ola-h
Forumsvar skapade
-
30 millar….
…bara 300000 var om vi är 100 personer som delar på de 170 kvadraten
(Trettitusen, någon?)
Trehundratusen, någon??*?
-
Fel dag att åka till Åre och köpa buss…
Måste varit väldigt speciellt med tanke på att vindmätaren visar ca -33000 grader sådär framåt eftermiddagen. Det kallar jag specella förhållanden.
-
En sak om sikten: Jag har ofta problem med jobbigt blänk i (film-) segel vilket gör det väldigt svårt att hålla uppsikt i vissa ljusförhållanden (speciellt i vågridning). Med superfreak har man visserligen inte så mycket ruta, men man slipper å andra sidan blänket.
-
Jag är själv lite ambivalent till SF. Jag har i omgångar haft 5.0, 5.5, 4.2 och 7.0. 4.2:an och 7.0:an är sjukt bra och kan i princip rekommenderas till alla. 4.2:an för att den helt enkelt gör hårdvindsseglingen enklare och mindre jobbig. 7.0:an för att det känns som en 6.0:a i manövrar och är ett stot segel som ändå är snärtigt och pumpbart och helt enkelt bara bra.
5.0 tyckte jag också var rätt bra, aningen som vågsegel med rätt mycket drag, typ 4.7-förhållanden, eller som allroundsegel för B&J/insjö på en snabb bräda. Rent generellt, ju snabbare bräda man har, desto mer kan man dra fördel av den ”snärtiga pumpningen” SF.
5.5 seglade jag mest i vågor och det funkade, men efter lite utvärdering valde jag ett Smack 5.3 stället. 5.3/5.5 är mitt stora vågsegel och som Niclas antyder så kan man vilja ha ett annat slags bottendrag då.
Fast det finns ju många som gillar SF ”hela vägen”. Då tror jag inte man skall ha ”för små” segel utan hellre kunna ta till 0.2/0.3m2 extra. Man kan ju undra varför man vill ha större segel än nödvändigt, och det är givetvis en smaksak. Det ha dock sina fördelar att ta ett lite större segel och rigga det lite planare. Man får liksom ett bättre ”glid” genom vindhål mm och jag tycker det blir mindre känsligt och lättare att hålla farten. Jag har de senaste åren riggat även mina SO så här för onshoresegling. Det är att litet annat sätt att tänka, helt enkelt. Men som sagt, ett litet segel med ett mer ”tungt” bottendrag har sina fördelar det med, men bygger man seglet så så blir det också (för sin storlek) lite ”tyngre” i manövrarna, så jag tycker inte man man kan säga at det ena eller det andra ger en haneringsmässig fördel.
Olika snarare än bättre och sämre, helt enkelt.
Men Oåxen, givetvis skall du testa själv före köp. Själv blev jag både förvånad att seglet kändes så pass ”vanligt” fast samtidigt hade så många speciella egenskaper.
-
Jo, 2.8. På en EOS 1mk2. Inget att skylla på om det inte blir bra, alltså. Jag har lite blandade vindsurfbilder på
-
Ja, det var nog jag. 300mm + 1.4x och så beskuret en del i datorn också. Södra Apelviken är svår att fota. Antagligen är det bäst att stå vi ”badbryggan” i södra änden, men jag orkade inte gå dit.
-
Jag lyckades slita fram kameran en stund och tog ett par bilder på Gurra. Jag måste dock säga att han ladade 10ggr tidigare, när jag var på vattnet md blan annat snygga pushloopar och vad som såg ut som ett försök på dubbelbakåt. Gurra hävdar att det skulle vara 1 varv, men nog var det närmare 2 om man skall avrunda till närmaste heltal.
Tre sekvenser på Gurra + ett par fåglar som avslutning:
http://www.olah.se/Windsurfing/Apel_071107/
-
Kollar Åsa först. Är de inte vågor är jag nere A-bay till 8.
-
Kolla speciellt in Keith Tebouls handföring när han illustrerar olika svängar på vågen. Man kan säga att detta sät att ”teckna” med händerna är en slags representation av en mental förståelse av hur man svänger och hur brädan beter sig.
När jag får frågor om t ex hur Acid/EVO funkar i vssa speciellt situationer sitter jag själv också och viftar med händerna ett tag innan jag kan få ner på pränt hur jag tycker brädorna beter sig. Först tänker man på hur det är att segla, sedan gör man handgrejjen och sen kanske man kan få ned något i skrift. Därför är det extra kul att studera Keiths handsvängar.
Se och lär helt enkelt. Sen kan man ju bara önska att det gick att köra det hela ”baklänges”, dvs sitta på kontoret och träna handviftning och sedan segla som Keith också.
-
Som ni ser så går gränsen mellan 10 och 20 % salthalt just mellan Varberg och Åsa. Därför har jag skaffat två nästan likadana EVO 75:or, där den ena har 1 liter mindre volym för segling i Åsa (20%) och den andra en liter mer för segling i Varberg (10%). När man vill finjustera känsla i vågridningen är det mycket viktigt att beakta skillnader som dessa.
Men frågan är hur viskositeten i vattnet skiljer sig? Kanske vill man ha en lite flexigare laminat i bräda när man seglar i mer lågvisköst vatten? Jag hade tänkt segla imorgon, men nu får jag nog vara ema och göra lite viskositetsberäkningar istället. Inte värt att chansa på fel flexrespons i brädan en så bra dag som imorgon.
-
Håller helt med Jeppe här och har liknande historeier om mina knän. Skulle bland annat få vänta 4-6 månader på en meniskoperation med ett samtal till den idrottsläkare som opererat mitt korsband tidigare gjorde att jag fick det gjort dagen efter (klockan 6 på morgonen, innan läkaren skulle med till Mexico med det fotbollslag han var läkare för).
Även argumentet om sjukgymnast skriver jag under på. En ”hård” sjukgymnast som är van att hantera folk som prioriterar snabb återhämtning och bra funktion framför avsaknad av smärta är vad man skall leta efter.
Iofs tror jag att de hälproblem som beskivs här är av annorlunda karaktär än knän, fotleder och handleder, men det skadar ändå inte att ligga på.
-
Alltså, jag kan gärna testa en Kona i Varberg eller på Torö om tillfälle bjuds. Men som Jesper säger är de SUP erfarenheter av Konorna som diverse duktiga SUP:are gjort inte så positiva. Den Big Red som jag kör är oerhört lättkörd och till och med utan att ha något att jämföra med är det uppenbart att det är en väldigt välgenomtänk shape för alla aspekter av SUP. Det inkluderar detaljer som hos nosen är shapad för att liksom glider igenom eller över vågorna (nästan som en liten båtnos) mm. Och så är det givetvis helt enormt mycket kurva genom hela brädan. Mao, det är väldigt mycket som skiljer den här sortens bräda från en vindsurfingbräda.
Men som sagt, givetvis skall jag testa Konan om tillfälle bjuds.
-
Ingen tvekan om att ”höjd” ger försämrad (eller möjligen förändrat – jag kan ju inte garantera att det inte finns folk som gillar tjocksmockar) känsla. Det är lätt at kolla genom at bygga två likadana brädor där den ena är tjockare/bulligare (vilket jag gjort en gång i tiden). Nyfikens skidparalell är bra at tänka på här. I samand med desgn av Starboards nya Freeridebräda har de tydligt märkt att mer höjd kan ha större negativa konsekvenser på kontroll chop än motsvarande mängd extra bredd och de nya freeridebrädorna är därför bredare och tunnare vid en given volym.
Men rent generellt har du rätt, volymen i sig har väldigt liten effekt när man väl planar. Problemet är, som Anders påpekar, att volymen är förhållandevis väsentlig precis när vi skall upp i planing.
PS: Jag her en EVO 100 som är MEGA-tjock. Det är verkligen på alla sätt en MEGA-bräda relativt mina flugviktmässiga knappa 70 kg. Fast så länge man håller sig under gränsen för ”tokdrag” så funkar den grymt bra i vågridningen. Fast en tunnare version av samma bräda skulle förståss vara ännu bättre när man väger som jag.
Ett annat perspektiv på tjocklek är att det är svårt att få en verkligt tunn bräda att hålla.
-
”Tyngdpunkten” (höjden, tjockleken)spelar oerhört stor roll för känslan, mycet större än man kan tro. Lägg på 1 cm tjocklek och brädan tappar rejält i ”känsla” (även om railen är densamma).
Detsamma gäller givetvis railsen som praktiken beter sig lite ”deplacement-aktigt” i sväng, men som sagt även utan railförändring så spelar tjockleken roll (fast inte utifrån ”vattnets perspektiv”)
-
Sköna bilder. Vilka skepp vi surfar!
