ola-h
Forumsvar skapade
-
OK, får boka in det till våren då.
-
Problemet är väl att få spots tillåter så mycket annat än ”rätt framifrån” och många som gör det ändå kräver rätt mycket tele. Att plocka med sin 18-55:a med ut på brädan eller fixa fram båt, jetski etc är lite mer av ett projekt.
Fast rent principiellt håller jag med. Jag har fortfarande bilder kvar på näthinnan från ”stormdagen” för någon månad sedan. Grymma linjer rullade i mot Stenudden i Åsa, 4-5 duktiga seglare tokrippade. Bilden som jag har i huvudet kommer från när man droppade av vågen och kollade ”in i linjen” nästa våg bildade och såg någon av de andra seglarna lägga en kraftfull cutback på en rejält vertikalt våg. Då hade jag gett några spänn för att ha en båt uppankrad där ute (vilket faktiskt hade funkat kanon eftersom Åsa är en point). Jag får väl hyra en båtplats i Åsa-hamnen.
Fast yttre Åsa skulle gå att fota/filma i riktigt intressanta vinklar om man bara simmade ut till själva ön.
Som seglare själv orkar man dock sällan lägga den tiden, men jag skulle varmt välkomna om någon mer hängiven fotograf ville lägga energi på att riktigt känsloladdad och ”nära” dokumentatera av svensk vågsegling.
-
Jag skall inte försöka övertyga dig eftersom jag ju faktiskt inte vet hur ett modernt cambersegel känns och troligen inte heller har speedseglingskompetens nog att uttala mig även om jag skulle ”kors-testa”.
Om vi kan fixa logistiken får du gärna låna mina Superspeed (5.5 & 6.6) samt tillhörande master för ett test.
Jag kan dock säga rätt säkert att tidigare camlösa segel inte går att jämföra med Superspeed. Hots mer freeride betonade raktframåkningssegel Speed Demon är hyfsat stabilt det med, men känns ändå som värst fladdertrasan jämfört med Super Speed. Det är också en helt annan nivå på spänningen i seglet på superspeed.
-
Vad väger du? Kan du skriva lite mer om vad du kört för storlekar och förhållanden med iS50. Är lite sugen trots allt.
-
getwet wrote:Superspeed är väl ett freerace segel eller? Hur många cambers?
Ha, ha. Jag vet ärligt talat inte vad man skall kalla det. Inga cambers, men bred mastficka och löjligt hög riggspänning. Freerace känns dock helt fel eftersom de ofta snarare är optimerade för lite mindre vind relativvt segelstorleken, eller? Superspeed är i första hand optimerat ENBART för speed (dvs fulltryck). Som sagt kan jag inte jämföra med cambrade speed/slalom-segel, men min gissning är att man snarare tappar i grunddrag än i stabilitet. Superspeed har bra acc är det blåser, men när det inte alls är utfyllt med vind (typ vattenstart i lättvind) så finns det i princip ingen buk i seglet. Även vid segling precis runt planingströskeln märker man att det inte är gjort för lättvind.
-
Det enklaste är antagligen att köpa om du är på Maui, Kanarieöarna, Western Australia, Sydafrica etc där många WC-proffs tränar.
Ett eventuellt problem med att köpa från dessa herrar är att om de har gillar brädan är den antagligen slutkörd innan de säljer den om om den inte är slutkörd är risken att de inte gillade den (vilket dock inte säkert betyder att inte du kommer gilla den).
Proffsens proto-vågbrädor är normalt inte heller direkt annorlunda i konstruktionen mot vad deras customtillverkare erbjuder utan bara anpassade för just deras seglingsstil (vilket inte betyder att de är ”bättre” eller ”mer avancerade” bara att de just är anpassade).
Jag har själv haft två ”WC-brädor” genom åren, en Proof lackad som en Drops som Vidar Jensen kört och en Quatro lackad som en F2 som Levi Siver kört. Båda helt OK brädor, men det var inte direkt något som förenar dem som ”WC”.
-
Speedjanne wrote:UTGÅ FRÅN MASTEN!!!!
Då är Hot Superspeed givet. Riggas på en av marknaden starkaste master (rdm)…
-
Pajas: Jag är i alla fall nöjd med mina Super Speed. Jag kan dock inte jämföra med några andra segel eftersom jag nyss ”debuterat” i klassen. Super Speed känns oerhört stabila och har en riktigt bra acc när man väl får vind i dem. Skönt är också en helt problemfri riggning – jag riggar mitt superspeed snabbare än mina vågsegel. Dessutom ger dig seglet löjligt softa gippar, även här faktiskt mer lätthanterligt än ett vågsegel är när man riggat det stort.
-
Vet inte vad som hände, men i vågseglingskretsar är första valet att rigga ned prylarna och lägga sig på dem och paddla. Lite värre med fullcamsegel, förståss (fast inte värre än att rigga ned ett segel med bruten mast mitt i 3-4 meters dumpande vågor – å andra sidan gissar jag att köldfaktorn spelade in här vilket inte direkt är ett problem på Maui).
-
getwet wrote:Underbart, 46.3 i average, jösses. Man kanske ska boka en resa…..
Undrar bara vart Ian Fox tog vägen, han kanske inte har någon 20liters bräda och 2kvadratare?:wink:
Undrade själv detta. Jag fick dock ett mail där han beeklagade sig och var mer än lovligt sur eftersom han var tvungen att vara i Bangkok den veckan det blåste vilket gjorde att han nu missat fyra blåsväder på raken.
-
Ooooh….det blir åka av för dig då. Om jag bodde kvar Gbg hade det blivit en sådan för mig med, men när jag kör på västkusten blir det helt enkelt våg för mig och här i Örebro är det helt enkelt för byigt känns det som.
Jag har dock fått hem även ett 5.5 Superspeed, så rent principiellt är jag kittad även för lite mer vind och därmed mindre brädor.
-
Jo, jag skall logga in på speedsurfing. Fick faktiskt ordning på GPS-prylarna bara för några veckor sedan och detta var första riktiga sessionen jag kunde logga ordentligt.
Novice, vad är det för Starboard du har på G? Jag var ju själv nära att köpa en iS50, men med facit i hand så tror jag den är lite för opraktiskt när det är byigt och man måste ”ta sig runt lite”. Jag är egentligen inte skitsugen på en iS87 heller…snarare på en iS Speed i klassen 75 liter…
-
Styret, du kan få ett bra pris på min 2007 Starboard Pure Acid 74 wood om du är i knipa och behöver en bra klassisk vågis. Som ny. Bara en ide, alltså. Ring i så fall, 0709-589384.
-
Bjornen wrote:Som freeridare undrar man hur det ska kännas att bli flåsad i nacken både på torö och lista. Misstänker att många gånger kan det vara psykologiskt, ja menar om man tvekar och är rädd det är då dom stora misstagen sker men vad vet jag. Tack för en ingående beskrivning.
Om man skall ta det ur ett slags freerideperspektiv så är det viktigast när vågorna börjar växa att ha lite koll på hur man förflyttar sig på vågen, dvs hur man utnyttjar vågen själv till att kunna komma ifrån den (eller i alla fall förflytta sig till en bättre plats på den). Håller man sig för långt ifrån vågen kommer den obönhörligen komma ifatt och sluka dig. Även om man skulle råka ha bra drag i seglet (vilket man ofta inte har) så behöver man själva nedförsbacken för att ha en chans att hålla vågens tempo.
Jag har egentligen aldrig seglat något riktigt stort, max en bit över mast, men som Jeppe säger spelar det stor roll, ”hur det ser ut”. Om man bara har hyfsad rutin skall det nog rätt mycket till innan det blir direkt farligt. Man kan ju t ex jämföra med offpiståkning på skidor i riktigt exponerad terräng. Det är i mitt tycke mer nervpressande. Visserligen är själva åkningen typiskt sett (i mitt fall) mer kontrollerad och överlag lugnare, men om det händer någon (dvs lavinsläpp) så är det direkt livsfarligt. Om faran kommer en så att säga inpå livet hela tiden eftersom man varje sekund måste tänka på hur gruppen är disponerad, att man håller koll runt omkring sig, att man alltid har en uttänkt flyktväg osv. I vindsurfingen får man visserligen betydligt oftare ”småstryk” och visst finns det faror som man måste ta på allvar, men ändå är det liksom mer spontant på något sätt. Å andra sidan åker man alltid i en grupp när man åker skidor och om man oroar sig flr själva åkert svårighetsgrad (typ smalt superbrant isigt och 100m stup i slutet) så kan man ju alltid tänka att: ”om han klarar det så kan ju jag med göra det”). I seglingen är man liksom mer ensam när man väl är på vågen (alternativt simmar runt i masthögt med kraschade prylar).
Så även om jag inte ser mig som någon storvågsseglare direkt, skulle jag inte tveka att segla 1.5 mast om stället var hyfsat OK. Men visst är det en speciell – och väldigt häftig – känsla just när man tar beslutet att ge sig ut efter att ha stått och tittat och tvekat i kanske en timme. När man vet att chansen att man får stordäng är en bra bit över 50%. Då börjar ändå kanske överväganden som flyktväger mm (typ vart/hur skall jag ta mig in om jag tappar/kraschar prylarna etc) dyka upp). Personligen tycker jag det ger en slags psykologiskt bonus till seglingen. Man kanske inte kommer rippa direkt, men bara att vara ute i vågorna är en enorm känsla och när man kommer in känns det grymt skönt att man faktiskt var ute. Det är en känsla jag blir allt mer attraherad av, fast jag egentligen är en riktig fegis.
-
Mats_O wrote:Det är lätt att hamna i teknikträsket både vad gäller foto- och surfprylar. Jag har själv investerat en massa i fet optik och bra hus, framförallt för jobbets skull. MEN man blir ingen Mozart bara för att man har ett piano. Jag tycker ofta att diskussioner blir för tekniska. Jag tror att både när det gäller foto och windsurfing så kanske 10-20% av resultatet, bilden eller bottensvängen, är prylarna, resten sitter mellan öronen – bildseende, att kunna komponera bilden, se ljuset, linjerna osv är långt viktigare än prylarna eller att kunna läsa vågen, lägga lagom tryck på railen osv betydligt viktigare än någon cm på bredden av brädan. De flesta av de mest kända fotografierna genom tiderna är tagna med fast optik utan AF osv. Likandant med windsurfingen, sätt en bräda från -96, 10 kg tung på JP och han rippar skiten ur alla ändå. Ge en Konica Pop till någon av Magnumfotograferna och bilderna blåser brallorna av alla våra bilder också.
Alltså, mitt tips i denna tråd är att lägga lite mindre slantar på fotoprylarna, och satsa lite mer energi på att lära sig ta bilder. Titta på mycket bilder, vad gör en bra bild egentligen, hur har duktiga fotografer utnyttjat rörelser, färger, linjer osv för att komponera bilder med mycket känsla.
Sen är det ju jä-kt kul med prylar förstås, men det är en annan sak.
Sant på alla punkter. Jag sätt för en tid sedan och kollade igenom alla mina tusentals vindsurfingbilder från både Sverige, Portugal, Maui etc. Jag hittade två som var hyfsat bra rent bildmässigt, dvs förutom att de var tekniskt OK och innehöll OK vindsurfing så funkade de, bedömde jag, som bra bilder även för en som inte själv är vindsurfingintresserad. Inte så hög %…
De flesta vindsufingbilder som tas är mest av någon slags dokumentär karaktär – och det är iofs inget fel i det om bilderna skall betraktas i vindsurfingsammanhang. Den typen av bilder i bra kvalitet har jag lite fler av, förståss.
