla som har för vana att vara ute på havet, en billig livförsäkring tro mig! Och jag är ingen nybörjare direkt, har haft en surf/vindsurf/kite-bräda under mina fötter dom senaste 34 åren (10 år med kite). Och Åsa, udden, har jag kört sedan 1991 (lite mindre surfare där på den tiden ;-). Och den 17:de September var tredje dagen på raken som jag var där nere för att kita (onsdagen var galen kan ju tilläggas 20m/s i byarna och ensam på revet :-). Tillbaka till den 17:de, enligt prognosen skulle nu den sydliga vinden vrida över mot väst och då blir det julafton i Åsa. Mycket riktigt vred vinden. Och förföriskt fina vågor rullade in (har sällan sett så fina vågor i Åsa faktiskt). Vinden blev snabbt turbulent nära land och längre ut på vattnet inser jag att vinden är NW inte W! Och vinden fyller inte ut min 7kvm stora kite längre, omöjligt att ta höjd. Tar sikte på hamnen längre in, men ca 250 m från land hamnar jag i total vindskugga av land och tappar draken i vattnet. 250 m till land låter inte mycket, men nu är vi i Åsa, vilket innebär stark ström och frånlandsvind på det, som nu ökar igen när jag lindat ihop linorna.
Under denna process tappar jag brädan, leash kör jag ju aldrig med nu för tiden (leash kanske man skulle ha vid dessa Åsa-tillfällen). Gör ett försök att med draken i vattnet som draghjälp hinna ifatt brädan som snabbt dras utåt med strömmen, men inse att detta är energikrävande. Dom 2 tidigare tuffa kitedagarna känns i kroppen, mer än önskvärt. Brädan, en 5´6″:a hade helt klart varit bra att ha som extra flyt kraft, men energin fanns inte där. Men brädan visade tydligt hur strömmen gick, utåt i bukten. Åsa bukten är STOR. Men med draken i vattnet kan jag ju knappast kryssa, så jag tar beslutet att faktiskt, enligt self-rescue-metoden, med draken som dragkraft i vattnet att korsa bukten, låter som ett galet beslut när man är så “nära” land, men att köpa mot strömmen och vinden är lönlöst, jag vet av tidigare erfarenhet. Nu gäller det att behålla kroppsvärmen, spara på energin och inte drabbas av kramp eller panik. Visst fanns det folk på land, några vindsurfare, men det är inte säkert dom inser allvaret i min situation tänkte jag. Dessutom såg jag nu 2 vindsurfare ute på revet, så dom kanske hade annat fokus än en räddningsaktion. Och hoppas nu bara att vinden inte avtar, För ute på öppet vatten var nu vinden stark, något jag var tacksam för där jag nu sparka mig fram med kiten som min uppblåsta räddnings-anka. Och det jobbigaste var kanske inte att ha legat där å sprattlat där, bra mer än en timma, utan det faktum att land blev bara mindre och mindre. Fanns det någon som hade koll på mig? Att solen nu var nere mot horisonten var inget bra tecken, eftersom jag nog hade 1-1,5 timmar kvar i vattnet, mot okänt mål, troligen Stråvalla eller en av öarna i bukten. Svårt att se från min låga vinkel.
Plötsligt så såg jag Sjöräddningens båt, Odd Fellow, konstigt nog såg dom inte mig i första taget, fick sprattla och skvätta vatten i ett par minuter innan dom såg mig.
Väl i båten fick jag reda på att par surfare i land faktiskt hade ansträngt sig en hel del för att hjälpa mig via SSRS. Kändes skönt. Vindsurfaren Micke Lygner och kitaren Peter Ingerstam hade varit till stor hjälp, men ytterligare folk hade faktiskt ringt! Man blev lite ifrågasatt av SSRS, varför har du svart våtdräkt och inga reflexer på vare sig drake eller våtdräkt?
-Hade varit omöjligt att hitta dig i mörkret. ( 2-0 till SSRS, minst!!!)
Jo det är mycket man kunde ha gjort bättre, att inte lite på prognosen slaviskt (känns igen?), att inte kita ensam, kanske ha en mobil med sig? För då hade jag ringt SSRS själv faktiskt, tro mig! För visst var jag vid god “vigör” som dom skrev i sin logg, men man vet faktiskt inte hur snabbt läget förändras i en situation som denna. Och någon timma senare fick man ju kramper i benen som inte var att leka med, tur att man var på land!
Det gick det bra denna gången, tack vare nyss nämnda namn. Men att känna till sin utrustning (och behålla den
i dessa situationer är viktigt. Så har du inte provat en self-rescue så är det dags, någon gång kan det bli allvar och då är det bra att ha repeterat lite! Hm…leach inte leach, får suga på den! Åsa-udden får vänta lite nu, skall nog ha en vattentät mobil innan jag går ut där igen, eller en kompis med båt!Tusen TACK
SSRS, Micke och Peter med flera
Från Kent
fkin brilliant story : )
I have pretty much been in the same situation in cross off, big waves and not being able to get the kite back outta the water because it had inverted and was ready to kill itself.. pretty scary stuff and you do the best of the situation.
There is a whole bunch of talk about self rescue in here and I bet that not many people have tried. Its not easy, the reality of being in the water, stressed out and in big swell doesnt make it easy to hold onto the end of the kite and work your way to the other end.. and lets face it, the picture of the guy holding the line is just a fkin joke, its never going to be that easy and you are gonna lose a hand if you try and get any decent grip on the line.
Respect to the coastguard, we would be screwed without them.. a couple of years ago there was a guy came into habo with a Laser (sailboat) and he had lost his mate, we called the coastguard and within 10 minutes there was a Plane, a boat and a helecopter all looking for him. Amazing.
How does it work in sweden? back home in scotland the main source of funding is from the public donating.
Logga in för att svara.