ola-h
Forumsvar skapade
-
Jag håller med Ola P och Oscar. Cambrat verkar helt enkelt vara rätt mycket overkill. Jag tror inte man får ut det lilla extra som ett cambersegel eventuellt kan ge på en sådan bräda. Dock är det värt att notera att många freestytlevågbrädor faktiskt är mycket mer freerideoreinterade än både freestyle och vågbrädor är. JP FSW är ju ett exempel på väldigt freerideorienterade brädor som är snabba och lättseglade, RRD FSW kanske lite mer manöverorienterad medan t ex Starboard Kombat kommer med två fenuppsättningar som tydligen trimmar brädan väldigt olika (bra raktframkörning med högt vattenläge respektive lägre vattenläge och mer lugn och svängbarhet för vågridning + att den tydligen är väldigt bra för new school freestyle också).Trots detta är dock Cambers att ta i. Varför t ex inte satsa på segel som är gjorda för at vara snabba plana tidigt och klara en och annan manöver, dvs de segel som körs i Super-X? De drar kanske inte lika bra från start utan kräver en lite mer aktiv igångkomningsteknik, med sedan går de säkert fort. Dessutom är seglen betydligt lättare än cambersegel och det gör att du kan köra ett lite större segel på brädan. NP Excess verkar t ex bra, eller Gaastra Remedy eller Hot Powerplay.
Så, 7.0 i lite super-X-stuk, 6.0 våg eller freestyle och 5.0 våg kan väl vara ett bra val. De flesta 75-liters vågisar protesterar nog en hel del mot en 6.0:a, så det blir 5.0 och nedåt på den brädan. Det kan du tänka på vid val av 6.0:a, att den skall vara av en typ som är lätthanterlig när den är lite överriggad, så du kan använda den på frreestylevågisen i vågor tills det att 5.0 funkar. Många freestylevågisar av den lite snabba typen kan bli lite studsiga just när de blir överriggade. Möjligen kan du tom förskjuta 6.0:an lite nedåt, mot typ 5.8.
-
Jag håller nog med Masse. 5.7 – 7.0 är ingen omöjligt hopp, speciellt inte med de brädor du har. 5.7 är ett rimligt största segel på vågbrädan. OM nu de mindre segeln är mer slitna och äldre så tycker jag de kanske är i större behov av uppdatering. Du kommer kanske bo 20 minuter från ett av Sveriges bästa vågställen (OK, kräver lite vana för att koma till sin rätt, kanske) och det är inte fel att ha en bra 4.5:a t ex. Även att se över mastgarderoben kan vara en bra investering. Inte lika kul somatt köpa nya segel, men dels blir det en uppdatering på de segel du har och dessutom håller en bra mast länge nu för tiden.
Så, jag tycker också att första steget borde vara att byta ut de mindre seglen, och kanske ansluta till 5.7+7.0 (dessa kan bytas senare).4.2+5.0 skulle kunna vara OK.
-
Som Masse säger så finns det hur mycket som helst som passar. Det handlar nog mer om att hitta ett segel som passar dig i känslan är att hamna exakt rätt på skalan våg-freestyle. Bara hos ”mitt” märke (Hot) finns det minst fyra olika modeller som skulle kunna passa (SO, Psyclone, Dawg, Powerplay) beroende på vad du vill ha ut av seglet när det gäller olika typer av prestanda ontra olika typer av känsla.
Vad har du för brädor och vad väger du?
-
Jag har inte kört Kombat själv, så jag kan itne säga exakt. I testar har den fått kritik för att vara seg. Den har väldigt mycket av det ”Starbordtypiska” lugnet i chop, verkar det som. Ett område den klarat sig bra i är dock freestyle. I tyska SURF rankaden Kombat 95 som den av freestylevågisarna som var bäst för new school freestyle. Jag vet också att den funkar bra i vågor (från folk jag diskuterat denna bräda med), Så kanske är Kombat verkligen en ”riktig” våg-freestyle i alla fall, men blir straffad för sin sämra fartpotential i testerna.
Boards test tycker jag var intressant, de skiljde på ”fast tails” som var snabba ”crispiga” brädor och ”control biased” som var mer, ja, kontrollorienterade. Faktum är att man kan se antydlingar till motsvarande kategorier både bland klassiska vågisar och ”stubbies” också.
Jag skulle säga att fast tails respektive mer kontrollorienterade brädor skiljer sig en del när det gäller vilka segelstorlekar som funkar. Många fast tails sticker iväg snabbt även med ett relativt brädans volym rätt stort segel men blir snabbare studsig med ett litet segel, man kan säga att dessa brädor tenderar att klara stora segel relativt sin volym. En kontrollorienterad bräda kan visserligen ta ett lika stort segel, men upplevs då segare. Det blir lite mer av en nödlösning. Å andra sidan så bibehåller de sitt lugn med fullt drag med ett litet segel också. I den meningen så klarar sådana brädor bättre av små segel relativt sin volym. De kontrollorienterade brädorna uppför sig i den meningan som en mindre bräda än vad volymen skvallrar om rent prestandamässigt, men har fortfarande kvar volymreserv för att guppa runt på om vinden dör.
Det första man känner på en bräda är just hur snabbt den sticker iväg och snabb den känns. Därför är det givetvis många som faller för ”fast tails”. En ”control biased” har sina styrkor på andra ställen och jag tror det bland annat gäller Kombat:en. Windsurf tyckte den kändes som en stor vågbräda (som man dock med den större fenan kunde trimma till ett högra vattenläge, mer lämpat för plattvatten). Boards skrev ”a supremely well balanced board that gives a beautufully cushioned ride.
-
Jag håller också med om detta. Dock måste jag säga, efter att de senaste åren haft tillgång till ohemult mycket prylar, att jag också lärt mig hitta rätt snabbare. D I höstas hade jag dock vid ett tillfälla hela utrustningen sånär som på bommen ny, och fick det inte riktigt att funka Då var det svårt eftersom jag inte kunde känna vilken del i utrustningen som inte riktigt kändes rätt. Det var underriggad 5.0, cross on och rätt mycket nedström så förhållandena var trickiga. Ändå kändes det som greojorna inte stack iväg som de brukar. Det visade sig vara seglet som ville ha aningens mer nedhal än förra årets modell (även i denna lättvind) vilket kanske inte är helt lätt att gissa. Kanske hade en ny och rätt tunn och liten fena lite med det hela att göra också.
-
Inte riktigt min grej med snabbkörning, så jag har inte provat den. Efter att ha kollat inte den lite blev jag dock faktikt lite sugen. Konceptet låter faktiskt helrätt för alla de som mest seglar fram och tillbaka och vill vara snabba, men också kunna slänga in lite manövrar då och då. Kanske blir det något åt det hållet till nästa uppdatering.
Kevin Pritchard skriver följande:
The S-Type. This is my favorite board of the lineup. I would recommend it to everyone except the hardcore waverider. This board does it all. It goes really fast, it jumps, it turns, it loops, and it is really fast. I was surprised since the day I got on it and have loved it ever since. This summer it was my board of choice for going out and having a good time and that says a lot because I have the ultimate quiver of boards. I use the 115 with sails 7.4 down to 5.3 and then switch down to the 104 from 5.3 to 4.2 for optimum sailing. I think you could easily sail with a 6.5 on the 104.
-
Jag skulle nog säga att JP FSW snarare verkar luta främst åt freeridehållet. Flera av våra internationella vindsurfingpublikationer har nyligen gett just JP FSW rätt dåliga betyg för ”new school” freestyle. Om jag inte minns fel tyckte t ex tyska Surf tom att radical wave var bättre.
Just när det gäller freestylewavebrädor är det oerhört svårt att veta vad bradans verkliga karakteristik är innan man testat.
Bland brädorna jag inte kört men hört mycket gott om så trot jag de två tidigare nämnda Fanatic FreeWave respektive Goya Freewave samt Mistral Syncro 91 passar bra.
Bland de brädor jag kört så tror jag JP RWW är ett bra alternativ.
När det gäller ”stubbies” som RWW, eller Starboard EVO så är en fördel att du kan få en lättkörd brada som funkar mycket bra i svenska vågor även om du går ned lite i storlek. Personligen tycker jag denna typ av bräda då kan ha ett större spanna v segelstorlekar som funkar. Freestylevågisar i hyfsad storlek tycker jag oftast snabbt blir studsiga när man kör små segel och väljer man dem mindre så blir de svårare i vågridningen. En klassisk vågis får svårt att hålla farten i sega vågor (om inte seglaren har mycket bra teknik) om den är liten och om den är stor så blir den lätt för stor när det tutar i.
-
När det gäller själva grundfråga, dvs om överlapp är bra eller inte så hör jag till dem som gillar överlapp. Då seglar jag i och för sig huvudsakligen vågor. Det är egentligen inte själva överlappet jag vill åt, utan att så många som möjligt av mina brädor skall vara hyfsat allround. Lite överdrivet kan man säga att jag vill att alla brädor skall ha egenskapen att om jag vaknar upp var som helst på jorden med endast en av mina brädor, så skall jag kunna ha kul och segla på just den brädan, utan att sakna någon av mina andra allt för mycket.
Det får t ex följden att jag har en EVO 62 och en EVO 70. EVO 70 är för mig en slags lättvindsvågbräda eftersom 62:an funkar upp till 5.0 i alla fall. EVO 74:an eller rent av 80:an skulle vara lite bättre rena lättvindsbrädor, men inte lika allround som 70:an. Så jag offrar några uns lättvindegenskaper för mer överlappande prestanda i ”typiska förhållanden”
När det gäller din fråga om ny vågbräda så kan jag för det första säga att det är grym skillnad på nya brädor jämfört med din galma vågis. Även det en modern ”ren” vågis (dvs det extremaste man kan ha) är otroligt mycket mer allround, planar tidigare svängern bättre och är helt enkelt både mer lättkörd och har högre prestanda än din gamla.
Skall du segla på ställen med vågor så är det absolut inte fle med en bräda som tar 5.7. Det kan vara väldigt roliga B&J-förhållanden eller till och med riktiga vågförhållanden (på vissa ställen, om det just mojnat) vid 5.7.
Min åsikt är att många av de moderna korta ochbreda vågbrädorna är de som levererar störst register när det gäller vilka segeltorlekar som funkar, i alla fall om du inte väljer brädan allt för stor. En stor ”stubbie” blir en ren lättvindsvågbräda. På samma sätt blir en stor klassisk vågbräda en ren lättvindare, men där blir problemet att en mindre blir rätt svårseglad och svår att hålla fart med i svenska vågor. När det gäller freestylewave så tyckar jag att dessa brädor brukar vara rätt känsliga för segelstorlekarna. Välj den stor och den blir snabbt studsig med småsegel. Även medelstora freestylevågisar tycker jag snabbt blir rätt studsiga. Är de för små så håller de inte farten i vågorna. I korthet kan man nog säga att många freestylevågisar egentligen är bäst som B&J-brädor, dvs för skön, snabb freeride fast med vågkänsla i brädan. Detta kan i och för sig vara helrätt för många seglare, förståss.
-
Tja, bra Sverigebräda eller ej, det beror väl på vad man söker. Starboard är kanske den först riktigt stora brädan som är utvecklad för maximal manöverbarhet. Man kan säga att det är en jättestor EVO. Som sådan borde den bland annat funka som superlättvindsvågis för de riktiga tungviktarna. Alla som gillar vågbrädeskänsla i sina brädor även på plattvatten kan i Aeron hitta en bra lättvindbräda, är det tänkt.
Själv skulle jag kunna tänka mig att den skulle kunna vara ett lek-alternativ till vanlig surfing vissa riktigt lätta dagar i Danmark t ex. I Sverige är det på de flesta ställena rätt ovanligt med vågor om det inte är någon vind, tyvärr. Själv tycker jag Aeron känns som en otroligt intressant bräda och var på håret att beställa en. Till slut ändrade jag mig dock och tog den största EVOn istället. För mina 68 kilo bör användingsområdet blir liknande.
-
I och för sig bra med bilder, men ändå svårt att se. För mig som inte har erfarenhet av seglet så ser det ut som det är för mycket nedhal på de sista bilderna. Däremot skull du möjligen kunna dra lite uthal till utifrån de första bilderna. Jag tror du kommer känna om du testseglar.
-
Du kanske kan specificera lite hur du har tänkt dig, t ex:
1. Snygg, lyxig inredning, maximal komfort, kanske för familjen också. Bärdorna går på taket.
2. Utrustningen främst! Bara alla prylarna går in så kanske det kan bli lite sovplats till mig ovanpå grejorna, uppe kängst taket.
3. Kompromiss. Upp till två brädor och lite segel kan man ”designa in” i en i övrigt funktionell och trevlig ”bo-inredning”. Alternativt kan man snåla på bo.ytrymmet och bygga mer plats för utrusntingen. Kör man högtak finns massor med smarta lösningar.
Det bästa jag sett i klass 1 är min kompis Fredriks buss. Han har byggt själv i ek, rostfritt mm, och till och med värsta lyxbåtinredningen ser hemmasnickrad ut i jämförelse. Min egen buss går också i denna kategorin, även om genomförande inte når upp till Fredrik-nivå.
I klass två finns många bra exempel, bland annat bland Gurras bilder.
I klass 3 så håller jag nog Staffans (S..) buss för den smartaste lösningen jag sett hittills i klassen utan högtak. Har man högtak så skulle jag säga att man kan få högra boandekomfort genom att använda taket för utrustningen, men bättre utrustningkomfort om man gör tvärtom.
-
Exakt, så skall det se ut (se mitt tidigare inlägg där jag funderade på just den konstruktionen, någon annan hade förståss redan dragit samma slutsatser).
-
Jag har kört båda systemen länge, i vågor då, så de har fått känna på lite påfrestningar. I princip kan man nog säga att Pin är snäppet smidigare. Under de ca 10 år jag körde enbart pin körde jag inte av en enda. Jag bytte dem dock regelbundet och såg till att montera dem korrekt (skruva åt hårt och använd permanent loctite). Dock har jag under denna tid och därefter sett många andra som simmat runt i shorebreaket med trasig pinne och hört om folk som eter ett sådant haveri förlorat brädan, sänkt riggen etc. Jag har aldrig sett en kopp paja. De kan bli slitna med ett brott utan förvarning kan nästan inte hända. Därför är valet rätt lätt för mig i nuläget: kopp. Den marginellt krångligare hanteringen är ett mycket litet problem i sammanhanget.
Dock kan säkert pinnen i framtiden bli bättre. Grövre gänga är ju ett alternativ, eller varför inte göra pinnen och övre delen av infästningen till ueretanjointen i en del. Då skulle det garanterat hålla.
När det gäller specifika förlängare är nog som sagt Kelapro den som kan bli kortast. Det enda rimliga sättet att egentligen mäta är från överkanten av cleater/rullarna. Då är Kelapro kanske 3-4cm. Från nederkanten på förlängaren är den kanske 5cm (streamlinedcleaten sitter mycket lågt). En klassisk ”mastfot” som man stoppar in i förlängaren bygger i praktiken kanske 4-5cm (mellan mast och joint) den med. I teorin kunde man möjligen tänka sig en mer slimmad cleat och kanske komma ned mot 2cm bygghöjd, men mindre blir nog svårt. En teoretisk möjlighet för den som verkligen vill slimma en sådan mastfot skulle vara att göra den i någon slags dubbelrör så att cleaten hamnar på utsidan av masten, en bit upp, och pinnen hamnar på insidan. Då kunde man kanske komma ned mot 0,5-1cm bygghöjd och ca -2cm regelrätt ”förlängning” räknat till cleaten. Dock tror jag knappast en sådan produkt kommer tillverkas.
-
Du kan maila Jono Knight själv och fråga via hans webbsida http://www.jonoknight.com
-
1989 slog jag till och köpte 2 sprillans komfibervågmaster. Det var i kolfibermasternas begynnelse, kan man nog säga. Min var faktiskt gjorde med prepregteknik av Ampro och såldes av Gaastra, 450, 40% kol, ca 2.1 kilo, så det var inte så dåligt på den tiden. Masterna funkade kanon tills jag åkte till Portugal 1992. Då gick bägga av rätt snabbt efter några bottensvängar med taskig timing. Det intressanta var att de gick i fem bitar (totalt 10 bitar, alltså), en del så korta som 40cm. Det måste varit en del spänning inbyggd i den masten.
Hur som helst, den ena masten hade en lång toppdel kvar och den andra en lång bottendel och någon av de 8 övriga bitarna passade fint som skarvbit. SÅ nu lever de bägge masterna vidare som en delbar 430 mast. Visserligen har jag inte utsatt den för någon vågseling sedan dess, men den utför ett förtjänstfullt jobb till min ”lekutrustning” i sommarstugen (som för övrigt består av 1:a generationens North snabbkopplingsbom, ett North Ezzy 4.5 helt i tri-ply och en gammal 360-bräda).
Till den utrustningen hör egentligen också ett Tigasegel helt i monofilm från 92, också rippat i Guincho, men det ligger på kör för lagning hos Jeppe…leveranstiden är ganske lång på den typen av lagningar, jag hoppas på 15 år.
