rasmus_w
Forumsvar skapade
-
Hela brädan var av sten. Padsen och fotstropparna med.
Nu vet ni varför vindsurfingens popularitet var något begränsad på stenåldern.
-
Vilkt avfall? Kärnavfall? Riskerna med kärnavfall är ganska överdrivna och det ska till rätt rejäl erosion för att avfall som ligger en halv kilometer ner i berget ska hamna i havet.
Vad gäller energi, så behöver vi det och all energiutvinning har sina nackdelar. Det produceras svårhanterat avfall, älvar däms upp, skogar huggs ner och så vidare. Vi kan inte komma ifrån det, vi kan bara välja vilket av allt det där vi vill ha.
Nog för att brassarna kan köra på Etanol men deras produktion räcker inte för hela världen och jag vet inte om det alls är möjligt att producera etanol för att täcka världens transportbehov. Vi behöver ju jordbruket för matproduktion med.
-
Etanol är inte lösningen på särskilt många problem. Att vindkraften är förnyelsebar är ganska irrelevant. Det relevanta är att vi snart kan stå inför en energikris när världsproduktionen av olja börjar avta och därför behöver börja utveckla alternativen på allvar, förnyelsebara eller inte.
Vårt samhälle behöver massor av energi, så är det bara. Visst kan vi effektivisera, men det är allt fler som vill ha energi, så behover lär ändå inte minska.
-
Eller så försöker man få kompensation genom att få politrikerna att låta anlägga konstgjorda surfrev. Ska vi ändå hålla på oh bygga om planeten så kan vi väl bygga lite lekplatser med…
-
Kan tänka mig det. Överhuvudtaget upplever jag att det är besvärligt att alls testa vågbrädor. Det är himla sällan man har möjlighet att göra det när förhållandena infinner sig. Jag antar att jag skulle kunna testa en del om jag åkte till Varberg typ en vecka i oktober, men då har ju uthyrningarna stängt. Här i Stockholm får man vara glad om man har möjlighet att testa nåt som inte bär en 10-kvadratare.
Vad gäller stubbie vs klassiker så lutar jag just nu åt klassiker. Boards skrev nyligen att de som gillar evosarna (notera evo, inte stubby) är de som verkligen vill rida, medan de som siktar på den brantaste vågen och laddar feta hopp föredrar klassiker. Och visst är det så att har jag en lättsvängd bräda så brukar jag larva mig och rida på minsta krusning, men ska man se krasst så är chansen större att den bräda jag köper kommer användas överriggad med 3.5 på choppigt plattvatten än att jag hittar vågor att rida.
Antagligen skulle en 70 liters freeride funka för mig, men sånt finns ju inte och det är inte fel att kunna rida om det dyker upp vågor. Vanligtvis seglar jag alla brädor som om de vore slalombrädor, tar ett stort segel och låter farten öka tills jag kan börja pressa mot fenan… Stå upprätt och segla vet jag knappt hur man gör.
Tillägg:
Är förresten Lorch-85:an en stubby eller klassiker? Den är ju visserligen kort, 239, men bredden är bara 56 cm och på bilderna ser inte häcken överdrivet bred ut. Jag upplevde den snarare som tjock än bred. -
Inte bara det, den hade ett ”garage” med en ubåt i. När Paul allen vill titta lite på djuphavet kliver han in i ubåten, sen vattenfylls ”garaget”, dörren öppnas och han åker iväg. När han vill ombord kör han in i garaget och så upprepas proceduren, fast i omvänd ordning.
-
En övning jag läste om bestod i att rigga brädan, ta ut fenan, ställa sig i stropparna och försöka hoppa framåt med brädan. Tydligen gör de flesta instinktivt rätt då.
Sen är det klart, gör det med sand som underlag eller med nån bräda du inte är så rädd om.
-
Jag skriver definitivt under på att en riktigt liten bräda är grymt trevlig så snart vinden räcker till. Min vågis är visserligen från 80-talet och på nära 70 liter, men den funkar med upp till typ 5 kvadrat och största fördelen tycker jag är känslan. En liten bräda är lätthanderlig bara för att den är liten. Den blir snärtig och smidig i hanteringen och det där med att brädan sjunker går ju även det att ha nytta av, t.ex. när man vattenstartar.
Varför alla expediter ser förfärade ut och pekar på 85-litare när jag pratar små brädor vet jag inte.
-
Hur är det egentligen med sjögräset? Jag har inte varit på Öland när det varit som värst, men jag har fått intryck av att det ligger i klumpar. Man blåser på för fullt och märker inget, så plötsligt säger det poff, brädan tvärnitar och när man tittar ner, ser man att man är förföljd av Bob Marley. Är det så när det är mycket gräs med, fast det säger poff oftare, eller är det som att segla i gröt, typ?
-
Svar till:
Jo för oss redan inbitna är det ju klart roligare med renodlade surf-filmer. Men för att alla vanliga dödliga icke surfare ska få upp ögonen för vattenrelaterade sporter så behövs nog lite ”kärlekstrams” för att det ska gå hem. /Emma
[/ QUOTE ]
Försök få tag på Step into Liquid, t.ex. via Amazon . En renodlad surffilm som i alla fall får mig att sitta och fånle åt alla tokiga sidor av surfing (typ surfa på svall från oljetankers) som folk kommit på. Tror den kan vara utmärkt att visa för icke-surfare. Jag köpte den tillsammans med Riding Giants, som också funkar väldigt bra att visa för icke-surfare, men kanske främst om de är killar.
En sak att tänka på är att om du köper filmerna på DVD så finns de bara till region 1, så man behöver en regionfri spelare för att kunna titta på dem, men spelare som sitter i datorer är i alla fall lätta ätt göra regionfria.
-
Svar till:
Okej. vad sägs om en BIC T2 ?
[/ QUOTE ]
Jag har en T2 75. Den är trevlig. Stor och lättseglad, om jag nu kan bedöma sånt, jag har kört sen -88 eller nåt sånt. Min enda invändning är att däcket är halt, något du inte kommer märka alls om du seglar med skor men som kan leda till ett något ”skitnödigt” fotarbete om du (som jag) helst seglar barfota.
-
En annan sak: Racesegel kan definitivt fås att plana tidigt, men då måste man pumpa. Fördelen med lite djupare buk är framförallt att man kan hända som en hösäck i bommen och låta sig ”bogseras” upp i planing. Så fort man planar, även om vinden inte riktigt räcker, så brukar ett planare segel vara bättre, men som sagt, det kräver mer pumpande.
-
För oss Stockholmare kan noteras att Larry Ellison för närvarande har sin lilla eka Rising Sun i Stockholmstrakten. http://www.powerandmotoryacht.com/megayachts/1104top100yachts/index1.html
-
Sådärja. Då har jag hunnit provsegla en vågis en kort stund (för nån vecka sen), en Lorch Oxygen 85. Platsen var Haga Park.
Jag har en känsla av att testet inte var helt optimalt, det satt 26 cm b&j-fena på den och jag var lite överriggad med min 5.7:a.
Nånting fick brädan att kännas stor, det var lite som att segla min gamla Electric Rock på nåt vis, samma lite tjocka och kompakta känsla i brädan.
På den positiva sidan kan nämnas att det var busenkelt att stagvända på den. Jag fick för mig att prova ett slag på skoj men räknade med att trilla av, självuppfyllande profetia. Vad som förvånade mig var att när jag väl trillade så stod jag på den nya sidan och att jag trillade berodde på att jag var lite klumpig med riggen.
Seglingsmässigt kändes brädan lite åt det sjövilda hållet, mycket beroende på fenan, men jag misstänker brädan med. När jag bytte tillbaka till min RRD, slogs jag av att den kändes betydligt lugnare i gången, men rätt trög tillsammans med 5.7:an.
Gippar funkade med, lätt att få till en tajt sväng.
Testet blev kort, jag gjorde ett hopp men trodde jag skulle krascha och förberedde mig för att hoppa av, tog bakfoten ur stroppen. Det blev i stället ett fint högt svävande hopp, ett sånt som jag framförallt associerar med Electricen, så jag försökte stoppa tillbaka foten i stroppen.
BANG! Det gick bara nästan, vid landningen var alla tår utom lilltån inne, lilltån slog i stroppen rejält. Det gjorde inte så enormt ont, men nåt i tån kändes ändå trasigt, så jag klev upp. På land gjorde det givetvis mer ont och det gör fortfarande lite ont.
Summa summarum blandade känslor. Jag hade velat prova den med en mindre fena, men framförallt hade jag velat prova 75:an. Oxygen 85:an känds absolut som en bräda jag skullekunna tänka mig att segla, men inte som minsta bräda.
Sen vet jag inte hurpass bra en lite mindre bräda bär 5.7:an. Jag slogs av att jag har börjat drömma om inte en utan TVÅ nya brädor: En liten vågis och en lite större, kanske 90-100 liter, för B&J-segling med 5-6 kvadrat. Stor nog för att vinden ska ta tag i den när man hoppar för det där mysiga hänget, snabb som fan och hyfsat lättsvängd.
Fast det här börjar bli lite löjligt, snart har jag väl en bräda till varje segel…
-
Det är därför det finns en luftskruv i brädan. Lämnar jag den öppen och skippar boardbagen så blir skumkärnan dessutom frystorkad.
CLS:en har på motsvarande sätt anordningar som jämnar ut trycket. Dings kallas de.
Fast annars är det nog värre om trycket i brädan ökar snabbt än om det minskar snabbt.
