ola-h

[ola-h]

Ännu en gammal Hönsheid-ide’. Vad körde du för skum? Körde du stringertekniken öven på undersidan? Vilka övriga laminat? Vacuum? Hur hårt urdragna körde du vävarna? Vad hamnade vikten på (och hur stor var brädan)?

Många frågor som kräver svar, men det är onekligen ett billigare sätt att testa sina shape-ideer på, så svaren är intressanta.

Mvh,

Ola H.

[ola-h]

Du kan ha rätt. Ä andra sidan läste jag en artikel av Jurgen Hönsheid som beskrev hur han bygger sina EXTREMT lätta vågbrädor (under 4 kg för en som ej bör plattlandas och under 5 för en som klarar det mesta). Enligt honom är ett av tricken just att INTE bygga styvt. Om brädan skall klara höga belastningar vid plattlandningar måste den kunna flexa. Jurgen bygger iochförsig (självklart med den vikten) i sandwich, men använder mest kevlar som inte är så styvt som kol. Kolfiber används sedan endast till förstärkningar på utsatta ställen. Antagligen använder han sig ochså av bättre sw-skum än airex/divinycell.

Det är för ovrigt inte säker att “stora långsamma” svängningar snabbare leder till delaminering och utmattning än “små korta”.

Ola H.

[ola-h]

Det där med lager på lager var mest en ide jag fick efter att ha pratat med en kille som nyligen var på Maui. Enligt honom använder sig HiTech av en linkande konstruktion på däcket på sina vågbrädor (som är ganska lätta). Som vanligt är det mycket hemligheter och trix inblandade, men själva iden var just att bygga ett tjockt laminat av bara väv. En av fördelarna är att det är lättare att laga. HT använde sig, om jag inte minns fel, av 3 lager kol och 2 lager kevlar, varvade. Vissa av lagren var hårt urdragna och andra inte.

Ett 5mm 90 kilos sw-lager + 125g glasväv under, med lim och allt, borde väga runt 650-700gram/m2. Detta är faktiskt bara lite mindre (<100g) än vad ett lager 80g kevlar, hårt draget, ett lager 200g kol och ett lager 170g kevlar, bägge kanska löst dragna (70% plast per volym) borde väga.

Bara lite ideer…

Ola H.

Jag har tyvärr inte exakta viktmått, men det vore ändå intressant att prova HT:s teknik. Definitivt lättare ätt bygga än däcksandwich.

[ola-h]

Det går att bygga i enbart väv (dvs utan sandwich). Förr byggdes alla brädor så. Att då använda frigolit är nog inte så bra. Styrofoam är bättre. Säg inte att jag har sagt det, men jag har hört talas om att det finns mönniskor som “hittar” blå byggstyro på byggen och tar med sig hem. Blå styro fungerar utmärkt till brädbygge.

Varning: Man kan inte plasta frigolit eller styro med polyester. Dessa skum är nämnligen gjorda av en så kallad styrenplast. Polyester löser upp styren så när du börjar laminera börjar själva blocket smälta. Antagligen rätt stressande och definitivt inte bra för hållfastheten.

Ola H.

[ola-h]

Jag har en känsla av att man inte borde segel helt slut på sig i början av nästa vecka. Med lite tur blir det mer vind i bättre riktningar i slutet av veckan.

I praktiken lär väl inte detta spela någon roll. Surfbehovet har varit uppdämt allför länge och minsta vindpust lär väl utnyttjas till fullo, oavsett vad prognoserna säger om följande dagar.

Ola H.

[ola-h]

Hmmm, om det verkligen är vanlig frigolit du har kan det vara dags att antingen fundera å sandwich eller leta nytt block. Frigolit är nämligen rätt mjukt och inte särskillt starkt och det skulle gå åt mycket väv för att få tillräckligt hög styrka och hårdhet på däck. Den enda fördelen med frigolit är att det är lätt.

En variant man kunde prova är att köpa en rätt rejäl sandwich-skiva till botten (lättare att limma) och sedan köra ett ganska tjockt glaslaminat på ovansidan. Jag är inte så bra på praktisk byggning, men jag tror det går att limma en bottensandwich med hjälp av lite tejp, ett par sandsäckar och en form (t.ex gjord av den “negativa” delen som blev över när du skar ut bottenkurvan) till rockerkurvan. Om du kör en 6mm (eller tom 8 eller 10) sandwich kan du nog klara dig med en 125 grams glasväv under och två lager 200 ovanför, antagligen också med mindre.

Till ovansidan går det åt ett rätt tjockt laminat om du inte vill få rejäla gropar i brädan redan när du råkar slänga en ovanlig hård blick på den. Man skulle till exemple kunna lägga ett hårt urgraget 150 lager och sedan lägga ett ganska plastigt lager av någon megatjock glasväv som bygger mycket höjd (det beror lite på hur väven är vävd). Efter detta kan man lägga två hårt urdragen 200 lager till + rejält med förstärkningar under stroppar, längs främre railen och i nosen. Om man vågar för vikten kan man till och med lägga ett extra “tjock-lager” mellan de två yttre.

Räkna inte med 6.5 kg, det är rätt svårt att komma så lågt. Det krävs nog rätt mycket vana för att bygga starkt och lätt.

Återigen, jag vet inte så mycket om praktisk byggning, så lita inte för hårt på mina råd.

Ola H.

[ola-h]

Som linsurfer anmärkt nedan var det nog den närmare 5 meter djupa fenan som åsyftades från hans sida.

Hur som helst, det baklängesstarttrick som du beskriver kan, om man inte är alltför rädd om brädan, med fördel inledas redan på land. Med bra drag i seglet placerar man brädan en bit upp pä stranden med fören inåt. Sedan kliver man upp på fören, avlastar brädan lite genom att hänga ordentligt i riggen och seglar sedan iväg på stranden ned mot vattnet. Väl i vattnet kör man vidare på fören ett tag till det att fenan går fri. Det hela ser rätt spexigt ut faktiskt.

Praktiserande av ovan beskrivan trick på stenstränder rekomenderas endast för verkliga entusiaster.

Ola H.

[ola-h]

När man seglar på en lite bräda är det viktigt att man belastar den rätt. Som de andra sa gäller det att inte snedbelasta brädan i sidled när man smyger i stropparna. En ännu viktigare grej är att hele tiden belasta brädan rätt i längsled. I princip görs detta genom att justera hu mycket man “hänger nedåt” i bommen. Att brädan lovar upp beror oftast på att man belastar bakre delen av brädan för kraftigt. Prova att ha seglet mindre bakåtlutat. Det skall kännas lite som du håller seglet långt framför dig. Då kommer brädan automatiskt att belastas mindre i aktern.

När du sedan står i stropparna och har full fart kan du hålla riggen som det känns bäst.

Även när man skall plana igenom vindhål är det viktigt att belasta brädan mindre i tailen (genom att belasta mastfoten mer).

Ola H.

[ola-h]

Vad är det för block? Styro?

Tänkte du bygga sandwich? Hur viktigt är låg vikt?

Ola H.

[ola-h]

Att rigga moderna RAF-segel handlar lite att låta förnuft och kunskap segra över visuellt intryck. Vad jag menar är att när dessa segal är korrekt riggade ser de väldigt plana ut på stranden. Till skillnad från, säg, 3år gamla segel är lattorna i seglets mittre del inte heller så mycket roterade runt masten. Kollar man på seglet känns det inte som det finns något som skulle kunna bli buk, även om det blev fullt tryck i seglet. När man väl får tryck i seglet blir det trots allt lite buk i detta område. Det som händer är att masten böjs, inte bara bakåt utan också i sidled. Detta gör att seglet mittendel blir slappare och därmed bukigare.

Ett kännt trick som man (möjligen med hjälp av en kompis) kan utföra på stranden efter riggning är att med seglet liggande på marken trycka masttopp och mastfot mot marken. Detta simulerar mastens böjning i sidled och ger en bättre bild av hur seglet kommer att se ut på vattnet.

Ola H.

[ola-h]

Nej, jag är inte 100% nöjd. Uffe har en extremt fin verkstad, mycket bra handlag med maskinerna, är duktig på den rent hantverksmässig delen av shapningen och har mycket bra finish på sina brädor. Problemet är att han har vissa grundläggande åsikter om konstruktion och shaping som inte alls stämmer med mina. Även om man kan lämna allla relevanta kurvor (och dessa följs) måste mycket av en brädas detaljer sitta i shaperns händer. Om det är någon (kanske för prestandan oviktig) detalj man lämnar åt Uffe kan är risken stor att det inte blir som man tänkt sig.

Detsamma gäller konstruktion/laminering. Man kan självklart påverka exakt vilka vävar som skall läggas var, vilka förstärkningar man skall ha och så, men det blir alltid saker som Uffe bestämmer själv. Även om Uffe hävdar motsatsen har jag en känsla av att han använder lite för mycket plast när han laminerar. Detta har iochförsig endast en nackdel och det är en lite högre vikt, men vill man viktoptimera spelar det roll. Jag har också haft flera förslag på för honom annorlunda lamineringstekniker som han inte velat göra, troligen på grund av att hans nuvarande teknik fungerar bra för honom rent arbetsmässigt.

Trots allt detta måste jag säga att jag ändå är rätt nöjd. Jag tror att Uffe har fått kläm på detaljer som boxar och sådant (som tidigare var en akilleshäl). De brädor han bygger tror jag är mycket starkare än custombrädor, men vill man ha dem riktigt lätta måste man tänka på exakt vilka sanddwich skum och fibrer man plockar in. Lätt och starkt betyder i princip att man måste använde mindre fiber av högre styrka och det blir dyrare.

Om du låter Uffe kopiera en RRD är det en viss chans att shapen inte blir exakt densamma. Jag har sett exempel på Naishkopior med lite konstiga detaljer (ägarna var dock nöjda). Förhållandet mellan styrka och vikt blir troligen betydligt bättre hos Uffe.

Jag tror Uffe tar ca 10000 för en standardmodell, med glas, s-glas och kanske lite Kevlar eller kol. För brädori övervägande kol, kevlar och s-glas brukar han säga runt 12000. Det kan dock gå att pruta.

Du kan inte jämföra hans nya brädor med din polyesterbräda från 97. Det är stor skillnad.

Ola H.

[ola-h]

Nja, varken brädan eller jag är så extrema som det kanske låter. Man kan bygga en 233:a som segla ganska likt en 250:a, det är mest andra shapedetaljer som bestämmer huvud-dragen i hur brädan uppför sig. När man gör så korta brädor skalar man inte bara ned en större modell utan ändrar mest i scoop och outline från ca 150 cm från tailen och framåt.

Här ser man sällan (aldrig) väldigt korta brädor, men ryktet säger att de är vanligare på andra platser som Maui. I vågseglingstävlingen i Baja i vintras hade Polakov och Nik Baker båda extremt korta brädor, ned mot 225 om jag minns rätt.

Jag väger 65 kg och 233:an fungerar med 5.0 om det är vågridningsförhållanden, men om man vill kunna ta lite höjd komfortabelt är nog 4.5 och mindre att föredra.

Första gången man kör på en så kort bräda känns det lite lustigt, mest för att brädan ser så annorlunda ut när man tittar ned. Efter ett tag tänker man dock inte längre på detta och brädan känns som vilken bräda som helst vid segling rakt fram.

Ola H.

[ola-h]

Jag har idag bara två brädor och bägge är för vågor (men används förståss även om det är platt).
Min minsta bräda är 233*52, 9.0cm tjock och ca 33 i tailen. Det är inte en “roundnose”, men framdelen på brädan är lite mer kurvig en motsvarande på min större bräda. Brädan har också rätt rejäl tailkick, mycket v genom hela brädan och väldigt runda kanter. Dessutom kör jag med thrusters, dvs 3 lika stora fenor arrangerade som på en vågsurfingbräda. Den brädan fungerar hjälpligt upp till 5.0, men är det onshore känns den lite bockig med så stor segel.

Min andra bräda är en 245*52.5*9.3*35, alltså även den rätt liten men med bredare tail. V-et är mindre och det är lite mindre tailkick. Fenarrangemanget är detsamma. Den här brädan fungerar perfekt med 5.0 och även OK med 5.7, men lite större fena. Faktum är att man ofta planar tidigare än andra med större vågbrädor med denna bräda. Den här brädan är designad 93 och börjar bli rejält sunkig efter ett flertal rippade boxar och dylikt. Trots detta är den fortfarande bra och jag skulle nog bygga en nära nog identisk om jag var tvungen att kassera den.

En detalj som jag tror jag förstått är att men måste designa brädor för thrusters ganska annorlunda jämfört med singlefinbrädor. I korthet kan man säga att man kan/bör ha bredare tail, lite mer tailkick och rundare kanter (speciellt i tailen). Jag tror också man kan/bör göra hela outlinen annorlunda, med mindre utåtvinklad kurva från strax framför bakfoten till strax bakom masten. Det sista beror på att helt enkelt vid långa svängar utnyttjar sidofenan mer och i princip lägger brädan i en liten annan vinkel. Teorier, teorier, teorier…..

För övrigt kommer flera brädfabrikanter (RRD, JP) med kanaler i brädans bakre del. En ide bakom deta är att skapa en bräda som får lite extra riktningsstabilitet så man kan köra med en mindre, mer svängvänlig fena. I princip fungerar thruseters på liknande sätt (det är till större del fendjupet än totala arean som avgör svängbarheten), men nackdelen med thrusters är att de minskar toppfarten.
Personligen tycker jag inte det märks nämnvärt, men om man rider mycket snabba vågor kanske det spelar roll.

Imorgon hämtar jag en ny wave/freestyle-bräda uos Uffe Larsson i Varberg. Den är 255*58*10.5*36 och alltså rätt stor i förhållande till mina andra brädor.

När jag beställer hos Uffe designar jag alla relevanta kurvor själv (mha ett datorprogram jag gjort) och levererar dem i “koordinatform” till Uffe. Dessutom bestämmer jag exakt vilka fibrelager, förstärkningar, skum, sandwich etc. Som han skall lägga i. Om allt går som det ska blir brädan sedan som man ville ha den.

Även om man kan ha mycket ideer om bräd-design skall man komma ihåg att profesionella designers (som designar standardbrädorna) givetvis är mycket bättre. Fördelen man själv har är att man vet exakt vad man vill ha. Dessutom tycker jag att det ligger ett visst egenvärde i att få testa sina egna ideer. Min 233:a var något av ett test (som slog väl ut för mig), men har man tänkt sig sälja brädorna vidare får man hålla sig till mer normala former.

Jag återkommer när jag provat min nya bräda.

Ola H.

[ola-h]

Ja, det går förståss att montera stropparna på det viset på din bräda och flera andra. Oftast får man då ett annat avstånd mellen stroppskruvarna, men det kan ju fungera ändå. Ideen med alla inserts på standardbrädor har dock förr, så vitt jag vet, alltid varit att ge flera olika positioner i längsled, eller möjligen på vissa freeridebrädor, i tvärsled.

Ola H.

[ola-h]

Jag pratade med en viss surfshopsägare förra helgen och då verkade det som Seeger kommer. Stone och Goya kommer inte eftersom de inte hade något att göra efteråt. Att få hit dylika namn hänger ju mycket på att passa in sig i tiden mellan evenemang superstjärnorna ändå tänkt besöka.

Att Robby Seeger kommer är ju dock roligt. Synd bara att min mormor fyller 90 år samma helg. Mitt val står alltså mellan följande:

1. Få mormor att inse att hon bör komma till Varberg för att se på när en mauiboende tysk muskelvindsurfare väntar på vind (eller t.o.m seglar).

2. Bege sig till Örebro och hoppas att födelsedagskalaset blir skoj och att DHR går av på lördagen då inget kalas är planerat.

3. Vara med och köra i Varberg på lördag och sedan dra till Örat.

Alternativ 1 ger just nu 117 gånger pengarna.

Ola H.