rasmus_w
Forumsvar skapade
-
Kan ju lägga till att när Martin van Meurs fick upp 49.2 knop på sin gps (2 sec 49,4) i januari i år så hade han föttern på en Naish speed pro 60, och den är inte mindre än 48 cm bred.
-
@Jeppo_F 410436 wrote:
Det finns ju flera exempel på det. Lärde sig inte Morenotwinsen framåtloopa innan dom kunde gippa? Nu är det iofs lättare att lära sig loopa än att gippa, men ändå…
/jeppo
I någon mån kan det där hänga ihop med att de lärde sig segla på ett ställe som heter Pozo Izquierdo.
-
@malteaserr 410401 wrote:
vart skall du köra i helgen, om du skall köra alltså?
Jag lär inte köra nånstans… Det lär inte bli speciellt mycket segling för min del förrän jag får ett jobb. Fast det känns som det inte är så långt bort.
-
@malteaserr 410374 wrote:
låter nästan erotiskt…
jag skall testa på söndag. hmmm blir en hel del att testa.
5.7 och din X-cite är nog en jättebra kombo för de första duckgipparna. Fast jag rekommenderar att du börjar med en vidare sväng och släpper framhanden nånstans på djup slör i början. Släpp också alla idéer om att man ”duckar” under seglet, låtbommen svepa förbi framför dig utan att krypa ihop eller nåt sånt. Att jag kröp ihop i mina duckjibes hade att göra med att masten nästan låg på vattenytan och att segeltoppen pekade rakt i vindögat. Jag behövde helt enkelt låna lite hjälp av centrifugalkraften för att trycka upp seglet i upprätt läge igen.
Och som sagt, den sortens duckjibe jag beskrev, ska göras på en vågbräda som är liten och tunn som ett poatatisskal, med litet segel…
-
@malteaserr 410356 wrote:
Duckjibe – har inte provat faktiskt
Duckjibe – med full power i 4.5/3.5, är nog det skönaste jag nånsin gjort. Visserligen sätter jag väldigt få tricks, men grejen är att draget kommer tillbaka just i det läget där vanliga gippar börjar tappa stunsen helt. Direkt från en halvvindsbog släppa framhanden och flytta den långt bak på bommen, rycka bommen framåt, mot lovart så man kastas in i en toktvär fullfartssväng, krypa ihop rejält och fånga riggen och plana ut svängen när man är inne på den nya slören, det svänger fort och tajt så knäna viker sig och när man planar ut brädan och tar tag i seglet igen far man iväg som skjuten ur en kanon.
Fast man kanske inte ska göra så i första försöket…
-
@anilson 410323 wrote:
och jag som alltid trott att det var för uthalet 🙂
Jag minns i alla fall fortfarande Funboardboken (Jeremy Evans, 1984) som påpekar att vissa har börjat använda segel med handtag i underliket för att underlätta duckjibes. Fast det ena utesluter inte det andra. 🙂
Jag tittade f.ö. i funboardboken får nån månad sen, den finns på Stadsbiblioteket i Stockholm och är klart rolig att läsa sådär 25 år senare. Jag lärde mig vattenstarta genom att läsa kapitlet om vattenstart i den boken och sen ge mig ut och göra likadant. Det funkade i första försöket!
-
@40knots 410326 wrote:
Jag undrar varifrån denna information härstammar. Var Erik Beale med 1986 på Sotavento där man kan säga att det moderna speedsuf konseptet uppfanns av Julian Kendall och IWSA uppstod? Kanske, men alla garvade speedsurfare hade senast ett år senare en bräda på minst 33cm. Också Brit Dunkebeck. Björn uppenbarade sig först ett år senare. Han surfade ju fort men inte var han i klass med Pascal och Roddy. Dessutom var ju det bara chop på Sotavento 88 som man kan se på videon och teknik spelade en avgörande roll.
140cm från tailen? Jimmy Lewis lade alltid mastfoten 150cm från tailen. Jag kommer inte ihåg vem som började sätta mastfoten bakåt men 89 hade jag redan mastfoten placerad så att 140 var max. Jimmy var sen att ändra på sin beprövade shape och design.
Erik Beale var ju den som först kom över 40 knop och det gjorde han på en bräda som var 33 cm bred och fan vet hur smal den kan ha varit i tailen. Den såg ut att ha grymt smal tail i alla fall. Björn skrällde ju med en fart på över 43 knop i Tarifa runt -93.
Vad gäller mitt ”hittepå” som Benke skriver så var det väl bara att gå till källan. Jag citerar en annan välkänd hittepåman: Peter Hart. Windsurf, september 2004.
”The wild belief that the narrower the board you used, the faster you would go was disproved some years ago. Like many, I struggled away for two years with a 13-inch (33cm) wide board. The problem was that it felt fast, mainly because it was so nervous and squirrely, only achieving some kind of stability as you got to about 30 knots; but then it was impossible to keep the heels from smacking the water, so water would rocket into my eyes, blinding me and making it seem yet scarier.
A seminal moment in speed-sailing came when Eduardo Bellini fromSpain cleaned up in 1994 on a board that looked that it had been knocked up the night before after one too many Tequilas. It was relatively wide (17 ins/45 cm), straight, boxy rails with a wide, low nose (in the era of turned up needle noses), thick under the mastfoot and altogether very ugly compared to the sleek, sexy lines of the classic needles. Conditions were brutal that year – 140 degree wind angles and fierce chop. However, Eduardo skimmed over it like it wasn’t there., to post times around the 40 knot mark and left the likes of Dunky spinning out in his wake […]
The nose was low so it made gradual contact with the chop and didn’t slam into it. The nose was wide so it floated over and didn’t dig into the chop. It was thick under the mastfoot to support a powerful rig and aid early planing. The mastfoot was relatively far forward (140 cm) to give the sailor more distance and leverage. The rails were straight and hard for the quickest water release. The tail was relatively thin and narrow for control at speed […]”
Jag tycker beskrivningen låter rätt mycket som en modern speedbräda. Det är klart att det har hänt massor sen -94, jag tror inte så många speedbrädor har raka, hårda kanter längre och brädorna vid den tiden var nästan helt flatbottnade och så vidare, men den låga, breda nosen känns igen från rätt många av dagens speedbrädor.
-
@malteaserr 410325 wrote:
ja varför inte…svårt att få bra höjd i stockholmsvågorna bara 🙂
hoppas man tar sig ner till Torö i helgen.
Duckjibe?
360?
Hoppgipp? (Om du fortsätter lite bakåt när du landar hoppgippen kan du kalla det en willyskipper, första gången jag läste om den kallades den ”hoppgipp och plana bäklänges på nosen” eller nåt sånt)
Sticka ut toköverriggad och träna laydowngippar? -
@Svenne 410339 wrote:
Och sen kan jag ändå nämna den gamla klassikern, har du linorna på rätt ställe? Jag har mina på en tredjedel av bommens längd, och där är det perfekt. Sitter linorna där de ska så är det mycket lättare att ”stänga” när det börjar gå fort och då blir bommen för låg om den redan från början sitter lågt.
Här tycker jag definitivt att Guy Cribb har kommit på ett genidrag: Genom att lägga masten bakåt och använda tailen som mått på bomhöjden så får man ett direkt värde på den effektiva bomhöjden. Ju längre fram masten sitter, desto mer kommer ju bommen ”ner” när man lutar riggen bakåt.
-
De stora brädorna är dessutom svårare att kontrollera när man slänger på små segel. Ett stort segel trycker ner brädan och minskar på så vis studsigheten. Vill man sticka ut med en stor bräda i massor av vind är det i allmänhet bättre att också slänga på ett stort segel och ta brottningsmatchen som följer.
Egentligen skulle man helst segla pyttesmå brädor i alla vindar, det är bara det att en liten bräda inte bär ett stort segel. När man väl planar behövs i princip inte volymen och bredden, det tillför bara friktion.
-
Ett lite mer diffust symptom på för stort segel som jag har märkt är tröga gippar. Det kan funka utmärkt att segla rakt fram men när man går in i gippen känns det trögt och man får hålla hårt i seglet. Seglets tyngd trycker ner lite för mycket rail i vattnet och det säger slurp.
Jag tror i princip att man skulle kunna segla med ett 12-kvadrats formulasegel på en 70-liters vågis, men det är nog närmast att betrakta som plågsamt och jag är inte det minsta sugen på att testa om jag har rätt. Om någon har testat en så idiotisk kombination får den personen gärna berätta hur det kändes. 🙂
-
Jag känner igen det där. En gång för länge sen (vi snackar tidigt 90-tal) lånade jag ut min sittsele en stund och provade att köra utan, och upptäckte att jag inte ens kunde få brädan att plana. Vi snackar fullt drag med 3.5 här!
Grejen är att man helt enkelt blir lite lat av att köra med sittsele, den fixar så man automatiskt har massor av tryck neråt i bommen så brädan ligger platt i vattnet hur man än bär sig åt. Min setup var väl ungefär som din, typ 32-34″ linor och bommen en bra bit under axelhöjd, fast jag är liten och lätt. Utan sele får man antingen höja bommen eller lära sig att pressa neråt rejält med armarna och skota in hårt.
Efter det bestämde jag mig för att segla en stund utan sele minst en gång per år, som en slags säkerhetsövning. Det känns bra att veta att man kan ta sig hem även om selen pajar.
Numer har jag dessutom kommit underfund med att det kan vara bra att kroka ur när man är toköverriggad, av nån anledning får jag bättre kontroll om jag inte använder selen i de lägena.
-
@benke. 410255 wrote:
Bra jobbat igen! hittapåmannen.
Alla har väl 2-3 brädor på 40-50+ cmLycka till i Namibia!
Jag ska fan sluta läsa surftidningar. Allt som står där måste vara lögn från början till slut eftersom det jag påstått väldigt ofta kommer därifrån.
-
@Rooster 410296 wrote:
På min första bom hade jag ett handtag längst fram, varför görs inte sån’t längre… :confused2:
Du hade inte handtag i underliket också, så att det skulle vara lättare att duckgippa?
-
@benke. 410142 wrote:
Säg så här: Finian Maynard fick ju låna Patrick Diethelms 36 cm breda bräda när han seglade 48,7 knop (kanske för att han inte hade nån lika liten själv). Fast det kanske bara var han som ”trodde att det gick fort fast det inte gick fort”.
Så ju smalare bräda desto snabbare borde ju fortfarande gälla om förhållandena tillåter, men smalare än lättviktaren Erik Beales 33 cm bräda blir nog svårt.En superkart känns enligt uppgift ”hjälp jag kommer dö”-snabb redan i 20-30 km/h. Ändå kör folk 250 km/h med superkartar. Klart det går att segla riktigt fort med en bräda som känns läskig redan i låga farter. Det är bara det att oftast vinner lättseglade grejor.
Men grejen är att när Erik Beale hade seglat sin 33 cm breda bräda i 40 knop så skulle plötsligt alla köra på för smala brädor hela tiden, tills en kille dök upp med en bräda som var tio cm bredare än alla andras, rejält tjock kring mastfoten, som hade flyttats fram så den satt hela 140 cm från tailen, eller om det var ännu längre fram. Han blåste ifrån allihopa.
