ola-h
Forumsvar skapade
-
Jag var där från 9 till 12 ungefär. Det blev rätt blåsigt eftersom. Jag körde 3.7 hela tiden och tyckte det var lite stort mot slutet. När jag drog var det en hel del andra som också gett upp pga för mycket vind eller andra anledningar.
Hur som helst, det var ovanligt stora vågor och rätt bra riktning. Det var snarare vindstyrkan än riktningen som gjorde det lite svårt att få ut maximalt av vågridningen.
Ola H.
-
Om du kan, prova innan köp. Trots allt är nog Starfish väldigt annorlunda, om än säkert bra. Vid 82 kg är kanske 85:an bättre.
Ola H.
-
Jag tror att den dyra skatten inte gäller äldre dieslar utan endast nyare än 92-93 eller nå’t
Ola H.
-
Själv tycker jag brädor åt fishhållet verkar mycket intressanta för svenska förhållanden. Givetvis, gillar man att köra överriggad med 6.0:an i maxfart, satsa på höga framåtar på små skumkammar och endast lite pliktskydligt gör en och annan halvhjärtad backsidesväng på vägen in har man nog roligare på någon freestyle-vågis typ Wave-Score, eller nå’t.
Försöker man dock rida det som finns, även de gånger förhållandene utesluter aireals och fullspeedbottensvängar med seglet slickandes vattenytan, kan fish-konceptet vara bra. Mycket genomgående kurva, runda kanter och riktigt kort längd är lysande för detta syfte. Jag har aldrig provat någon renodlad fishbräda, men har i flera år kört andra brädor med mycket kurva, runda kanter kort längd och thrusters. Med sådan design får man en mycket stor del av brädan mellan stropparna vilket gör det lättare att svänga och liksom vrida brädan runt i vågridningen. På många ställen i Sverige är ju vågorna minst sagt slöa när det blir sidvind eftersom de ofta måste vrida rätt mycket. I mitt tycke går det bäst att rida dessa vågor om brädan fungerar bra när den går lite långsammare. Ju sämre vågor desto bätre står sig en fishdesign. I mitt tycke är dock en tailbredd på upp mot 45cm lite att ta i, lite smalare ger nog aningens bättre allroundegenskaper. Jag skulle inte köpa en Fish som enda bräda. I Sverige är det ju trots allt ofta rätt mycket vind när det väl blir bra och då skulle jag definitivt vilja ha något smalare under fötterna.
Jag har inte sett Fanatics Fish. Bland de tre Starfisharna skulle jag helt klart välja den minsta 232:an (75). Jag tror helt klart att man skall satsa på så lite volymreserv som möjligt och lite på att den massiva ytan håller dig i övervattensläge om vinden hamnar en bra bit under planingströskeln. Detta är en brädtyp där kortare definitivt är att föradra.
Ola H.
-
Som det sägs nedan, läckage mellan toppar och motorblock torde vara det allvarligaste felet. Detta är dessutom inte helt ovanligt, speciellt inte på 2.1l/112i motorn. Små läckage från kylsystemet är enligt de experter jag talat med snarare regel än undantag. Två verkstäder jag talat med (märkesverkstad och annan VW-specialist) fyller rutinmässigt i ett slags kylarcement (Bar Leaks tror jag det heter) på alla bussar de byter kylvätska på.
Själv har jag min buss lastbilsreggad. Då åker man tre fram med bälten och måste ha en mellanvägg när man skall besiktiga (som i mitt fall endast sitter på då). Så vitt jag vet är reglerna runt extrapassagerare något skumma. Om jag fattat det hela rätt är det tillåtet att packa hela skåpet fullt med folk, endast så många som bussen är regestrerad för måste ha bälten. Det låter konstigt, jag vet, men jag hörde detta på radio i samband med att ändring av den lagen diskuterades.
När det gäller modeller är Caravelle mer lyxig och har säten bak. Skall du lastbilsregga är detta inte så intressant. Transporter finns i flera utföranden, en del med säten och en del med glasat skåp. Caravellerna är i allmänhet dyrare, speciellt om de är inredda. De sista (-90) modellerna i dieselutförande skall tydligen vara bra. De har i princip en modifierad golfdiesel som är en betydligt modernare (och enklare) motor än de gamla boxermotorerna .
Min inredda VW 89 kommer säljas i början på nästa år. Den är färdiginredd och klar, optimerad för surfresor. 19000 mil, med nybytt ljuddämpare, koppling och delar av tändsystem. Går mycket bra. Finns i Göteborg om du är intresserad.
olahe@math.chalmers.se
031-772 5310Ola H.
-
Zone kanske är ett bättre vågridningssegel, men man kan nog inte beskylla det för att ha bra bottendrag. Om man vill ha bra bottendrag (och insisterar på NP) är NR modellen. Faktum är att även Core har mycket bra bottendrag, men i detta fall är det ett slags mjukare drag som är mer pumpningsbart men inte lika stabilt.
När det gäller årsmodeller är mycket riktigt ’99, ’00 och ’01 NR hyfsat lika. 99’an är ett helt nydesignad segel från 98’an. 96-98 är också hyfsat lika.
Ola H.
-
Grejen är ju liksom den att en extre megastorutrustning inte direkt faller i ens armar gratis. Det handlar om minst ett segel med passande mast och bom (vågdito funkar ju inte riktigt) samt en bräda och fena. Vi talar väl då om upp mot 10-20.000, även om man hittar en och annan pryl begagnad. En sådan här höst börjar man ju fundera på det hela ändå, men i normala fall blir det trots att en hel del segling även om man endast sträcker sig till 5.7-6.3 och wave/freestyle-bräda.
Jag håller med de andra som inte tycker storbrädessegling är värt det hela. För mig kännd det mest som ett surrogat. Om det nu skall handlas prylar köper jag hellre fler vågbrädor eller en reservmast för att vara optimalt utrustad när det finns surfpotential. När det blåser under 7m/s och jag behöver ett surrogat väljer jag att sitta och snurra på kontorsstolen och göra mentala bakåtar. En normal säsong blir det faktiskt rätt mycket tid på vattnet ändå.
Ola H.
-
.
-
Jag har inte testat brädan, men har några kommentarer ändå. Ta dom för vad dom är – teori.
MPE-serien är shape-mässigt mycket extrema brädor. I princip alla detaljer på brädan säger ”down-the-line”. Det mest extrema är givetvis hur tunna kanterna är i den bakre delen av brädan, framför allt i höjd med framstropparna. Så vitt jag vet finns det inga seriebrädor som är jämförbara när det gäller detta. Vidare är tailen på MPE 258 smal för storleksklassen och brädan har ganska mycket rocker en bit fram. Det är inte svårt att misstänka att allt detta gör brädan extremt ”loose” och gör det lätt att få ned kanten i vattnet ordentligt vilket är bra för greppet i vågridningen. Så här tunna kanter i kombination med en rätt rak outline i brädans bakre del gör att brädan ligger mycket stabilt i svängen. Detta är bra, men medför också att det är lite besvärligare att ändra typen av sväng mitt i kurvan, det finns liksom inte tillräckligt mycket tail att ta av och brädan vill inte gärna ”rulla” bak på tailen. Ju mindre och sämre vågor man kör i desto mer är detta en nackdel.
En bräda av den här typen klarar också förhållandevis inte lika stora segel som en med lite mer biffig tail (tjockare och bredare). I princip kan den plana iväg bra när man har bra drag, vara snabb och så vidare, men problemet blir så att säga att den inte går bra när det går sakta. Återigen, att guppa ut med 6.2 och sedan rida schyssta vågor på vägen in lär fungera urmärkt. ”Bump and jump” inte fullt så bra. En bräda med (bl.a.) biffigare tail blir lite svårare att kontrollera när det börjar gå riktigt fort i svängarna och inte lika loose kanske, men för typisk Sverigevågridning tycker nog jag att de trots detta de fungerar bättre. Det beror givetvis på hur man vill att brädan skall kännas.
I korthet, MPE 258 är säkert svinskön, men kanske inte den bästa komprommisen som enda bräda. RRD Cult 55 2000 och 55 och 60 2001 är nog bättre kompromisser. 2000-modellen har betydligt biffigare tail och har fått otroligt bra kritik som allroundbräda. 2001 ser ut att vara lite mer åt MPE-hållet, men är även den shapad för att funka mer allround.
Ola H.
-
Vad väger du, hur stora/små segel har du tänkt köra, vilka förhållanden vill du att den skall fungera som bäst i och vilka (om några) brädor tänkte du ha som komplement?
Ola H.
-
Jag tror inte att man vill märka masterna med lödpenna, även inristning av saker torde vara lite tvivelaktigt. Håller man sig till att rista på något ställe där inte masten belastas så mycket kanske det går. På en del master finns de serienummer man kan skriva upp.
Både lödpenna och ristmetoder fungerar dock utmärkt när det gäller att märka tjuvarna. Rektal våldsinförning av telemarkspjäxa, en variant som antyds nedan, är också det en möjlig masttjuvsmärkmetod, men det råder delade meningar om huruvida den är kostnadseffektiv.
Ola H.
-
Man kan kanske säga att du fixat till en egen liten typ av milleniebug.
Ola H.
-
Jag läste också tyska SURF och jag ser inte direkt hur du kan tolka Airinside som testvinnare. Läser man textbeskrivningarna finns det flera brädor som verkar minst lika intressanta. Det är klart, om arean på vissa fyrhörningar skall indikera placeringar så……
Om jag skulle gissa så kommer nästan alla av Airinsidens goda egenskaper just från den minst sagt låga vikten, typiskt 2kg lättare än konkurrenterna. Shapemässigt verkar den inte direkt spektakulär. En bräda som RRD TT i airinsideviktklass vore extremt intressant att prova. Jag skulle nästan sätta en av mina lungor på att en sådan bräda skulle vara en ”bättre” freestylebräda än Airinside.
Ola H.
-
Jag var själv ägare av ett 6.4 warp speed, 1987 års modell, eller nå’t. Tillsammans med Rotho Duo masten som var förböjd och kolfiberförstärkt i sidled (styvhet 7.1/7.5/10.0) gick det som en dans. Den tidens segel riggades med otroligt mycket mer buk än dagens. I obelastat tillstånd satt också buken riktigt långt fram. Detta gjorde att cambersen fick en väldigt brant vinkel mot masten och inte roterade utan en rejäl dos övertalning.
Tillsammans med Tiga Slalom ’86 hade jag trots allt en riktigt lättplanande kombination. Jag minns att jag sålde min bärbara CD för att kunna köpa detta segel. Jag minns dock inte hur och när jag blev av med det, men det var i slutet av 80-talet eftersom jag minns att jag köpte min första hela segellinje (Gaastra Wavefoil) 1990.
Ola H.
-
Jag har Core och har inte provat nya NR. På mina segel blir det definitivt stor skillnad om man kör 430/21 istället för den rekomenderade 400/19 till t.ex. 4.4. När det gäller Core riggas till och med 5.0 på så kort mast som 400.
Obs att de kortare masterna nästan alltid är mjukare, så att välja att köra med lång mast innebär att välja att köra med en styvare mast. Dessutom är ju i regel de kortare masterna lite lättare än de tyngre, vilket även det påverkar känslan. Slutligen, väljer man en mast med mer kolfiber (wavepro istället för wave) kommer masten i praktiken kännas styvare även om IMCS-värdet (och längden) är densamma. Detta beror på ”snabbare flex” (som i sin tur beror på lättare mast).
Ola H.
