ola-h
Forumsvar skapade
-
Banankontakt!
Jag köpte Keiths egen twin fin för några år sedan. Och där snackar vi VERKLIG banan. SJUKT mycket kurva i den brädan. Grymt bra bräda, men tidvis inte den enklaste att plocka höjd på om man hade taskigt drag och dessutom rätt studsig om man hade rejält med drag. Jag tror inte många i sverige skulle tycka de fenomenala svängegenskaperna var värt besväret – förutom möjligen Ola P som köpte den (och hans vågriding blev direkt ett par klasser bättre, faktiskt).
Samma år körde jag en Starboardproto som aldrig kom i serie som hade den rakaste rockern jag stött på på en twin. Men den var också grym, med helt sjuk acceleration i bottensvängen – nästan som en Quad! Men lite stel i toppsvängen. Dock inte för Kevin Pritchard som rippade fett på just den brädan. Som sagt, proffsen har både teknik och power nog för det.
På ett sätt är det lite orättvist. Ju duktigare seglaren är, desto bättre rippar han även på ”fel” bräda men samtidigt blir han (oftast) allt mer specifik i smaken. Och ju mer medioker man är, desto sämre koll har man (oftast) på vilken bräda man ”borde” ha och samtidigt är har man svårare att få ut riktigt bra segling av en bräda som inte passar.
Eller annorlunda formulerat: Ju bättre man blir, desto fler av brädans egenskaper som man inte tycker är så viktiga kan man ”offra” och ändå klara sig bra. Allt för att få de egenskaper som man tycker är viktiga precis som man vill ha dem.
-
Sån sjuk tajming av Josh i första klippet. Man ser hur bra det är när man ser det sista där någon decimeters slarv med segelhanteringen (skothornet fastnar lite lätt i läppen) skickar honom i tvätten.
”På marginalen” finns det andra seglare som jag gillar att titta på ännu mer, men det är helt onödigt att jämföra. Detta är fantastiskt.
-
Tror iofs att Levis ”snabba” rockers är minst tre gånger så bananiga som Tempon och Goya twin. Men som sagt är det i princip omöjligt att göra en twin fin som inte blir reaktionssnabb och svängig och lite kurvigare outline lär hålla Tempon loose och skön i våra sega vågor. Är man en ”die hard wave rider” skulle jag dock inte vara rädd för att snegla på den andra twin fin modellen, möjligen i en aningens större storlek. I vissa lägen finns det inget som slår lite extra rocker.
-
Jesper_B;591020 wrote:. För den som vill förkovra sig i diverse fyrfensvarianter finns en fin ”blog-serie” med mäster-shapern Rusty Prisendorf som head instructor. Kolla:
http://www.surfline.com/blog/entry.cfm?id=38677
samt
http://www.surfline.com/blog/entry.cfm?id=38953
Här har vi liksom full supershapercred, surfhistoria, senaste hi-end performance och tradition förmedlat på ett lättbegripligt sätt. Personligen gillar jag denna typ av text såååå mycket bättre än vindsurfingmagens siffror och diagram. Men även här ska väl smaken vara delad?
/JB
Visst. Grymmt bra beskrivningar som jag tror jag rätt stor relevans även för vindsurfingfyrfeningar. Det är ju alltid svårt att sia om framtiden, men jag tror att fyrfeningar kommer hänga kvar ett tag (twins med för den delen). Jag tror verkligen vi bara har sett början på fyrfenstrenden och vad sådana brädor kan göra. Framför allt tror jag att vi kommer se en enorm trimbarhet på dessa brädor, där känsla i sväng kan justers rejält genom att man växlar mellan olika typer av fenbestyckning (typ quad (=stora fram, små bak) eller twinser (=så fram stora bak) eller twin fin (plocka ur framfenorna helt). Jag tror helt klart det går att göra brädor som går bra i alla dessa fenbestyckningsvarianter.
När twin kom minns jag att Keith Teboul sa att twin fins på en singlebräda inte funkade, men att twin-brädorna gick bra även som singe fins. Jag har sett något liknande kommentar från honom om Quads, dvs att de går bra även som twin fins. Hittills har de olika fyrfeningarna (Quad resp twinser) haft lite olika fenpositionieringar, men det verkar som det konvergerar mer och mer, vilket gör det ännu mer troligt att man kan få samma bräda att gå bra med olika fen-setups. Jag har designat en till Ola P som jag hoppas kommer funka i alla tre varianterna (quad/twinser/twin fin). Vi får se hur det blir i praktiken.
-
Jag har inte testat vara sig Tempo eller Goya twin, men att döma av shapen (på i alla fall Goyan, som jag sett) så går Keith en helt annan väg när det gäller att ”euroanpassa” sina brädor än vad t ex Fanatic gör (deras twin är ju i praktiken också en ”euroanpassad” variant av Quatros tidiga twin fins). Så som Jeppe skriver är det ju något annorlunda som erbjuds, inte något som nödvändigtvis är bättre eller sämre.
Och det skall bli riktigt intressant att höra hur fyrfeningarna funkar! Både bananböjda customs och snabba produktionsvarianter.
-
Svenne;590977 wrote:Jajamänsan! I sann industrispionageanda så har jag under mystiska omständigheter fått den uppmätt och CAD:ifierad. Hur det har gått till ska du skita i, och vill du ha en Quatro ringer du Andy.
Fast, om du vill ha en custom kan du ringa mig. 😉Fast det är nog en custom att döma av rockerkurvan (hyfsat rejäl). Jag tror att productionsvarianten har en variant av deras fsw-rocker om jag inte är felunderrättat.
Coolt att Quatro kommer finnas i Sverige i alla fall och de passar perfekt hos Ohana.
-
Bör vara minst lika bra i ”skitvågor” som Starboards nuvarande Quads som ju fått väldigt bra testresultat för ”våra” förhållanden. Plantan ville ha den också för att segla hemma, och jag har en rätt så snabb rocker på den och ”väldefinierade rails” för att få bra känsla i lite sunkig vind.
-
Jester;590639 wrote:Nä, värst är jag inte, men nästan: http://www.surfzone.se/forum/memberlist.php?order=DESC&sort=posts&pp=30
Måste nog skaffa mig ett liv, eller nåt…
Rätt imponerande av personen med namnet ”prylar”. 4.3 miljarder inlägg. Räknat från 99 är det ca 14 inlägg i sekunden.
-
Helt OK feedback så här långt. Plantan förefaller tycka den är hyfsat bra. Å sen var det visst någon gammal worldcupvinnare som testade den och genast beställde en kopia.
-
Starboard kör så vitt jag vet samma fenmodeller till alla olika konstruktioner.
-
Det är skillnad på lätt och tung. Lätt är helt klart skönare om allt anat är lika. Men 90% sitter nog i huvudet på seglaren. Den där ”snärtiga” känsla som man får i en riktigt lätt bräda inbjuder liksom till att segla mer aktivt. Men efter de första minuterna tycker jag man glömmer om man kör lätt eller tung. Tills man lyfter brädan på land och återigen antingen får den där tillfredsställande prestandakänslan eller den jobbiga tung-känslan.
Sedan är ofta riktigt lätta brädor också väldigt styva och det är iofs skönt när det är lättvind, men i mitt tycke aningens jobbigare i hårdvind även om vi helt klart snackar marginaleffekter här.
När det gäller hållbarheten beror det nog på konstruktionen. Om man t ex tar den Starboard Kode 86 som nämnts skiljer det inte så mycket i vikt mellan wood och carbon eftersom wood-konstruktionen också är rätt lätt. Och då är det ingen nämnvärt skillnad i hållbarhet heller. Men jämför man de mindre vågisarna, t ex Kode 80, så är det större skillnad. Och då är det inte så enkelt att man bara bytt ut glas/trä mot kol utan det är helt enkelt mindre material totalt sett (annars kan man inte spara 6-700g). Och då blir det inte lika hållbart heller.
Däremot håller jag inte med om att brädorna generellt håller sämre nu. Jag utsätter mina brädor för mycket ”stensegling” och mycket småskrap. jag är grymt imponerad av hur sällan det blir dingar. Däremot gör jag inga 10m höga plattlandade framåtar, så hur de håller för den saken kan jag inte säga.
-
Awesome! Och grym produktion.
-
I själva verket medger bland annat NASA att alla vanligt förekommande förklaringar av hur man kan flyga är fel, men ger ingen förklaring till varför det fungerar. Detta har relevans för denna fendiskussion, bland annat för att antaganden om laminära flöden mm baseras på dessa felaktiga förklaringar. En svensk professor har nyligen utvecklat en ny teori, som bland annat kopplar ihop fenomenen ”drag” och ”lift” på ett sätt som inte klassiska teorier gör. Dessutom stämmer dessa teorier och simuleringar baserade på dem med data från verkligheten. En av de grundläggande observationerna är att utan ett turbulent gränsskikt skulle tillräckligt bra lift/drag-koefficienter för att vi skulle kunna bygga t ex flygplan eller kunna segla inte existera. Om jag förstår detta korrekt betyder dessa nya resultat att det sätt vi ofta pratar om laminara flöden mm i princip inte alls motsvarar verkliga fenomen utan är någon slags presudovetenskap som dock fått leva ostört i många, många år. (Utan turbulens visar simuleringar att det skulle bli släpp direkt vid profilens tjockaste punkt, dvs inget ”flow attachement”
Läs mer på http://knol.google.com/k/claes-johnson/why-it-is-possible-to-fly/yvfu3xg7d7wt/18#
Den grundläggande principen i denna förklaring är att ett turbuent ytlager ger ”flow attachement. Sedan ger instabilitet vid separationen (bakkant) upphov till vissa virlar med lågt tryck som å ena sidan skapar motstånd, men å andra sidan möjliggör det som kallas downwash som i princip är det som genererar lift. Kolla gärna de snygga bilderna på länken ovan som illustrerar det hela tydligt.
När det gäller frågan om deltavingar, så tror jag mycket riktigt det har med farten att göra – eller mer exakt med i vilken grad luften uppför sig inkompressiblelt. Vid låg fart gör den det. Och vatten är ju inkompressibelt. Alltså motsvarar en fena snarast en vinge genom luft i låg fart.
-
Nice. Några feta set där i mitten.
-
En klass för mig, helt visst.
Mina knän är sargade av puckelpist.
Det knakar i knäna när jag mig reser
och korsbanden är ersatta med proteser.
Menisk är i mina knän en sällsynt art
men på speedbrädan skall jag nog ändå kunna få fart.
