rasmus_w
Forumsvar skapade
-
Det som rockern gör när man lutar brädan kan motverkas med rigghanteringen så brädan i slutänden går rakt fram.
-
E är kortare och bredare än classic. Antagligen lite livligare. Dessutom tror jag techno e large (vet inte om den fortfarande finns i flera storlekar, från början fanns small, medium och large) har 135 liter, 283:an har över 150 liter tror jag.
Kan du segla utan centerbord så tror jag absolut att E-ray eller ännu hellre shark är ett jättebra val, jag seglade en Shark 130 i somras (jag väger 70 kilo) och jag som seglat sen 1988 tyckte att det var en väldigt trevlig bräda.
Möjligen var den lite svårgippad men det handlar nog mer om att jag gippar med mycket tryck på mastfoten och seglet rejält framåtlutat och då sög kanterna fast. Med lite mer bakåtlut funkade gipparna bra.
Jag skulle tippa att du skulle kunna ha en Shark 145 i väldigt många år.
-
Om brädan står stilla funkar det ofta bra att dra med bakbenet och trycka med framfoten. Att skota in hjälper också. Fast i mycket vind krävs det ibland mycket mod för att våga falla av.
-
@Carl R 413182 wrote:
Fanatic Shark (Föregångaren till E-Ray): Lättseglad skitsnabb bräda som planar utan minsta ansträngning. Svänger snällt och är bara skitkul.
Messerschmitt anmärker: Du menar efterföljare va?
-
Jag tror du är en klassisk rejsare med bly i fötterna. 🙂
-
Techno E och Techno Classic är två helt olika brädor. 283:an är den äldsta. Jag skulle tro att E-ray är den roligaste när du blivit lite varm i kläderna, men innan dess kanske det är bättre med nån av dem som har mittfena eller centerbord. Det är lite avvägning. Storleksmässigt så spelar det in var du seglar men runt 140-150 liter är knappast fel. Du kan komma undan med 120-130 liter också men det kan vara in minsta laget.
-
Jag ser kantandet mot lä som en blandning av två fenomen. Dels vill man rikta fenans drag lite uppåt, dels använder man läkanten som ett centerbord, troligen inspireat av gamla tiders kossor som seglades på högkant av just det skälet.
För vågseglarnas del tror jag du har helt rätt. Man kan nog säga att det borde gå att vågsegla ”på fenan” men risken finns att det är som att spekulera om hur en Nissan Micra uppför sig i 350 km/h.
-
@Tim.Eriksson 413143 wrote:
En decimeter !??
Jag som brukar flytta dem 2-3 cm för jag tycker jag har obalance. Blir det inte helt fel drag om jag drar dem 1 dm bakåt? Jag vill kunna släppa min rigg med båda händerna och då ska den fan vara kvar på samma ställe där jag lämnade den 😛 Seglet måste ju tvärdyka om jag flyttar tamparna så mycket…
Och om jag nu ska behålla min Energy, vilket jag ska..
Då borde jag komplettera med en liten fsw alltså? Dock så är dem lite dyra… Gamla rena vågisar såsom; http://www.surfzone.se/ppc/showproduct.php?product=14964&sort=1&cat=12&page=1
http://www.surfzone.se/ppc/showproduct.php?product=14826&cat=12&page=2 lockar ju mer pga priset 🙂Men en liten fsw runt 85 liter alltså… Ska leta reda på en sådan 🙂
Kommer använda den som bräda när det blåser mycket samt att lära mig leka i vågor med.Vad skulle NI har gjort? om ni är ekonomiska av er…
Som jag ser det är det smartaste att köra energy + köpe en 90 liters gammal ren vågis som ett bra alternativt. måste ju vara skoj som fan med en 90 liters vågis på plattvatten med överriggad 5.0 också 😀
Ett annat alternativ är att köpa en liten fsw på 80-90 liter. Men det är dyrt…
Kommer ju vilja ha en bräda runt 100 liters så min energy får nog vara kvar. har en fanatic bee 144 liter också men kör den när jag inte planar med enery och 6.9: Och den har jag för dålig teknik att segla… Får inte ner den i vattnet när det blåser på ! Far min drog på j*vligt hårt med 6.9 och tog höjd som en segelbåt. Men såfort jag börjar få fart så lyfter den ur vattnet… har för dåligt mast tryck säger folk… 🙁
Aja, Vad ska jag köpa 😀 !? Ska ut på roxen med mina nya simmer segel och energyn nu på fredag i alla fall, 😀 Fast tror jag gillar mina mk2 bättre…
Börjar med en decimeter. Jepp, jag menar en decimeter. Det kan vara för långt bak men ofta är det bra om man misstänker att nånting sitter för långt åt ena hållet att ändra tills det blir för mycket åt andra hållet.
Sen högg jag inte det ur luften. Jag lyssnade nån gång på en kille med en JP SuperX 116 och en 7.4, som klagade över att brädan var nervös och svårseglad. Jag mindes att när jag såg honom halvvinda rakt mot mig så såg jag hela seglet och mycket av brädans undersida, så jag bad att få prova grejorna. När jag kom upp på brädan kändes allt fel. Jag kunde inte skota in och inte ta höjd och planade knappt. Det första jag gjorde var att flytta linorna inte en utan snarare två decimeter bakåt. Det var som att trycka på knappen ”on”, plötsligt vaknade brädan till liv och satte fart. Jag klev iland och drog några centimeter extra nedhal och flyttade linorna lite till. När jag stack ut igen blåste det upp och plötsligt kändes det som att 6.0 hade varit mer lagom, men jag föll av lite mot slör och genast blev trycket i seglet mer lagom och balansen i grejorna var perfekt. Brädan låg helt platt mot vattnet, seglet var fullt inskotat och grejorna seglade i stort sett sig själva, allt jag behövde göra var att stå stilla och fånle medan brädan gick som ett spjut!
Det kan ju hända att en decimeter är för mycket i ditt fall men det kan vara värt att experimentera med att flytta linorna långt bak. Jag kör lite grovt med att om seglets underlik befinner sig rakt ovanför läsidans framstropp på halvvind och ovanför bakstroppen (tårna om du kör enkelstropp) och masten i bägge fallen vill ”falla” åt lä så sitter linorna antagligen rätt.
Du tänker rätt mycket i liter när du funderar. Tänk på att Energyn är rätt smal och antagligen kommer kännas ungefär lika stor som en modern bräda med samma bredd. I alla fall om rockern är någorlunda rak som på en fsw och tailen inte är väldigt annorlunda. De flesta fsw-brädor är mer än 55 cm breda idag.
Att segla 144:an i hårdare vind kan säkert vara en rodeoritt och det är inte säket att det funkar så bra med en 6.9:a, det kan hända att kontrollen i hårdvind paradoxalt nog ökar om du sätter på ett större segel.
-
Vare sig det funkar eller inte så har jag ett minne av att Tiga 260 och MKIV var en rätt vanlig kombo på den tiden. Med maskskenan flyttades ju bakåt år från år på den tidens brädor så vilken årsmodell det är på 260:an har eventuellt rätt stor betydelse. En slalom eller SuperX tror jag kan vara väldigt bra ersättare om man vill köra vidare med samma typ av grejor.
-
Är du säker på att du verkligen ändrar saker på måfå? Fundera över hur du gjorde senaste sessionen, det kan mycket väl hända att du var mer systematisk än du tror.
Sen har jag också en känsla av att mastfotspositionen är en av de saker som påverkar framfotstrycket mest. Däremot har jag en känsla av att det där är en vanesak. Jag har seglat väldigt mycket med nästan allt tryck på bakfoten och så länge det känns som att framfoten åtminstone sitter kvar i stroppen känner jag mig lugn.
Sen har jag en känsla av att det du upplever egentligen är att du går fortast när du får upp brädans nos en bit och det är nog rätt logiskt eftersom du är lätt. Dave White är ju känd för att ha extremt mycket tryck på framfoten och då får han antagligen (nu spekulerar jag vilt) rätt stor våt yta och alltså mycket friktion. Antagligen är det inget problem eftersom han väger hur mycket som helst och kan hålla ett jättesegel som genererar massor av power att övervinna den friktionen med. Du som är lätt har mer att vinna på att minimera den våta ytan så du inte behöver lika stort segel.
Jag såg på Maui Sails forum att Martin van Meurs skrev till nån 70-kiloskille att han eftersom han var lätt antagligen kommer få problem med framfotstrycket och antagligen borde placera framstroppen så långt bak som möjligt.
Det där med viktnedgången är intressant, jag läste för några år sen att trots att de snabbaste typerna är väldigt tunga så är det väldigt vanligt att folk som bantar ner sig några kilo får högre toppfart av det eftersom den förlorade förmågan att hålla stora segel uppvägs med god marginal av att deras rörlighet förbättras. En viktig anledning till att t.ex. Dave White är så snabb är att han lyckas med konststycket att ha extremt god rörlighet trots sina 130 (eller vad det är) kilo.
Och eftersom nån säkert kommer med gliringar så får jag väl påpeka att jag snarare resonerar utifrån mina högskolepoäng i fysik än utifrån mitt seglingskunnande. Men när det gäller min egen segling tycker jag det verkar funka att göra så.
-
Att segla ut på 260:an funkar utmärkt. Fast jag är inte säker på att du vill om du provar en nyare bräda.
Det snackas våldigt mycket om hur svårseglade gamla brädor är och jag håller inte med. Däremot har de moderna brädor jag provat i allmänhet varit otroligt lättseglade och lätta att få upp i hyfsad fart.
-
Kinetic: Det kan nog hända. Många av koncepten bakom de moderna raceseglen kom ju först på WC (MK1,2,3,4) slalom-seglen, och den tidens seglare seglade ju väldigt fort på de seglen och därmed går det säkert att segla fort på dem nu med. Däremot kan jag tänka mig att de nyare seglen känns mer lättseglade.
En av de saker jag har märkt när jag seglar mitt Gaastra F1 7.8 på min T2:a är att bommen på nåt sätt känns ”för kort” utan att jag riktigt kan säga varför det känns så. På min gamla RRD känns det inte så.
-
På vilket sätt är JP:s brädor nya? Är de korta och breda som Kaulis grejor eller kör han på modifierade versioner av sina klassiska supersmala saker, fast med twinfin?
-
Framförallt kostar det inget att testa och se. Men utan att veta säkert skulle jag vilja säga att det är ”tur” att det är ett racesegel. Racesegel från den tiden är stabila och twistar rätt bra, bara man drar nedhalet som fan och kör med negativt uthal. På den tiden var idén att trimma med uthalet inte riktigt född så det är 1-2 cm negativt som gäller, jämt.
Hade det varit nåt mer våg/freerideinriktat från den tiden är jag inte riktigt lika säker på att det hade funkat.
-
@Knatte 413115 wrote:
Det är ju därför brädor är breda i aktern är fysiskt jobbiga att segla, då man måste hålla ner lovartkanten, så att den inte åker upp för högt i luften…:smile:
I det läget tycker jag nästan smala brädor kan vara minst lika jobbiga, att hålla emot en ”stor” fena så att brädan inte lägger sig på sidan, kräver att man drar uppåt för kung och fosterland med framfoten. Inte konstigt att jag tränar mina tibialis anterior (muskeln på underbenets framsida) med samma vikter som vissa andra kör benpress. 🙂
På en bred bräda kan man rätt ofta ta hjälp av kroppstyngden (speciellt om man är lite tjockare än jag) för att trycka ner lovartskanten.
