jesper_b
Forumsvar skapade
-
Måste bara instämma med allt ovan. Vilka förhållanden, vilka bilder, vilket hopp Tomas drar iväg, osv. 100% stoke.
Ibland är Torö grymt fint för hopp, men oftast inte av flera orsaker. Tomas nämner flera ovan. Vågornas form är egentligen extremt fina hoppramper, men de är rätt snabba så timingen är självklart svårare än med långsammare vågor. De kommer ganska tätt vilket också försvårar. Det är otroligt ofta väldigt lätt vind på insidan. Hur många tusen fantastiska bakåtvågor har jag inte hasat mig över för att sedan få första byn precis utanför. Och hinner en by slå till på insidan har man oftast fullt upp att hitta balans, parera vågor mm. Egentligen mycket enklare när det är stort eftersom det bryter längre ut då.
En dag som i lördags var dock vinden inga problem, jo den var lite i starkaste laget, men det var helt enkelt för dyrt för att fladdra iväg. Tomas laddade på sin grymmefina ”donky-kick” (snacka om klassiskt, helt i klass med poppos ”rocket air” härom året) direkt på första utseglingen. Jag gjorde i princip bara ett hopp samma dag och det var min första utsegling. Sedan var det fult upp att med kramp och oikrokat försöka hålla sig på benen. Krascha ett hopp – nej tack. Sådan lek passa bättre på långgrunda stränder med sega vågor.
Ta sig ut: Ingen barnlek. Självklart både teknik och lite tur. Otroligt viktigt att tima setten också. Jag brukar gå ner till knädjupt, kolla ut var stenarna ligger precis före vågorna suger upp så det blir grundare. Ställa mig stabilt och tänka ut en väg där det inte bryter totaltungt och är stenigt längst in. Är det stort (som härmodagen) gäller det att hålla grejorna över vattnet. Strömmen tar annars tag i brädan och tvärställer den i perfekt läge för nästa skumvall att slå in mot land – inget bra. Sedan väntar jag in nästa stora set!
Inget bra att skynda sig för att det inte är något stort sett just då. Då brukar de precis hinna komma och möta en just där det är som mest kritiskt. Vattnet över stenarna är då som lägst och det mötande settet suger det ännu grundare.
Bättre att vänta in ett fetingset och låta det fylla på med högvatten längst in. När sista storasetvågen bryter (en bra bit ut). Lägger man snabbt ner brädan i vattnet trycker den genom EN skummvall, hoppar upp direkt (annars tar strömmen brädan) och så seglar man ut med full integritet. Ibland lova upp som en tok för att sedan falla av och spetta på. Bra att titta ett par, tre vågor fram så att man inte seglar in i en omöjlig situation.
Blir man stående ett par vågor till efter att sista setvågen brutit har det nya höga vattnet (från settet) börjat vända och det blir en svår sne utström som försvårar planingen och därmed utsegling. Det gäller således att ta settet i slutet, inte vänta för länge efter settet.
Om man trillar en bit ut är det dock skönt med utströmmen. Har man tur kommer ingen större våg och trycker in en. Snabb (men ostressad) vattenstart så kan man kanske klara sig.
Har det väl gått åt helvete är det oftast bara dumt att ligga och kämpa mitt i vågorna och skumvallarna. Oftast mycket bättre att rycka in skiten mot land och börja om från början!
Föresten hoppas det inte speciellt mycket på några bra vågspots världen över så fort det blir lite hårigare av ett ytterligare skäl som är relevant på Torö också. Man kan helt enkelt inte slösa bort bra vågridningsvågor med hopp!
Bara mina 2 ören..
Jesper B
-
Nu när jag har lyckats få tag på ett lösenord igen och loggat in kan jag inte hejda mig med en liten frågan. Aeron har förutom sina vanliga bommar utvecklat en med ett rätt sjukt grepp. Ser ut som en bilratt, typ, med ett vågformat gummi påinsidan. Påstås vara bra i freestyle och i vågridning då man låter bommen glida fram och tillbaka i handen. Man har helt enkelt bättre kontroll på detta ”glid”. Kräver mindre kraft för att stoppa det och så vidare.
Förutom på ”djupet” är det 26mm diameter i kolröret hela vägen.
Jag tog hem ett par bara för att kolla in dom. Vad tror ni?
/Jesper B
-
Mitt problem är inte att handskarna läcker eller kylan. Tycker till och med att det är bra att de läcker lite. Då kan man pressa ut vattnet ur dem.
Mitt problem är att de klämmer åt lite på handleden. Jag är så otroligt grov (där me), eller om det är mina extremt ytliga blodådrar, så jag kan knappt ha långärmad våtdräkt. Med handsken utanpå våtdräktsarmen stänger det helt enkelt av för mycket och jag får tokkramp.
Enklaste lösningen är kanske en storlek större handske, men då är jag rädd för att jag kommer glida inne i handsken. Jag har dessutom en mer hi-tech-lösning som jag ska meka till: Jag tänker gjuta en 3-4cm bred hårt armband i typ tunn kol eller något. Denna ska formgjutas på mina handleder med en tunn distans emellan. Efter lite förstärkning så kommer jag ha dessa under våtdräktsärmarna längst ner. Sedan trä på handskarna ovanpå. Det kommer bli tätt och fint och inget som klämmer!
Lösningen är ju en gammal torrdräktslösning, min ska dock vara mycket mer kolfiber och custom! Sedan ska nog kunna vara lika urstark som vanligt!!
/Jesper
Klart att man kan täta handskarna också, om det är temperaturen som är problemet.
-
Hugg, hösten 06 blev jag av med hela min våtdräktsbag med kepsar, fyra dräkter varav två sprillans dräkter, mm, på Torö. Jag trodde jag glömt den och var säker på att jag skulle få tillbaka den efter efterlysningar på konfar och på plats. Men icke…
Skittrist Rasmus, hoppas du har bättre lycka i jakten på dina grejor än jag!
/Jesper
-
Jag var tyvärr allt för sjuk för att kunna komma ner och njuta idag. Fasen vad fint väder där ute – måste varit hur fint som helst? /Jesper B
-
Hade något liknande för ett antal år sedan för surf på vassa rev. De jag körde med hade lite mer material runt foten men lossnade varje gång jag trillade i vågorna och till och med när jag sparkade lite i take off. Kan väl funka för plattvattenvindsurf kanske men jag skulle inte sätta mina två ören på det! /Jesper B
-
Om jag bara hade lite mindre äckliga bakterier i mig. Har just påbörjat en penicilinkur. Förhoppingsvis om några dagar… Jesper B
-
Skitbra!!! /Jesper
-
Kan bara hålla med om att 2007 har haft en riktigt fin avslutning. Kunde bara ta mig till Torö 2 ggr denna vecka trots vind och vågor varje dag. Hade dock kalas båda gångerna. Bommen: tror inte en äkta monocoque skulle se ut så där, det säljs tyvärr bommar med en massa skarvar under epitetet monocoque … Å andra sidan kan allt gå sönder om man laddar hårt – och det gör ju som bekant Gurra – way to go!
Gott nytt år på er allesammans!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jesper 08 B
-
Kommer nog inte ner ut idag. Satsar på fredag eller (och) kanske ännu mer lördag då det ser ut att vara mer side-shore. /Jesper
-
Var på Torö några timmar och surfade idag. Fina vågor och lite vind, dvs bättre än OK surfing. Hade hur kul som helt i den extremt glesa crowden. Tror nog jag tar mig ner några fler ggr närmaste veckan, då även med segel i bagaget.
/Jesper B
-
Jag är på!
Har tänkt registrera en ideell förening med namnet ”Torös vänner” Sååå många ggr, men aldrig fått arslet ur…
Om nu Masse och några till orkar driva på så ska jag inte vara sämre än att åtminstone hjälpa till.
Egentligen inte svårt. Stadgar (måste finnas standardformuleringar man kan ta rakt av) något möte och sedan är man igång.
Medlemsavgift som inte är onödigt hög, typ 50 eller 100 spänn. Viktigt att få stort antal medlemmar för att kunna få lite pondus i de frågor man driver.
Vad ska man då driva? Självklart att det rörliga friluftslivets intressen (som det heter i mer formella sammanhang) tillvaratags i utvecklingen av Ören/Torö. Tex att
1) Hålla efter det fåtal fastighetsägare som bryter mot ordningsstadgar, praxis och hävd. Inga olagliga staket eller skyltar. Inte sprida en massa dålig mana på plats eller för mycket kaffe och bullar till kommunens tjänstemän.
2) Självklart informera det rörliga friluftslivet självt om naturens känslighet, hemfridszoner, mm. Det finns självklart rötägg även bland oss (ta bara mig själv och min pakeringspraxis som exempel – fy på mig).
3) Kontinuerlig kontakt med Nynäshamns kommun, både på politikernivå, men kanske främst med de tjänstemän som hittills givit allehanda olagliga tillstånd till fastighetsägare och har allmänt dålig koll både på juridiken och på läget ute på stenstrand.
4) Skapa forum för dialog mellan olika grupper, kanske ett årligt möte där fågelskådare, surfare, kommuntjänstemän med flera möts och samtalar om den rådande situationen och kommer med konstruktiva förslag på hur det kan bli ännu bättre. Vi borde värva medlemmar även utanför surf och vindsurfkretsen. De flesta fastighetsägarna är helsköna, fågelskådarna, Torö butiksinnehavaren, prästen i Torö kyrka mfl ska självklart värvas.
Osv.
Sedan startar andra upp Åsas vänner, Väddös vänner, Lejets vänner med flera systerorganisationer. Fasen vi kan bli vänner allihopa – tillsammans!!
/Jesper B
PS: Är vi över 2000 medlemmar och har funnits i två år kan vi bli formell remissinstanst i frågor som rör bygglov, planläggning, mm, har jag för mig.
-
Oavsett årgång så ser de riktigt råa ut. Inte samma övertvistade topp som årets, och framförallt – äkta segelduk!!!! Taking it up another level. Gastra ser ut att satsa stort på Formula – skitkul!
/Jesper B
-
Get a life guys!
Så skulle man kunna inleda ett litet kaksigt inlägg om att vattenlek, typ vindsuring, inte är allt här i livet. Det inlägget skulle bygga på att Sverige mest består av småhålor utan vettigt metropol-liv. Det skulle handla om anti-intellektuella miljöer, avsaknaden av kulturliv, frånvaron av radikal barhopparmiljö, trist teater och konserutbud, ålderssegregering, mm. Dvs Sverige saknar inte bara bra regelbunden vindsurfing och surfing utan även annat elementärt viktigt för mänskligheten. Vart är den torra djupsnön och de många tusen meter höga fallhöjderna föresten?
Det skulle sluta med att möjligen, möjligen kan Stockholm erbjuda lite lite av allt det där viktiga och att det är i, eller i närheten, av Stockholm man möjligen skulle kunna stå ut här hemma i Svedala.
Men nej, vattenlek, typ vindsurfing, är nog rätt viktigt även jämfört med New York’s modevärld, Berlins underground teatrar, Singapors clubliv mm. Varför tjäna och sätta sprätt på grova stålar i till exempel Torontos ”the District” (deras finanskvarter) när man kan loopa i Apelviken?
Jag vet inte. Jag har alltid haft lite svårt för det intrigerande och småskvallrande som verkar känneteckna småstäder. Vet inte om folk beter sig sämre där, men alla verkar i alla fall känna till allt om alla andra och vältra sig i snacket om detta. Raggarhålor har väl varit kul att besöka, men skulle jag vilja bo där? Maui? Skulle jag vilja att mina barn växte upp där och blev pick up körande red necks?
Skulle jag flytta från stan, skulle det knappast bli Halmstad (som enligt mig har Sveriges mest regelbundna och braiga vindsurfing) eller Varberg (som enligt mig har de mest aktiva vindsurfarna), det skulle nog bli till Franska atlantkusten liten bit utanför Biaritz, där finns både surf, närhet till vindsurf, skidåkning, grymt gott kaffe och mat. San Fransisco och Bay Area har mycket att erbjuda både vad gäller vattenlek och kulturliv. Det finns säkert fler ställen av liknande karaktär som jag inte kommer på nu.
Varför gör jag då inte det? Tja, det beror väl lite på lathet och brist på vantrivsel där jag är. Jag gillar lilla Stockholm. Jag både känner till stan rätt bra och den innehåller ändå lite överraskningar sådär så att man kan lura sig till att tro att det är en storstad. Vindsurfing och surfing får jag tillfälle till ungefär så ofta som jag vill och utan att det krockar med andra intressen och en och annan förpliktelse. Om det sedan är på den mer eller mindre rutinartade vinterflytten/resan till Maui, på Torö, Gotland eller under de lite för få västkusttripparna spelar väl inte så himlans stor roll. Jo lite roll spelar det förstås – jag gillar vågor, gärna stora och rena, jag gillar surfing, med eller utan segel. Hoppa högt är hur kul som helst, men ändå självklart mindre viktigt om det finns vågor med push i. FÖR MIG är en dag side-shore vindsurfing på Torö, eller en dag off-shore surf på samma ställe, minst lika mycket värt som 15 normala Apelviks jumpsessions.. men visst fasen sker de sistnämnda lite för sällan för mig. Av samma skäl gillar jag Mauivinter sååå mycket mer än Mauivår. Så oerhört mycket bättre vågkvalite en normaldag i januari/februari jämfört med en normaldag i mars/april.
Det finns ingen annan stans i Sverige där jag så lätt att tjäna de pengar som jag tjänar på mitt nuvarande jobb. Pengar som bland annat går till korta och långa resor till surfbart vatten.
Skit jag tror helt enkelt att jag har det för bra där jag är för att seriöst överväga en lite mer permanent flytt till typ San Franscisco eller Frankrikes sydvästkust. Dessutom gillar jag resandet. Var för första gången i mitt liv i Marocco för ett par veckor sedan – det ska bli mer sånt. Var för första gången i mitt liv på Gislöv i somras – det ska bli mer sånt. Fasen jag har inte ens surfat Nåttarö som har grym surf 1,5 timmar från där jag bor – ska bli mer sånt!
Äh, vilket djädra ljug! Jag säljer väl skiten då, tar familjen till Australien, köper en liten lya vid Margret…
Nystart till nya världen – here we come!
/Jesper B
-
I synnerhet när det är lite mer ost i svallet kan Kuau bli hur rent som helst. När Hookipa maxar ut och stänger totalt, dvs är för stort för vattenlek. Har ofta Kuau en otroligt fin peak en bra bit ut och upp utanför Mamas som går ihop hela vägen ner till och förbi Noriega. Är det riktigt stort kör man hela vägen ner till den nedre kanalen på andra sidan Tavaras bukten. DÅ är det dock oftast grymme strömt och stökigt innanför. Det svåra är inte enbart att ta sig ut, utan också att undvika falla på insidan i det starkaste strömmarna – då dras man ut i Noriegas värsta spottande main section.. håll i hatten!!!!!
Vill man njuta av detta på lite lugnare vis kan man stå och kolla från vägen vid Lanes eller Hookipa ner på denna sagolikt vackra våg.
/Jesper B
