rasmus_w
Forumsvar skapade
-
@JohanC 373116 wrote:
Det som nog är jobbigast att komma tillbaka från är väl rejäla ligamentskador i fot och knä så man skall i det längsta undvika att ena foten står kvar i brädan när resten flyger.. Å andra sidan vill man ju ha bra tryck på brädan så; ge fan i kastfall helt enkelt. Å vila. Å träna.
Det där tror jag på. Sist jag var i Varberg (typ 2001) träffade jag på en kille som var i färd med att sälja alla sina prylar. Han hade brutit fotleden och även om det var läkt så hade läkarna talat om för honom att han aldrig mer skulle kunna surfa igen.
-
Jag har en 7,8:a och jag kan intyga att det ska dras järnet. Anders B satte svenskt rekord i speed med en F1:a på Sotavento. Problemet med seglet är väl mest att Anders föredrog ett tajtare akterlik för mer bottendrag och accepterade att det gav honom kontrollproblem i hårdare vind. Lättseglade grejor verkar aldrig ha varit den mannens grej. Har man världscupens bästa brädkontroll så ska man naturligtvis utnyttja den till att segla på världscupens mest svårseglade grejor.
-
@Mården 372995 wrote:
hoppas rasmus inte tar allt för illa upp när vi driver lite med din cykling
men håller med dig där knatte att snitta 30 är ju möjligt men om karln inte har en dator på cykeln, är ju nästan lika ute som att inte ha hängsele när man surfar.
o då antog jag att han har en gammal 3 växl monark typ o då krävs det sin manangånende maxhastigheten var jag tvungen att gå ut o dra ut min mtb på högsta växl i en liten backe o kom upp i 48km/h så jag skrev 45:)
förlåt
Jaja. Är man besserwisser får man tåla lite pisk. Det ingår i leken.
Och vist, en dator har sina fördelar men det går att skatta sina hastigheter ändå. Sist jag provade en cykel med dator var det en trög budget-MTB och visserligen fick jag upp den i 30 men det var ett jäkla jobb och gav mig mest insikt i varför jag i stort sett aldrig blivit omcyklad av någon på MTB. Min cykel är gammal, en 12-växlad crescent med bockstyre som numer är 1 cm kortare än från början efter att ramrören trycktes ihop när jag krockade med en snubbe när jag blåste på för fullt i en nedförsbacke.
-
Tror det blir svårt för honom att kicka mig. Min harvärja är nog en av konfens vassate.
-
Av att bara läsa vad som står så låter det som att freek är det mest renodlade freestyleseglet, S1 är ett vågsegel och S2 ett freemove, dvs ett bränna rakt fram-segel som också funkar till freestyle och sånt. Jag skulle tro att Freek eller S1 passar bäst för freestyle även om jag aldrig har seglat ett severne-segel eller provat ett enda freestyletrick. Om nu inte hoppgipp (det är ju nästan en willy skipper) och duckjibe räknas då.
Microwave är ett barnsegel. Köp en 2.0:a så behöver du aldrig mer stanna i land för att det blåser för mycket. 🙂
-
Beror inte det på hur tajt dräkten är i halsen? Jag brukar ha min väst innanför dräkten till skillnad från de flesta andra och jag tycker inte det rinner in speciellt mycket vatten den vägen för det. Vad som brukar hända är framförallt att vatten som sprutar mot vaderna (vissa av mina brädor tenderar att producera sånt under segling) på nåt vis hittar in. Vid några tillfällen har det lett till att det samlats så mycket vatten i benen på dräkten att det har gett mig märkbart senare planing.
-
Av vad man kan läsa här så verkar det som att hjälmbehovet kan vara minst lika stort när man riggar som när man faktiskt seglar. Flera av de som råkat ut för saker verkar ju ha gjort det just under riggning. Vilket i och för sig känns rimligt, man håller ju ofta lite mindre koll på grejorna på land än i vattnet och sen verkar många dessutom ha lite dålig känsla för hur man lägger ifrån sig sina prylar så de inte blåser iväg. På Gran Canaria blev vi instruerade att begrava alla prylar under stora stenar när vi la ifrån oss dem och med tanke på hur vissa la ifrån sig grejorna så förstår jag att det var nödvändigt. Dessutom var man ju tvungen att vara tre när man tog ner brädorna från biltaket för att de inte skulle sprätta iväg över hela stranden.
Sen är det inte bara surfprylar som kan sprätta runt när det blåser rejält. En gång knäcktes ett träd kanske 50-100 meter från mig medan jag stod och riggade 9.7:an. Som flitiga läsare vet så passade jag på att cykla ner till Grönhögen och tillbaka (enligt hitta.se var det ca 11 mil) när stormen Per drog in över landet och jag cyklade genom Färjestaden passade ett parti madrass-stora frigolitblock på att blåsa iväg från Bauhaus och spridas över hela stan. Jag fick en knappt kvadratmeterstor bit i huvet och kan intyga att när en frigolitklump får hjälp av en vind på 25-30 m/s så får den fart och det känns att få den på sig även om jag inte ramlade av cykeln eller nåt sånt.
Den där situationen där man ramlar av brädan och riggen fortsätter vara upprät är definitivt en av de läskigaste och jag har råkat ut för den många gånger. Ett tips när man tror att det har hänt: ta ett djupdyk och stanna under vattnet så länge som möjligt. Simma mot brädan. Får du masten på dig blir smällen mindre ju närmare brädan du är. Till sist: Håll händerna över huvet när du väl sticker upp. Bara för att man har hjälm behöver man ju inte slita på den i onödan.
-
Jag tillägger att käringviken är ett grymt mysigt ställe. Om det inte hade legat vid stenstranden hade nog en och annan ändå åkt dit för att segla. Bland annat så är käringviken ett av de få ställen i stockholmstrakten där jag upplevt någorlunda jämn vind. Inne vid stranden är vattnet som ett salsgolv, gippen känns som den där kniven i varmt smör. Ofta rullar det dessutom in små fina vågor (tänk svallisarna efter en snabbt simmande svan) att hoppa på när man just gippat.
Längre ut blir småvågorna behagliga rundade dyningar som ger lite skönt gung i seglingen, plus att de är såpass långa att man enkelt kan tajma gippen så man har nedförsbacke hela vägen runt. Helt enkelt perfekt för den som hoppas på att sätta sina första planande gippar, vågen ser till att man har fart även om man vinglar lite hit och dit.
Enda riktiga nackdelen är väl att käringviken är lite trång om det är många på vattnet. Jag har visserligen bara upplevt det en gång men det kan ju bli fler efter den här texten. 🙂 Jag har fått riktigt mysig segling varje gång jag seglat där utom en gång när jag var toköverriggad med 4.5. Bäst var en novemberkväll för två år sen, med fullmånen rakt över ön mittöver, runtom var allt becksvart, men jag seglade på en gata av silvrigt månsken och kunde inte få nog.
-
@jarp 372873 wrote:
hmmm hur då?
aerob / anaerob förbränning är två olika sätt muskeln jobbar på …med eller utan syre!Hur har den aeroba förbränningen förknippad med mjölksyretåligheten?
Om du har en rejäl aerob kapacitet så behöver du inte jobba anaerobt lika ofta eller lika mycket, vilket i allmänhet brukar betyda att du kan jobba mer och hårdare när du väl behöver din anaeroba förmåga.
Det finns en anledning till att konditionsidrottare på elitnivå tränar ca 50 % lågintensivt, 40 % medelintensivt och högst 10 % högintensivt. Jag gick en spinninginstruktörsutbildning i höstas och kursledaren, en gammal tävlingscyklist poängterade just att tack vare att han tränade så mycket på låg intensitet så orkade han spurta mycket hårdare än de flesta.
-
@pure 372910 wrote:
Jag kör med denna ovanpå våtdräkten:
http://butik.surfersparadise.nu/product_info.php?cPath=61_65&products_id=221Helnöjd måste jag säga.. och sedan när det blir lite varmare så kör man bara utan den fram tills man får byta till sommardräkten.
Jaja, en sån har jag också. Fast det är ju som sagt en pryl till att hålla reda på. Jag skulle hur som helst ändå behöva en ”mellandräkt” för de där dagarna när jag antingen får svettas floder i torrdräkten eller frysa som fan i shortyn (av nån anledning brukar det bli shorty de dagarna) så om torrdräkten hade integrerad huva så skulle jag slippa hålla reda på den. Plus att det skulle gå lite fortare att hoppa i vinterdräkten.
-
@Oåxen 372864 wrote:
Så vitt jag vet kan man träna både aerobt och anaerobt!
Klart man kan. Men jag klassar bägge som ”syreupptag” eftersom den anaeroba prestationsförmågan hänger ganska intimt samman med den aeroba. Utan en utmärkt aerob förmåga blir det inte mycket med mjölksyratåligheten.
-
Finns det någon som helst någorlunda färsk statistik över olyckor inom vindsurfing? Det enda jag har hört talas om är undersökningar som bara har sagt att risken att råka ut för en olycka är av samma storleksordning som risken att himlen ska ramla ner över en.
Anekdoter har jag däremot hört massor av, framförallt från ställen med mycket folk på vattnet typ Gorge och sånt. Folk sägs ha blivit påkörda och illa tilltygade. Surfsport påstod att folket i Gorge hade en tendens att tro att man blev osårbar om man hade hjälm och därför sket i allt vad väjningsregler hette. Johan Salén skulle ha fått sin bröstkorg påkörd i en sån incident.
-
Kan lägga till att vad jag tycker är riktigt imponerande är att de kan spurta i 70 knyck när de har kört 25 mil. Det är verkligen otroligt. Hur fan kan man ha så mycket kraft kvar efter en sån körning?
Samtidigt har jag alltid undrat hur fort det skulle gå om man tävlade seriöst på kortare distanser, t.ex. stående milen eller kilometern eller så. Det borde utan tvekan passa bättre för Justin Gatlin och de där killarna med 80% snabba fibrer i benen. Skulle de komma upp i 100 knyck och mer än så eller skulle farterna vara ungefär desamma som i tempoloppen?
-
Några har allt hänt. Arnaud de Rosnay försvann i formosasundet när han skulle segla mellan Kina och Taiwan 1984 och han har aldrig återfunnits. I övrigt är sporten oerhört befriad från olyckor. Det som mest verkar hända är freestylare som sparkar foten i masten och bryter fotleden, samt en och annan som får ryggproblem, men det var betydligt vanligare förr eftersom 80-talsseglen var mycket tyngre och dessutom blev ännu tyngre när de blev blöta.
-
Tibialis anterior lyfter framfoten och sitter där du trodde att den sitter. Har du smal bräda och stor fena och är lite överriggad får den jobba av bara fan. Illiacus är en av höftböjarna och brukar ihop med psoas benämnas iliopsoas. Erector spinae är inte en utan en massa små muskler som tillsammans rätar upp ryggraden. Vanligtvis välutvecklad hos vindsurfare.
