-
Tråden om att bli spolad
-
Haha! Håller med! Det piggar upp att bli ordentligt tvättad!
-
Håll i masttoppen och ta det som en man!
-
Om det är kraft i vågorna gillar jag inte att hålla i masttoppen eftersom det ofta finns diverse “ojämnheter” där. Om (när) prylarna rycks ut händerna på dig kan det bli skador. Tricket att vira in handen i masttopsremmen ser jag som direkt farligt om det är ordentliga vågor. Om jag väl ligger i vattnet när vågen tornar upp sig brukar jag (som många redan tipsat om) trycka ned seglet under vattnet och sedan ta tag ungefär en tredjedel ned på masten – ibland försöka knipa åt både man armar och ben. Jämfört med att hålla i masttoppen är det då också lite mindre risk för mastbrott. Klarar man inte att hålla i prylanra på det sätten så är det nog inte meningan att man skall hålla i. Ofta är det som gör att man släpper mer en slags panikkänsla än att man verkligen inte kan hålla kvar.
En annan reflektion är att mna oftare får mer stryk när man redan ligger i vattnet och vågen kommer än när man kraschar i själva vågen i vågridningen – ännu ett skäl att ladda i ridningen istället för att speeda ifrån och sedan hamna utan fart på fel ställe.
-
håller med jesper, det värsta tror jag är för endel att de blir stressade dels av kanske rädsla eller sånt simmar sig trötta och tappar utrustningen, för det är inge kul att bli av med den…
fast sen tycker jag det är svårt att generalisera hur man ska hålla och var man ska ta tag, det är inte alltid man har så mycket tid på sig inför första vågen, har man legat igenom en våg så har man ju lite längre tid.. om jag har tid och ligger rätt så är det gött tycker jag att ha brädan liggandes med nosen innåt, och riggen liggandes med masten utåt, sen hålla med ett gött grepp på bommen precis vid bomhuvudet vid masten, och sen ligga och vänta in skiten, rätt bra sätt att hålla plus att man har lite mer kontroll på brädan och så, och kan snabbt vattenstarta efter settet, eller rentutav mellan två vågor om man känner att man hinner… fast det kan bli rätt hårigt ilband med om man är lite underriggad…
det värsta som jag fortfarande inte har något bra svar på är när man ligger på fel sida av prylarna, man kommer precis upp och se facet närma sig, hur ska man göra då för att klara sig bäst? ofta ligger man med masten mot sig och clewen mot vågen.
provat lite olika varianter på det här men inget som känns spiksäkert, en variant är att försöka sig på ovanstående teknik och få tag i bommen vid masten, genom att man innan vågen tar tag och dyker ner , för att sen med vågens hjälp flippa seglet.. eller vara beredd på att segeljäveln flippas:P
det kan funka bra och funka dåligt, men känns inte säkert helt enkelt, speciellt inte om revet är väldigt grunt.., men då brukar det å andra sidan inte vara så håriga vågor, på de ställena där jag kört kan tilläggas…en annan teknik jag provat i de situationerna är att dyka under segel och rigg, och ta tag i bakstroppen, eller en fram och bak stroppen om man har tid, det här funkar rätt bra med, men inte provat så ofta så kan inte vittna om man kan få skador från riggen eller något när man är inne i maskineriet….
en sak som jag har provat och är helt omöjligt är att hålla kvar i bomnocken, helt värdelöst… inte lyckats hålla kvar en enda gång, inte ens i småvågor, seglet ska alltid flippa och ha sig och så kjänns det som att man lätt kan skada sig i händerna när man håller där…
men som sagt, det här är en del av seglingen, i vintras/våras när jag var på maui, var det första gången i mitt liv jag vågridit masthögt, även om jag klarade mig de första rundorna så blir man spolad tillslut, men det hör sporten till, så relaxa och njut av åkturen:P (antar man kan säga så tills man blir spolad i jaws…)
-
Alltså… det där med att hålla i remmen i toppen. Jag virar aldrig såpass hårt att det inte släpper om det verkligen rycker till ordentligt. Jag har blivit spolad av masthöga vågor och hållt så och det har gått fint, hittils iaf. Men är det större risk att bryta masten då jämfört med att hålla längre ner? Isf ska jag tänka om.
-
@Jesper_B 385680 wrote:
Många bra tekniktips ovan. Kan nog hålla med om de flesta. Vill dock lägga till en aspekt av mindre “teknisk” karaktär. Känns viktigt med tanke på den närliggande tråden om vindsurfingens eventuella själ.
Om man inte kan övervinna den – förena dig med den!
Jag tycker att det kan bli jädrigt jobbigt att bli spolad. På t ex Torö kan det bli ett sådant jädra strul att bli omkringspolad inne i beachbreaket att man missar en massa bra vågor strax utanför. Fasen vad jag har stått och svurit där. I fetingvågor (för mig på Maui) kan det bli jobbigt för att det helt enkelt är farligt. Strömmen för en ut i riktigt obehagliga break, kolfiber sticker ut åt alla håll och en vass fena vill av någon anledning alltid befinna sig i närheten av mitt huvud. Livsfarligt att hålla kvar i grejorna samtidigt som man känner sig oroligt liten utan något att hålla i därute i kaoset.
MEN, och det är ett riktigt stort MEN, med rätt spirit kan man njuta både av Torö, Maui och andra någorlunda kraftfulla vågors spolningar. Jag låter mig allt oftare bra spolas omkring, helst av en ordentlig våg som verkligen kan lyfta, trycka och pressa både mig och utrustningen upp, fram och neeeer. Väl nere, gärna en bra bit nere under vattenytan, kan man i stället för att stressa upp (bland annat till ytan) ta det lite lungt. Brytande vågor kan vara otroligt vackra även underifrån. Ju djupare man är desto mörkare, men även lugnare (lite beroende på djup och strömmar). Jag brukar ibland ta en liten “time out” där nere. Prylarna får klara sig själva. Vågorna får spotta bäst de vill där uppe. Kolla, där lyser solen igenom ner på revet, nästan som när solstrålar bryter igenom molnen efter ett oväder. Problemen med att få tag på grejorna, simma bort från utströmmen, att få 1,5 masthöga face i huvudet känns plötsligt mer som ett spännande äventyr som inte får stressas bort utan vidare. Pulsen går ner, behovet av syre minskar. Där kommer en näsfisk simmande. Vad tycker du om dagens undervattensväder? Snacka om intim interaktion med naturen. Efter ett tag kan jag inte låta bli att öppna mun och smaka på det salta ljumma vattnet. Det är gott! Sedan är det bara att inse att jag inte behöver uppgradera mig till 2008 års superprylar. I stället förenar jag mig med allt annat viktigt. Jag låter havet strömma in genom munnen och sakta sakta fylla mina lungor…
Sedan tag tar fram min specialtryckta version (vattenfast) av filosofen Hegles Jenaföreläsningar från 1804. De handlar om hur användande av instrument och objekt (dvs prylar) leder till att man riskerar utveckla ett “cunning self”, dvs ett egoistiskt tävlingsinriktat sinne som hindrar solidaritet mellan, och uppskattning av, medmänniskor. Hegel visar helt enkelt hur ett ohämmat prylfokus tenderar tränga ut kärlek, (world)spirit, mana, irie, soul, aloha, själ från den mänskliga tillvaron. Kanske något för oss vindsurfare att klura lite på? Kanske något för de flesta i vårt prylifierade och tävlingsinriktade samhälle?
Tack för kaffet!
/Jesper B
Som egentligen inte har tid med denna typ av konfendravel. Jag måste jobba på så att jag har tid och råd att trimma in mina sprillans formulariggar inför den kommande helgens extremt prestigefyllda tävlingar.
Har ni gratis röka på jobbet ????
-
Jag kan tänka mig att det största problemet är rädlsa som genererar panik. Man glömmer aldrig första rejäla spolningen. Pulsen steg ju skyhögt innan vågen ens har träffat en.
Men jag tror med dessa tips och en sund dos spolning skall nog vågridningen bli betydligt skönare och roligare. För det finns ju inget skönare än att klämma av några goa svängar på en våg som är lite större än man är van vid.
Nästa vindpass skall det bli spola av!! = )
-
Min våg-erfarenhet är rätt minimal. I alla fall nutid, jag seglade en del vågor i början av 90-talet. Ung och osårbar tyckte jag bara det var ballt att känna bomänden dunsa i botten när jag spolades i Vargas, med händerna kvar i sin vanliga position på bommen. Jag inbillade mig ett brak som när två bussar frontalkrockar, livlig fantasi är bra.
2000-tal: Två timmar i apelviken, några minuter på Torö stenstrand. På Torö tog jag mig över shorebreaket och första vågen, sen åkte jag hela vägen in igen. Ett försök till, kom över shorebreaket ochfick kastfall på första vågen. Såg ett hål i femnollan och sen fick det bli käringviken för min del, toköverriggad med 4.5.
Varberg: Ett tag gick det bra, sen började jag närma mig norra udden, där såg vågorna branta ut. Vurpa direkt. Kallsup, kallsup, upp till ytan, hosta, saltvatten sprutar ur näsan. Fler försök, bara en massa spolningar. Mitt i viken kan jag segla men vid udden är det bara ölkande och klökande. Efter två timmar är jag helt slut och orkar inte segla mer fast det blåser resten av dagen och även nästan dag.
Vad har det här med tråden att göra? De positiva tankarna, några hann jag faktiskt tänka i all utmattning.
Titta upp efter en spolning, brädan har åkt iväg skitlångt in. Tvärkört, jag kommer aldrig få tag på den. Eller kanske ändå. Kan vågorna spola iväg prylarna så långt och så fort så kan de göra samma sak med mig. Dags att plocka fram sprintertakterna och öva på favoritgrenen kortdistans-frisim i nedförsbacke. Efterhand kommer man ikapp brädan.
Positiv tanke två: På sätt och vis ökar spolningar säkerheten, risken att bli kvar därute är minimal. Spolningarna garanterar att man kommer iland, vare sig man vill eller inte.
Inte mycket, men ett embryo till att ta det lugnt och lita på havet.
-
@Ola H. 385755 wrote:
Om det är kraft i vågorna gillar jag inte att hålla i masttoppen eftersom det ofta finns diverse “ojämnheter” där. Om (när) prylarna rycks ut händerna på dig kan det bli skador. Tricket att vira in handen i masttopsremmen ser jag som direkt farligt om det är ordentliga vågor. Om jag väl ligger i vattnet när vågen tornar upp sig brukar jag (som många redan tipsat om) trycka ned seglet under vattnet och sedan ta tag ungefär en tredjedel ned på masten – ibland försöka knipa åt både man armar och ben. Jämfört med att hålla i masttoppen är det då också lite mindre risk för mastbrott. Klarar man inte att hålla i prylanra på det sätten så är det nog inte meningan att man skall hålla i. Ofta är det som gör att man släpper mer en slags panikkänsla än att man verkligen inte kan hålla kvar.
En annan reflektion är att mna oftare får mer stryk när man redan ligger i vattnet och vågen kommer än när man kraschar i själva vågen i vågridningen – ännu ett skäl att ladda i ridningen istället för att speeda ifrån och sedan hamna utan fart på fel ställe.
Håller med Ola, händer i mast toppen e ingen höjdare, kanske kan funka i mindre vågor i sverige, men skule aldrig ta chansen. En kompis till mig skalade av hela huden (in till lilla benet) när han höll i remen i en feting våg på Oregons kust förra sommaren. Variotopps remen skar helt enkelt in i handen och ryckte bort hud, han har ett lätt handikapp resten av livet, trotts att läkarna lyckades fixa det mesta….inget bra killar och tjejer!!!
Fot stroppen som talats om tycker jag e ok, eller om man pallar mitt på masten kan funka i mindre vågor.
-
Det handlar ju mest om att “suck it up” om man så säger. Eller som Stenmark skulle sagt “De e bare å åk!”
Finns inga genvägar till den perfekta spolningen….men som i allt annat så gäller även är “övning ger färdighet”. Men som de flesta andra här håller jag med om att du ska försöka trycka ner masten så gott du kan och hålla så gott du orkar. Annars är det bara till å slappna av å ta det lite lugnt…om du nu inte driver rätt in över koraller eller stenar…då kan det vara läge att stressa upp sig lite 🙂 Men man blir en jäkel på att vattenstarta om inte annat!!
En annat favorit tips,om du nu skulle infinna dig guppandes utan vind i bowl sektionen och möter en härlig 4 fotare (hawaiian) som bryter topp till dal (som en annan lyckade med idag), är att kasta masten framåt mot vågen…och om du hinner å vågar…försöka trycka ner den å vattnet så djupt det går. Skit i hålla i prylarna, men du har förhoppningsvis räddat masten!!!
Sen håller jag med Ola (tror jag det var) som sa att det är bättre att ladda hårt istället för att mesa ur! Värsta spolningarna har utan jämförelse varit när man tagit en i huvudet på vägen ut! Aldrig när man laddat hårt på vågen!
Enjoy!
-
det viktigast är ju helt klart att inte ha hängselen i och farmförallt stora fotstropar, du vill inte fastna i brädan.
sen det där med att håla i prylarna eller inte tycker jag förfaller naturligt, väl ute i brytet känner du när det är dags att släppa allt och dyka så djupt du kan
-
Är det riktigt stort och kraftigt, typ mast och vågen kommer att stänga rakt över mej brukar jag försöka rikta upp riggen så den “klyver” vågen och sen släppa allt och kasta mej bakåt. Inte en chans att man orkar hålla i grejorna i en riktig feting. Annars i mindre bryt och här hemma är det bara att hålla i så gott det går i bom, mast etc så man inte tappar grejorna. Och ta det lugnt… Tappar man grejorna så simma järnet efter dem innan de driver iväg.
-
Tryck ner seglet under vågen är ett bra tips.Jag brukar faktiskt simträna ibland också,låter seriöst men faktiskt rätt användbart när man ska lägga in en spurt för att simma ikapp grejerna.Har haft mycket nytta av det i Danmark bla.
-
Jag var ruggigt skraj för spolningarna inför Sydafrikaresan. Att inte gilla att vara under vatten är ju inte bästa förutsättningarna heller… Någon sa då till mig (tack!) att längsta tiden man är under vatten är typ 15 sekunder, så jag stack till Valhalla och tränade på att vara under vatten! Såg nog otroligt fånigt ut i bassängen, men sedan visste jag ju att det inte var några problem att hålla andan den tiden. Väl i Sydafrika höll jag mig lugn genom att bara sätta igång att räkna. Vågen kom och jag tog det lugnt och höll i grejerna och satte igång och räknade. Tror jag hann till 10 som längst en gång och var ändå lugn hela tiden eftersom jag visste jag skulle klara längre än så!
Sedan är det ju tryggt med hjälm eftersom jag nästan alltid lyckas få någon liten smäll i huvudet (bräda, bom, mast, smalben, fisk?) under själva kullerbyttan i spolningen…
Logga in för att svara.