rasmus_w
Forumsvar skapade
-
@Carl R 387216 wrote:
Men det finns bot, iallafall acceptabel bot. Kanta brädan.
Ställ dig långt ut på kanten så att du trycker ner kanten i vattnet (kanske 20 graders vinkel iallafall) så tappar du inte så mycket höjd.Det går faktiskt alldeles utmärkt att kryssa på det viset. Men det kräver tålamod.
-
@Spray 387213 wrote:
Aha där ser man! Jag ska testa övningen! Hoppas du har rätt om grejorna, men jag vet inte om jag tyckte seglet krånglade så mkt. Folk har ju varnat för cambers etc men jag tycker det gick någorlunda ändå. Buken ändrar ju sig och blir rätvänd så fort man börjar dra upp riggen ur vattnet.
Fler funderingar är:
Jag har en simmer style ”mastskydd” eller vad det kallas, ser ut som en strumpa som är öppen längs långsidan ungefär så som på bilden.
Grejen är att mitt skydd har ett kardborreband som man ska runt masten. Men då är ju seglet är ju ivägen! Och det finns inget ”hål” i seglet som man kan trä kardborrbandet igenom vad jag har sett.Hur bär man på enklast upp seglet från vattnet? Det var ganska tungt att bära, finns det någon bra teknik?
En tredje sak som jag upptäkte när jag plockade isär utrustningen var att det var fullt med vatten i min bom. Ska det vara så? När jag tryckte ihop bommen sprutade det vatten ur den.
Jag har två såna där mastskydd och jag använder dem nästan aldrig. Delvis av anledningar som du tagit upp. På stora cambersegel är de svåra att sätta fast och små segel har oftast en vaddering insydd i själva mastfickan. Du får antagligen försöka trä kardborretjofräset runt hela mastfoten, i början är det nog bra att ha i alla fall.
Nä cambers krånglar inte så mycket, det är mest det att den fixa buken gör seglen lite ”on-off”, ett segel utan cambers blir platt när du skotar ut och då försvinner draget nästan helt, ett cambersegel har alltid lite drag. Likaså vänder draget riktning med en smäll när cambersarna roterar över. Sen kan man ha ”tjuriga” cambers, nedersta cambern på ett av mina segel behöver ofta en rejäl spark för att rotera men på ett V8 ska inte sånt hända.
Bära upp seglet från vattnet: En hand en bit bak på bommen, en hand på masten en bit upp och eventuellt låta huvet vila lite lätt (lite lätt, klantskallar kan trycka hål på seglet på det viset men det är ovanligt) mot seglet, brukar funka. Och så alltid masten mot vinden. Om vinden ökar lite kan du få en hel del bärhjälp av vinden om du vinklar och skotar seglet smart.
Själv brukar jag i och för sig nästan alltid bära bräda och segel tillsammans, en hand i främre fotstroppen, en hand på bommen och hitta balansen. Med 62 cm fena och 9,7 kvadrats segel får jag ta i en del men då brukar jag tänka att jag kommer bli stark av kånkandet. 🙂
En del bommar är täta, andra inte. Täta bommar är en fördel, de ger seglet lite flythjälp. Jag hade dragit ut bakstycket och hällt ut vattnet om jag hade märkt att det skvalpade i den. jag har aldrig försökt reklamera en otät bom så jag vet inte om det anses som en defekt eller inte. Fast den kommer i alla fall inte bli lika vattenfylld när du klarat av ”tepåsestadiet”.
-
Ja riggen måste ligga i lä. Men det finns mer än ett sätt att få den dit. Du kan kliva upp på brädan och dra upp/runt den med upphalet, du kan lyfta i masten så vinden slänger över den (funkar bara i ganska mycket vind) och så vidare. Efterhand kommer du på ett och annat trick för att komma upp så fort som möjligt på brädan. Att bara ställa sig på brädan och dra upp seglet en bit brukar göra så vinden tar tag i seglet och trycker runt bräda och allt tills du hamnar i startposition.
Bra prylval alltihopa. Seglet är lite väl avancerat men jag tror du kommer greja det, och du kommer kunna använda det länge om inte olyckan är framme. Blir du biten kan en 7.5:a kanske vara nästa segel, brädan funkar nog ok tills 6.0 börjar bli för stort.
En annan ”styr-övning” jag tänkte på, och som kanske är den enda som blir aktuell om det skulle komma att blåsa en massa i morgon, är att bara dra upp seglet tills du står upprätt, med ena eller båda händerna på upphalslinan och ganska raka armar, och bara luta riggen framåt och bakåt, utan att ens röra bommen. Du kommer märka att det ofta räcker för att lova och falla.
-
En tillräckligt kort och intensiv spik är väl en deltafunktion. Får du kastfall är det nog ett diracdelta, annars antagligen ett kroneckerdelta. 🙂
-
7-9 kan vara lite mycket, faktiskt. Fast det är bara att prova. Det kan iofs vara en fördel om det finns nån med båt i närheten om du provar.
Några saker: Många har skadat ryggen av att dra upp seglet. Visserligen beror det på att 80-talets segel vägde betydligt mer per kvadratmeter än ett modernt segel men 9.0 är rätt stort och väger därför lite. Vinglandet kan leda till att man glömmer bort att ha bra teknik när man drar upp seglet. Spänn magmusklerna en aning och håll ryggen rak. Du kan gå ner på huk och dra upp seglet genom att räta på benen eller böja dig framåt och visa rumpan åt hela världen, det är i princip en smaksak (fast den goda smaken rekommenderar taktik 1).
Ta dig tid att utforska lovandet och fallandet lite. Försök stå på samma ställe hela tiden och luta riggen så långt fram du kan, och lite till,och lite till, så masten nästan tar i nosen. Notera hur brädan svänger mot en länsbog. Du kan också föra masten lite åt lä, då faller brädan av lite till och så blir rörelsen en ganska naturlig vridning framåt för överkroppen. Sen lutar du riggen bakåt så bommen nästan dunsar i aktern och noterar hur brädan lovar upp i vindögat fortare än du anar.
På stor bräda i lätt vind (på liten bräda i hård vind kan det vara grymt svårt) tycker jag det är enklast att slå. Luta riggen bakåt och skota in så svänger brädan upp i vindögat. Flytta fram händerna eller flytta dem till upphalslinan. Kliv runt, släng fram riggen så brädan faller av och segla iväg.
Hur stor är din X-Cite? Är det en av de större kommer du kunna ha den och 9.0:an (vad är det för segel? Efter alla dina prylfrågor är vi naturligtvis nyfikna på seglel, mast och allt 🙂 ) ända tills de går i småbitar. Du kommer kunna plana tidigt och du kommer kunna segla med de prylarna i uppåt 11-12 m/s, även om det är roligare med betydligt mindre prylar i den vinden.
-
@dr Masse 387057 wrote:
Jahapp. Rasmus, jag trodde att du redan hade ett all-time high svar här på konfen, men så smiskar du in detta. :crazy:
Jaja. Nu vet jag att vindsurfing är det enda kända exemplet på att utmattning inte ger träningseffekt men här tycker jag att jag nämnde att en skadad fena kan ge spinoutproblem. Vad jag påpekade är att skadan sällan är hela orsaken till att man får spinoutproblem. Det är välkänt och har beskrivits fler gånger än jag kan minnas att seglare som tror de kommer få spinout ofta tenderar att segla på ett sätt som ger spinout och att exempel på det återfinns såväl bland nybörjare som bland duktiga tävlingsseglare.
-
Och ja, jag är för lat för att orka hålla på och slipa på mina fenor, i haga Park finns det nåt som heter sandbankar som fixar den biten automatiskt. 🙂
-
@Oscar 387052 wrote:
Va??
Runt en skada fena bildas luftvirvlar som sugs upp längs fenan vilket gör att fenan släpper. Rasmus kanske drömmer väldigt mkt om vindsurfing och att han får spinout…
Inte luftvirvlar, stört flöde. Men skitsamma. Så gott som alla mina fenor har mer eller mindre stora jack i spetsen och jag har väldigt sällan problem med spinout. Senast jag var ute, på en urgammal plast-tiga hade jag dock en hel del spinoutproblem men efterhand löste det sig när jag kom på hur jag skulle få brädan att gå fort men jag hann bland annat med min första spinout i gippen på säkert ett årtionde.
En gång i tiden hade jag dessutom ett kroniskt spinoutproblem som försvann när jag skaffade rätt mast till seglet jag använde.
Att det kan sitta i ”huvet” har att göra med att man ibland reagerar fel på spinoutproblem. I princip gäller att om man bara har någorlunda hyfsad fart och belastar fenan jämnt så klara man sig utan spinout även om man pangar på som fan med bakfoten. Problemet är när man får en spinout och pressar för hårt. Om allt man gör åt det är att pressa lite mindre så brukar det funka bra men det är inte ovanligt att man tappar jämnheten i belastningen och utsätter fenen för plötsliga chockbelastningar och så är spinouten snart framme. Det är vad jag menar med spinout som händer för att man tror det ska hända.
Det första jag gör om jag har problem med spinout är oftast att pressa ännu hårdare med bakfoten och tänka på att hålla farten uppe för att se vad som kommer att hända. Om det löser problemet så funderar jag inte ens över vilka andra åtgärder jag kan tänkas vidta.
-
Fenor som fått stryk kan mycket väl vara väldigt spinoutbenägna men min erfarenhet är att spinoutproblem ofta sitter i huvet. Spinout är liksom ofta en grej som händer för att man tror det ska hända.
-
Jaja. Det är klart att du inte kan gå och vinna formulacupen bara för att du är vass på att vågsegla. Det egentligen inte konstigare än att Lance Armstrong inte kan vinna vasaloppet utan att kasa en endaste meter lagg innan tävlingen. Däremot skulle han nog placera sig klart hyfsat för att vara en nybörjare.
-
Nä, det handlar om det som utomlands kallas ”strap to strap gybe” (där man kliver runt efter segelflippen och ”step gybe” där man kliver runt före.
Själv kör jag nån slags bastardiserad variant där jag kliver runt samtidigt som jag flippar seglet. Om jag tvingar mig till det kan jag vänta med att kliva runt efter flippen men före har jag aldrig lyckats med, det känns väldigt avigt.
-
Plus såklart att tidig planing, bra höjdtagning och fart, förmåga att kunna hantera över/underriggade segel o.s.v. sällan skadar om man vill utveckla sin vågsegling heller.
Tillägg: Peter Hart brukar ofta påstå att många freestylebrädor i princip är förminskade formulabrädor och därför funkar bra att seglas ungefär som formulabrädor.
-
@Ola H. 386656 wrote:
Min erfarenhet är att det rent generellt utvecklas material huvudsakligen för medelviktare (och medelvikten i speed är högre än i slalom där medelvikten i sin tur är högre än i wave). Seglare som ligger utanför denna medelvikt tenderar att ”underanpassa” materialet, dvs en lättare seglare skulle behöva välja ännu mindre prylar relativt en medelviktare än han/hon tror och omvänt.
Om man tror på de här argumenten skulle en lite mer seriös testning av oika storlekar på material och seglare kunna ge några rätt intressanta svar. Problemet är att det inte är så lätt att göra sådana tester eftersom även rätt små slalombrädor egentligen är byggda som hårdvindsbrädor för medel- till tungviktare än som lättvindsbrädor för lättviktare.
Frågan är om det ens är byggt för medelviktare. Jag har en känsla av att racesegel är gjorda för teamseglarna och de ligger nog ofta vikt/storleksmässigt i överkant även bland slalomseglare. Dunken, Phil McGain, Albeau m.fl. toppseglare är ju stora som hus. Jag har iofs inte träffat Albeau, men de andra två har ju kroppsproportioner som normalväxta män på ca 1.70 fast de är nästan två meter långa och det kallar i alla fall jag att vara stor som ett hus.
Har för mig att Willem Blaauw sa nåt sånt i en intervju för några år sen. Han hade alltid utvecklat racesegel åt stora killar och så ett år var det Finian Maynard och Nik Baker som skulle ha segel och då märkte han att Finian utan vidare orkade segla dubbelt så länge som Nik Baker och att skillnaden berodde på att seglen inte alls passade en kille i Bakers storlek.
North upptäckte nåt liknande för några år sen när de insåg att det kanske inte var så lyckat att ha Micah Buzianis som huvudtestare för alla icke manöverorienterade segel.
-
Albeaus åsikter då? Han har ju hävdat att han ofta lär sig nåt om formula när han vågseglar, nåt om vågsegling när han tränar slalom etc.
Ja, det där var ett sätt att räcka ut tungan. 🙂
-
Det jag tycker avgör i lättvind är att cambers tvingar in en buk i seglet och det gör att man har drag även när vinden är svag. Jag vet inte om det gäller alla ocambrade segel, men de segel jag har sett (minns framförallt en kille med Simmer Zeroseven på dryga nio kvadrat som planade senare än jag med mitt Gaastra F1 7.8 eller om jag körde Da Compe 6.6, bägge är gamla racesegel iaf) har blivit platta eller plattare när vinden är för svag för att trycka fram en buk och det är just när vinden är som svagast som man vill ha mycket buk.
Sen är inte alltid racesegel optimala för tidig planing heller, de är gjorda för superlätta brädor som sätter fart ganska lätt. Ett cambrat freeride typ R-type eller V6 är nog det optimala om man vill ha ett cambersegel med mycket bottendrag.
