ola-h
Forumsvar skapade
-
Nu verkar det på T1:s sida som att Thommen har brutit med Björn (eller om man kanske tolkar det tvärtom, att B bröt med T).
-
Har en 07 EVO 75 till salu, 0709-589384
-
@nic 492783 wrote:
För några dagar sedan var jag lika tjurskallig som du är nu i tron att lösningen låg i ett regelverk. Men jag är nu helt säker på att en zenbuddhistisk-gandhi-hållning är lösningen. Vi kan se att det faktiskt fungerar bra i praktiken (för det mesta*) som det gör just nu och vi kan fundera på vad det är som gör att det fungerar bra trots kaos i våra låtsasregler och olika farkoster med olika begränsningar/möjligheter.
Jag tror inte att det är ett regeverk som är lösningen. Det finns i princip en enkel regel (”utvägen”) att förhålla sig till. Sedan löser det sig på plats genom att man förhåller sig till den regeln, ser upp och lämnar plats när man kan. Det är andra, kajtare tror jag, som vill ändra på praxis av någon anledning. Och det kommer leda till problem.
Att den enkla utvägen-regeln finns kvar, trots att i princip alla hellre skulle vilja få ”fri ridning” egentligen, beror på att den har funkat i praktiken. Det är väldigt sällan som problemet med vågridningen är att man måste väja för folk på väg ut. Det svåra är ju att ”konkurrera” med andra på väg in.
Så i princip håller jag med om gandhi-varianten. Det är bara det att jag menar att den enkla grundregeln ”utvägen” underlättar och snabbar på värderingen av situationen.
De gånger jag varit med om krockar har det aldrig varit på grund av missuppfattningar av någon regel utan nästan alltid någon som helt enkelt inte sett mig förrän det är för sent. Har man inte uppsikt spelar inga regler någon roll.
-
Som sagt: vi skall köra på att den på väg ut har företräde.
Jag har kört en hel del onshore i mina dagar. Så vitt jag kan minnas har jag aldrig stött på en dag när det inte är liiiiite bättre för riding åt ena hållet förutom möjligen precis när viden håller på att vrida.
Ääh förresten det verkar för komplicerat det här eftersom ni som kajtar uppenbarligen har en helt annan agenda än vi som vindsurfar. Vindsurfarna har i alla år klarat av att hantera ”på vägen ut regeln” oavsett onshore.
Det är nog bättre att verka för att kajtarna får hitta egna ställen att köra på enligt den princip som de löst problemet på på Maui.
Det blir faktiskt ganska tydligt när man läser igenom den här tråden igen att det i längden inte kommer funka att segla ihop på ställen där det är många seglare eller på svåra vågställen.
-
Man kan ju möjligen lägga till att det är extremt sällan som det faktiskt är svårt att komma ut i Sverige. Så man kan säga att den delen av argumentet för regeln inte så ofta ”gäller”. Men poängen med regeln är istället att den är vedertagen. Den är samma överallt och alla vet om den (eller borde veta om den). Och anledningen till att vi behöver den är alltså inte att seglare på vägen ut regelmässigt skulle bli spolade av de brytande 6-metersmonstren annars (tyvärr). Istället är regelns roll att ge en slags första indikation till seglarna om vilket beslut som är lämpligt att ta i en viss situation. Men det funkar bara om denna första indikation är samma för alla.
Saker händer snabbt i vågor. Med regeln som utgångspunkt tar vi helt enkelt beslut snabbare.
-
OK, då kan vi kanske komma överens om att följande gäller på vågställena:
Den som är på väg ut har rätt till väg.
Detta är en vedertagen regel över hela världen. Visserligen kan styrbordsregeln i vissa fall stå över denna regel eftersom den är en lag. Den skulle du (i vissa vindriktnignar) kunna ge den på vågen företräde. Men som Adde påpekar så skulle detta i alla fall förutsätta att den som är på vågen måste köra rakt fram i konstant fart, dvs ingen vågridning skulle bli möjlig. Det skulle alltså vara fullkomligt idiotiskt om vi började använda den regeln för att lösa våra problem eftersom det skulle innebära att när två seglare är på väg emot varandra skulle ingen få utnyttja vågen som den vill.
Sedan är det ju fullkommligt vansinnigt att hävda sin rätt av någon slags principskäl, och t ex segla som om inte kajtarna existerar. I minst 99 fall av 100 är ju poängen med reglerna att de skall ge en guideline för hur seglarna skall agera och göra det möjligt att utnyttja förhållandena så bra som möjligt. Det är bara i några få fall som det verkligen handlar om att undvika en kollision. Man är alltså inte tvungen att köra rakt fram och förstöra för en vågridare bara för att reglerna säger att man ha rätt. Det viktigaste är att i god tid signalera sina intentioner. Om vi inte gjorde det skulle vi ha krockar hela tiden. Men det är där problemet med Kite kommer in. Som tidigare nämnts är det helt enkelt mycket svårare för en vindsurfare att förstå vilka intentioner en kajtare har. En kajtare måste därför som jag ser det vara tydligare med att visa vad han vill göra. Det här är ju inte bara en slags skyldighet utan också något som man kan ha nytta av: Om en kajtare tydligt signalerar att han vill rida vågen kan ju jag på väg ut välja att styra undan om jag ändå inte hade läge att hoppa eller var i någon slags problemsituation.
Sedan ser jag det som en självklarhet att kajtare som ger sig ut i vågor måste ha grym koll på kajten. Det är helt enkelt betydligt mindre marginaler i vågor och det blir helt omöjligt om inte kajtarna kan lyfta kajten högt när någon är i närheten (oavsett om kajtaren har rätt till väg eller ej). Där jag har seglat har det här funkat rätt bra, tycker jag.
-
Precis. Därför följer vi inte lagen…
Lagen är väl för övrigt internationell och borde väl gälla även surfare (utan segel). Det skulle vara ett rätt intressant test att droppa in på Pavillions på Hookipa och hävda baborsregeln. Antagligen skulle nog localsen själv döma och verkställa domen genom stening så en mer officiell domstol skulle nog inte få chansen att pröva det hela. Så jag tror jag avstår.
-
Jag har ju varit rätt vågridningsinriktat i min segling de senaste femton åren och tyvärr är det ju knappast Hookipavågor och sidvind som stårr för de flesta svängarna. Nej, just cross onshore och sega vågor är det vanligaste. Som Andreas skriver så är det inte lätt att få till det.
Jag tycker att jag sakta med säkert förbättrat mig lite. Men det har hela tiden varit olika grejer som fått mig att ta nästa steg. Det är inte bara att man så att säga går mer och mer åt samma håll och blir bättre och bättre. En period var det förbättrad segelhantering som gjorde det, sedan kanske bättre brädhantering, sedan att anpassa sig bättre till olika vågor, sedan något annat med seglet, sedan något med vågbedömningen etc etc. Det som hjälpt mig den senaste tiden hade jag aldrig kunnat dra nytta av för fem år sedan för då var det andra delar av tekniken som inte var bra nog.
En viktig grej är också att det är lite olika sorts svängar som funkar beroende på detaljer i förhållandena. Därför är det svårt att ge specifika råd, tycker jag.
Men det är nog ändå två saker som jag ser som viktiga i alla fall för mig.
1. Att kunna fortsätta hålla sväng på brädan uppå mot vågen samtidigt som man börjar luta kroppen in i tillbaka svängen. I onshore kan man inte unna sig lyxen att ligga med driv i svängen hela vägen upp. Då kommer man backwinda. Dessutom träffar man läppen från en sämre vinkel så vågenergin hjälper inte till så bra att kicka ned brädan och dig nedför vågen igen. Så, när brädan träffar vågtoppen vill man själv redan vara gott och väl innenför läppen (istället för ovanför brädan, om ni förstår). Kruxet är alltså att liksom falla inåt för at hamna i den positionen _samtidigt_ som man fortsätter att styra brädan upp mot läppen. En nästan paradoxal manöver egentligen. Eftersom det handlar om tajming är det svårt att säga hur man gör. Men ett bra sätt att träna detta är att rida små skumvaller, dvs redan brutna vågor. Det här kanske inte verkat så fundamentalt för bottensvängen, men när den här detaljen sitter kan man vara mer fri i vilken linje man lägger i bottensvängen eftersom man ändå kan komma upp mot läppen.
2. Nästa stora steg tycker jag är farthållningen och kunna hålla driv i brädan. Aha-upplevelsen för mig var när jag började surfa brädan mer istället för att styra den. Det är svårt att förklara skillnaden tekniskt, men till en del handlar det för mig om att krypa ihop lite på brädan (böja knäna, armbågarna nedåt, tryck på mastfoten som ett tredje ben). Jag hade börjat få upp farten och kunna hantera segelpower i bottensvängarna innan jag fattade det här, men då var det lite som att jag blev släpad efter seglet och det var mest slumpen som avgjorde var jag hamnade. Jag trodde att jag seglade ”framfotat” men egentligen var det bara seglet som höll på att dra mig överända och jag som spjärnade emot samtidigt som jag desperat försökte få sväng på brädan med …. bakfoten. När man står ”lite böjd, fast framåt” och med mastfotstryck (och tittar dit man ska) så blir det enklare att få segelkraften att dra brädan genom _en sväng_ istället för rakt fram i tangentens riktning.
När det gäller clewfirst ser jag det egentligen som ett nödvändigt ont. Ibaldna är man tyvärr tvungen att liksom segla med tryck clew first en bit i bottensvängen. Men om man går in i svängen rätt från början så kan man nästan alltid generera så mycket fart och sväng tidigare i bottensvängen så att clewfirstfasen är helt trycklös. Om man lyckas med det blir det i allmänhet mer dynamik i toppsvängen.
-
Inre är bäst att fota. Då skall det vara rätt nära väst, men inte en grad över. Helst vridande från SV. Yttre funkar från ca 240 grader (vsv).
-
Kommer byta min 101+76 mot en 86:a och mellanstora speedbrädan när 09:orna kommer. Med min hobbynivå på slalomseglingen så har jag inte kommit ut på 101:an mer än en gång. När jag väl seglar har det blåst så att 76:an han kännts roligare. Så 86:an blir nog lagom störstabräda för mig och så skall det bli riktigt spännande att testa en riktig speedbräda
-
Rätt, Klint. Skruvarna till 09 är 4mm längre (dock samma diameter).
Holma: Det är bra om din lagning håller, men jag skulle vara lite försiktig med epoxylagning. Personligen tror jag det är svårt att få det att hålla i längden.
Poopzilla: Som sagt: Reklamera till inköpsstället och ligg på för att det skall skötas snabbt.
-
Fast problemet ”stripped insert” är något som händer första gången man skruvar i skruven. Den biter aldrig utan börjar bara sakta med säkert ”tugga plast”. Det problemet har inte med pluggens kvalitet att göra utan beror på att stropp+pad+brickor är så tjocka att de börjar ”göra motstånd” innan skruven hunnit tillräckligt långt ned i hålet och greppat ordentligt.
Att en stor del av pluggen rycks ut på det här sättet är något helt annat och ett problem jag inte hört om förut. Det är inte omöjligt att det är en defekt plugg. Vad körde du med för skruv? Originalskriven är väl inte avsmalnande utan i princip lika tjock hela vägen?
-
Det beror en hel del på brädan OCH en hel del på fenan. Både styvheten och arean på fenan påverkar hur stor den känns. Med fenor med lite längre korda (=”bredare”, som de flesta MFC, förutom Pritchardmodellen) körde jag ofta under 19.5 som minst och aldrig över 22.5. Med de Drake Natural jag kör nu kör jag bara i undantagsfall med mindre än 21 (20:an i den serien är verkligen en pytteliten fena) och ofta med 24.
När det gäller brädor som behöver fsw-brädor generellt lite mindre fenor, dvs man både klarar sig med lite mindre fena föratt komma igång och man behöver gå på lite mindre fena när det brallar för att behålla kontrollen.
Samtidigt är det väldigt jobbigt (och teknikkrävande) att segla på för liten fena, så det slutgiltiga valet avgörs också lite av dig som seglare.
Oftast klarar man sig på två fenor, du skulle t ex komma långt med en Drake Natural 22 och 24 (eller någon mer ”standard” 21 och 23). Vill du verkligen maxa vad du kan få ut av brädan med de segelstorlekar du nämner så skulle t ex Drake Natural 21-23-25 kunna vara något. Med tre nya fenor svider i plånboken, så kanske klarar du dig med 2.
-
Snyggt laddat, Johan. Det var inte lätt att hålla fart nog för att träffa läppen i torsdags. Jag gjorde en liknande krasch jag med. Det är lite av en favortikrasch faktiskt, när man går upp (för) sent och sedan får släppa alla prylar över sig precis när man hänger under alltihop. Det krävs en bra våg för att krascha så. En bra våg, plus att man måste ladda lite senare och lite mer vertikalt än vad man egentligen klarar. Jag har det faktiskt lite som en definition av en bra dag att göra minst en sådan krasch.
-
Kändes det bra när du skruvade i skruven från början? Har du kontrollerat att den har varit ordentligt tight, dvs efterdragit den när stropp+pad komprimierat sig? Om så så låter det konstigt att skruven skall kunna rippas ut. Om brädan har garanti kvar så skulle jag prova att reklamera.
Annars vore det bästa att få tag på samma typ av skruv som standard med en dimension grövre. Alternativt kan man byta hela pluggen. Om inte återförsäljaren har reservplugg så har jag en sådan originalplugg ligger som du kan få (i alla fall om det är en tvåhålsplugg). T ex Svenne kan nog lätt fixa att byta den.
