ola-h
Forumsvar skapade
-
Ja, så är det. Och med internet å allt kommer till och med ett fåtal personers eventuella problem att få det att verka som en total katastrof (trots att det antagligen körs sönder 100-tals US-boxar per år som ingen gör någon stor sak av). Så slotboxen måste vara närmast felfri från scratch för att övergången skall gå smärtfritt.
-
…och följande tankeexperiment är ju ofta intressant. Vad skulle hänt om us-boxen inte var tradition utan istället presenterades som en ny innovation idag. Den skulle skrattas ut. En vansinnig konstruktion, krånglig att montera fenan i. Inbyggd brottanvisning som gör att man måste överbygga boxen så sjukt mycket att varje enskild boxmontering kostar 100-200g extra.
Det ENDA som talar för us-boxen är just traditionen.
-
I princip kan du ju behålla ”nosen” fram på en US box-fena och om basen som helhet inte är längre än 13cm så kan du då enbart genom att ta bort sprinten bak och fräsa/slipa sätena för slotboxskruvarna få ned den i en slotbox. Då är det bara att knacka i sprinten igen om du vill köra US. Du tappar justermånen, men många US-boxar är numer också så korta att det knappt går att justera något.
På en fena med väldigt bred bas eller lång nos funkar det inte rakt av, men genom att antingen kapa fenbasen lite i bakkant och flytta sprinten och/eller korta nosen och borra ett nytt hål närmare fenan så går det att fixa utom i extremfall (fenor med extremt bred bas).
MT fram och US bak har jag ju själv kört i ett gäng custombrädor. Det funkar helt OK. Men eftersom jag på en quad tycker att det finns stora poänger att även kunna byta plats på fram och bakfenorna så blir den lösningen rätt omständig.
Och visst har du rätt: US boxen är närmast en historisk relik. Och även om det vid det här laget är en förädlad relik (som förbränningsmotorn, typ) så behövs något bättre. Jag ritade själv på en variant på MT med viss justering. En sådan skulle också kunna byggas lätt, stark och smidig. Men möjligheten att enkelt bygga om US-fenor samt att det av hållfasthetsskäl inte skull vara någon höjdare med ett hål (med tillhörande rör) mitt under hälen (vilket skulle bli fallet med MT bak) gör att jag nog tycker slotbox verkar mer lovande.
-
Tyvärr tror jag snarare det är ren ”politik” varför inte flera märken kör Slot box. Fenboxområdet är ju sedan länge det klart mest politiserade området inom windsurfingen, fullt med gammalt groll, patentstrider mm. Och Fanatics flera av argument nästan lite löjligaT ex sparar slot box även jämfört med en kort US (för twin fin fenor, t.ex.) minst 100g per box, mer om man vill ha en US box med lite justermån. Det är en baggis att få tag på fenor eftersom man enkelt kan modifiera US box-fenor. De skruvar som sitter i produktionsboxarna är PH3, dvs rejält grova huvuden och slitna skruvhuvuden kommer helt säkert inte bli ett problem (Fanatic refererade säkert till insexskruvar på tidigare versioner). Sand är knappast ett större problem än på US och MT. Och argumentet att slot box är bra för proffs men inte amatörer blir ju extra löjligt eftersom just användarvänligheten är en av de stora fördelarna.
Det enda reella argmentet skulle jag säga är det om att tappa fenor. Visserligen kan enkelt man konstruera en slot box så stark att fenan sitter minst lika bra som med US eller MT, men US-boxens fördel är att fenan (ibland) sitter kvar i baksprinten om mak kör av fnutten fram. Men i de flesta fall är ju då fenan ändå kaputt. Det GÅR att laga, men hur många gör det? (Glenns ”brytbricka” är dock en smart innovation på detta område.) På en MT kan man (liksom i powerbox och tuttle) om man kör på rejält få avsevärda skador på brädan när skruven skall dras rakt igenom. På en slot box är det ännu oklart vad som kommer hända vid en rejäl grundstötning. Det är ju en slags försänkning i fenan som skruvarna vilar mot och fenan tar sig inte förbi. SÅ något måste ge vika. Har man en fena med fräst bas i G10 lär det inte bli fenan. Om basen är gjuten (vilket den ser ut att vara på produktionsfenorna) så blir det antagligen fenbasen deformeras (och då kan lagas om fenan hänger kvar i bakskruven). Nästa steg är antagligen att gängorna i boxen ryker, men det går i nödfall att laga ”i fält” med lite epoxy, lite smörjfett och en extra skruv. Men oavsett snackar vi nu om rejäla stenpåkörningar. Hur ofta händer dessa? Jag kör på sten nästan varje gång jag seglar Åsa eller Torö, men det var länge sedan jag drog på i full karula. Tror det var 97 (då jag var lite ny i Åsa och körde sönder 5 US-boxar samma år). Men som sagt, vi får väl snart se hur slot box kommer fungera i praktiken. Nästa gång Åsa eller Torå går av kommer jag ha slot box under mina brädor och som vanligt blir det väl minst ett par grundstötningar.
-
Jag har inte detaljkoll på om det är _exakt_ samma shapes, men det ”som mest” väldigt små justeringar av den shapen. Egentligen är det rätt kul eftersom denna ”utvecklingslinje” började som efterträdare till Evil Twin, dvs som twin fins redan rätt så tidigt hösten 2008 eller våren 2009. Jag minns att Scott var grymt nöjd med dem. Men sedan började man testa dem även som quads, när man hade kommit fram till hur fenorna skulle sitta och vilka fenor som funkade så tyckte de helt enkelt att Quadkonceptet var så mycket bättre att det inte var någon ide att behålla twinlinjen. Personligen undrar jag varför de inte redan då körde dem som quad/twin convertible, men antagligen var de rädda för den extra vikten av två extra US-boxar. Men hur som hest testade de då brädorna också som single fins och även som tri fins och singlefinvarianten funkade tillräckligt bra för att de skulle våga ta bort EVOn (som då fortfarande var världens bäst säljande vågbräda) och bara köra quad convertible. Och att döma av t ex Boardseekers test så verkar de ju mycket riktigt vara grymma som single fins.
När sedan nästa (2011) generations Quads utvecklades var som jag förstått det tanken att fortsätta med Quad/Quad convertible men nu också med twin fin option. Men det visade sig att den den gamla Quad-shapen var svårslagen som både twin och single, så det fick bli den som gick vidare och blev den nya EVOn.
När det gäller onshore/down the line så tycker jag själv inte att det är den mest relevanta uppdelningen. Både ställen som Åsa, Torö och Gislövs kan ju snabbt gå från sunking onshore till närmat episkt down the line. För de flesta är det troligen bättre att ha en bräda som funkar till allt man tänker köra, dvs en bräda som är anpassad till ens egen stil och preferenser snarare än en bräda som är anpassad till någon viss typ av förhållanden. Som sagt tror jag det blir så även med Quad/EVO IQ, men testar lite och hittar sedan den inställning som passar en själv bäst sedan håller man sig till den (utom möjligen i vissa extremfall).
-
Visst. Det kan lätt bli för mycket krångel och i praktiken tror jag det flesta som kör ”adaptiva” brädor rätt snabbt hittar sin favvoinställning som man sedan sällan ändrar. Men trots allt fins ju valmöjligheterna där. En bräda som är ”optimerad” i sin shape är ju trots allt optimerad för något speciellt, oftast för att passa den tänka ”medelkunden”. Ligger man lite utanför denna tänka målgrupp är det inte fel att kunna göra lite justeringar.
Det är ungefär som på fsw-brädor: Det finns de som kör dem rakt fram med dubbelstropp bak och stor rak fena och de som seglar dem med enkelstropp med en liten vågfena, men troligen inte så många som alternerar mellan dubbel och enkel fotstropp bak? Men trots det har brädkategorin med sin ”adaptibilitet” visat sig väldigt bra för båda kategorierna. Olika fenor/stroppbestyckningar lockar helt enkelt fram lite olika saker ur samma shape.
-
En quad behöver bara en helt annan shape än en twin om man vill att de två brädorna skall optimeras för samma sak, så att säga. Då får man liksom kompensera vissa effekter som fenuppsättningen ger med med att ändra några aspekter av shapen. Det är lite som att om man kör med en lite rakare rocker så får man kompensera med t ex lite rundare rails och outline OM man fortfarande vill ha liknande allroundegenskaper. Brädorna får givetvis lite olika karaktär, men alltså ändå liknande grundprestanda. Liksom alla enskilda aspekter av shapen är fenorna bara en detalj i shapen som helhet. Att ha samma bräda med olika fenuppsättningar, blir om man ser det på detta sätt inte konstigare än att man ju kan ha samma shape med lite olika rockerkurvor. Brädorna blir givetivis då lite olika i både karaktären och prestandan, men båda kan ju vara bra brädor. Det som skiljer fenbestyckningan från andra shapedetaljer är dock att fenorna faktiskt enkelt går att justera/byta.
Med andra ord, om man vill bygga en ”allroundvågis” med quad så kommer den se annorlunda ut än en allroundvågis med twin, men om man utgår från t ex quadbrädan och seglar den med twin kan man få fram andra egenskaper ur brädan och utvidga användningsområdet. Samma sak om man kör en bräda designad som twin fin med single fin.
Det finns dock vissa krav på brädorna för att detta skal funka. En svängig och relativt extrem single fin går t ex sällan bra som twin. Det blir liksom för mycket sväng och för lite driv. Men omvänt tror jag inte det finns många twin fin-brädor som inte skulle bra som single fins. Givetvis skulle de inte blir lika sköna och svängiga på vågen, men man skulle kunna få ut riktigt bra ”fsw-egenskaper” ur dem, speciellt om det är en hyftsad ”snabb och snärtig” twin (vilket många är) som dessutom valts lite större än traditionellt (vilket också är vanligt). Om man då jämför användningsområdet hos denna ”twin/single” med att ha en twin plus en single som båda optimerats för att vara ”allroundvågisar” så kan tom en enskilda twin/single-brädan med sina två fenuppsättningar få större användningsområde än de två andra brädorna tillsammans. Är ni med?
Det Fanatic gjort (om man läser deras egna uttalanden) är att helt enkelt justera shapen hos sin quad ”förbi” sin twin. Mao, trots att en quaduppsättning ger lite ”stelare” egenskaper än en twin så beskrivs Fanatics quad som svängigare och deras twin som snabbare och med tidigare planing etc. Men som Sebastian säger så har deras Quad också mest rocker bland alla brädor han shapat. Men kan säga att Sebastian i det fallet ”överkompenserat” den karaktär som quadfenorna ger. Inget fel i det, det är helt enkelt ett val som gjorts att låta deras mest utpräglade vågridningsbräda vara den med fyra fenor. Inte konstigare än att Starboards mest ”hardcorebetonade” vågbräda (Acid/Kode) i många år varit den med rakast rocker. Nackdelen med Fanaticshapen blir då (enligt logiken ovan) att brädan antagligen blir allt för extrem som twin fin.
När det gäller t ex EVO IQ, så är dessa brädor lite rakare, snabbare och ”hårdare” än de äldre EVOsarna. Så som single fins har de kanske glidit en aning mer mot tidigare planing, bättre höjdtagning och i allmänhet lite ”krispigare” känsla (vilket är den väg som många ”stubbies” tagit de senaste åren). Men samtidigt är det nu brädor som i grunden är designade för att funka som twin fins, och med den fenbestyckningen får men ännu mer sväng och ännu mer hårdvindskontroll än med de gamla EVOsarna. Så totalt sätt kan man helt enkelt få ut mer är brädan än man kunde få ur en vanlig single fin EVO.
-
Kör en rätt bred (90cm, tror jag) gammal Packline från sent 80-tal där jag får in sisådär 8 master (400 eller kortare), 2 bommar och 5-6 segel med lite press. Sedan en SUP ovanpå och ibland öven en vågsurfbräda. Inte perfekt aerodynamik kanske, men det funkar. Sedan 3-4 windsurfingbrädor ovanpå varandra bredvid på det breda busstakräcket.
-
Shit vilka snygga perspektiv. Inte ofta Gislövsvågridning ser bra ut på bild, men här var det ju grym känsla.
-
223*53.6
-
Det är samma boxtyp. Se även diskussionen i denna tråd: [ame=”http://www.surfzone.se/forum/showthread.php?p=613000″]Fsw – Sidan 3 – http://www.Surfzone.se[/ame%5D
Sedan kommer förstås också en en Quad IQ 69 som jag shapat…
-
Det ligger två andra på kö före, men sedan får Svenne ta tag i denna. Jag är rätt nyfiken själv, faktiskt.
-
Haha. Det roligaste är ju att han blir sittande i båten efter kraschen.
-
Goose;618330 wrote:Är det stor skillnad på ”power” varianten och den vanliga Fire? Vad är skillnaden mellan Smack och Fire? Skillnad jämfört med Goya Eclipse/Simmer ICON? Vilken av Olas linjer skulle man rekommendera för en 74kg person med 76 twin + 86 Freewave?
Jag kan inte göra en direkt jämförelse med andra märken, men mellan tummen och pekfingret är nog de två du refererar till mer lika Smack, fast möjligen lite hårdare. Det finns de som provat båda som kanske kan säga mer.
Firepower skulle jag säga är en annan typ av segel, se ovan.
Om du väger 74 är jag tveksam till att det lönar sig mer firepower. Jag tror du då får ut bredare register och bättre känsla ur ett normal Fire eller Smack. Hur din linje bör se ut beror lite på vad du vill ha som största. Kör du lättvind B&J och/eller insjö kan det vara värt att ha ett lätt och snärtigt segel runt 6.0 som största. Men för vågor är min erfarenhet att om man väger ungefär som du så lönar det sig inte med särskilt mycket större än 5.3. Kör du freewave i vågor vill du i alla fall inte ha för mycket drag och hur ofta är det vågor om du inte planar med 5.3+freewave? Med ett renodlat B&J segel på ca 5.8 kan du tom låta det största ”riktiga vågseglet” vara 5.0 (så har jag kört de senaste åren). Lite beror det också på vilket största segel du vill ha på 76:an. 5.3 för att kunna gå på 76:an lite tidigare eller 5.0 för att 5.3 i praktiken kanske inte känns riktigt bra på 76:an. Om du väljer att skippa det där stora B&J-nödseglet kanske ändå 5.3 som största är det mest rimliga. Eller 5.5… Som du ser är det just runt dessa storlekar som det är lite svårare att välja. Att fylla på nedåt är sedan enklare. Men ett råd är att inte hänga upp sig på att det skall vara ”jämna steg” i linjen. I praktiken tycker jag ofta att det är bättre att utgå från några nyckelstorlekar och skita i ”linjäriteten”. På Maui i år infanna sig t ex den märkliga effekten att min 4.5:a (Bolt) blev mitt favvo lättvindssegel medan några olika 4.7:or (Fire, Superfreak ME) plockades fram de blåsigaste dagarna. Haha, nästa år skall jag helt klart ha ett 4.7 som ”minsta” och ett 4.5 som ”största” segel på Maui…
-
glader;618328 wrote:Halvt off-topic, men är intresserad av det resonemanget. Nu kör jag ju i princip endast speed / slalom så det är kanske inte direkt översättningsbart, men vad är argumenten för att en lätt seglare hellre vill ha ett större segel med mindre drag snarare än ett mindre med mera drag? Jag är lätt (relativt sett i speed / slalom), men är väldigt förtjust i småsegel med mycket drag.
Det går nog inte att säga generellt. Man kan ju verkligen undra varför någon vill ha ett stort segel med lite drag. Men i praktiken har den sortens design varit väldigt populär när det gäller vågsegling för att det verkar rätt enkelt att göra ett sådant segel väldigt bra i manövrar, med bland annat bra on/off, och samtidigt ge seglet ett bra vindregister, dvs det behåller sin manöverförmåga även när det brallar i. Bildligt talat skulle jag säga att man använder den extra ytan för att skapa ett segel som liksom andas bättre. De här seglen funkar egentligen till alla eftersom de oftast som sagt har bra hanterbarhet och stabilitet även när det brallar, så en tyngre seglare kan helt enkelt ta en lite större storlek.
Komplementen till dessa segel har typiskt varit någon slags power wave. Alla märken har ett, tror jag. Typiskt gör man dessa segel lite bukigare och ibland också med lite tightare akterlika för att få bättre bottendrag. Utan att ha kört den här sortens segel från särskilt många tillverkare har jag känslan av att det finns många fällor att falla i här. Antingen blir det för hårt och då blir manöverförmågan lidande. Med för tight akterlik får seglet för tung känsla. Med fladdigare akterlik måste man kompensera med ännu mer profil och då blir seglet dött om man inte har pangdrag (OK för tungviktare men värdelöst för de flesta lättviktare). Hot hade flera av de här problemen tidigare, men 2007 fick man till en riktig fullträff i den här klassen med ett rätt mjukt segel (Smack) som ha enorm trimbarhet och därför passar både lätta och tunga seglare. Men ”straffet” blir ändå lite långsammare reaktion. Och jag tror det gäller alla märkens motsvarande segel. Hur man än designar det blir det något som gör att det ändå inte riktigt är lika skönt som märkets hardcore-vågsegel. Jag tror de som lyckas bra med sitt powevågsegel (vilket jag tycker Hot gjort med Smack) helt enkelt lyckas välja exakt rätt ställa att kompromissa på. När det gäller Smack är det mjukheten vilket gör det lite långsammare i reaktionerna, men i praktiken blir det här en fördel för många eftersom seglat upplevs lite mer förlåtande.
En variant på den här sortens segel är den typ som lättviktaren Kauli Seadi gjort sig känd för att hjälpa till att ta fram. Det är segel med mycket drag som han sedan kör i (relativt sett) väldigt små storlekar. Skillnaden mot powervågseglen är att man kompromissar bort mycket av vindtåligheten och därför kan få ett segel med bättre manöverförmåga. Hot väldigt lång erfarenhet av den här typen av segel eftersom de är ett av väldigt få märken som gjort speciella segel för lättviktare och tjejer under många år. Och dessa segel har alltid haft mer drag än många trott, helt enkelt för att de måste börja fungera med mindre vind i seglen än normala segel. Hot’s nya Bolt är en extremvariant av denna segeltyp. Det som händer med de här seglen är att de inte riktigt är lika mycket på/av som många segel varit de senaste åren. Det är mer driv genom hela svängen, men samtidigt ger låg vikt, liten storlek och en design med mycket av seglets drag placerat väldigt långt ned i seglat att seglet blir extremt lättmanövrerat – för nervöst för en del.
OM vi även efter denna uppsats skall ta och titta på Fire Power så måste man först förstå vad som är speciellt med Fire. Det är inte ett segel med extremt mycket on/off som de flesta andra i klassen utan det är alltid en del profil krav. Men genom någon slags magi som antagligen har med hur tvisten i seglet funkar att göra så är det ändå extremt ”försvinnande” i vågridningen. Så det är redan i standardutförande ett segel med mycket driv men ändå extrem manöverförmåga (drivet kommer dock först när man har lite fart, det är inte samma bottendriv som ett Smack). Men just den här karaktären gav förutsättningarna att helt enkelt maxa på med ännu mer profil och ändå få kvar ovanligt mycket manöverförmåga. Och det är verkligen rätt mycket mer drag enligt de tungviktare som älskar seglet. De menar att det drar nästan som en halv kvadrat större normala Fire och en jämförelse som de som kör seglet brukar ta är att 6.0:an går igång lika tidigt som en 6.3:a Smack (som alltså redan är ett segel med mycket drag).
Självklart finns det nackdelar, som t ex en hårdare känsla och att seglet blir tyngre i känslan på en riktig snabb våg, men för en tung seglare på våga breddgrader är kanske det små problem i sammanhanget. Den stora fördelen bli helt enkelt en kombination av mycket drag och ett mycket mer direkt och snärtigt segel. Och just när man börjar närma sig 6.0 på vågsegel brukar ju dessa egenskaper vara väldigt våra att förena. Men tydligen har de fått till det med Fire Power Edition.
