ola-h
Forumsvar skapade
-
För att illustrera lite av skillnaden mellan många stubbies och många klassiska vågisar har jag letat fram två bildsekvenser som jag använde närt jag diskuterade med Niclas i somras. Det är två olika sorts svängar som jag tycker rätt bra representerar hur de olika brädtyperna helst vill seglas.
Bild 2-6 nedan illustrerar en relativt vertikal sväng. ”Turning in the pocket” säger man på amerikanska. Det är den här typen av segling som många stubbies helst serverar dig. Vertikalt upp och vertikalt ned, närmast inuti läppen.
Bild 7 och framåt visar en mer fullfarttsinriktad ansats. En snabb och hyfsat kraftfull bottensväng och sedan en cutbakc i full fart på ren våg, i detta fall på skuldran.
Man kan säga att detta är två extremer och det finns många typer av svängar däremellan. Dessutom _går_ båda sakerna att göra med i princip vilken bräda som helst (både sekvenserna är också i detta fallet seglade med samma bräda), men poängen är ändå att en stubbie gör den första svängen så enkel som möjligt för dig, men kräver med om man vill göra den andra typen av sväng medan en typisk klassisk vågis fungerar omvänt. Intressant är dock att båda sekvenserna tagits på samma plats i samma förhållanden – också det en liten illustration av att det mer är (den prioriterade) seglingsstilen än förhållandena som avgör
-
Jo, det brukar finnas lite begagnat uppe på Quatro. Tor tillommed man kan hitta en del at begagnatutbudet på deras webbplats (fast jag vet inte hur ifta den uppdateras).
-
Det finns en shop som brukar ha Fanatic också, men jag kommer inte ihåg vilken. Jag håller dock med Jeppe om att om man skall köpa bräda på Maui så är det läge att testa en som är handbyggd på ön (”custom”). Köpa standardbrädor för att frakta hem verkar mer jobbigt än ekonomiskt. Köper man t ex en ny fjolårsbräda där för 900 dollars och sedan kör den en månad så är den sedan troligtvis mer sliten än de flesta begagnade fjolårsbrädor man kan köpa i Sverige.
Köper ni av Quatro kan ni få testa brädor gratis innan köp. Guld värt – inte bara för att ,man kanske hittar en bräda man trivs med utan också för själva upplevelsen att få känna hur olika brädor är. Ett annat alternativ är att hyra ett par dagar först, och då testa runt lite.
-
Sannum:
Psyclone är segel som kräver relativt mycket nedhalskraft för att vara våg/freestylesegel. Å andra sidan är det segel som trimmas huvudsakligen med uthalet, dvs i 90% av alla fall kan man lugnt låta nedhalet vara i någon slags medelposition och sedan trimma med uthalet. Det gör att det nog inte är värt att skaffa en extra komplex produkt som Norths PowerXT till dessa segel i alla fall.
Så, jag håller nog med de flesta ovan och rekomenderar att dra med hängselekroken. Själv brukar jag linda tampen ett par varv runt själva mastfotskoppen och dra. Även med min högst moderata muskelmassa klarar jag nedhala Psyclone på det sättet, i alla fall omjag sätter mig på marken och tar stöd med foten mot mastförlängarens botten.
Att trä tampen rätt är dock A och O (inga korsningar och den part som går till cleaten skall vara i mitten) och en fräsch tamp (eller silikonsprayad) gör att nedhalskrafterna minskar till ca hälften.
-
Fantastisk bra uppslutning bland tungviktiga konfare…och enda lättviktaren som inte kunde hålla sig var Ola P. Tills nu då, då även jag trillar dit.
I allmänhet tror jag inte egenskapen att vara tung medför några specielle preferenser när det gäller vågbrädor. Däremot säger mig mina många samlade veckor av bräddiskussioner världen över att Zoffe har rätt när han säger att det är lite svårare för en tungviktare att få en enda bräda att täcka ettt stort spektrum av olika slags vågsegling. Jag vet inte vad det beror på, men rent empiriskt verkar det i alla fall stämma. Om man trots detta vill försöka hitta en bra kompromissbräda så är det därför lite mer noga hur man väljer för en tungviktare. Och valet kan ablsulut inte karakteriseras av mått som t ex bredd utan det gäller som Arnie skriver att kolla på brädans hela uppträdande. Även inom en given klass (klassisk/stubbie/fsw) kan det skilja mycket på olika brädor med samma bredd.
Rent principiellt finns alltså tre val: klassiskt, fsw eller stubbie. Gruppen av klassiska är inbördes mest lika (fast det finns ändå stora skillnader när man börjar titta på detaljer). Bland fsw är skillnaden större. Många märken har t ex till 07 gjort sina fsw lite mer våginriktade, men fortfarande är nog Fabatic och Starboard de som är mest anpåassade för våg. Starboard Kombat har t ex i princip samma rocker som deras klassiska vågis PureAcid (dvs är inte märkbart rakare som många andra fsw).
Bland stubbies finns oerhört stora skillnaden. En del har glidit mot att mer likna klassiska vågisar fast med mer bredd (dvs de har fått lite midnre rocker, typiskt sett). Bland de som fortfarande har relativt mycket rocker har en del fått en mer distinkt känsla i sväng (genom t ex mindre enkelkonkav, med v, lite skarpare kanter etc). Andra är dämpade i sväng och generellt.
Man kan säga att det inte finns några kungsvägar här. Om man vill åt en mer disktinkt känsla i sväng på en kurvig stubbie så kommer brädan samtidigt bli oroligare i hög fart och det blir mindre naturligt att också göra en utdragen sväng. Många tycker dock detta är kanon för svergeförhållanden där man ofta dras med små sega vågor i alla fall. På samma sätt blir stubbies som anpassas för en mer direkt känsla och rakt fram för enklare tidig planing också snabbare oroliga om det går fort. Genom att kombinera med alla dessa egenskaper kan man skapa brädor som är väldigt olika.
En praktiskt konsekvens av olika brädkarakteristiker är att om man t ex väljer en fsw istället för en klassisk vågis så behöver man ofta gå ned lite i volym för att få samma användningsområde. På samma sätt bör man välja en ”direkt” stubbie lite mindre än man väljer en mer ”lugn” stubbie. Detta gäller extra mycket om man söker efter en allroundbräda. Då är det mer viktigt än någonsin att hitta rätt storlek för att få ut maximalt stort användningsområde av brädan.
Den svåraste frågan är dock fortfarande vilka egenskaper det är man själv vill ha från sin bräda. För mig är det mer avgörande än vilka förhållanden man seglar. Jag hade rätt mycket diskussioner om detta med Niclas (vinta_kestrel) i somras och huvudslutsatsen är att man alltid måste göra vissa val. Om man tar hans Pure Acid och EVO som exempel så har ju båda klara fördelar. Det är långt ifrån säkert att en kompromiss mellan de två skulle bli särskilt bra. Av den anledningen tror jag det är bättre att försöka fundera ut hur man vill segla och därmed hur brädan bör funka än att försöka hitta brädor som är halvbra på allting.
-
Lutar åt Lejet för mig, fast Vilshärad blir nog bättre. Ola, vi kan väl höras på morgonkvisten.
-
Om man är registrerad måste man inte verifiera något…
-
Jag kör från soluppgången i Lejet imorgon. Måste sticka rätt snabbt sen, har ett möte som jag trodde började 12 men som börjar 10. I Göteborg. Hoppas sedan på Åsa på onsdag em.
-
Jag testar att lägga in bilden då: Det är en naken supermodel (inte den nya modellen).
-
Mården analys verkar stämma för mig med. Jag är total nybörjare på slalom, men har rätt lång erfarenhet för övrigt (på huvudsakligen vågprylar) vilket jag tror hjälper när det gäller trimkänsla mm.
Med de prylar jag har (iSonic 101, 6.6 Hot Superspeed, 7.5 Speed Demon) verkar det baserat på de tre-fyra tillfällen jag kört med GPS i princip gå i 25 knop när man bara har bra med drag i seglet. Trycker det i lite mer utan att ändå bli det minsta ”skakigt” har jag kommit upp i 26-28. Sedan behövs antingen en mycket fin sträcka vatten och en lång repa där jag kan ligga och fintrimma brädan med fötterna alternativt en jätteby där jag glömmer allt vad trim heter och mer eller bara håller i prylarna för allt vad jag är värd. Då har det hittils tickat upp siffror på 29-30 knop på mätaren (eller snarare i programmet).
Detta är dock som sagt bara baserat på ett fåtal test och jag hoppas kunna få lite bättre koll på prylarna i fulldrag och gärna även hitta bättre vindförhållanden (stabilare vind så man kan få tid att tänka på trimmet även när man ligger på gränsen). Det känns också just nu som min bräda är för stor när det brallar (101 liter/64 bred på strax under 70 kilo). Kanske kan en mindre fena hjälpa (har 34 nu).
Men hursomhelt, med moderna slalomprylar i någorlunda hanterbar storlek så tror jag de flesta snabbt når 25 knop och efter en säsongs träning kan toucha 30. De som har lite mer stake i kombination med känsla för trim kan säkert köra fortare än så med betydligt mindre träning.
-
Prioriterar nog bort måndagen på grund av onshorevarning (bortskämd med x-off senaste tiden…). Siktar dock på att köra tidigt tisdag morgon.
Ola H.
-
Jo, givetvis är det likadant med seriebrädor men å ena sidan utger inte de sig för att vara ”custom” och å andra sidan så finns det massor seglare som redan bytt från den ena till den andra seriebrädan och kan uttala sig om det, det finns tester (som man kan lite mer eller mindre på iofs), det finns massa seglare som kan beskriva de olika seriebrädorna (fast kanske inte kan ge en jämförelse) etc etc. Därför menar jag att om man byter mellan två seriebrädor går det – om man vill – att få ett rätt bra grepp om vad det kommer innebära. En okänd customshape har i den jämförelsen inte mycket som talar för (eller emot) sig.
Sedan är jag verkligen inte säker på att det längre är så lätt att spöa Cobra när det gäller kompromissen hållbarhet-vikt. Exemplet JinLi som Jeppe drog upp tidigare är ett exempel. Det är helt enkelt väldigt mycket so _kan_ gå fel på en custom. Jag skulle säga att man reletivt enkelt kan plocka upp mot ett halvt kilo med bibehållen styrka om man inte går på riktigt dyra laminat (och då tror jag inte 8 papp kommer räcka om man skall ha någon som helst avans). Man kan säkert dessutom öka kvaliteten i den meningen att färre brädor kommer ut med rena tillverkningdefekter (typ ett glömt lager väv, en förstärkning som halkat snett etc). Men med hyfsat standardmässiga laminat är det också väldigt lätt att vikten halkar iväg över Cobras om man skall bygga lika starkt. Glöm inte att även om det finns viss automatisering ihos Cobra så är det fortfarade många (billiga) arbetstimmar som läggs även på de brädorna. Obs att jag inte säger att det inte GÅR att bygga avsevärt bättre än Cobra, bara att det både kan vara dyrt och framför allt att det är svårt både hantverksmässigt och ”teoretiskt”.
Så, lättare OCH hållbarare är ingen självklarhet. Däremot kan man ju även customdesigna laminatet och bygga relativt lätt och sedan förstärka förstärka med avseende på vissa aspekter men bygga svagare med avseende på sådana aspekter som man inte för sin egen segling bedömer som viktiga.
-
Helt sant, Johan. Dels är det kanske inte alltsid så noga och sedan har en del redan rätt bra erfarenhet och vet vad som passar dem. Problemet är då att om du efter att t ex ha kört Fanatic NewWave ett par år skaffar en bräda med samma mått från ”Brand X” så kan det bli en HELT annan känsla i brädan även fast du inte med blotta ögat inte kan se skillnad på de två. Med lite tur kommer du gilar bran X bättre, men i så fall beror det just på tur (samt möjligen på psykologiska effekter).
-
Markforce f.d. Markram wrote:Jag undrar om inte Ola H med vilje missa ngt med tanke på sin
prylkonsumtion (skall jag säga som har 4brädor och 6 segel mm).
Det blir liksom väldigt mycket altantak, tält vindkydd, duschdraperier
mm av bara ett par års prylar för en del.Fast jag är ju rätt sällan den verkliga ”slutanvändaren” utan den prylar jag seglar på säljs sedan vidare till andra. Däremot plockar jag hem dem med flyg vilket ju inte är så lysande ut miljösynpunkt.
En gissning från min sida är dock att om man gör en livscykelanalys på en vindsurfingutrustning så kommer transporten till och från surfet vara av avgörande betydelse.
Apropå återvinningsbarhet så träffade jag en engelsk kille som länge jobbat på en helt ny konstryuktionsmetod för vindsurfingbrädor (nu hade han dock lagt ned projektet). Det handlade om ihåliga brädor byggda i kolfiber-polyamid-mastris. Det baserar sig alltså på en väv med kolfiber och termoplasten polyamin ihopvävt. När man utsätter den för tillräcklig värme flyter plasten ut i väven. I teorin kan man alltså återfinna fibern genom att värma upp den igen. Det kanske inte skulle gå att återvinna som ”huvudlaminat” men säkerf funka för förstärkningar mm.
GT hade för övrigt en cykel i ett liknande laminat för sisådär 6-7 år sedan (LTS?) där vävestrumporna liksom drogs genom ”öglor” i de aluminiumdelar som definierade vevlager, styrlagersäte mm.
-
surfslusken wrote:Risken för de fenomenet e väl minst lika överhängande när du står i vilken surfshop som helst, eller i bilhallen, på restaurangen , för att inte nämna ”din personliga bankman” som ju bara vill hitta dom tjänster som är allra bäst för just dej, så länge de är nåt ur deras produktportfölj. …
Exakt min poäng. En närmast allmängiltig sanning. Om du dock _beställer_ en ritkigt custom så är problemet mindre eftersom brädan ändå skall tillverkas. Det finns liksom färre incitament från ”säljaren” att styra mot någon viss produkt.
Ett problme kvarstår dock, har jag känslan av, och det är att många seglare låter en brädas ”grundläggande känsla” avgöra mcyket om vad de tycker om den. Brädor som känns snabba och ”krispiga” känns till en början alltid bättre än sådana som går lite djupare, är mer dämpade etc. Så, även om shapern i fråga kanske misstänker att du skulle rida bätttre på en svängigare eller mer ”dämpad” bräda så finns det risk att han säljer en lite extra snabb ”för säkerhets skull”. Det är också därför som man är i en mycket bättre diksussionposition om man redan kär en av shapern i frågas brädor.
