ola-h
Forumsvar skapade
-
Om du personligen tar reda på vem som står bakom ett visst IP-nummer så är det knappast olagligt, inte heller om en organaistation gör det i enstaka (motiverade) fall. Som det verkar har dock Antipiratbyrån använt sig av en slags systematik i det hela som inte gillas.
En liknelse kunde vara om polisen använde sig av data fråm mobiloperatörerna för att logga att olika personers telefoner färdades för fort på någon av våra vägar. Detta skulle säkert vara tekniskt möjligt, i alla fall under vissa omständigheter. Dock skulle det knappast gillas av datainspektionen. Däremot förekommer det ju att polisen använder data från mobiloperatörerna för att logga att en viss person varit på en viss plats en viss tid (och därmed kanske kan knytas till ett brott eller brottsplats).
Man kan ju tänka sig ett scenario att en vindsurfare jobbar på Vodaphone och under arbetstid smiter iväg för att vindsurfa lite. Väl vid surfet ringar han sin polare för att berätta att det ser bra ut på vattnet. Tekniskt sätt kan sedan Vodaphone koppla personen till platsen och sedan avkräva förklaring. På motsvarande sätt kan försäkringskassan använda samma data för att få antydningar om huruvida en sjukskriven verkligen ligger hemma i sängen. Dock är sådan samkörning av register i allmänhet inte tillåten, alltså.
-
Jag antar att den underliggande syftningen i detta inlägg är att dataainspektionen varnar Antipiratbyrån för att, bland annat, ha loggat IP-nummer i samband med deras jakt på så kallade fildelare. Datainspektionen menar att det systematiska sätt som antipiratbyrån samlat IP-nummer på bryter mot personuppgiftslagen (PUL).
Att IP-numret på den som postar här på forumet loggas och skrivs ut kan svårligen hänföras till en motsvarande lagbrottsanklagelse. Det är i alla fall min gissning.
-
Man kan nog säga att det är allmänt känt att Powerex 430 (=Simmer 430) är en ganska mjuk mast vilket kan förklara några av dina problem.Fast sedan finns det ju också fördelar med SDM och liksom rdm ger sina speciella karakterisitika ger sdm sina (ie lite styvare, hårdare känsla etc).
Teorin om olika böjning på SDM och RDM tro jag inte håller.
-
Vad är överpris då? Själv tycker jag snarare att det oftast är underpris – men så säljer jag ju mer än jag köper också…dessutom är det i någon mening den så kallade marknaden som i slutändan bestämmer priset.
Nyss sålde jag en begagnad bräda för 8500:- Var det ett överpris? Tja, det var en 2005:a, den var utan en repa, det kom med en lika fräsch original boardbag i priset, det är garanti till september osv, så själv tycker jag det bar ett helt OK pris även för köparen.
Nu undrar jag bara vad marknaden säger om mina återstående brädor, Acid 74 och EVO 62. Marknaden för EVO 62 är normalt lite mindre så det lär väl även priset få bli. Den brädan har jag även bestämt att jag ”subventionerar” priset lite på till juniorer och tjejer bara för den är så grymt rolig för just lite lättare seglare.
Annars är ju huvudpoängen givetvis helt korrekt. Säljer man en 2004:a så är det kanske optimistiskt i överkant att försöka få ut mer än en ny 2004:a kostar hos SP. Enva invändingen mot resonamanget kommer kanske av att den just modellen på dne beggade bradan kanske inte finns hos SP, och då är vill tillbaka till tillgång och efterfrågan.
-
Enligt vad jag hört är de MYCKET restriktiva med turism i fabriken. Men om du vill försöka så ligger fabriken i Bangkok. Adressen som i alla fall mina brädor skickas från är Bangkok Industrial Park 2.
-
Dacron, ser jag…
-
Jaha, här sitter man med tummen i gips…
-
Jag har testat drygt 15 olika vågfenor det senaste året…och 7-8 nya varianter är på väg. Jag håller med om att fenan spelar extremt stor roll. Efter rätt mycket testande och funderande börjar jag få antydan till koll på hur en fena funkar och vilka kompromisser som påverkar egenskaperna si eller så. Ändå tycker jag det är rätt svårt att skriva ut vad som gäller för de olika fenorna. Det är helt enkelt väldigt personligt vad man tycker funkar. Jag antar att denna aspekt finns även på freeride och racefenor. Kanske är det en av anledningarna till att det inte förekommer några bra tester.
-
Själv är jag ingen hoppfantast, men då och då blir det några bakåtförsök och då och då sitter dom. Mitt bästa råd kommer egentligen från insikten jag fick då jag satte min första (96, tror jag det var, i Apleviken). Jag hade i flera år slängt på ett och annat försök, men det helt plötsligt i upphoppet på ett av försöken fick jag för mig att jag helt enkelt skulle hålla i och landa den. Det blev en helt perfekt supermjuk landning och min första tanke var att jag aldrig snurrade. Men, snurrade hade jag gjort, och min första bakåt var ett faktum.
Kanske låter det trivialt att bestämma sig för att hålla i och det kan göras på fel sätt. T ex handlar det inte om att handlöst slänga sig runt och hålla i grejorna till varje pris. Istället är tricket att liksom fokusera på landningen istället för på rotationen. I princip 100% av fokus skall när du lämnar rampen skall vara att både tänka på och titta på landningen.
Förutom att detta rent mentalt ger dig en bra målbild så är det ju välkänt att kroppen liksom följer blicken. Du kommer dit du tittar (med vissa begränsningar, förstås). I fallet bakåtloopen gör detta att kroppen liksom roterar lite före utrustningen, i alla fall i loopens inledning och det verkar som detta sätter upp det hela på ett bra sätt. Kolla förresten Matt Pritchards blick i Staffans bild! Detta är en superhög och långsamtroterande loop. Därför ser man liksom att Matt i detta läge håller igen med kroppen lite, dvs det är i princip endast blicken som ”gått före”. Nästa steg är att främre axeln ”öppnas upp” och det ger en slags utskotande manöver som ger rotation. Men mindre höjd och snabbare rotation behöver denna rotation komma snabbare.
Enkelt eller? Knappast. Jag tror mig har hyfsad koll på teorin runt detta men sätter kanske var femte bakåt. Rekordet är tre i rad, men det var på Kanaha i idealiska förhållanden. Lustigt nog så är det fortfarande så att jag ofta glömmer bort att fokusera på landningen enligt ovan. Det är som om mitt klena psyke har fullt upp att övertyga sig själv om att överhuvudtaget satsa på en loop. En dålig dag kna jag har tio försök och sedan komma på mig med att det jag hela tiden försökt mig på är bakåtloopförsök, inte bakåtar. Så, nästa våg fokuserar jag på landningen (dvs satsar på en bakåtlopp, inte på ett försök) och så sitter den. Lite idealiserat, men det är ungefär så det funkar för mig.
Styrkan då? Tja, jag är rätt klen och det händar att jag missar landningen pga att jag inte lyckas hålla i. Speciellt är det så om jag är trött eller om det är kallt. Dock, men en någorlunda bra landning är inte kraften det som avgör, i alla fall inte vid normal flyghöjd.
Min första landade bakåt hamnade tursamt nog på bild
Inte riktigt Pritchard-klass, som ni ser.
-
Japp, rykten säger operation och 5v gips, men med lite tur har senorna klarat sig utan att gå av. Skall till ortoped imorgon.
När det gäller Gekconn har jag kantat så jag nästan gick ur led (pun intended) och hängt mig framåt som en galning, men inte fårr ned min kort tillbräda nämnvärt. Antagligen går det med bra teknik, men jag är inte där än. Jag får prova på min mindre freestyle och stor-evo som dyker upp så småningom. De har lite mindre volym. Med stor.evon kanske man rent av kan emulera Kiris förhållanden.
-
Själv har jag det omvända problemet, jag lyckas inte få ned nosen i vattnet. Kan möjligen 100 liter freesex på 68 kilo vara för maffigt? Eller handlar det bara om teknik.
Ju nu är i och för sig Gecko mitt minsta problem eftersom jag idag lyckades med konststycket att slu tummen ur led i ett misslyckat trickförsök. Det kändes lite skumt, och när kan kom upp ur vattnet var tummen positionerad en bra bit närmare handleden, och stog rakt upp och sedan rakt fram i vinkel. Som tur var fick jag den instinktiva reaktionen att snabbt som faan rycke fanskapet rätt igen och kundes segla hem (fick dock spy när jag kom upp på land, klen som jag är). Rigga ihop prylarna i detta tillstånd var ett av de svårare tricken jag klarar. Tummen är förtjockad nu och, skall vi säga ”gör sig påminnd”. Hoppas det inte blir ett alltför långt seglingsuppehåll pga detta.
-
Det är lätt i mitt fall. Valet faller på min Two Field vågbräda från 1993. Jag designade den själv map rocker outline, v, fenor (thrusters) och huvuddragen i railsen. Det gav en bräda som faktiskt inte direkt skulle skämma för sig med dagens mått mätt förutom en lite väl utdragen nonose. Brädan var 245*52 med en bred tail på 35cm. Lite smal med moderna mått kanke ni tycker, men personligen tror jag att nästa steg i utvecklingen av fish-brädor just kommer vara att man inser att inte maxbredden är så signifikant (i alla fall inte för lätta seglare). Då landar vi ju rätt nära min gamla Two Field som med en modern nos hade legat på ca 230*52.
Förutom en bra shape var brädan grymt lätt, ca 5.5 kilo. Den var en av de tidigaste svenska sandwich brädorna och antagligen en av de mest välbyggda med sin dubbla rohacell och divinycellsandwich och resten helt i kol och kevlar. Brädan var verkligen stenhård och höll för mycket hård körning i många år, fram till 2000 om jag minns rätt. Dår hade jag i och för sig kört ur en massa fenboxar och fått laga upp den lite. Dock hade den inte en minsta antydan till ding eller buckla. Jag tappade den en gång när jag stog på busstaket och skulle lasta av. Bradan var utan boardbag och landade med tailen först på asfalten. Resultatet var bara några lossnade färgflagor. IMPONERANDE. Det som slutligen hände var att hela botten deleminerade. Det var inte sandwichen som släppte utan själva frigoliten sprack mitt itur.
Kort sagt, en grym produkt, både seglingsmässigt och prestandamässigt. Förutom att jag satte min första bakåt på den brädan så lärde jag mig i praktiken att vågsegla på min Two Field 245 och brädans karakteristik har format hela min vågridningsstil.
-
VW Multivan är enligt vad jag hört den mest sålda familjebilen i Tyskland. En grym långfärdsmaskin och helt OK i stan. Du få lätt in hela familjen och behöver inte stuva så förbannat utan kan packa lite mer ”casual”. Dessutom är den bäddbar och fäller du lite säten så får utrustningen enkelt plats inne i bilen.
Själv har jag kombinerat denna med en camping/surfbussinredning ( fyra bältade platser, 2-3 sovplatser, kanske 2+2barn) som är urtagbar. Så, då har man campingstuket på sommaren och vanlig inredning på vintern. Bra plats för benen på alpresan.
Inte så billig dock, om man skall köpa ny. Multivan:en har lyxat till sig på senare år.
-
[ QUOTE ]
Tidigare affär:
Nypris 13995
Köp Neilpryde Search 02:or 4.2 4.7 5.3 för 8000.
Hade i 2 år och sålde för 4000Flashköparen rabatt vet jag inget om
Flashkparens säljprocent 57
Min köp procent 57
Min sälj procent 50%[/ QUOTE ]
Fast i Staffans teoretiska ramverk ser det ut som ”procenten” alltid relateras till prylarnas nypris, för att få en fast ram alltså. Då blir säljprocenten på NP-affären snarare 28-29% någonstans vilket blir ett avdrag (i Staffans terminologi) på 71-72%
Annars är väl min kommentar att din RRD-deal var kanon, dvs billigare än förväntat, medan din Northdeal var bra, men hyfsat normal. Att dealar som din RRD-deal är möjliga beror på att det finns folk som köper nytt billigt (sponsrade) eller har tillräckligt mycket pengar för att inte bry sig.
En ytterligare kommentar är att på brädor spelar storlek och modell rätt stor roll. En 90-liters freestylewave, 100-liters freestyle, 80-liters våg etc är betydligt mer lättsålt än en 86-liters freestyle eller 62-liters våg.
-
Staffan, du har glömt en katagori: den som köper nytt vart 0.5 år, dvs två gånger per år. Hur blir det då?
En annan fråga: är det bäst att köpa/sälja på våren eller på hösten?
Mina empiriska undersökningar säger mig också att det är bättre att ha delvis dubbla utrustningar, dvs inte promt vara tvungen att sälja av allt samma sekund som det nya kommer utan kunna vara lite kall. En variant på detta är att ha stor redundans i systemet så man kan sälja av lite prylar då och då utan att få en allt för stor lucka i utrustningen.
