ola-h
Forumsvar skapade
-
Själv har jag inte på många år kört mindre än 3.3. De små seglen har i och med ankomsten av de nya korta mjuka masterna blivit betydligt bättre. Min gamla Combat 96 fungerade utmärkt med 4 meters vågmast. De nyare seglen har ännu kortare förlik och bör egentligen riggas på 370 master. Till exempel känns min nyare 3.7a (och 3.3a) lite ”styva” med 4-metersmasten och skulle helt säker kännas bättre, speciellt i ”lättvind”, med 370.
Alltså, skall du kör så små segel utan att ha kanondrag, se till att skaffa en riktigt kort mast.
Mvh,
Ola H.
-
Om du kört 75 meter på lite bräda kan man nästan säga att du kan surfa. Med lite mental träning under vintern kommer det gå bättre redan första gången du kör nästa år. Snart kommer du kunna köra obehindrat fram och tillbaka och antagligen kommer du redan i början av nästa säsong lära dig stå i stropparna och köra med sele.
Sedan är det bara att välja om du vill satsa på att lära dig gippa eller om du skall ta det lugnt med gipparna och gå på framåten direkt.
Lycka till
Ola H.
-
Varför inte starta en studiecirkel. Själv är jag egentligen mer intresserad av själva designen än av bygget, men eftersom det verkar svårt att hitta byggare börjar det bli dags att själv börja kladda.
Om man startar en studiecirkel kan man få bidrag till lokal och ett mindre bidrag till förbrukningsmaterial. Om några skulle vara intresserade av detta i Göteborg (man måste vara 6 st, tror jag) kontakta mig.
Ola H.
-
När man väl kommer till Hönö (eller vart nu färjan går) var åker man sedan. Vid vilka riktningar åker man vart. Speciellt vid varianter på ost, vart styr man kosan, var parkerar man, var hittar man superrena masthöga break med sidvind….
Ola H.
-
Om du frågar mig så är det ett program jag gjort själv. Det är rätt primitivt i vissa avseenden, såsom användarvänlighet. I princip är det nog bara jag, som gjort programmet, som kan använda det eftersom det så att säga saknar användargränssnitt och hjälpfunktioner. Å andra sidan är det lite mer avancerat när det gäller hur man kan konstruera, modifiera, jämföra och kontrollera kurvor. T.ex. kan man mäta av en känd bräda och få ut hela kurvans krökning för att sedan modifiera krökningen i något visst intervall och sedan få tillbaka en ny kurva. Ändrar man direkt i kurvan är det svårt att säga exakt vad som händer med krökningen.
Med ett användargränssnitt, interface mot cad och lite mer ytfunktioner skulle det nog gå att distribuera. Själv vet jag dock inte mycket om sådant, så vi får vänta tills min vän programmeraren dyker upp.
Skulle det finnas en ”marknad” för ett dylikt program?
Ola H.
-
Jag har haft min bästa Sverigesegling i år på SO (spikrak SO, 135 grader enligt vindmätaren i Onsala) i Lejet. Det verkar dock som det skall vara RIKTIGT blåsigt för att det skall fungera. I våras, den gången det var så bra, höll jag på att missa hela skiten eftersom ingen var ute före mig och det såg platt och vindlöst ut från land. Eftersom jag ändå hade kört från gbg och visste att det borde vara vind en bit ut tog jag ändå 3.7 och gav mig ut. Först kom jag inte ens ut pga att vinden var helt frånvarande nära land. Till slut lyckades jag fånga en by som tog mig ut till den riktiga vinden där 3.7 var lagom. Till min förvåning var vågorna betydligt bättre än jag trott, drygt gubbhöga och bitvis hyftat branta (om än lite långsammare än önskvärt). Vinddriktningen som faktiskt var sidvind med mer sideoff än sideon, var dock lysande. Det var den typ av segling då man körde 5-7 schyssta svängar per våg. Tyvärr vred vinden efter endast en kvart (till nära ren syd, 180 grader i Onsala) så det blev sedvanlig cross-on resten av dagen. Fortfarande skoj att segla i men inte riktigt samma sak trots allt.
Ola H.
-
Camber är egentligen själva buken i seglet. Det som i vanligt tal brukar callas cambers heter egentligen camber inducers och är som mycket riktigt beskrivits nedan någon slags manick som förbinder lattan med masten. I ett vanligt segel finns det ett stoppi lattfickan inuti mastficken i ett cambersegel finns inte detta stopp. Lattan kommer ut i mastfickan och går in i cambern. Man får alltså en direkt förbindelse mast-lattor och seglet får ett styvare skelett.
Cambers använs i regel med breda mastfickor. I början ( dvs i mitten av åttiotalet) användes cambers för att skapa en fin profil och en förspännd buk. Snart kom man också på att de kunde användas till att stabilisera hela seglet och göre det bättre i hårdvind.
Moderna segel stabiliserar man på andra sätt, med tvist och smart skärning. Med RAF (roterande mastficka) som (nästan) alla segel har får man också fin strömmning på läsidan. Cambersegel kan möjligen fortfarande vara aningens stabilare, men i princip är den enda kvarvarande fördelan att de håller profilen bra även utan vind. I och med att moderna segel är väldigt platta är skillnaden mot RAF även här rätt liten.
De flesta rekommenderar nog RAF till alla utom riktiga tävlingsseglartyper. Själv kör jag endast vågsegel och behöver därför inte veta något alls om cambers och deras fördelar. Så vitt jag kan minnas har inget riktigt vågsegel haft cambers sedan NP RAF/CAM wave, i början av 90-talet.
Ola H.
-
Klassiskt brukar man kalla en brädans uppböjning i aktern för rocker och uppböjningen i nosen för scoop. Hela kurvan kallas scoop-rockerkurva eller ibland bara scoop- eller rockerkurva.
Som du antagligen noterat är nära nog alla scoop-rockerkurvor uppbyggda så att de blir rakare (dvs mindre krökta) ju närmare tailen man kommer. De flesta racebrädor är till och med helt raka en bit. Tailkick får man när man nära tailen lägger in lite extra krök på rockerkurvan. Tailkick är egentligen inget exakt definierat begrepp utan används ofta lite slarvigt för när man har mycket rocker i tailen.
I allmänhet, ju mer krök scoop-rockerkurvan har, desto lättare svänger brädan, i princip på bekostnad av tidig planing och fart. I praktiken är det dock extremt noga var man lägger in mer eller mindre krök. Även om man enbart tittar på svängegenskaper spelar det mycket stor roll exakt var det är si och så mycket krökning. Tar man sen med att man vill ha en bra kompromiss mellan sväng och fart blir det riktigt komplicerat. Alltså, även om två brädor har lika mycket scoop och rocker (mätt t.ex. när brädans mittpunkt tangerar golvet) kan deras kurvor mellan nos och tail se mycket olika ut och detta kan ge helt olika egenskaper.
I praktiken kan man ju också använda kurva i brädans outline för att påverka svängegenskaperna. T.ex kan man på en bräda med ganska platt rockerkurva mellan fotstropparna lägga in relativt mycket kurva i outlinen där och få en bräda som ändå klarar schyssta korta svängar i inte alltför hög fart. Vill man dock ha en bräda som ligger snällt och stabilt i långa svängar i riktigt hög fart får man ha en rockerkurva som är ganska ”jämnkrökt” under en stor del av hela brädan och en outline som inte är allt för krökt. Den senare typen av bräda, som typiskt skulle kunna vara en vågis för bra vågor och sidvind, bör alltså t.ex. inte ha allt för mycket scoopkurva. En vågis för lite halvtaskiga onshoreförhållanden kan mer se ut som den första brädan.
Kolla på min bräddesignsida för att se lite mer om rocker, outline och krökning i allmänhet.
Ola H.
-
Undrar om SE2000-seglet möjligen marknadsfördes som ett riktigt kap. Isåfall var det ju riktigt skoj.
Att kalla seglet ett toppkap vore ju faktiskt det enda riktigt korrekta
Ola H.
-
Cyber Race hade ju som du kanske vet en mycket stor, men spetsig topp som stöddes av en metspöliknande masttopsförlängare. Under denna topp var seglet i princip likt ett ”vanligt” segel. Att kapa toppen och göra ett ”widehead” segel av just detta segel borde inte innebära någon direkt katastrof för buk och tvist. Att det möjligen inte är lika bra som andra nya segel beror nog snarare på att resten av cyberrace helt enkelt inte är en ny design än att toppkapningen i sig skulle förstöra buk och twist. Iallafall är det vad jag skulle gissa.
Ola H.
-
Nu har jag visserligen inte seglat så mycket i Apelviken i år, men har ändå två saker att säga.
1. Det är nästan aldrig ”klockren sidvind” i Apelviken, även om det ofta hörs extatiska rop i stilen ”wow, det var klockren sidvind”. När man väl utsätts för verkligen klockren sidvind märker man först att vågridningen fungerar fantastiskt bra och undrar om man fått en Lidnersk knäpp. Sanningen är dock bara (iallafall i mitt fall) att det helt enkelt är otroligt mycket lättare att få till vågridningen när man får de där extra 20 gradernas vinkel som oftast fattas i Apelviken.
2. Det går att rida frontside i till och med rak onshore, det är bara det att det krävs mer och annorlunda teknik och att det inte blir lika radikalt. Ibland blir det till och med löjligt oradikalt. Själv tycker jag trots detta att en och annan frontsidesväng hör till och de senaste två-tre åren har jag nog kryddat varje seglingstillfälle i Apelviken med minst en vågridningsliknande svängmanöver i frontsideutförande.
Ola H.
-
Jag är definitivt ingen expert på segeldesign och har inte funderat så mycket på hur man syr segel, så ta dessa ord med en nypa salt. Kanske har jag helt fel…
Jag tror att det är svårt att generellt säga vad med mastkurva gör. I moderna segel skapas shapen genom en kombination av insydd buk och mastkurva. Olika märken gör här olika kompromisser. En viktig detalj i ett vågsegels uppförande är vad som händer med buken när seglet är utan drag. Jag har en känsla av att relationen medllan mastkurvan och mastfickans bredd (givetvis tillsammans med spänningsfördelingen i seglet i stort) påverkar detta mycket. Om jag minns rätt brukas Simmerseglen vara av den typen att de utan drag blir rätt platta med mycket lattrotation runt masten. Med mindre mastkurva och bredare strumpa, som t.ex. North har, finns det inte lika mycket lattrotation och när seglet är utan drag tas liksom buken upp i mastickan. Man skulle kanske kunna säga att Simmer blir platta och hårda medan North blir platta och mjuka. Det finns hur mycket komprommiser emellan som helst och det är nog mest en smaksak vad man gillar.
Mindre manöverorienterade raf-segel är oftast designade så ett de behåller en del buk även när det inte är drag i seglet. Jag är inte säker, men det känns lite som att det är lättare att designa denna typ av segel om man använder mer mastkurva.
Man skulle nog kunna få en rätt bra lektion i segeldesign genom att i detalj jämföra NP Jet och NP Soul (2001). Seglen är väldigt lika i outline, men Jet lär ha en rejälare profil som inte lika extremt försvinner vid utskotning samt ett lite friare akterlik. Om man kan se varför dessa två segel får olika shape har man nog förstått en del segeldesign.
Ola H.
-
NP Core 5.3 lär fungera bra på 400 mast om du är hyfsat lätt. Eftersom det är bra bottendrag och ”pump” i seglet är det också lämpligt om man vill ha 5.3 som största. 4.2 och 4,7 går också på 400-mast.
Ett mer exotiskt alternativ är Hot Slide (med liknande outline som Core). 5.2 riggas på 400. Det finns en 5.2:a också, men den har fem lattor och behöver längre mast. Slide finns ocksså i 4.8, 4.5, 4.3 4.0 och 3.8. De två senare går egentligen på 370-master, men 400 lär nog funka OK. Hot finns sedan i år återigen i Sverige.
För övrigt testede någon engelsk tidning Ezzy 5.3 med 4 metersmast och skrev att alla segel i den linjen var designade på just den masten. En kompis kör North (glömt vilket) 5.3 på 400 med mycket gott resultat.
Ola H.
-
Det är lätt att hita tvåsitssoffa att (ersätta passagerarsätet med) på skroten. Passa på att ta med lite blandade bältesdelar, du ser hur det är löst i bussen där 2-sätet satt.
Jag vet inte fungerar med besiktning. Det går att ha 3-sitsiga som lastbil, tror jag, men det kan kanske kosta att besiktiga för en extra passagerare. Jag har bytt från två till tre fram i min 89:a och besiktarna har inte sagt nå’t.
Ola H.
-
1988 var jag i Varberg. Jag innehade då en Virvelvind 245, en tiga slalom 260 och segel i storlekarna 3.4, 4.5, 5.1, 6.4 och hade dessutom köpt ett 7.0. Det intressanta som en dag inträffade var att jag lyckades använda alla mina prylar. Vi middagstid var det de största och sedan bytta jag successivt nedåt genom hela arsenalen allt medan vinden ökade. På eftermiddagen var 3.4:an på tok för stor, så vi åkte med dräkterna på in till Surfshopen och bad om det minsta de hade i segelväg. Detta blev ett Gaastra Wavefoil 2.7 som jag även det hade stora problem att hålla.
I sanningens namn skall man dock säga att jag nu har 3.3 som minsta segel, men att det klarar betydligt mer vind än den gamla 2.7:an.
För övrigt är min lilla vågbräda 233 cm och har minst sagt lite volym, antagligen strax under 60 liter. Eftersom jag själv dock endast väger 65kg är detta egentligen inte extremt litet.
Ola H.
