ola-h
Forumsvar skapade
-
manno wrote:Ajaj, känns som jag ska hålla hårt i min snuskigt lätta chilli i carbon-kevlar!Dr Masse tog upp det temat i en tråd för någon månad sedan då kolfiberbristen diskuterades. Jag är själv ett riktigt vikt-freak – eller rättare sagt: Jag var ett vikt freak. Det är givetvis grymt skönt att lyfta sin superlätta bräda, men nu ser jag mer vikten som en del av helheten hos en bräda. Lätt är fortfarande bra, men jag bryr mig inte längre så mycket om den specifika detaljen utan försöker känna efter hur brädan känns på vattnet. Om en 6.5-kilosbräda är skönare än en annan 5.5-kilosbräda så är det bara bra. Enda problemet är att inte börja fundera för mycket på hur 6.5kilosbrädan skulle kännas om den var ett kilo lättare…
-
Fan, Poppo. En vågseglare i snabbseglartagen. Jag var själv nära att beställa en Starboard speedbräda i våras, men lyckades hålla mig. Dock är en slalombräda på ingång vilken dag som helst och till den ett Speedsegel (Hot superspeed), så lite snabbåkning blir det nog även för mig så småningom.
-
rabbit wrote:”Technoca” ? Vad hände med D-Ram och varför?
Har faktiskt inte frågat killarna på Starboard om det, men gissningsvis är det en lite uppdaterad layup som orsakat namnbytet. D i Dram står för dyneema och möjligen har man bytt ut dyneeman om fibern Technora (som huvudsakligen har liknande egenskaper). Det är ju brist på kolfiber (JP har t ex ingen kol i sina våg, freestyle och crossoverbrädor längre utan just Technora (som dock inte har samma egenskaper som kol)). Kanske är det brist på Dyneema med?
Annars kan jag gärna stå till tjänst med en rapport om hur de nya Staboardbrädorna funkar, men jag väntar helst till efter 15/8 då de lanseras ”officiellt”.
-
Jag kan kommentera lite om brädor.
Det finns i princip tre vägar att gå, stubbies, klassiska vågisar och freestylevågisar. De är på många sätt lika de klassiska vågisarna fast bredare, dvs de gör samma typ av sväng pga att de hal samma eller liknande rätt raka rocker. Stubbies har typiskt mer rocker och svänger därför enklare. Olika märken har dock valt helt olika väga för inriktningen på sina stubbies, en del har gått mot mer freestolevågliknande känsla, andra går mot supertight sväng men rätt hård känsla och ytterligare andra väljer att ge brädan en mjukare känsla med mycket sväng. Alla dessa olika kompromisser har sina egna fördelar och nackdelar.
Lite generaliserande kan man dock säga följande: Freesstylevågisar och klassika vågisar är mer naturliga rakt fram. De är också enkla att få in i en bra bottensväng (med det är stubbies med). Däremot kräver båda dessa brädtyper mer teknik/kraft och tryck i våg eller segel för att kunnasvängas lite mer vertikalt upp mot vågtoppen. Väl där så är de dock igen väldigt enkla att svänga tillbaka med, men här får freestylevågisarna lida lite för sina bredare bakdelar om vågridningen börja bli snabbare. Å andra sidan finns lite mer att trycka till mot om det går långsammare.
Stubbies är typiskt lite mer ”obalanserade” rakt fram. Man får jobba med för att hålla höjd och plana tidigt, men med rätt teknik är inte skillnaden i prestanda map detta så stor (mer jobb, bara, som sagt). Stubbies går fint in i bottensväng, även när det är rätt snabbt och framför allt är de klart enklare att fortsätta svänge vidare up mot vågtoppen men. Väl där kan de bli lite besvärligare att svänga tillbaka med om man har mycket hög fart (vilket inte många har i Sverige och de som har det klarar troligen att hantera brädan). Träffar man läpp eller skum är stubbisarna dock superenkla även på toppen.
Man kan utveckla detta betydligt mer och också bli mer specifik för olika modeller (speciellt oliak stubbies), men kanske kan texten ovan ge lite vägledning.
När jag har suttit och dregglat över bilder och film från den fina dagen i Gislövshammar förra lördagen (som jag missade, kom inte fram från Danmark förrän söndag) har det faktiskt slagit mig att många seglare faktiskt skulle segla radikalare med en bra stubbie. Det är förvånansvärt ofta med ser seglare som inleder bottensvängen fint, men sedan liksom inte orkar med att komma tillbaka till toppen tillräckligt snabbt och med bra vinkel. Så, även om jag håller med alla fan av klassiska vågbrädor och freestylevågisar om att dessa brädor ger en grym känsla i vattnet så tror jag ändå många seglare skulle tjäna på att testa en stubbie för vågridning, i alla fall ett tag. Precis det läge i vågridningen då många verkar ”fastna” lite är det läge där stubbie liksom går vidare på autopilot. Det ger också seglare mer tid att koncentrera sig på segelhantering mm.
När det gäller Mannos kommentar om EVO, så håller jag med – skillnaden mellan 74 och 83 ter sig verkligen stor. Seglare på 80-85 kilo i Starboardteamet brukar rekomendera 74:an som den mest allrounda bräda, men givetvis blir den tveksam med 5.8 och är volymmässigt rätt liten (även om den håller farten på en seg våg som många andra betydligt större brädor). Tailen på EVO 80/83 var respektingivande även för mig förut, men nu när jag seglar brädan så tänker jag inte längre på denna detalj. Det är helt enkelt en del av helheten och helheten funkar väldigt bra, till och med för mina 69 kilo. 83:an kommer vara märkbart bättre med 5.8m men samtidigt snabbare bli stor med mindre segel. 2006 EVO 83 är en grym bräda, kanske en av de mest lyckade i hela linjen, men om du lovar att inte säga något så kan jag avslöja att 07 EVO 80 ändå är den mest förändrade i hela linjen och i mitt tycke har de gjort den till en bättre allroundbräda (samma mått dock). Den har ett lite mer ”distinkt” läge i vattnet och går klar enklare från rail till rail när man inleder toppsvängen.
-
Jag skulle säga att det i princip är omöjligt att veta om du dragit lagom eller ej utan att se seglet. Veck och dylikt är oftast inga bra indikatorer, möjligen kan man när man redan känner ett segel väl använda hur mycket löst det är i akterlikat som en indikator på nedhal.
Det som typiskt händer om du har för mycket nedhal är att seglet upplevs kraftlöst och obalanserat. För lite nedhal brukar typiskt göra att seglet känns topptungt och överlag svårt att hålla om det brallar i. Mitt förslag är att du gör ett rejält test. Dra så mycket nedhal du pallar och ge dig ut och segla och känn hur seglet känns. Gå sedan in och släpp nedhalet på tok för mycket och gå ut och känn hur det känns. Då har du liksom öppnat upp dinan sinnan för (extreme) feltrim och kan därefter kanske bättre känna dig fram till ett bra trim.
Väldigt många riggar sina segel dåligt eller har dålig koll på hur de skall trimma dem i olika vindar. Att testa lite och lära känna sitt segel är någon man har väldigt mycket nytta av i sin framtida seglingskarriär.
-
Snyggt kört av Mackan som vanligt. För att få det att se ut som på bilden måste han fått en perfekt träff på läppen som sedan bröt under honom. Nice!
-
alexasu wrote:så, hur många hävdar att en mer klassisk bräda runt 85 liter skulle funka för en 90 kilos grabb på en eventuell gc-resa?
folk verkar inte helt överens.Det skulle funka och det är ett faktum att tunga seglare kör mindre brädor i volum relativt sin vikt än lätta – vet dock inte om detta beror på utbud, psykologi ellre fysik. Så, alltetersom du får mer koll i vågor kommer denna bräda att bli allt mer rätt rent storleksmässigt.
Däremot blir den inte idealisk i Sverige eftersom den dels är en typ av bräda som helst vill ha lite mer driv och fart i svängen (vilket ofta inte vågnybörjare har) och dessutom inte heller har storleken nog för att kompensera lite felsteg (i vågridningen). Dessa problem är dock klart mindre uttalade om det gäller mer B&J inriktad segling i stabil vind i Sverige.
Jag tror inte steget ner till denna från en Skate 100 är ohemult stort heller. Det gäller snarare att lära sig fippla lite mindre och rent generellt driva på lite mer i seglingen.
Så, OM du åker till GC är detta troligen ett bra val och den kan funka OK hemma med. Skall du bara segla hemma skule jag som flera andra rekomendera något som _uppför sig_ större.
-
Det märkass att dt inte bara är jag som är het på attt ge råd om vågbrädor. Ett helt gäng bra svar på några timmar.
Hursomhelst, jag skulle säga att det finns tre alternativ för en nybörjare i vågor.
1. En bra freestylevågis eller crossover/freewave som de också kallas.
2. En klassisk (”smal”) vågis
3. En så kallad stubbie, dvs en kort och bred bräda.Inom alla tre kategorierna är variationen stor och speciellt inom stubbiekategorien är brädorna ibland så olika att det egentligen är meningslöst att gruppera ihop dem.
Dock, det som alla stubbies är bra på är att göra vågridning (med betoning på ridning) i den sorts förhållande vi har i Sverige klart enklare än vad både kategori 1 och 2 gör. Denna fördel betalar man för på olika sätt. En del stubbies blir oroliga när det blir bättre förhållanden menan andra klarar detta bra, men istället av en del upplevs som lite för ”dämpade” för mer bump&jump-orienterad segling.
Vill man istället satsa mer på hopp och backsideridning och kan tänka sig kämpa lite mer när det kommer till frontsideridning så är kategori 1 och 2 bra val. Egentligen är dessa två brädtyper rätt lika, speciellt hos vissa märken och då är freestylevågisen en lätt breddad klasisk vågis som vanligen också har lite bredare tail. Detta gör dem till lite mer lämpliga för nybörjare eftersom de bli mer förlåtande i lägre fart. Nackdelen blir att de snabbare når sin gräns i vågridningen om det är bra förhållanden. Med 90 kilo att domptera brädan med är dock detta ett mindre problem.
I praktiken är do dock rätt ute som kollar lite vad som finns till bra pris beggat snarare än att letar efter brömbrädan och kanske blir tvungen att köpa den dyrt. Fräscha 2005:or för 5500 gör att du senare kan byta bräda om du skulle ändra dig utan att göra några större förluster.
En anmärkning om storlekar: Alla tre brädtyperna kan justeras lite i känsla genom att man väljer den större eller mindre. Jag skulle dock säga att alla dock har en storlek (reletivt seglaren) där de ger maximalt stort användningsområde. Om du t ex väljer en bräda störer än denna ”idealstorlek” så kan du visserligen sätta på _aningens_ större segel men du tappar ofast mer i andra ändan. Eftersom du som vågnybörjare kanske just vill ha lite mer volym av andra skäl så blir det svårare att få enbräda med jätte stort segelstorleksspann.
För en seglare på 90 kg med lite vana att segla småbrädor är en grov uppskattning av idealstorlekan på bräda typ:
90 liter på klassisk vågis
85 liter på freestylevågis
85 liter på stubbieKan man tänka sig att kompomissa med lättvindsegenskaperna kan man gå ner lite. Vill man istället få fler dagar på brädan i Sverige och få ut max effektivitet den majoritet av dagar det är vågor fast inte tokbra så kan man gå upp lite. Detta är kanske den smartaste vägen att gå om man är nybörjare i vågor.
En ytterligare anmärkning är att de som inte är så vana med vågprylar och vågsegling brukar tycka att deras ofta rätt stora brädor är rätt OK även när det blåser på (fast kanske inte i Pozo vind…). Detta beror på att dessa seglare tenderar att segla långsammare ju mer det blåser ertersom det helt enkelt krävls lite träning för att våga/kunna bränna på för fullt när vattnet är så pass oroligt som det är om det blåser 15m/s eller mer. Så, +5 liter på måtten ovan kan nog vara smart…
OK, det här blev mycket att tänka på men kanske kan det vara en lite bakgrund för ditt brädval. Tänk som sagt på att det knappast handlar om livsavgörande beslut. Såtillvida man köper ungefär rätt storlek så är det mesta väldigt bra.
Om jag skall kommentera de två brädorna du tar som exempel så kommer (som andra skrivit) Goyan upplevas mindre (ta mindre segel men vara mer kontrollerbar) än Taboun. Goyan är möjligen lite liten för en vågnybörjare på 90 pannor, men om du hållar dig till jämna vindar och 5.0/5.3 och ner och ser till att ha bra drag i seglet när du kör, så kan den bli bra. Taboun blir lite mer förlåtande mot dåligt drag och jag tror du kan lätt köra den ned till 4.5 utan problem.
Jag skulle dock provsegla en eller flera brädor i denna storleksklass innan jag köper. Känns det bara svårt och instablilt är mitt råd att gå upp lite i storlek. Om du siktar på höststormarna och verkligen kommer åka till GC är nog Goyan ett bra val, dock. Efter några vekcors hårdträning kommer den plötsligt inte längre vara så liten.
-
Nej, har inte mixtrat med etanol. Det var väl inte bara hörseln som spelade in förresten, han kollade på avgaserna också (en ren visuell inspektion, ingen mätning eller så). Jag fick inte intrycket att lambdan var helt körd, snarare att han trodde den inte riktigt var helt 100%. Han sa också att det möjligen kunde vara en lite taskig jord till avgasröret från motorn. Hur som helst tänker jag köra lite med den nu och se hur det är med bensinförbrukningen. Om den går ner till normalnivå lär jag inte lägga dyra slanatar på en ny lambda.
Tack för hjälpen alla som varit med och tipsat.
-
Uppsummering:
Jag bytte gasspjällspotentiometern och var då för övrigt tvungen att också byta kablar – varför visste inte säljaren (med en kunnig person berättade senare att det var för kontakterna på den nya var guldplätterade och då skulle kablarna också vara det).
Efter det försvann just den ryckigheten jag beskrev ovan, men bussen gick för övrigt som skit. Knappt körbar, faktiskt. En granne hade som tur var en extremt kunnig bekant och vi lyckade studsa dit med bussen. Han lyssnade lite, kollade några lödningar i ”box 3” bland säkringarna och gick sedan på temperaturgivaren. När har drog ur den kontakten gick bussen bättre.
Nu kom den intressanta biten. Genom att sätta i och dra ur temperaturgivarkontakten några gånger, starta med den ur och köra 10s och sedan sätta i den etc, så gjorde bilen någon slags automatinställning (om jag fattade det rätt). I alla fall gick den plötsligt som en klocka efteråt.
Killen hörde visserligen på motorn att även lambdasonden behövde bytas, men det blir en senare affär (den går lite fett nu och över tid så tjänar man säkert in vad en lambdasond kostar).
För övrigt nämnde killen att detta trick bör göras när man bytt någon av elektronikgrejorna i bussen. När man ställer tomgången gör man på liknande sätt och man skruvar på tomgångsskruven tills det att tomgången är densamma med tempgivarsladden i och ur.
För mig var detta lite som magi. Bussen tog sig knappt fram den kilometer det var till mekarkillens hus och gick perfekt därifrån och det enda som gjorts var att ta ur och sätta i en sladd.
-
Inte min kopp te direkt, men han hade i alla fall blandat 06 och 07 reggat for slalom42 på GC.
-
Jester wrote:Tänk även på att du måste skaffa data-kabel till Gekon, har för mig att den ingår i Foretrex 201-paketet (kan ha fel, dock). Kabel till Geko finns att handla bla här: http://www.clover.se (har för mig att kabeln hette ED1, och kräver en 9-portas serie-port i din dator)
Hmm, kör Mac och serieport saknas.
-
tobhed wrote:Kolla speedmanualen, du kan köra Garmin Gecko 201, Garmin Foretrex 101 & 201 och du kan hitta passande vattentäta ”påsar” på http://www.aqua-life.se/ och många (inkl jag) kör med just den du nämner, dvs AquaLife PRO sports mini 206.
Fått någon Isonic än då så du kan vara med och speeda lite? 🙂Tack. Geko 201 blir smidig att skaffa för den finns hos i lokala ClasOhlsonbutiken.
Jag beställde ingen Speed iSonic denna vändan. Har lite fullt i förådet fn och tänkte börja raktframåkningsbanan på en iS i 101, så kanske det blir en mindre så småningom.
Ett HotSails Maui Superspeed 6,6 är dock på G.
-
Som sagt ovan, problemets kärna handar om att få loss ”pinnen” som går ner i mastskenan. Gissningsvis är det locktightad och sitter berget. Med värme, våld, en rörtång och ett rejält skruvstäd brukr det dock gå (risken är att skruven går av i pinnen).
Övriga delar är standard. Äverdelen där tamparna sitter fast är ite original, tror jag. Jag har själv en likadan till en gammal sommarstugebräda. Jointen (leden) går att köpa på en välsirterad surfaffär. Mitt tips är att ringa till Surfersparadise och be dem hjälpa till. Ev har de en ”pinne” och kan sälja dig ett helt paket.
-
Brukar inte låsa bilen utan låter nyckeln sitta i. I själva verket låter jag bilen vara igång och om det är fint väder så får dörrarna stå vidöppna. En ev tjuv tror givetvis att bilägaren är någonstanns i närheten.
