rasmus_w
Forumsvar skapade
-
Det där är min vågis, som jag fortfarande seglar på. Byggår ca 1988.
-
Jag vet ett ord: Lavanono. Ett vågställe i världsklass.
Allt annat jag vet är rätt gammalt. Fast kanske ändå av intresse. Jag hittade just en gammal Funsport (2/93) med en artikel om ön i. Sen hittar man en del om man googlar på ”windsurf madagaskar”.
Två ställen verkar super om man gillar vågor: Lavanono och Vohemar. Vohemar (längst i norr) verkar vara ett ställe med Teahupoo-stuk: Hård frånlandsvind och en tjock klockren tub som brakar rakt ner på ett torrt rev. Kan nog göra ont att segla.
Lavanono vid sydspetsen verkar snällare men ändå en väldigt fin våg. Enligt artikeln ”Kraftfull, fri från indelade sektioner och den kändes som den skulle bryta i evighet”. Låter Endless summer-våg i mina öron. Bägge ställena verkar ligga isolerat, lång bilresa dit och ingen tillgång på mat eller vatten.
Det nämns lite om Vinany bay, ett ställe med lite mindre vågor än Lavanono och Vohemar som också verkar trevligt, men de som skrev artikeln verkar ha varit väldigt inne på vågsegling.
http://www.madagascar-guide.com/fr/Pages/aventure/surf.html hade lite mer info om man kan franska. Det mesta jag hittade om ön var på franska så jag misstänker att det är ett bra språk att kunna där. Jag orkar inte översätta men det verkar som att de rekommenderar att man tar med egna prylar.
Artikeln och sajten verkar vara ganska överens om att juni till oktober är bästa tiden att åka.
Så läste jag lite till. I Fort Dauphin finns visst ett par surfcentra med bra utrustning och som arrangerar resor till Lavanono och andra ställen.
Jag får känslan av att det kan vara lite tufft och strapatsrikt att åka dit, men blev samtidigt väldigt sugen. Borde lägga av med att vara pank.
-
Svar till:
Jag är Psykolog.
Funderar på att kombinera och ha terapi med surfare som deppar för missade gippar och utebliven vind…
Surfpsykolog helt enkelt.
[/ QUOTE ]
Vore det inte bättre att erbjuda landets alla stackars deprimerade barn terapi i form av vindsurfingkurser?
/Rasmus, pluggar till astronom.
-
Då lägger jag till lite grann om specifika orter. Inte alla, men några. Åker man till Gran Canaria så är målet Pozo, speciallt på sommaren. På vintern kan vinden vara bättre på de klassiska ”charterorterna” dit alla resebyråer redan arrangerar resor i parti och minut.
Till Marocko är målet Essaouïra, eller de närbelägna platserna Moulay Bouzerktoun och Sidi Kaouki.
Barbados är trevligt på vintern. Silver Sands och Silver rock, vid öns sydspets, där vill man vara.
Kapstaden, sydafrika.
Kap Verde. Sal är den intressanta ön, tror jag.
Tarifa, spanien.
Maui. Var som helst, tror jag.
Västra Australien. Rader av tänkbara resmål: Margret river, Geraldton, Lancelin, Esperance och många fler.
Jag läste just en artikel i en vindsurfingtidning, som utmålade Indian Resort, Mauritius, som ett paradis. Lugn grund lagun för nybörjare och mindre äventyrliga, utanför ett rev med vågor i världsklass.
El Yaque, Venezuela, har en del besökt i vinter.
På Madagaskar finns ett ställe som heter Lavanono, suveränt men svårtillgängligt.
Jag slutar som jag började: Listan är inkomplett.
-
Jag har skaffat gymkort. Kör mest olika varianter på gruppträning (Bodypump är bra för den där uthållighetsstyrkan vi surfare behöver, men core kan också vara trevligt om man siktar på lite magrutor) eftersom min dåliga självdisciplin brukar leda till att jag tränar rätt slappt på egen hand, plus att grupperna är smockfulla med söta flickor att vila ögonen på.
Fast jag kör lite ren styrka också och ska nog ta och prova lite cykelpass för konditionens skull.
-
Ramboo,
har du korta tampar så kan det vara så att du har låg ”gorillafaktor” (ett begrepp myntat av Peter Hart), dvs korta armar i förhållande till kroppslängden. Mät armarna från långfinger till långfinger. Det blir ungefär lika långt som kroppslängden. Subtrahera kroppslängden så har du gorillafaktorn. Positiv gorillafaktor= långa armar, negativ gorillafaktor=korta.
Det skulle vara kul att få veta vad Boujima Guilliouls gorillafaktor, han ser ut som han kan klia sig i knävecken och ändå ha rak rygg.
För länge sen (10-12 år sen) hade jag absolut toklånga linor. Typ 32″ långa och tätt ihop. Jag ville kunna ha benen så parallella med vattnet som möjligt för att kunna pressa fenan hårt och ändå ha riggen upprätt. Ett år slutade det bara funka, jag kunde knappt plana än mindre segla fort eller höjda, då bytte jag till typ 28″. Numer står jag snarare upp än sitter med höften böjd 90 grader.
-
Hm. Till stora segel har jag variotampar. Jag har kommit på att jag vill ha olika tamplängd på olika bogar, på kryssen vill jag ha dem så korta som möjligt och lite till, på slören vill jag vara låångt från bommen och på halvvind vill jag ha ganska korta tampar. Med småseglen känns det inte lika viktigt.
En fråga: Varför har alla tamparna så jävulskt tätt ihop nuförtiden? Jag har mina två handsbredder isär ungefär, det gör att jag kan skota in och ut en liten aning genom att bara flytta kroken i linan. Att placera dem mycket tätare än jag har händerna känns mest bara meningslös. Trots allt vandrar buken en hel del även i moderna racesegel med toklöst akterlik, är jag ute med 9,7:an och vinden börjar närma sig 10 m/s brukar jag t.o.m. behöva flytta linorna en bit bakåt för att behålla kontrollen.
-
Alla brittiska tidningar verkar iofs älska Tushingham. Frågan är om de är extra väl lämpade för brittiska förhållanden (var som nu utmärker dem) eller om det har med nån slags patriotism att göra. Jag gissar på båda.
Själv är jag lite kluven. Överlag gillar jag Windsurf, men ibland känns layouten lite plottrig. Det känns som de försöker få in så många bilder som möjligt per sida, medan boards har en eller två bilder och gör dem desto större.
Boards resereportage gillar jag faktiskt. Visst håller jag med om att de inte är så informativa, men jag tycker att de representerar nåt man ser alldeles för lite av i vindsurfingtidningar: Artiklar med känsla.
Slå upp vilken vindsurftidning som helst och sidan du hittade är antagligen antingen ett produkttest (många resereportage är närmast att betrakta som just produkttester) eller en ”så här gör du”-artikel. Inget fel i det, men jag tycker faktiskt det är trevligt att läsa om nåt mer än så ibland. Alltså känns det kul när ett reportage om en Kenyaresa handlar nästan lika mycket om kenyansk kultur som det handlar om vind- och vågstatistik. Man kan läsa ett resereportage för att få veta om det är värt att sticka dit eller man kan läsa det för att få veta hur det kändes att vara där. Ett ”test av resmål” kan man bara läsa för att få veta om det är värt att åka.
-
Det finns en massa kanaler i det här landet. Kan man inte bara ta och nagelfara dem lite och se om det går nån sån genom ett stooort öppet jordbrukslandskap. Jag har inbillat mitt att t.ex. Göta kanal på östgötaslätten kunde vara intressant. Nu vet jag att nån kommer berätta att man får rätt kass snittfart på 500 meter om man måste vänta på att slussportarna ska öppnas när halva sträckan är seglad, men nånstans måste det ju vara mer än 500 meter mellan slussarna.
-
Hm. Jag har lite dålig koll på nyare Hifly, men det skulle kunna vara en Radical 275. Det är en urgammal bräda som inte var bra på 80-talet. Den var en B&J-bräda med en slalombrädas hårda kanter och en vågbrädas bananrocker. Tyvärr blev det inte en bräda som gick fort som en slalom och svängde som en vågis utan en bräda som gick fort som en vågis och svängde som en slalom, vill jag minnas.
-
Och jag.
Titta, femsju och liten stenåldersvågis, se annan tråd. -
Jo, ett visst överlapp är ju bra, problemet är mest att jag oroar mig för att ha brädor som känns överflödiga. Samtidigt så är jag lite avis på dig som är västkustseglare. Som Stockholmare så har jag liksom inget val: Jag måste ha grejor som funkar med tio kvadrats segel om jag nånsin vill få nåt seglat. Samtidigt har ingen nånsin lyckats övertyga mig om att det finns nåt trevligare än fullt drag i 3.5:an. Alltså måste jag ha en jäkla massa prylar och en del kommer sällan till användning. Även på blåsiga ställen som Haga Park har jag märkt att jätteprylar ger mer tid på vattnet.
Jag har också fått känslan av att freestylevågisar är B&J-brädor, och det är så jag oftast har använt vågisen: B&J med överriggad 4.5. Å andra sidan, här finns ju Torö, som lär vara rätt mycket ”guppa ut, rid in”, och då är kanske stor vågis bra. Det lär bli nån kompromiss i alla fall.
Om jag sen borde satsa på en ”stubbie” eller en vanlig vågis lär jag också älta ett tag till. Min maggropskänsla säger mig att breddens betydelse är annorlunda för B&J än för vågsegling: Med tillräckligt mycket drag i ett litet segel säger min magkänsla att ju smalare bräda, desto mindre studsigt blir det, och att det överväger. Fast det finns ju inget som säger att den smalaste brädan inte kan vara en stubbie, Evo-62:an är väl rätt smal? En liten nos har ju dessutom mindre vindfång och det ökar ju också kontrollerbarheten.
-
En anledning till att det ser ut så är i och för sig att det är svårt att komma på en bra mätmetod för böjkurvan. De metoder som finns bygger på att masten belastas i sidled, men när man seglar är mycket av belastningen normalt i längsled. Går man in på Maui Sails forum, eller läser Gaastras forum från tiden när Barry Spanier jobbade där, ser man att han har funderat en del över det och har experimenterat med kompressionstester, dvs att man mäter hur masten böjer sig när man pressar topp och nederdel mot varandra. Som jag ser det fortfarande inte helt optimalt, men kanske lite bättre.
En stor nackdel med testet är att man måste ha skyddskläder, en mast som komprimeras i längsled utan stöd av en mastficka, kan utan förvarning ”explodera”, och smulorna som flyger omkring bär med sig såpass mycket energi att man kan bli blind. Sen är det ju inte övermåttan kul att förvandla en ny racemast till kolfibersmulor om man har betalt masten med sina egna surt förvärvade slantar.
-
Eller så prenumererar man. Då fick man majnumret igår.
Hittills har jag hunnit läsa att Sonic 100 sparkar rumpa.
-
Hmm… Ingen given prio:
* Duckgippa för första gången minst på tio år.
* Göra dem toktajta med fullt tryck i 4.5:an på vågbrädan.
* Duckgippa 9,7:an
* Bli tokstark så jag kan hantera 9,7:an lika enkelt som 4,5:an
* Komma på vad jag ska ha min 286:a till. Som det är nu överlappar TechnoII:an den. TII:an har fördelen att den dessutom funkar bra med segel större än 8 kvadrat. 286:an har fördelen att vara sjukt snabb med fullt drag i en fullcambrad 7.0:a.
* Lära mig segla286:an utan att skita knäck av farträdsla. Borde vara möjligt, jag var inte särskilt spänd när jag seglade den i mitten på 90-talet. Fast jag hade vant mig genom att successivt skaffa snabbare och snabbare brädor, nu börjar jag med full speed.
* Komma iväg till nåt ställe där det blåser pung jämt, typ Pozo, Tarifa eller Marocko. Helt snorbilligt, jag vet inte ur jag ska få råd i vilket fall. Jag vill segla med fullt drag i 3,5:an oftare.
* Skaffa ny vågbräda.
