-
Ramla säkert på grunt vatten
Hur ska man göra när man trillar i låg fart på grunt vatten? Jag seglar t.ex. i TT och i Björlanda där det ibland kan vara drygt en halvmeter djupt, mestadels dybotten, men ibland någon sten.
Om man sätter ner fötterna först och råkar träffa en sten så är det ju stor risk för att stuka sig. Jag brukar därför bara trilla baklänges, och lägga mig på rygg. Om det råkar vara grunt på det stället så kan det hända att jag touchar i med svanskotan i botten, men hittills har det bara varit en lätt touch. Någon som har skadat sig på det viset?
Det känns som att kroppen bromsas upp rätt så snabbt om man faller platt på rygg, men å andra sidan så vill man ju verkligen inte skada ryggen. Om man sätter i en fot så bromsas fallet inte alls lika mycket. Större risk för skada, men en lindrigare sådan…
Hur gör ni?
-
11 Svar
-
Detta dilemma har jag också tänkt på men ingen tycks förstå mig. Tydligen är det enda “riktiga” att nybörjare skall befinna sig på grunt vatten för annars blir det för tungt att dra upp seglet. Ingen som nämnder att man som nybörjare ofta faller handlöst på detta grunda vatten och då riskerar att slå huvudet rätt i en sten..
Jag surfade förra hösten i Askim och ramlade och slog i svanskotan på en sten, det gjorde svinaktigt ont och jag trodde att den hade gått av, kunde inte sitta på en vecka.
Jag tycker faktiskt att djupare vatten är bättre även om man är nybörjare, ok man får göra en liten “armhävning” när man skall upp på brädan till skillnad från de mer erfarna som kan vattenstarta men det är ju bara bra med lite armträning 🙂 sen om man ramlar så riskerar man inget mer än att få lite vatten i näsan, inga stukade fötter eller brutna svanskotor. Helt perfekt 🙂
Det ultimata vore förståss en stenfri botten med midjedjupt vatten, men hur ofta hittar man det.. tills vidare håller jag mig på djupare vatten. Försöker lära mig vattenstarta just nu och då kommer allt att bli lättare, ser mycket fram emot det.
-
@Planing 478526 wrote:
Hur ska man göra när man trillar i låg fart på grunt vatten? Jag seglar t.ex. i TT och i Björlanda där det ibland kan vara drygt en halvmeter djupt, mestadels dybotten, men ibland någon sten.
Om man sätter ner fötterna först och råkar träffa en sten så är det ju stor risk för att stuka sig. Jag brukar därför bara trilla baklänges, och lägga mig på rygg. Om det råkar vara grunt på det stället så kan det hända att jag touchar i med svanskotan i botten, men hittills har det bara varit en lätt touch. Någon som har skadat sig på det viset?
Det känns som att kroppen bromsas upp rätt så snabbt om man faller platt på rygg, men å andra sidan så vill man ju verkligen inte skada ryggen. Om man sätter i en fot så bromsas fallet inte alls lika mycket. Större risk för skada, men en lindrigare sådan…
Hur gör ni?
Jag hoppar alltid av med fötterna först, om jag kan välja… men det innebär också att jag ofta skär sönder mina fötter, då jag surfar barfota. Risken att stuka sig känns rätt liten. Men skärrisken är konstant:mad:
Men trillar man handlöst, så har aldrig jag slagit mig speciellt mycket. Om man inte räknar kastfall, för då kan det göra ont.
Men mitt tips är nog att landa på fötterna och använda skor:wink: -
Huvudet räddar man ju ganska enkelt med en hjälm. Jag kitear och har stött på samma problem med svanskotan. Det bästa är nog att försöka vara på lite djupare vatten när man övar in något nytt, och bara göra saker man är säker på på grunt vatten.
-
Det bästa är väl om man inte ramlar så mycket “nedåt” utan mer framåt, om ni förstår vad jag menar. Dvs, ramlar så platt som möjligt.
Vet att folk skadat sig skapligt illa i TT när de kört foten i en sten, så den tekniken är väl inte att rekommendera. -
När jag började vågsurfa (utan segel asso) fick jag tipset att alltid falla med den kroppsdel med mest mjukdelar/muskler först, alltså röven (och lår, men röv är roligare att skriva). Detta för att 1) Rädda fötterna, eftersom en uppfräst fot sabbar vilken surfsport som helst (blöta fötter läker inte, de ruttnar och gör ont), och 2) huvudet sitter långt från röven (på de flesta människor).
Problemet med denna teknik är 1) svanskotan och 2) pungen, något som fått mig att oftast ändå offra fötterna… 🙂 /D
-
Köra foten rakt neråt är nånting jag bara gör frivilligt i riktigt låg fart. Jag är alltid försiktig när jag kliver av brädan t.ex. Nu har det visserligen hänt att jag hoppat av med fötterna nedåt i vissa lägen, typ på Haga park när jag sätter fenan i en sandbank på väg ut ur en gipp, men generellt så försöker jag alltid att falla så raklång som möjligt. Absolut inte låta rumpan sticka ut. Ju mer av kroppen som träffar vattnet på samma gång desto mer bromsas man upp av vattenytan. Ofta slår jag inte ens i botten fast det är fendjupt. Har man lite fart, studsar man till och med på vattnet om man fallet på det viset.
-
@Lex Luthor 478561 wrote:
Det bästa är väl om man inte ramlar så mycket “nedåt” utan mer framåt, om ni förstår vad jag menar. Dvs, ramlar så platt som möjligt.
Vet att folk skadat sig skapligt illa i TT när de kört foten i en sten, så den tekniken är väl inte att rekommendera.Jo, den metoden har sina risker, i alla fall om man är barfota…:smile:
Men inte bara stenar som skadar fötter, utan i Björlanda finns det järnskrot, snäckor, havstulpaner förutom stenar som lurar under ytan:blush: -
Som någon tidigare skrev – sätt aldrig ner fötterna först när du ramlar. Jag har själv slagit i fötterna några gånger när jag lite oförsiktigt hoppat av brädan rakt ned för att exempelvis tima shorebreak innan jag har gått upp ur vattnet. Nuförtiden händer det ibland att jag “bodydragar” för att få ner farten och försiktigt söker fast mark under fötterna. Undivik alltid att hoppa rakt ner från brädan om du kan!
-
Jag brukar nästan alltid ställa mig på brädans tail och skota ut lite när jag ska kliva av, då kommer farten ner fint. Dessutom ser det flashigt ut. Ibland passar jag på att falla av lite så jag kan kliva i på brädans läsida och ta tag i bakstroppen med minsta möjliga ansträngning.
-
Som du säger kör i låg fart, så kan du väl kolla om det ligger några senar innan du sätter ner tårna?
-
Jag brukar nästan alltid ställa mig på brädans tail och skota ut lite när jag ska kliva av, då kommer farten ner fint. Dessutom ser det flashigt ut. Ibland passar jag på att falla av lite så jag kan kliva i på brädans läsida och ta tag i bakstroppen med minsta möjliga ansträngning.
Gör man så på TT så kan jag garantera att du trashar fenan ganska fort… jag gör tvärtom så att jag lovar upp och kliver fram på brädan, och när jag fått ner hastigheten så hoppar jag lugnt o stilla av. Visst har man landat på stenar, men aldrig några värre stukningar. Gäller ju att fördela vikten jämt på bägge fötter så man snabbt kan kompensera om ena hamnar på en sten. Skor är att föredra oxå…
räggi man: vattnet är ofta för grumligt för det…
Logga in för att svara.