rasmus_w
Forumsvar skapade
-
Tack för alla synpunkterna! Ska ta och fylla i lite mer.
För det första så tenderar jag att segla alla brädor som om de vore slalombrädor, sitta lågt i (sitt-)selen så mycket vikt hamnar i bommen och benen ganska vågräta med lite böjda knän och mycket tryck på bakfoten. Största nackdelen med det upplever jag är att om stropparna sitter långt in på brädan och däcket är relativt platt så seglar jag med konstant översträckta vrister och det är lite obekvämt i längden. Att det är en vågis brukar jag märka (ofta med råge och ju mindre brädan är desto mer märks det) när det är dags att gippa och det är en stor del av anledningen till att jag gillar vågisar trots att jag så sällan ger mig ut i vågor.
Trots allt så har jag ingen egen bil och det betyder att jag bara haft Görväln, eller när jag är på Öland, Lökenäs, att välja på vid många tillfällen när t.ex. Torö eller Grönhögen haft kanonförhållanden. Alltså tillbringar jag gissningsvis 80% eller mer av min hårdvindssegling med att blasta.
Och att pressa fenan hårt funkar visst Masse, det handlar bara om att få upp farten först, även om det framförallt är slalombrädor från 90-talet som verkligen svarar på det beteendet, på min RRD 286-proto från -95 funkar tailen verkligen som en gaspedal, ju hårdare jag orkar pressa, desto fortare går det…
Jag är rätt säker på att det är kombinationen freewave-trad jag är ute efter även om det är möjligt att t.ex. en Evo 62 skulle passa mig. Av det jag läst så känns det som att det skulle funka bäst även om det inte vore dumt med en av varje. Men jag har trots allt inget brädförråd utan lutar brädorna mot väggen i lägenheten.
En sak jag har saknat i många år är möjligheten att ladda grymma chophopp. I princip har jag inte kunnat det sen jag sålde Electricen. Skulle jag prova med min Techno2 och 9.7 så skulle nog jag eller fenan gå sönder i landningen, min RRD är ömtålig som ett ägg och skulle nog gå sönder om jag provade. CLS:en går att hoppa med om jag har en riktig ramp eller bra drag i 4.5:an, men varje gång jag försökt noslanda i full planing, som jag gjorde med electricen, har slutat i ett ikrokat kastfall eftersom den tenderar att tvärnita när man noslandar. Nej, jag har aldrig slutat tycka att noslandningar är råcoolt. 🙂
Prio ett är freewaven, det känns som en bräda jag skulle kunna segla en hel del. Jag har en tendens att tänka i ”femårsplaner”, köper jag en bräda till under hösten blir det en vågis, blir det först i vår blir det en formula innan vågisen. Kryssa är också coolt. 🙂 Min plan är att gradvis förskjuta tyngdpunkten från fart till våg allteftersom jag går ner i brädstorlekar, mycket för att jag inte tror på svängförmåga i svaga vindar och att det mesta tenderar att gå fort om det blåser pung och man vågar stå på.
Förresten, hur mycket volym behöver jag för att vara säker på att kunna guppa hem, förresten? Min CLS sjunker även när jag står på den utan att ha nån rigg på och att stå och guppa med vatten ovanför knäna brukar jag inte orka speciellt länge, det funkar om jag verkligen hänger i bommen men det blir fort mjölksyra i underarmarna. Visst, shapen ger ”dynamisk” flytförmåga men blir vinden tillräckligt svag så brukar man få veta hur stor volym brädan har, och för den delen, var volymen finns. Det har faktiskt hänt mig att vinden sjunkit från 15 m/s till 2-3 på några minuter (eller meter om det handlar om lä vid stranden) och när det gäller freewaven vill jag nog kunna segla hem i det läget medan jag är beredd att offra den tryggheten när det gäller vågisen.
-
Enlight wrote:SÅ klart!! 🙂
Varför har jag inte tänkt på det!?!?!
Det är just det som jag ofta råkar ut för att bom nocken sticker ner som ett ankare, men givetvis är det såklart för att jag har för bråttom och skickar upp masten för högt ovanför vattenytan!
TACK FÖR TIPSET!!
Varsågod. 🙂Framförallt så är väl grundfelet att man skickar masten rakt upp i stället för lite mer horisontellt. Ett stort segel (jag fick en massa övning på att vattenstarta min 9.7:a idag, särmare 260 cm bomlängd) är närmast att betrakta som en jumbojet när det ska upp, det behövs låång startbana innan man är uppe.
-
När jag slörar djupt (inte ofta) så har jag insett att jag tappar fart på att inte skota ut i byarna. När en by kommer så flyttar den skenbara vindriktningen bakåt och då ökar draget om jag skotar ut lite. Fortsätter jag sen lika utskotat in i ett vindhål så backvindar seglet nästan, alltså skotar jag in för att inte seglet ska bromsa.
Fast det gäller iofs inte speedprylar utan Görvälnsprylar, typ 9,7 i ca 8 – 9 m/s. Men det är rätt skoj när brädnosen daskar rakt in i baksidan på nån våg och skickar en fet boll med vatten akterut. 🙂
-
Jodå. Seglet lyfter alldeles för sällan av sig självt för att jag nånsin ska överväga det, ens på plattvatten.
Jag simmar på rygg mot vinden, jag slänger masten uppåt och mot vinden med ett tejält ryck. Och om bomspetsen fastnar i vattnet så beror det på att seglet stallar, dvs du lyfter upp masten för högt så vinden inte kan lyfta seglet som det ska. Speciellt om seglet har lång bom händer det väldigt lätt, jag vattenstartade en gång ett trekantssegel med närmare tre meter lång bom.
Lösningen är att trycka ner masten i vattnet för allt man är värd, eller, bara nästan ända ner, det ska vara nån decimeter kvar. Med lite tur räcker det för att bommen ska lyfta och man slipper i alla fall det där jävla hatläget när bommen pekar rakt ner.
Ska jag vattenstarta ett formulasegel håller jag masten så lågt som möjligt och simmar mot vinden tills seglet lyfter. Har jag bråttom funkar det inte, och överhuvudtaget funkar vattenstart av så stora segel bara i väldigt jämna vindar.
-
Stora skillnaden är väl att dagens brädor (det lilla antal jag har testat) närmast seglar sig själva. Nu tycker jag iofs att min RRD från -95 också gör det men…
-
Enlight wrote:Någon som har nått tips över lag som är möjligt att beskriva med text på hur man snabbast får ordning på grejerna när man skall vattenstarta?
Hur gör ni om tex. seglet hamnar nedanför brädan i vindriktningen?
Tycker det är ett rackarns meck att typ simma runt seglet.Vad är det för fel om brädan alltid vill sticka upp mot vind när man ligger i vattenstarten?
Är också grymt irriterande och man får verkligen TRYCKA fram masten järnet för att brädan ska gå neråt vinden.Vattenstarta med brädan uppochner!?!?
Ballt. Har jag aldrig ens tänkt på. Måste testa nästa gång det blåser.
Om seglet hamnar nedanför brädan är ofta vettigaste strategin att minnas sina dagar som nybörjare och DRA RIGG!. Okej, det kan vara rätt knepigt om brädan har väldigt liten volym, men oftast går det att stå nån sekund på en sinker innan den sjunker och då kan man hinna dra rigg om man är snabb, annars är det nog så bra att bara rycka till så riggen flyger över till lovartsidan och sen vattenstarta.Om brädan vill sticka upp i vind så kan det vara så att du skotar in för hårt med riggen alltför bakåtlutad. Fram med masten! Ett annat tecken på klumpigt skotande är att nosen sjunker, det beror på att man skotar in för plötsligt med masten rejält framåtlutad, och har en väldigt liten bräda. Ta det lite piano med skotandet och tryck ner tailen med bakfoten när du skotar in.
Om brädan hamnat uppochner så skotar jag ut och drar bommen åt mig med ett ryck, så vänder den sig ofta rätt, speciellt om jag sparkar lite på den med.
Ett annat problem som ofta händer mig är att brädan lägger sig uppochner när jag nästan är uppe. Oftast händer det när det blåser rejält. Lite mindre mastfotstryck och lite mer tryck med fötterna brukar hindra det problemet.
-
Har en T2/148 och trivs med den. Stor och stadig för mina 70 kilo. Visserligen är det nästan 20 år sen jag var nybörjare men det visar ju bara att den har en chans att vara kul även när du blivit bättre på det där. Du kommer öka en hel del i styrka och uthållighet allteftersom du utvecklas och då kommer brädan funka bra som lättvindsbräda ihop med ett segel på 8-9 kvadrat. Jag planar väldigt tidigt med min 9.7:a på den brädan och du kommer behöva ännu mindre vind än jag för att plana.
-
Torö är en ”tvåstegsraket”. För att det ska bli bra där, har jag för mig att det först ska blåsa hård sydlig vind ett bra tag, ju hårdare och ju längre tid, desto större blir vågorna. Sen ska vinden vrida till rak väst eller ost så det blir sideshore.
Det låter som rejäla krav, men faktum är att vindvrid från syd till väst är vad som ofta händer när ett lågtryck passerar. Bäst är det tydligen direkt efter vridet, för när det blåser västligt byggs inga nya vågor upp. Hur dt ser ut på östligt vet jag inte, men jag gissar att det är samma sak där.
Klart det går att surfa på väddö, det kan vara rätt brutalt vid nord/nordostliga kulingar.
-
Mini Bic.
-
Han kunde vattenstarta och då kan man segla en 58 cm bred bräda. Men jag håller med om att det finns bättre val och att seglen kan vara vad som helst eftersom det inte specificerades mer än att två av dem hade cambers och säkert inte var av senaste modell.
-
Nej, det är 88:an som har. Min 89:a-hade alubox och vanliga pluggar.
-
Jodå, electricen var en underbar bräda, jag körde den från marginella 6.5-förhållanden mer till fullt drag i 3.5, jag minns den som alltid snäll, snabb och förlåtande och framförall var den grym att hoppa med, den var så tjock att vinden lyfte den så den svävade fram och alltid landade mjukt.
Fast då jämför jag med 1988 års brädor. Jag tror inte den är så underbar jämfört med en modern bräda. Visst kan man dra rigg på den och så, men mastfoten sitter himla långt fram, skrovformen är omodern och fenboxen är us-box så det finns nästan bara vågfenor att få tag på till den.
Men det ska sägas att sen jag sålde electricen i mitten av 90-talet har jag inte ägt en bräda som varit riktigt grym att hoppa med i mellanvind och det saknar jag verkligen. Göra ett riktigt högt chophopp ikrokad, landa med nosen före fortfarande ikrokad med full planing och göra ett likadant hopp direkt på nästa chop… Sånt har jag inte kunnat göra sen dess.
-
Monofilm är en biprodukt från förpackningsindustrin. Problemet är att förpackningsindustrin inte bryr sig om hållbarheten utan bara hur klar filmen är, och det är det som sätter priset. För segelmakare betyder det att man själv får testa hur hållbara olika filmer är.
Svanvik: Reflektiviteten hos material är i allmänhet starkt våglängdsberoende. Det som reflekterar ljus behöver inte reflektera UV, och vice versa.
Sen kan noteras att vi med material numer har samma dilemma som segelbåtsfolket. De har ju länge kunnat välja mellan segel i stumma material som håller formen perfekt i fem år och sen går upp i atomer, och mjukare segel (vanligen dacron) vars form sakta degenererar och efter fem år är rätt säckiga men efter trettio år fortfarande är hela och går att segla med.
-
Sen hittade jag http://www.surfzone.se/ppc/showproduct.php?product=9882&sort=1&cat=12&page=2 i köp och sälj. Kanske lite stor för dig men antagligen rätt kul ändå. Sen är jag rätt svag för Tabous raketgrafik, den får mig att tänka på gamla isglassen X-15. 🙂
-
Rio är lite väl stor för dig tror jag. Över 200 liters volym ger en bräda stabil som en finlandsfärja men som antagligen känns rätt trög i vissa lägen.
