rasmus_w
Forumsvar skapade
-
@SWE176 385615 wrote:
Cambers och stora segel med djup buk i kombination gör det jättesvårt att vattenstarta för att:
1. För att få loss seglet från vattnet måste lattorna bukta neråt.
2. För att få seglet att lyfta dig ur vattnet måste lattorna bukta uppåt.Du måste alltså flippa cambersarna liggandes i vattnet.
3. Underliket går långt ner på stora segel. Det släpar i vattnet. När du ligger och plaskar och driver mot lä trycks det ner djupare. Sen är du körd.
1. Det där har jag aldrig försökt, annat än ofrivilligt. Jag försöker alltid trycka över lattorna så de buktar uppåt det första jag gör, även om mastfickan befinner sig under vattnet. Så länge buken är riktad uppåt skapar vinden lite lyftkraft i seglet.
3:an tycker jag låter som ett fall av att ha för bråttom att få upp seglet ur vattnet. Det sista jag vill råka ut för är att seglet stallar och därför försöker jag alltid hålla masten så nära vattenytan som möjligt tills jag är helt säker på att akter- och underlik går helt fria. Att häva mig upp ovanför mastfickan och använda så mycket kroppstyngd som möjligt för att trycka ner masten mot vattnet är ett hyfsat vanligt moment när jag vattenstartar stora segel.
-
Min våg-erfarenhet är rätt minimal. I alla fall nutid, jag seglade en del vågor i början av 90-talet. Ung och osårbar tyckte jag bara det var ballt att känna bomänden dunsa i botten när jag spolades i Vargas, med händerna kvar i sin vanliga position på bommen. Jag inbillade mig ett brak som när två bussar frontalkrockar, livlig fantasi är bra.
2000-tal: Två timmar i apelviken, några minuter på Torö stenstrand. På Torö tog jag mig över shorebreaket och första vågen, sen åkte jag hela vägen in igen. Ett försök till, kom över shorebreaket ochfick kastfall på första vågen. Såg ett hål i femnollan och sen fick det bli käringviken för min del, toköverriggad med 4.5.
Varberg: Ett tag gick det bra, sen började jag närma mig norra udden, där såg vågorna branta ut. Vurpa direkt. Kallsup, kallsup, upp till ytan, hosta, saltvatten sprutar ur näsan. Fler försök, bara en massa spolningar. Mitt i viken kan jag segla men vid udden är det bara ölkande och klökande. Efter två timmar är jag helt slut och orkar inte segla mer fast det blåser resten av dagen och även nästan dag.
Vad har det här med tråden att göra? De positiva tankarna, några hann jag faktiskt tänka i all utmattning.
Titta upp efter en spolning, brädan har åkt iväg skitlångt in. Tvärkört, jag kommer aldrig få tag på den. Eller kanske ändå. Kan vågorna spola iväg prylarna så långt och så fort så kan de göra samma sak med mig. Dags att plocka fram sprintertakterna och öva på favoritgrenen kortdistans-frisim i nedförsbacke. Efterhand kommer man ikapp brädan.
Positiv tanke två: På sätt och vis ökar spolningar säkerheten, risken att bli kvar därute är minimal. Spolningarna garanterar att man kommer iland, vare sig man vill eller inte.
Inte mycket, men ett embryo till att ta det lugnt och lita på havet.
-
Jag tycker hur som helst att det vattendragets storlek spelar roll. Frånlandsvind på en kust där nästa strand finns på andra sidan atlanten känns som ett farligare scenarion än ett vattendrag som Värtan som bara tar några minuter att segla rakt över.
Fast okej, det förutsätter att man hajar att det är mindre jobbigt att slöra över till lästranden än att simma i motvind.
-
Prylsnack hit, prylsnack dit.
Det går väl att svänga ner till stranden, sätta fingret i vinden, komma på att det är 5.7 och lilla brädan som gäller och bara dra ut, tyst som ett isberg.
Å andra sidan, när fel trim och fel prylval kan sabba så mycket av upplevelsen, varför inte fråga några andra i stället för att veta bäst? Lika bra att fråga några, det öka chansen att det blir rätt.
Jag tycker det finns en väldigt positiv sida av prylsnacket: den gör vindsurfarna trevliga.
Vindsurfare SNACKAR med varandra!
Om alla bara hade en bräda och ett segel var som de använde i alla väder, skulle det bli betydligt mindre snack vindsurfare emellan, förmodligen mer aggrostämning.
-
It gives you grip on your stick!
-
@fastforward 385167 wrote:
Att surfa i Näsby Park på västliga vindar är rent utav livsfarligt för nybörjare. Plugga på lite innan ni ger er ut är att rekommendera – sådant här ska ni ha plåtkoll på innan ni ens funderar på att hoppa i vattnet. Allra bäst är förstås att gå en kurs.
Hurså? Det är ju inte som att Värtan är stora havet direkt. Det värsta som kan hända borde väl vara att man driver över till andra sidan pölen. Eller är det krokodildamm där eller nåt?
-
Vill man pressa aphårt med bakfoten rekommenderar jag att man seglar fort. I låg fart leder sånt bara till spinout, blåsigt eller inte.
-
Första Endless summer är också en höjdare. Om inte annat så för den milt fördomsfulla inställningen till vissa länder i Afrika. Den surfande kanoten i Senegal eller om det var Ghana är en höjdare.
-
Att lågfartsegenskaperna är bra. Lätt att få fart, bara att stå rätt upp och ner och låta sig bogseras upp i planing av seglet. Ofta, men lågt från alltid, betyder det att när man väl har planat upp går det inte mycket fortare och när vinden ökar så blir seglet fort okontrollerbart.
Andra segel kan i stället kräva lite aktiv segling, att man tar några rejäla pumptag, men när det väl går undan, går det undan, och seglet pallar rejäla vindbyar utan att försöka brotta omkull seglaren, allt som händer är att farten ökar lite.
Det här var naturligtvis rejält överdrivet. Det finns gott om segel som har bra bottendrag samtidigt som de är stabila som skandinaviskt urberg.
-
Grön kryptonit? 😉
-
Det riktigt häftiga vore väl en GPS som enkelt kunde ”publicera” resultatet, den enkla varianten borde vara att man på nåt vis tankar över resultaten till en dator som genast visar tiden på en stor tavla, genast korrekt placerad i ranking, under rätt seglare etc.
Den mindre enkla varianten vore såklart en GPS som skickar informationen i realtid via telemetri så man hela tiden kan se hur fort olika seglare kör. Ska man våga tro att folk har en sån på sig på kristi flygare 2010? 🙂
-
Jag placerar mina 70 kilo på en Bic T2 med 62 cm fena och 9,7 kvadrat när det blåser 4-5 m/s. Det funkar bra men jag är inte riktigt nöjd med höjdtagningen när det blåser så lite. Tilläggas är att jag är en ”drag-knarkare” som gärna slänger på lite mer segel än vad som behövs för att plana, oavsett brädtyp och ska jag vara ärlig upplever jag draget i 9,7:an som lite småmesigt innan vinden börjar närma sig 7-8 m/s och det är först när jag knappt kan hålla kvar grejorna i vattnet som jag tycker att höjdtagningen känns riktigt bra.
-
Absolut dräkten utanför skorna. Visserligen trycks en del vatten upp i dräkten av vattensprut men så blir det i alla fall och mycket av vattnet som kommer in i min torrdräkt kommer in via kragen.
-
Å andra sidan är det där tveeggat. Den breda mastfickan funkar som en stor ballong så länge man inte fyllt den med vatten, och i kombination med den fixerade buken ger det ett segel som nästan vattenstartar sig självt om förutsaättningarna är rätt, dvs buken är vänd uppåt och masten pekar mot vinden.
Vattenfylld mastficka plus felvänd buk är däremot ”fostrande”. Då är det ofta enklare att dra rigg, eller i alla fall dra upp seglet med linan så mastfickan töms. Men det är inte omöjligt att vattenstarta i det läget heller utan snarare ett test på ens vattenstartsförmåga.
-
Ja jävlar. Den brädan tror jag är rätt grym men med drag i 4,1 kvadrats segel är det nog inte kul på nåt vis. Undras om det kan vara värt 2000 att slippa få med det seglet?
