ola-h
Forumsvar skapade
-
Du skulle varit nere och fotat mina radikala pumpövingar i Lejet idag…
-
Fast den flytvästtekniken är inte direkt något som stimulerar till en bra teknik sedan.
-
Rapportera hur det går!
-
Jag kan inte komma över att rubriken (som den ser ut från forumet) är vind-ÄTARE. Hemska tanke…
Med en stor hemsk vindätare i tankarna som glufsar i sig all vår vind kan man ju börja förstå älgjägarnas agg mot vargar och björnar.
-
@Planing 422258 wrote:
Tack för alla svar!
Problemet som jag har är att frambenet flyter upp under brädan så fort jag har lyft upp bakbenet på brädan. Ska man inte kunna ligga med bakfoten på brädan i ett stabilt läge med frambenet rakt ner? Ska man kunna ligga så i minst 15 sekunder?
Ja, de skall man kunna. Som det låter får du seglet för långt bakåt så brädan lovar upp, då måste du liksom skota in vilket gör att seglet kommer för nära dig, du hamnar på rygg och benet glider in under brädan.
Om det stämmer är lösningen dels att hålla upp seglet, men kanske framförallt at hålla fram det. Du skriver att du ”trycker på mastfoten”, men det är svårt at säkert veta hur du gör detta i praktiken. Jag har aldrig tänkt att jag skall trycka på mastfoten (för att styra brädan) i detta läge. Istället handlar det i princip enbart om att positionera seglet rätt.
Det är därför min beachstartövning är bra. Då övar du på att styra brädan upp och ned bed seglet. Eftersom en fot är i botten blir det extra känsligt. Det man tränar upp är förmågan att skilja på att skota in ut respektiv att föra seglet framåt-bakåt. Det svåraste (minst naturliga) brukar vara att föra seglet framåt och samtidigt skota ut. Och just detta är en av delarna i en effektiv vattenstart.
-
Som Tim säger. En av de bästa sakerna at träna på är att på grunt vatten stå i beachstartläge med bakfoten uppe på brädan och där kunna stå ”hur länge som helst” och bara styra brädan lite upp och ned i vind med hjälp av segeltrim. Har du koll på den biten är vattenstarten betydligt lättare eftersom halva jobbet handlar just om att komma i precis rätt position.
-
Min gissning är att det är det faktum att fenan sitter längre fram och längre ut mot kanten som så att säga ändrar balansen i brädan när den ligger i en hård sväng. Men varifrån kommer drivet?
I min förklaring av det hela (som jag inte vet om den är rätt eller ej) får man skilja på ”aktivt driv” och ”passivt driv”. Passivt driv är en slags riktningsstabilitet. På en singlefin får man mer av det genom att flytta tillbaka fenan. Fenan är en slags stabilisator i svängen som balanserar upp de krafter som railen producerar. Med fenan långt bak och en klassisk rätt rak outline får du bra stabilitet även när du inte kantar så hårt. En analogi med skidåkning är en gamla klassisk störtloppskida.
Med Kaulis superrundade shaper handlar det istället om att lyckas hålla brädan ”still” i en hård sväng, trots all railkurva som egentligen gör brädan loose snarare än stabil. Det här är lite mer som en carvingskida (som kan vara grymt stabil i sväng trots att den är superfladdrig om man inte har tryck på den). Genom att flytta fram (och ut) fenan får man mindre hävarm att jobba mot i svängen och kan liksom svänga mer på railen.
(Vi snacka bottensvängar här, toppsvängen är en annan slags dynamik).Igen: jag vet _egentligen_ inte hur det funkar, men både Kauli och Keith Teboul menar just att det är en stor fördel med twin är just att man kan få bra driv i svängen trots mycker kurva.
Även diskussioner på surfsidan (om quad, som så att säga är surfvärdens twin-fin) är inne på samma sak – mer driv trots små kurviga brädor. Läs t ex http://www.transworldsnowboarding.com/twbiz/industrynews/article/0,21214,1568999,00.html
-
@adde 421535 wrote:
Vaughan Jones, som fick Fields medaljen (matematikpris i paritet med nobelpriset), lär också vindsurfa. Ola?
Synd att John Kerry inte vann 2004…
Precis. Jag hörde ett föredrag av honom, som innehöll en historisk expose över en del matematiska begrepp. Varje tidsålder inleddes med en bild från den tiden, 1700 talet med en bild på et Mozartpartitur etc. 2000-talet representerades av en bild på Nik Baker som gjorde en airial off the lip på Hookipa.
-
@Mag 421528 wrote:
Witchcraft rekommenderar faktisk singelfin på sin hemsida när det är riktigt riktigt snabba vågor, vilket stödjer din teori.
Ja, där ser man…
-
När det gäller witchcraft är ju shape i övrigt också väldigt speciell, och givtvis kan man t ex få en bräda med rak rocker och tre fenor att bli snabbare än en med superkrökt rocker och en fena. Så som vanligt (och som jag skrev i ett tidigare inlägg) är det altid mer än bara fenbestyckningen som avgör så fort vi pratar om en specifik bräda. Och även om man bara ster i tre boxar i en singlefinbräda så kommer man kunna hålla klart ättre fart i tveksama förhållande, och som Witchcraft skriver är det ju där vi behöver farten bäst.
När det gäller toppsvängen så förstår jag att många blir begistrade, men samtidigt är det ju inte så många av oss som verkligen kan hålla bra fart i toppsvängen och som jag skrev är troligen tri-fin en fördel i toppsvängen i lägre farten. Mao, det ”greppet” – den ”hookande känslan” – som är förknippad med tri fin i toppsvängen ch som många gillar (eftersom de inte håller så bra fart) är precis vad som blir problematisk när det gå fort. Jag menar inte att detta skulle göra det omöjligt att desinga an tri-fin bräda för snabba seglare och förhållanden, men man kommer helt säkert behöva jobba med andra faktorer i shapen för att säga byga tillbaka lite förlåtande egenskaper i toppsvängen.
AHDs Seal är ju också de kanske extremaste exemplet på marknaden på en bräda designad explicit för sega förhållanden och på en sådan bräda måste tri-fin vara klockrent.
Själv älskade jag mina tri-fin brädor när det begav sig, så det är långt ifrån så att jag är emot konceptet. Det är bara det att det är läga att vara lite nyancerad ibland. Seglade för övrgt på en Starboardproto med tre fenor i somras, men tyvärr var det lite för taskig vind för att få känsla för hur brädan funkade.
-
Jag körde tri-fin med liknande setup som Witchcraft från 93-2000 (oftast tre st 12.14cm fenor med de yttre lätt assymetriska). Jag håller med om mycket de säger. Speciellt förhållandet mellan en viss form av ”loosehet” som de korta fenorna gav och förmågan till helt fantastiska höjdtagningsegenskaper (som också var otroligt bra även i låg hastighet). Däremot så håller jag inte med om att tri-fin inte är lite långsammarem för det är de. Men Wtchcrafts huvudpoäng när det gäller hastighet, dvs att man ”i medel” kör fortare och dessutom har bättre hastighet när man som mest behöver den (kryss och taskigt drag), håller jag med om.
Problemet med tri fin (och det här har jag också hört från duktiga seglare som testat nyligen) är att brädan liksom blir lite ”låst” i toppsvängen. I låga faster är det här snarast en fördel, men när det går fort finns stor riskt att bräden blir oförlåtande. Twin är i det här fallet en HELT annan sak och rent teoretiskt är skillnaden antagligen att man inte låser upp vattenflödet i själva tailen med någon fena med twin utan har en liten och ltthanterlig fena rätt nära foten. Med tri han man BÅDE denna och dessutom en bakre fena som styr, så det blir svårare att _vrida_ runt brädan. Singelin har så att säga också styrning bak, men där har man ju inte sidofenan som också vill vara med och leka styrman.
Så, min lilla gissning är att tri-fin nog inte kommer bli en hit igen på prestandavågisar för proffsen. Däremot kan egenskaperna hos tri fin troligen passa många av oss halvmedokra seglare i halvsega vågor. En utveckling där en del av de mer våginriktade fswbrädorna får tri fin som option är nog inte omöjlig. Då kan man köra single för mer B&J, men sätta på twin för att får lite mer loosehet och hook i (långsamma) toppsvängar. Den varianten kunde bli en riktigt all round Sverigebräda för många.
Twin är nästan ännu svårare att spå. Just nu verkar det främsta användningsområdet vara att skapa bra (bottensvängs-) driv i en shape some egentligen är rätt svängig och rund. I den tappningen känns det kanske ändå inte som något som så jättemånga av oss behöver. Men å andra sidan går det förståss att bygga lite mer normala shaper med twin också, och då kanske det blir så där lite lagom annorlunda så att en del av oss faller för känslan utan att direkt veta varför.
-
OK, men då skall du för det första skaffa en bil vilket jag tror ökar dina kvalitetstimmar på vattnet mer än 4 sprillans brädor.
Sedan låter det väl som ett begagnat formulakit (med t ex en 10.5:a) skulle vara tricket.
-
Nya bräor är grymt kul, hittar du 4 begagnade istälet för 4 nya så har du i princip pengar över till en Mauitrip…
Det är också lite svårt att ge råd utan lite mer information som var du seglar, hur mycket du kommer kunna segla, vilke segel du tänker dig skaffa.
Om jag själv skulle skaffa fyra brädor (ehum, dvs sälja av 5-6 stycken av de jag har…) till _ungefär_ den sortens segling jag misstänker att du gör (och segel till) skulle det bli
EVO 70/Pure Acid 68 som all round/hårdvinds våg, 3.5-5-3 vågsegel
EVO 80/Kombat 79 som stor våg, Kombat om den skall dubbla som B&J, 4.5-6.3 vågsegel, ev 5.8 som störst.iSonic 76 för speed och slalom 5.5-7.0 slalom
Flare 99 freestyle med 5.3, 5.8 (ell 6.3) våg + ett 7.0 superfreak
alt
SUP med ett superfreak 5.5 och en bra paddel.Mao, själv seglar jag hellre ”lek och freeride” med freestylebräda eller paddlar/lättvindsgliderrunt än kör en stor superlättplanare. Jag har en 101 liters slalom, men i de tveksamma vindar där den är bättre än 76:an så har jag roligare med mitt superfreak 7.0 på freestylebrädan. Det känns också som det är rätt mycket extra i pengar räknat för att man skall få en riktigt effektiv superlättvindbräda (formula).
Går du på SUP spåret och skaffar t ex en SOS så har du ju direkt också ett grymt komplement för bomkörningarna till Torö när vinden dött med vågorna ligger kvar – antingen med ett 5.5 vågsegel eller med paddel, en skojig badleksak, ett träningsredskap OCH en bräda att glida runt på när man inte har fullpung med 7.0 och liten slalom.
-
”Ritchie Myers get eaten…”
-
Vad bjuder du… har aquapac + com-port adapter som funkar även till mac
