dr-masse
Forumsvar skapade
-
Det är just sådana där träffar som sitter kvar i minnet längst och inspirerar mest – grattis!
Och din morgon kommer bara att bli bättre och bättre med åren… såg på obsarna att vinden droppade rejält vid sju-tiden, men att det sedan nog kunde ha funkat. Och det gjorde det ju!
-
Av de flerfeningar jag seglat, mest twin, ett par tri-fins och fem olika quads så skiljer sig, tycker jag, Simmer Quantum sig mest från de övriga.
– Ligger högst i vattnet av alla fyr-feningar jag seglat
– Känns fri och lättstyrd för att vara en quad. Hade jag inte fått se antalet fenor hade jag nog kunnat tro att jag seglade en snabb twin med greppiga fenor.Mitt intryck av Quantum är att Ola ritat en ganska ovanlig bräda, en fyrfening tänkt för våra lite segare vågor, halvpålitliga vind och mycket vågsegling i olika former av pålandsvind. De flesta, mig veterligen, fyrfenade vågbrädor är mer åt lite snabbare vågor, stabilare vind och bättre vinkel.
Hans recept (eller algoritm?) som är tänkt att lösa detta är en bräda som genom bottentkurva, kanter, volymfördelning och fenbestyckning bjuder på lättillgänglig acceleration, bra fart och fina svängegenskaper. Jag tycker han lyckats riktigt bra, åtminstone i den 85an jag hade förmånen att få provsegla under en vecka på Irland i blandade förhållanden.
Tycker mig se att det är fler som testat att bygga lite snabbare och lättplanade fyrfeningar, bland annat Fanatic, Starboard å Quatro (som ju har två modeller) och som tagits emot väl. Så – en quad behöver inte vara slö, kanske är det rentav så att fyra fenor kan tillåta en snabb och rättså lättplanad bräda med väl bibehållen sväng och kontroll?
Lite spekulation där på slutet… men annars är Quantum en, i mina ögon, mycket intressant Sverige-vågis för många seglare och hade jag bott på västkusten så hade den varit mitt val.
-
Ja, det där kan jag verkligen hålla med om. I stort sett exakt den erfarenheten har jag haft med flera brädor jag inte seglat tidigare. Att första gången i småknepiga förhållanden så blir det extra lurigt eftersom kollen på hur man får den att funka så bra som möjligt helt enkelt inte finns där. Men efter en dag med bättre vind och vågor så får man känna på ’rätt’ egenskaper och vet vad man är ute efter.
Första åket i Ericeira, framförallt när vinden droppade ur, när vi seglade tillsammans så fick jag en väldigt minnesvärd dag men hittade egentligen aldrig riktigt rätt med brädan även om jag fick ett par ordentligt fina smakprov på vad den hade potential att bjuda på de gånger bitarna hamnade rätt. Andra gången gick allt bra mycket bättre , trots att jag hade exakt samma fenor och placering av pryttlarna på brädan. Känslan för hur brädan kunde seglas var helt enkelt betydligt bättre (och jag har en bra bit kvar!).
Det tar, nästan alltid. lite tid att åka in sig på nya grejor (brädor, skidor, klubbor, cyklar…) och man måste nästan alltid ge de en chans eller två till innan något omdöme kan ges. Därför kan jag bli lite förundrad över seglare/åkare som emellanåt dömer ut grejor väldigt snabbt då det är så mycket mer än utrustningen som spelar in. Framförallt om första provåket sker i lite småknepiga förhålanden, som sagt.
-
Ola, jag undrar om inte det kan bero på att det finns en del FW köpare som för första gången köper en flerfenad och mer vågorienterad bräda och därför behöver justera sin teknik en smula.
Samma behov av att få några försök med nya brädan hade förmodligen behövts även med andra, mer vågorienterade, brädor och är kanske inte unikt för just Simmer FW.
Bara en tanke. Funderar själv en del på en FW 105:a istället för min stora freestyle…
-
The quest for speed – Namibia Luderitz 2012 by Jurjen van der Noord
för ungefär en timme sedan
Not confirmed but it looks like Andes broke the barrier…..Uj, uj, vad jag hoppas att detta stämmer!
-
I normala fall hade jag sagt Quantum 85 utan att tveka, men för 95 kilo måste jag nog luta åt 95an.
Trots att dina brädor hamnar ganska nära varandra rent storleksmässigt så tror jag nog att de är såpass olika i design och tänkt användningsområde att de borde komplettera varandra fint. Du borde inte ha några problem alls med 4.5 på Quantum 95, jag (78 kg) har kört Quantum 85 med fulltryck 4.2 och det gick fint.
Så – Quantum 95 säger jag. (eller liknande skapelser, tänk dock på att Quantum är rätt olika de flesta andra fyr-feningar som ofta är ännu mer åt mycket kontroll/sväng hållet)
-
När jag var där så var Vela klart bäst, framförallt suveränt logisitik och alla prylar som behövs.
-
Kom igen nu – bräck 50 knop och gå direkt vidare mot 100 km/h!
-
Mattias, det där kan man ju skriva både tre och fyra gånger… 🙂
Att han dessutom är mer än 4 knop snabbare än Diethelm gör inte saken sämre.
-
-
if (drMasse == ’stockkonservativ’)
om jag får be.
Tillbaka till ämnet så kan jag verkligen rekommendera en titt på alla klipp och bilder som AWT har lagt upp från Maui Makani. Mycket godis där.
-
Yepp, något strul med nya köpåsälj log-in är det.
-
Ja, det var väl det jag misstänkte. Polakow seglar som en sopa för att han har hängselen på fel sätt.
-
Ha, grymt skönt inställning vad gäller lagningar och skick på brädor!
Det ser ju rätt hårigt ut där ni kör… först såg jag inte en seglaren på bilden, men vågen ser najs ut. Men även ställen som Guincho kan bjuda om på skapligt chop. Torö kan även det vara sjukt gropigt, även flera ställen kring Väddö.
Min erfarenhet, främst från Guincho men även från hemmaplan, är att i stökiga förhållanden så är väldigt ofta en lugn bräda = en snabb bräda. Då äger kontroll. Därför tror jag att ni måste vara rätt petiga med att prata med seglare som kört de brädor ni har på radarn, söka rätt egenskaper utifrån hur brädorna beskrivs i tester och syna ’marknadstugget’ lite extra noga. Bäst är, som alltid, att provsegla före köp men det är ju inte så lätt alla gånger och ofta går det inte alls.
En annan tanke är att fundera lite på vilken shaper/filosofi som ligger bakom brädan. Jag har t ex aldrig seglat en RRD vågbräda som inte varit lugn med bra kontroll. Likadant med de Tabou daCurve brädor jag kör, väldigt lugna är de. De Fanatic jag seglat har samtliga varit mer åt det livliga hållet (med undantag för 2011 års quad 86 som jag tagit en sväng på, den är annorlunda) med JP någonstans i mitten. Jag har tyvärr bara testat Starboard en gång och den hade lite knasig set-up så det är inte värt att ta upp här. Båda Simmer-brädorna jag kört skiljer sig i att de ligger lite högre i vattnet än andra flerfeningar jag testat. Min Fly 85 skulle jag faktiskt inte säga har sådär superbra kontroll vid rakt-fram-segling, snarare en gnutta livlig/orolig (adjektiv efter seglare), men bjuder i gengäld på väldigt bra kontroll när man väl svänger. Sen kan man ju trimma en brädas egenskaper rätt mycket med fenval och allmänt trim. Som exempel kan jag nämna Steffo här på konfen som var sådär nöjd med höjdtagningsegenskaperna på sin twin, smällde i ett par rakare och större fenor och nu tog bättre höjd än vad jag gjorde på min quad…
Svennes erbjudande kan ju vara kul att plocka upp, om inte annat för att ta en sväng med en modernare shape på hemmabrytet och reflektera lite över vinster och förluster med det.
Tycker det är intressant vad du skriver om Quatro 85an. Det är väldigt vanligt att många upplever en quad som långsammare och lite seg, men vad jag upptäckt är att när man väl seglar bredvid någon på en ’snabbare’ bräda så är skillnaden i fart mellan en quad och klassisk vågis sällan så stor som man kanske tror. Jag tror att man ofta blir lurad av hur en quad ’sitter’ mer i vattnet och därför känns långsam. Det känns ju så lugnt att det helt enkelt inte kan gå särskilt fort… Däremot har de ofta inte samma ’släpp’ för hopp, men det finns absolut fyr-feningar som bjuder på bra fart.
Det är ju rätt många önskemål som ’drömbrädan’ för era förhållanden skall uppfylla – klara kryssen upp till brytet, må fint även i det grövsta chop, lättsvängd med rätt egenskaper på vågen, bära 5.7, ha bra kontroll i mer vind, plana tidigt och vara snabba…
Jag tror att ni måste prioritera lite och välja vad som är absolut nödvändiga egenskaper, vad som är bra om det finns och till sist vad som vore trevligt men kan avstås. Då kommer kandidaterna nog att sorteras ner till rimligt antal. Och sedan väljer ni den snyggaste. Förlåt, den bästa.
Till sist – det är ju härligt att ni inte är det minsta oroliga för att dra fram stora lagningskitet när det behövs, men det är ju inte fel med brädor som håller bra. Och där kan ju semicustom, trotsallt, vara intressant. Med de sagt har mina senaste produktionsbrädor hållt bra, även om jag också lagar smärre blessyrer på mina plankor allt oftare… (vill gärna tro att det beror på ökad ladd, men det vete fasen eftersom en del beror på att jag seglar upp på land, typ)
-
Alltid kul att spekulera kring lite brädtänk, så jag skriver lite ur mitt perspektiv, så medelgod vågseglare jag är.
Först tycker jag kanske att ni skall vara lite försiktiga med att tillskriva brädor vissa egenskaper utifrån fenbestyckning. Jag har seglat snabba och lättplanade twin-fins, sega thrusters, kvicka fyrfeningar och just i år fått uppleva hur stor skillnad det kan vara bara mellan olika fyrfeningar.
Exempelvis är Simmers Quantum (fyrfening) nog den allra mest ’snabb singefin-liknande’ flerfenade bräda jag seglat. Planar upp tidigt, bra fart och kan lätt se den fungera riktigt bra för hopp. Dock saknade jag den där riktigt sköna svängkänslan och kör därför själv Simmer Fly, som faktiskt är rätt annorlunda att segla. Nackdelen med en fyrfening är att de sällan (aldrig, med undantag från vissa fem-boxade skapelser från Tabou och Starboard, där jag är smått skeptisk till hur en bra quad även skulle kunna vara en fint fungerande singel-fena, men va fasen vet jag om det) går att köra som singelfena, om man nu vill göra det.
Vad gäller tre-feningar så finns ju den uppenbara fördelen att de väl i princip alltid går att köra som singelfin, om den möjligheten har betydelse för seglaren.
En annan aspekt som kan vara värd en tanke eller två är vilken del av er segling som ni eventuellt vill utveckla? Om ni är helnöjda med där ni är idag och vill ha en rätt lik känsla i era kommande brädor som den ni har nu så kan det kanske vara idé att kika på brädor med liknande shape-tankar och filosofi. För EVO-mannen så borde ju därför kanske Starboards twin-single Kode, eller till å med en två-fenad nuEVO, vara intressanta, och ni som kört Naish kan ju även slänga ett öga på vad de har i skafferiet numera. Det har ju jobbat med tre-feningar ett tag nu.
Vill ni däremot utvecklas i någon specifik riktning, vågridning, hopp, on-shore ridning etc., så kan ju faktiskt en medvetet annorlunda shape och andra styrkor än era nuvarande brädor har idag vara en intressant idé. Några av de gånger som jag har utvecklats mest är när jag valt att segla på brädor som i viss mån både gett mig möjlighet att testa nya saker men samtidigt ’tvingat’ mig att lära nytt. Det hände definitivt när jag köpte min första twin och min senaste quad har också skapat samma upplevelse.
Jag menar, i mitt fall är det i grunden alltid skit bakom spakarna, men ibland kan rätt hjälp och egenskaper i en bräda göra att åkningen tar nya vägar och leder till framsteg, vilket alltid är väldigt kul. Tycker jag.
Vad gäller Fanatics treor så verkar de bygga på en av marknadens allra mest beprövade vågskapelser, deras twin-fins. Vet inte om de är identiska, men det ser onekligen ut som det vid en första anblick. Och det behöver inte vara någon nackdel, snarare tvärtom. Jag har kört (och ägt en) en del på deras twin-fins, och kan lätt se de funka bra som thrusters.
Tabou Pocket har jag aldrig kört själv, men är ju även det en bräda som haft tre fenor ett tag nu. Jag har däremot kört DaCurve twin (79) och quad (91) som jag varit klart nöjd med. De har dock en bredare stance än många andra brädor, vilket jag gillar, men vet inte riktigt hur det är med Pocket.
Quatro LS thruster ser klart intressant ut, och en bräda som är shapad av Keith Teboul i samarbete med Levi Siver har man ju svårt att se som en sophög… Även LS quad verkar ha många nöjda ägare, känner flera som kört och gillat den brädan (mest 85 av de jag pratat med).
Bredd behöver inte alltid betyda stampighet, det är nog värt att hålla ett öga på brädans shape som helhet och inte titta för mycket på volym. Exempelvis skulle jag säga att Simmers Quantum 85 och Fly 85 har ungefär samma kontroll i mycket vind, trots att Quantum är mer än 2 cm bredare. Båda funkar utmärkt med 4.2, men maxar ur med tryck i 3.7.
Just det här med bredd och volym gäller väl även ofta Starboard, som är väl kan sägas vara kända för att köra med mindre volym relativt brädstorlek än många andra. Flera gånger tycker jag det har blivit snett när man testat ’85-liters vågbrädor’ och haft med en flera centimeter bredare Starboard som representant för volymklassen. Motsatsen kan, till viss grad, kanske tillverkare som Quatro, Goya och Tabou (da Curve) representera (även om de verkar gå ner en aning i volym igen), där man ofta packat in lite mer volym än andra och ändå verkar kunna få mycket kontroll tillbaka. Min 79-liters DaCurve upplever jag storleksmässigt som närmast identisk med den 75-liters vågis jag hade innan (RRD HCW).
Och bara för att stöka till det så finns ju semi-custom alternativet, som Flikka och Withcraft… just Witchcraft är kanske det märke som hållt fast vid tre fenor längst av alla.
Hmmm, kanske mest svammel… men förhoppningsvis någon tanke eller två som kan vara värd något. Finns folk här med betydligt djupare shapekunskaper och direkt erfarenhet av de brädor ni har på radarn, hoppas de hoppar in i tråden.
