rasmus_w
Forumsvar skapade
-
Cape S:t Francis. 🙂
Ja, jag vet. Bruce Brown gissade fel med minst 300 dagar när han snackade om hur ofta vågorna där var perfekta…
-
Det logiska sättet att hindra en våtdräkt från att torka ur är att kladda på nåt slags fett eller så på dräkten. Nackdelen är att det känns som en rätt dålig idé av diverse andra anledningar…
-
@Jester 402458 wrote:
Hmmm… Jag är oxå lite tveksamt inställd till fillets, faktiskt. Måste finnas en anledning till att vi inte ser så många på existerande fenor. Iofs har jag nog det på en 51 cm lång weed-fena, men dom är små.
Har för mig att bics gamla ”plastfenor” (de där med fönster, om nån minns dem) hade fillets. Har ingen aning om det gjorde nån skillnad eller inte men det var i alla fall alltid enkelt att få dem tajt även i de allra glappigaste av us-boxar. Om fenen bottnade eller inte spelade ingen som helst roll.
Däremot har jag en känsla av att det kan finnas andra överväganden som gör att man inte vågar prova fillets. Med dagens genomgående boxar kanske risken är rätt stor att folk med glappiga fenor och hjärnan kvar hemma i stan drar åt lite för hårt så brädans botten pajar.
Annars kan man ju alltid roa sig med att maila hr Deboichet eller hr Lessacher och fråga varför de inte har fillets på sina fenor.
-
Det kan ha med seglingsstil att göra. Freestylare verkar oftast stå ganska upprätt när de seglar och de kör inte gärna överriggade. Ofta tycker de att det är lite väl mycket drag i 4.7 när jag kör 7.8 och tycker draget är lite småmesigt. Med den stilen funkar det ganska bra med lite öppnare stroppar (gissar jag) och man ser rätt ofta att de har fötterna väldigt långt in.
Jag brukar nästan aldrig segla så, jag sjunker ner i selen och seglar med rumpan väldigt nära vattnet och ganska sträckta vrister och tar som sagt betydligt större segel. Det gör att fötterna tenderar att pressas in väldigt långt i stropparna även om jag har dem väldigt tajt.
-
Ah. Sist jag åkte utomlands tog jag inte med nån dräkt vad jag kan minnas. Fast det var Gran Canaria så det kanske var varmare där. Har inte mycket koll på hur varmt/kallt det är på olika ställen.
-
@Mx-Iggesund 402664 wrote:
Så du menar att det bara funka för eliten för 15 år sedan ?
Om jag kan surfa som dom bästa för 15 år sedan är jag nöjd ……Nja. Hard rock är en ganska liten bräda. Jag har kvar Bic-broschyrer från den tiden men gitter inte kolla just nu, men jag vet att den är liten.
Det normala för 20 år sen är det normala nu. Man börjar på en stor bräda och allteftersom man blir bättre så byter man till allt mindre brädor. Detta eftersom den som kan hantera en liten bräda har roligare på en sån, den svänger lätt och är lätthoppad och så vidare. Nackdelen är att ju mindre den är, desto mer kräver den gör att gå igång så om man bara byter ”ner” sig hela tiden så får man till sist inte segla speciellt mycket eftersom vinden nästan aldrig räcker till planing.
Vad den som blivit riktigt ”biten” gör är därför att skaffa flera brädor, en stor sak som planar tidigt och går att segla på i svaga vindar och sen en eller flera mindre brädor för att ha kul i hårda vindar.
-
Kryss på liten bräda förutsätter framförallt fart. Få upp brädan i rejäl fart och luta seglet bakåt tills tryckpunkten ligger rakt ovanför fenan och pressa med bakfoten så kommer det funka att ta höjd. Fast går det för sakta kommer det inte funka, allt det där bakfotstrycket gör är att få fenan att tappa greppet om det går för sakta.
Sen kan man labba lite med att luta brädan åt olika håll. De flesta verkar rekommendera att man trycker med hälarna, jag brukade göra tvärtom, luta brädan lite åt lä och det funkade bra det med. Numer tycker jag dock att det verkar funka bäst att kryssa med brädan plan, men det beror nog en del på brädans form.
-
Men varför segla med dräkt i tropiska vatten? Kalla havsströmmar eller nåt?
-
Den var en ”slalombräda”, en bräda som mest är till för att åka fort rakt fram, vilket säger rätt så lite. Stropparna sitter långt in och långt fram och mastfoten sitter nära nosen. Den tidens segel var inte speciellt stabila och fenorna dåliga, därför var man tvungen att stå ganska mitt på brädan för att inte få spinout hela tiden. I princip liknade seglingsstilen mest av allt den stil som dagens freestyle-seglare använder, även om jag inte är säker på att segelsnurrarna skulle tycka att det var en smickrande beskrivning. 🙂
Nu skall sägas att efterhand som seglen blev bättre, började man segla brädan med ”modernare” seglingsstil, men så värst bra funkade det nog inte.
Segelstorlek: Gissningsvis ca 5-7 kvadrat eller något större med moderna riggar, 5-6 kvadrat med antika riggar, den tidens riggar var anpassade för longboards i 6,5 kvadrat och uppåt och hade gärna dragpunkten en halv meter bakom aktern på en småbräda eller så. 🙂 Det där är en skicklighetsfråga också, duktiga seglare lyckas ofta segla med väldigt stora riggar på små brädor.
Fenfäste? Usbox alt eurobox. Skillnaden är boxens bredd och djup. Eurobox är idag utdöd, usbox finns kvar på våg- och freestylebrädor. Mastfäste? Antingen det vanliga eller nån slags skena som ingen vet om man kan hitta reservdelar till idag.
-
@simpa89 402015 wrote:
Det ska väl inte behövas proffs för att man ska känna om t.ex ett par vantar är sköna eller inte, finns mycket saker att recensera..! Men det är sant som du säger, brädor/segel kan vara svårt att skriva en utförlig recension om. men om man tar en mast t.ex, allt från kvalité till vikt.
Om vantar är sköna eller inte säger ju egentligen bara hur de sitter på just dina händer och hur du vill att de ska sitta. Om du älskar jättetajta handskar och jag gillar lite lösare passform, kommer mina ”kalassköna” vantar vara lika sköna för mig?
Att bedöma kvaliteten på en mast tror jag inte jag skulle våga mig på, med mindre än att jag ser massa defekter och skönhetsfel, då kanske jag skulle väga säga att masten inte blir långlivad. Annars, om jag har två X9-master och de har hållit i åratal, betyder det att x9:an är oförstörbar? Eller omvänt, om två av mina kompisar har fått mastbrott på sina x9:or inom samma vecka, betyder det att x9:an är kass? När det gäller kvaliteten skulle jag nog bara lita på storkunder och eventuellt en återförsäljare som för statistik över antal sålda ex/antal reklamationer.
-
Som jag har förstått saken så är det väldigt få som verkligen kan konsten att testa en bräda. Många professionella bräddesigners anser att inte t.o.m. teamseglare är speciellt mycket att lita på, har de en bra dag på vattnet och solen skiner så är brädan kanon, går seglingen dåligt suger brädan. Några av de som sägs vara bra testare är väl t.ex. Nik Baker och Micah Buzianis (även om ett jättestort muskelberg tenderar att segla på ett helt annat sätt än de flesta normala seglare), och säkert finns det många icke-teamseglare som är bra på att testa. Men jag tror det kräver en hel del av seglaren att kunna hålla isär brädans uppträdande och den egna seglingsstilen/skickligheten.
-
Det finns två saker jag tycker man bör köpa ihop: Segel och mast. Ofta får man bättre pris när man köper kompletta riggar eller kompletta paket, men just vad gäller segel och mast så finns det en extra fördel med att köpa dem ihop: Man får antagligen en mast som passar till seglet.
-
@Carl R 401309 wrote:
Mastfoten fram ger i teorin bättre höjdtagningsförmåga.
Den teorin är nog rätt gammal och kommer från gamla longboards som seglades på högkant så läkanten funkade som centerbord.
Oftast går brädan bäst (och tar bäst höjd) med mastfoten långt bak, det minskar trycket på nosen och ger mindre våt yta. Dessutom hamnar segeltrycket närmare fenan. Nackdelen är att brädan kan bli svårkontrollerad, speciellt om det blåser rejält. Jag blev påmind om det för nåt år sen när jag körde toköverriggad 9,7. Jag körde i minst en timme utan att våga kroka i selen. Jag flyttade mastfoten två cm framåt och det räckte för att få full kontroll på seglingen.
-
De där typerna vill få upp nosen på brädan för att minimera den våta ytan. Martin van Meurs skrev nånstans att det var bevisat att man fick mindre motstånd om man lyfte upp nosen än om man seglade med tailens plana del plant mot vattnet, trots att det innebär att tailen gräver ner sig en aning. Jag antar att det är därför man experimenterar en del med tailkick på speedbrädorna och de minsta slalombrädorna.
-
De där typerna vill få upp nosen på brädan för att minimera den våta ytan. Martin van Meurs skrev nånstans att det var bevisat att man fick mindre motstånd om man lyfte upp nosen än om man seglade med tailens plana del plant mot vattnet, trots att det innebär att tailen gräver ner sig en aning. Jag antar att det är därför man experimenterar en del med tailkick på speedbrädorna och de minsta slalombrädorna.
