-
Antik vs ny vågbräda.
Jag passade just på att jämföra min antika CLS med en RRD Cult45 -04. Jag seglade inte, bara la brädorna sida vid sida på marken.
Längden på de båda brädorna verkar ungefär lika (min är 250, culten är väl 245), breddmässigt är väl min aningen smalare. Min har bredaste punkten längre fram, fotstroppar och mastskena sitter ca 2 dm längre fram på min, liksom volymen. Culten har mycket tjockare tail men är ungefär lika tjock kring mastfoten.
En annan viktig skillnad är att min är betydligt tyngre, och nån sa att jag säkert skulle plana betydligt tidigare om brädan hade varit nåt kilo lättare, och att jag skulle kunna segla med mindre segel och ändå segla lika fort.
Hur kan man tänka sig att en modern bräda som culten skiljer sig seglingsmässigt? Det jag gillar bäst med brädan är det grymma skäret, däremot känns seglingstekniken ibland lite skum. Knepet för att plana tidigt är t.ex. att flytta bakfoten långt bak och trycka rejält neråt så nosen kommer upp. Är det så på nya vågisar?
Hur mycket påverkas flytförmågan av brädans vikt? Jag kan segla den utan planing om jag är lite underriggad, men nånstans runt 5-6 m/s är det simning som gäller. Jag väger runt 75 kilo.
Förhoppningsvis håller brädan i alla fall ihop tills jag har råd med en ny.
-
11 Svar
-
Om din bräda är äldre än 1998 så är min åsikt att skillnaden är ungefär lika stor som med en slalomskida från samma årsmodell. Speciellt om du jämför med en kortare vågbräda anno 2005/6 med längd ner mot 220-230. Du får helt enkelt ett stort lyft i din segling, speciellt om du inte är superduktig och mest seglar här hemma i Sveriges slöa vågor. Men det kommer att krävas en helt annan teknik än du är van vid så till en början blir du nog missnöjd. En WaveCult skiljer sig inte lika mycket som en kortbräda men det är som att jämföra äpplen och päron. Även om du inte ser så stor skillnad. Men varje centimeter och hekto gör skillnad.
Om du inte tänker nyta din bräda så skulle jag rekommendera dig att inte prova en ny bräda, så stor positiv skillnad är det. Vikt, planing, svängar, fart – ja allt kommer att vara bättre!! Jag lovar.
/Magnus -
Min bräda är nog snarare 1988 än -98, så visst är det säkert rejält med skillnad. Jag hoppas få råd med en ny så snart som möjligt men är rädd att det ska dröja. Dessutom hoppas jag få möjlighet att prova en ny bräda någorlunda snart, fast rätt väder växer ju inte på träd.
Grejen är mest att jag försöker lura ut vad jag borde prova, om en modern bräda med ungefär samma volym eller bredd är en bra idé och sånt. Av det jag har läst känns det som klassiska vågisar kanske passar mig bäst, bland annat för att jag rätt ofta använder brädan på plattvatten.
Moderna vågfenor ser himla små ut, biter de även om man inte har massor av fart eller har hyperkänsliga fötter? Jag har kört med Jimmy Lewis gamla fönsterfena i åratal, den tål ju vilka dumheter som helst utan att protestera.
Hur funkar det att segla överriggad med moderna vågisar? Skiljer sig klassiska och stubbies åt där?
-
Jag tycker helt klart att klassiska vågisar funkar bättre på plattvatten. Stubbies seglas med lite mer upprätt stance och dem ber om att få svänga på varje våg…
Detta går till viss del att påverka genom att flytta bak fenan tex men det blir aldrig riktigt samma sak ändå.
En del klassiska vågisar (tex AHD power wave eller andra freewave/freestylewave eller vad man nu vill kalla dem) är ju däremot nästan som små slalom brädor.Att vara överrigad tycker jag inte är ngt problem på stubbies men dem kräver generell lite planare rigg även om man inte har fullt tryck i grejorna. Har man för kraftfull rigg så tenderar nosen att tryckas ned och det går mest trögt genom vattnet istället för att gå uppepå.
Skall man jämföra olika brädor så får man nog bestämma sig för vad som skall avgöra storleken, volymen eller bredden?
Själv tycker jag nog att bredden är det man bör gå efter, den mindre volymen i en stubbie märks bara precis när man står helt still och inte har ngt drag alls i seglet. Planingströskel däremot avgörs mer av bredden och bottenform (rocker och konkaver etc).Klassiska vågisar från -00-01 kan ju fås för nästan inga pengar alls så det är väl bara att slå till….
-
skönt att veta =)…skojigt inlägg
-
Sådärja. Då har jag hunnit provsegla en vågis en kort stund (för nån vecka sen), en Lorch Oxygen 85. Platsen var Haga Park.
Jag har en känsla av att testet inte var helt optimalt, det satt 26 cm b&j-fena på den och jag var lite överriggad med min 5.7:a.
Nånting fick brädan att kännas stor, det var lite som att segla min gamla Electric Rock på nåt vis, samma lite tjocka och kompakta känsla i brädan.
På den positiva sidan kan nämnas att det var busenkelt att stagvända på den. Jag fick för mig att prova ett slag på skoj men räknade med att trilla av, självuppfyllande profetia. Vad som förvånade mig var att när jag väl trillade så stod jag på den nya sidan och att jag trillade berodde på att jag var lite klumpig med riggen.
Seglingsmässigt kändes brädan lite åt det sjövilda hållet, mycket beroende på fenan, men jag misstänker brädan med. När jag bytte tillbaka till min RRD, slogs jag av att den kändes betydligt lugnare i gången, men rätt trög tillsammans med 5.7:an.
Gippar funkade med, lätt att få till en tajt sväng.
Testet blev kort, jag gjorde ett hopp men trodde jag skulle krascha och förberedde mig för att hoppa av, tog bakfoten ur stroppen. Det blev i stället ett fint högt svävande hopp, ett sånt som jag framförallt associerar med Electricen, så jag försökte stoppa tillbaka foten i stroppen.
BANG! Det gick bara nästan, vid landningen var alla tår utom lilltån inne, lilltån slog i stroppen rejält. Det gjorde inte så enormt ont, men nåt i tån kändes ändå trasigt, så jag klev upp. På land gjorde det givetvis mer ont och det gör fortfarande lite ont.
Summa summarum blandade känslor. Jag hade velat prova den med en mindre fena, men framförallt hade jag velat prova 75:an. Oxygen 85:an känds absolut som en bräda jag skullekunna tänka mig att segla, men inte som minsta bräda.
Sen vet jag inte hurpass bra en lite mindre bräda bär 5.7:an. Jag slogs av att jag har börjat drömma om inte en utan TVÅ nya brädor: En liten vågis och en lite större, kanske 90-100 liter, för B&J-segling med 5-6 kvadrat. Stor nog för att vinden ska ta tag i den när man hoppar för det där mysiga hänget, snabb som fan och hyfsat lättsvängd.
Fast det här börjar bli lite löjligt, snart har jag väl en bräda till varje segel…
-
Man kan inte skaffa sig uppfattning om en vågbräda på Hagapark. Vill du studsa och flyga på allt du hittar så är nog en stubby bra men gillar du vågridning så är en modern “klassisker” att föredra. Dessutom är den lättare att ta höjd så man kommer ut när man följt vågen “down the line”
-
Hmm, lite väl generaliserat, kanske. Många stubbies är grymma down the line, liksom många “klassiker” är grymma i stökigt cross on. Höjdtagningen beror väldigt mycket på den specifika brädan också, inte på brädtypen, och dessutom kommer seglarens teknik/stil samt givetvis fenan in.
-
Kan tänka mig det. Överhuvudtaget upplever jag att det är besvärligt att alls testa vågbrädor. Det är himla sällan man har möjlighet att göra det när förhållandena infinner sig. Jag antar att jag skulle kunna testa en del om jag åkte till Varberg typ en vecka i oktober, men då har ju uthyrningarna stängt. Här i Stockholm får man vara glad om man har möjlighet att testa nåt som inte bär en 10-kvadratare.
Vad gäller stubbie vs klassiker så lutar jag just nu åt klassiker. Boards skrev nyligen att de som gillar evosarna (notera evo, inte stubby) är de som verkligen vill rida, medan de som siktar på den brantaste vågen och laddar feta hopp föredrar klassiker. Och visst är det så att har jag en lättsvängd bräda så brukar jag larva mig och rida på minsta krusning, men ska man se krasst så är chansen större att den bräda jag köper kommer användas överriggad med 3.5 på choppigt plattvatten än att jag hittar vågor att rida.
Antagligen skulle en 70 liters freeride funka för mig, men sånt finns ju inte och det är inte fel att kunna rida om det dyker upp vågor. Vanligtvis seglar jag alla brädor som om de vore slalombrädor, tar ett stort segel och låter farten öka tills jag kan börja pressa mot fenan… Stå upprätt och segla vet jag knappt hur man gör.
Tillägg:
Är förresten Lorch-85:an en stubby eller klassiker? Den är ju visserligen kort, 239, men bredden är bara 56 cm och på bilderna ser inte häcken överdrivet bred ut. Jag upplevde den snarare som tjock än bred. -
Ang vad som e stubby/pocket kan vara rätt svårt att avgör a utan att testa brädan/kolla på tillverkarens spec. men de tar ju sällan upp nackdelar med sina produkter bara vilka fördelar de har. Gillade bla Boards test i JAN/FEB -2005 tror att det fanns en liknande artikel i windsurf oxå. Där tog de upp att alla brädor som “räknas” som stubby inte uppför sig som stubby utan mer som traditionella vågisar och en del brädor uppför sig mer som små freerides/allround brädor med bra våg egenskaper. Tja svårt och avgör aallt det där om man inte får testa själv med bra förhållanden. som sagt
-
Jag skulle villja tillägga att den största utvecklingen har legat på Riggsidan, kan av erfarenhet säga att en gammal bräda som t.ex min gammla F2 starlit wave som var cult på sin tid funkar kanon bra än idag med en modern rigg. Fördelen med lite äldre vågisar är att de har lite tunare kanter baktill vilket medför att de är super kännsliga för fotstyrning = vad “JAG” gillar, moderna vågisar typ JP känns som en länstrafic buss i jämförelse. Men visst finns det andra skillander som är till nya brädors fördel som i det stora gör dem mycket bättre. Bara min åsikt inget vetenskapligt i det….
-
Det där har oroat mig lite, jag älskar också att kunna gå in i gippen genom att dutta lite med bakfotens stortå på läkanten. Ingen bräda jag nånsin seglat utöver min antika CLS har gjort så minimalt motstånd mot fotstyrning.
Just nu lutar jag åt att det är en klassisk vågis på runt 70-75 liter jag ska ha, eftersom det trots allt händer oftare att jag sticker ut med 4.0 på plattvatten än att jag råkar hitta bra vågor att rida.
Logga in för att svara.